Superlativen haglar mot Víctor Machín i dag.
Sevillas yttermittfältare, mer känd under smeknamnet Vitolo, gjorde två otroligt fina mål borta mot Borussia Mönchengladbach i går. 4-2 totalt och Sevilla är vidare till åttondelsfinal.
Men låt oss stanna upp lite vid Vitolo. Yttermittfältaren som var ny i Sevilla inför förra säsongen är ytterligare en i raden av alla lyckade Monchi-värvningar. Klubbens sportchef har en beundransvärd förmåga att hitta fynden. Vitolo värvades, efter att ha gjort 15 mål under sin sista säsong i Las Palmas, för ynka tre miljoner euro.
Är det någon som gnuggar händerna och sitter med ett extra stort leende på läpparna i dag är det Monchi. Vitolo har betalat tillbaka och väl det.
Däremot har det funnits frågetecken kring 25-åringen. Offensivt är han inte lika frejdig som José Antonio Reyes eller Gerard Deulofeu och i vissa matcher får han väldigt lite uträttat. Däremot är det fullständigt logiskt att han startar en Europa League-retur på bortaplan. Av yttermittfältarna i truppen är Vitolo den taktiskt smartaste och den som är bäst defensivt. Bara av den anledningen går han före såväl Reyes som Deulofeu.
I går visade Vitolo även upp sina offensiva kvalitéer – som han i grunden värvades för – när han sänkte Mönchengladbach. Båda målen visade på stor individuell kvalité, och om han fortsätter springa i det spåret kommer han gjuta in sin plats i startelvan än mer.
***
Det som fortsätter tala starkt för att Sevilla förblir en guldkandidat i Europa League även den här våren är Unai Emerys stora trupp. Att varken Reyes, Deulo, Denis Suárez eller Iago Aspas spelade en minut i går talar sitt tydliga språk.
***
Luciano Vietto!
Framgångssagan fortsätter. Guldpojken har gjort sju mål och fem assist i Europa League-spelet (kvalet inkluderat) den här säsongen. I går var han direkt inblandad i Villarreals samtliga tre fullträffar när Red Bull Salzburg kastades ur turneringen.
***
Låt mig först och främst, innan jag börjar hyllningen, erkänna att jag har ett väldigt speciellt förhållande till Giovani dos Santos. Ända sedan han målades upp som en supertalang i La Masía och briljerade i U20-VM för Mexiko har jag följt hans steg i karriären. Från första seniorsäsongen i Barcelona, vidare till det fatala misslyckandet i Tottenham, ett par utlåningar här och där, och slutligen tillbaka permanent till Spanien och Mallorca 2012 där karriären på allvar fick en vändning.
Jag har alltid haft en stark tro på Giovani. Övertro, skulle nog många säga. Men sedan ankomsten till Villarreal sommaren 2013 kan ingen säga emot att mexikanen äntligen växlat upp och levt upp till sin potential.
Den här säsongen har Gio inte varit lika jämn som förra, främst på grund av att hösten förstördes av skador. Varken spelmässigt eller poängmässigt har han kommit upp till normal standard. Efter nyår har han dock trappat upp och inhoppet i går ger Ike Uche ordentligt flås i nacken. Snart måste Marcelino börja spela in Giovani bredvid Vietto på riktigt – hur högt han än må hålla Uche.
Bara drygt 20 minuter återstod när Giovani byttes in i går. Drygt tio minuter senare var matchen avgjord. Ett iskallt utnyttjat friläge, där mexikanen valde att vänta in Vietto och servera anfallskollegan öppet mål i stället för att avsluta själv, och ett distinkt avslut med högerfoten (!) några minuter senare.
När Giovani dos Santos är bra tillhör han en av La Ligas bästa offensiva spelare. Han har ett driv som ingen annan bemästrar att mäta sig med i Villarreal, och tillför saker rent tekniskt som inte går att ersätta. Mexikanen kan vara skillnaden mellan en kvartsfinalplats och en final i Europa League. Villarreal kan bara hoppas att han håller sig skadefri.
***
Släpper man in tre mål på hemmaplan i en retur, då man inte måste tokanfalla, förtjänar man inte heller att gå vidare.
Grattis Toro, ni gjorde det bra. Athletic kan nu satsa vidare mot att fixa en värdig placering i ligan och konstatera att Europa-spelet inte riktigt gått klubbens väg den här säsongen.