Efter att ha landat med Milan på Sturup på förmiddagen på söndagen så satt Zlatan Ibrahimovic på eftermiddagens presskonferens i centrala Malmö och uteslöt en comeback i Malmö FF ännu en gång.
Han sa att det inte är intressant att vända hem när han är förbi sin topp, utan hans råd var enkelt: "Satsa på de unga, de är framtiden".
Därför var det onekligen passande att när det väl var match så klev Pontus Jansson. född 91, in och tog ner Zlatan helt under mittbackens halvtimme på planen. Ivo Pekalski, född 90, (som blev hyllad av Zlatan på presskonferens) visade ingen nåd när han sprang i kapp en fri Zlatan och först fick undan bollen och sedan kapade Milan-stjärnan.
Ovanpå det kvitterade Jimmy Durmaz, född 89, med ett drömskott innan inhopparen Tobias Malm, född 92, - ja, det var det nog inte många som visste vem Södra Sandby-pågen var - gjorde 2-1 mycket iskallt i den andra halvleken efter frispelning av Alex Nilsson, född 92. Och så hade vi Simon Kroons, född 93, räder på högerkanten.
Ja, MFF visade verkligen Zlatan att framtiden är ung, lovande och redan på plats. Även om MFF-klacken var tydlig inför avsparken med att man vill ha hem Zlatan. Jag bara älskade deras tifo om att de lovade fixa drömbilen Diablo med nummerplåten TOYS - ur Blådårar 2 - och det syntes på Zlatan att han gillade det.
Tyvärr tog en smäll på foten illa och han kunde inte gå för hundra, men ville spela vidare för att ge tillbaka till alla som gillar honom, förklarade han i mixed zone efter matchen. Han kunde inte beskriva känslan av att hyllas av fansen, utan sa att den måste upplevas och då är det svårt att greppa, för få når hans status.
Oavsett inställning till Zlatan så är det en otrolig resa han gjort och rymmer så mycket mer än bara från Rosengård till palatset vid vattnet. Den säger också en del om hur Sverige förändrats under de senaste 20 åren, där vi blivit mer och mer amerikaniserat och där den enda vägen framåt för en del blir idrotten.
Zlatan sa själv att han var ”jävligt nöjd” med hur allt blivit och att hans pappa ville att han skulle bli advokat men att det hade krävt mer jobb än att bli fotbollsproffs.
Fast han inser att det är tufft, så hans egna söner ska sköta skolan. Om bara fler kunde ta efter det rådet, men det är naturligtvis svårt.
Det var på många sätt en häftig kväll och att 23 000 kommer för att kolla Zlatan och Milan är stort och det var stora förväntningar, men på något sätt gick inte hyllningarna fram varken före och under matchen. Inte heller lyckades Zlatan med några riktiga trix, och sedan spelade han för motståndarna, och idrott går inte att styra oavsett på riktigt eller inte.
Inte heller blev det någon riktig hyllning efter matchen, vilket jag saknade. Ett sådant ögonblick vill jag mjölka och få minnen och känna gåshud. Tyvärr infann sig de alldeles för få gånger under kvällen.
Varför? Ja, jag vet inte om Zlatan inte ville ha mer?
Det var ingen tävlingsmatch och karaktären var i perioder så där, men för ett ungt, rappt, och vasst MFF var det givetvis ett lyft att möta så starkt motstånd och känna att man hängde med, skapade lägen och höll koll på en rad storspelare. Inget snack om att de blev inspirerade och gav tankar om stordåd till både publik och andra som såg dem.
Men även om inte alla Milan-spelarna gav allt hela tiden så satte Zlatan emot (fråga Pontus Jansson, Jimmy Durmaz (tokkapad) eller danske domaren Peter Rasmussen som fick skäll). Sett till allt filmande och att man tog bollen med händerna hela tiden när man blev fälld för att säkra frispark tyder trots allt på att man brydde sig en del.
Att få stryk i Malmö mot ett reservbetonat svenskt lag, även om man kommer med en del B-spelare och bytte mycket är inte godkänt. För i underläge så lyfte Milan och jagade, jagade och jagade till man hade i varje fall oavgjort och det är väl okej. Att straffarna sedan avgjorde var den påhittade titeln och enorma bucklan gick var en bisak.
För det var Zlatans kväll, och även om det inte nådde de höjder jag och många med mig hoppats på så var det en unik kväll i svensk idrott.
Tänk att stadens store son vänder hem och fyller arenan och blir hyllad - det räcker långt nog.