Sverige är utslaget ur EM och som alltid i motgång blir det ansträngt mellan de medier som bevakar landslaget och huvudpersonerna.
Har sett det många gånger tidigare och det är förståeligt och inget att gnälla om.
I dag fick vi presspacket snällt vänta utanför staketet på Dynamo Kievs träningsanläggning Koncha-Zaspa när landslaget tränade, för att stänga till är ”det nya svarta” för Hamréns landslag, eftersom man tagit illa vid sig av bevakningen.
Kritiken mot Erik Hamrén har efter två raka förluster och ett snöpligt EM-slut vuxit lavinartat, och även det är en naturlig reflex i medier och bland fans och de som är aktiva inom fotbollen.
Resultaten styr. Punkt. Slut.
Sverige är inte unikt på något sätt. Så sker i alla länder där det finns förväntningar och förhoppningar och där förbundskaptener och spelare talat om framgångar, medaljer och att man måste kunna drömma om segrar.
Kritiken blir givetvis alltid hård.
I efterhand finns det ALLTID förklaringar. Vi kommer att få ta del av dem när ledare och spelare drar på semester och sedan får tid att reflektera och därefter ställer upp för intervjuer. Blir intressant att läsa Erik Hamréns reflektioner.
Jag tror att media kommer att få en hel del skit av honom, och kanske framför allt en publikation, men det ligger längre fram i sommar. Fast att han tagit illa vid sig kan vi som är nära se, och en del svar till kritikerna skvallrar om irritation.
När vi väl kom in i det svenska presstältet så var det tryckande, tyst och lite spänt. Mest på grund av den grymma värmen på förmiddagen, men också för att många av oss i presspacket undrade varför Sverige kallat till presskonferens med
Zlatan Ibrahimovic?
Sett till att lagkaptenen bara gjort tre presskonferenser sedan Sverige samlades på Gotland 24 maj och att han helst avstår så dök frågan upp: Slutar han i landslaget eller ska han försvara Hamrén?
SVT:s Chris Härenstam fick ställa första frågan och överraskade med att fråga Zlatan om framtiden på engelska.
Sveriges lagkapten replikerade på svenska och han darrade inte det minsta i sitt besked:
”Jag fortsätter absolut. Jag har två år kvar i
Milan. Allt känns bra. Inget känns tvärtom bara för att vi inte lyckades här. Jag är fortfarande motiverad, vill mycket och ska göra mycket mer. Jag blir bara ännu mer motiverad. Det ger mig den effekten.”
Sveriges lagkapten klev fram i en tid av nöd för landslaget och gav Erik Hamrén den PR-boost han var i behov av.
Att skicka fram Milan-stjärnan (eller om han klev fram frivilligt, vilket jag tvivlar på) var precis helt rätt drag en söndag då det finns yta och tid att fylla i medierna.
Nu blev budskapet positivt. Inte nog med att Zlatan signalerade att han var ännu mer motiverad att spela i landslaget än tidigare så spred han en hel del riktiga uttalanden om att det är laget som gör misstag och inte individerna och att han hoppas
Mellberg o Co är sugna på att spela vidare.
Än viktigare för Hamrén var Zlatans försvar för den nya spelmodellen med en passning till alla som gnäller: ”Förut spelade vi tråkigt, nu spelar vi roligt, men då vill alla att vi ska tillbaka till det gamla. Men jag tycker vi ska fortsätta.”
Zlatan drog också upp att det är en pågående process, och vädjade om mer tid: ”Det här var Erik första slutspel. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och fått spela som Erik vill. Det kan bara bli bättre. Ingen är perfekt. Det är här vi ska lära oss och komma tillbaka ännu starkare.”
För Erik Hamrén finns naturligtvis ingen viktigare pjäs att ha i ryggen. Zlatan är större än alla i svensk fotboll – vare sig man vill det eller ej – och man gör allt för att han ska vara nöjd, vilket är rätt.
Ta bara det att Zlatan påpekade att Hamrén tagit ut det bästa laget och att alla här är på topp, och om det är något man ska jobba på så är det spelarna i allsvenskan.
För det finns inte bättre spelare för förbundskaptenen att jobba med i dagsläget.
Ryggdunken stärker Hamrén i alla kretsar där det gäller, och inom förbundet och landslagsledningen vill man naturligtvis inte stöta sig med storstjärnan.
Särskilt inte med en ny Nationalarena som behöver fyllas, och det klarar bara Zlatan.
Lustigt på sitt sätt att Zlatan påpekade att man släppt in fem mål på två matcher och att det aldrig hänt tidigare, och samtidigt absolut backade från den gamla spelmodellen.
För just Lagerbäcks modell gav trygghet bakåt och få insläppta.
Som lagkapten gjorde Zlatan egentligen bara ett felsteg, och det var när han inte kunde hålla sig från att plussa för polaren
Daniel Majstorovic, och där Zlatan sa att han trodde att det gått bättre för Sverige om mittbacken spelat.
Undrar hur
Jonas Olsson och
Andreas Granqvist tar det?
En match återstår för Sverige och naturligtvis måste förbundskaptenen titta framåt.
Dags att spela in en elva med sikte på VM-kvalet som drar i gång i september. Och då avkräva besked av Olof Mellberg och andra som han vill ha kvar – och annars köra med alternativ.