Ni vet personen som aldrig följer andra utan alltid går sin egen väg. Som aldrig funderar utan av princip och en genuin självklarhet alltid följer sin filosofi till max.
Villarreal är den spanska fotbollens motsvarighet. Den dagen de gula ubåtarna slutar spela passningsorienterad fotboll baserat på kombinationer, finess och fantasi kommer supportrarna göra uppror. Det är vad som definierar Villarreal, som gör laget lite extra spännande att följa. Och som gör att dosen underhållning allt som oftast är hög, men i resultatväg egentligen kan bjuda på vad som helst.
Det är också ett Villarreal som blint vägrar ge upp sin filosofi som gör att klubbens prisskåp fortfarande står tomt på prestigefyllda pokaler. Det går givetvis finna likheter med Barcelonas framgångsrika spel under det senaste årtiondet, men den jämförelsen är ändå orättvis. Spelare som Barça kan locka till sig existerar inte i Villarreals verklighet.
I den lilla klubben från Vila-Real fostras eller värvas spelare in billigt, förädlas, för att sedan säljas vidare för en större summa. Santi Cazorla, Borja Valero och senaste exemplet Gabriel Paulista är bara tre spelare som gått den vägen.
Om vi blandar in fotboll och sport i klyschornas värld brukar det ofta heta att “offensiv vinner matcher, defensiv vinner titlar”. En ganska genomgående korrekt beskrivning av gårdagens Europa League-match mellan Villarreal och Sevilla.
Villarreal, förvisso utan två av nyckelspelarna i form av Bruno Soriano och Gio dos Santos, ställde som vanligt upp med ett frejdigt lag på pappret.
Unai Emery å sin sida kastade ut en elva som signalerade motsatsen. När Éver Banega är på toppen av sin formhöjd – vilket han förvisso inte är särskilt ofta numera – är han offensivt en mittfältare som alla dagar i veckan bör ta plats på Sevillas centrala fält. Det struntade förstås Emery fullständigt i.
Teknik och finess? Äh.
En mediapunta? Behövs ej.
Tre defensiva krigare på centrala mittfältet? Ja tack.
Medan Villarreal tror helhjärtat på sin filosofi, är Sevilla ett av de bättre lagen i hela Europa när det gäller att skifta taktik i såväl uppställning som genomförande. Vill Emery ha ett 4-4-2 med kvicka yttrar, spelskickliga mittfältare centralt och två djupledslöpande anfallare har han den möjligheten, och använder sig också av den emellanåt. Vill han däremot få med sig ett bra resultat från El Madrigal i första åttondelsfinalmötet med Villarreal väljer han ett 4-3-2-1 (som mycket väl kan liknas ett 4-5-1) med två defensiva yttrar och tre (!) defensiva mittfältare centralt i banan.
Sevillas fysik och taktiska skicklighet gjorde att laget har en 3-1-fördel inför returen på hemmaplan. Jag kan sätta allt jag äger på att inte ens Unai Emery trodde på det resultatet med tanke på den defensiva startelvan han skickade ut. Men han visade, som så många gånger förr, att han har fingertoppskänsla.
Eller som en kompis skrev till mig under matchen: Just nu räcker det att Sevilla har Vitolo. Makalös form.
***
13 sekunder: 1-0 Sevilla, Vitolo.
1.28: Ribbträff Villarreal, Luciano Vietto.
Det är små marginaler i fotbollen. Sevilla gjorde mål sitt första anfall, Villarreal träffade ribban i sitt första anfall. Det var inte många centimeter ifrån ett helt annat resultat, och ett helt annat utgångsläge inför returen.
***
Grzegorz Krychowiak är en av de som konkurrerar med just Vietto om titeln säsongens nykomling i Spanien. Mittfältaren har inte på något sätt revolutionerat Sevillas spel, men definitivt kommit in och bidragit med ännu mer stabilitet.
Trots att laget har drabbats av en hel del skador i backlinjen under säsongen har det aldrig märkts av på resultaten. Mycket har Sevilla att tacka Krychowiak, och övriga på det defensiva mittfältet, för det.
***
En annan som säkerligen fick en klapp på axeln efter matchen i Sevilla-lägret är Sergio Rico. Inte ens påtänkt a-lagsmålvakt inför säsongen – nu en av matchvinnarna i Europa League.
21-åringen har fått kliva in mellan stolparna när både Beto och Mariano Barbosa varit skadade, men även när den sistnämnde nu kommit tillbaka har Rico fått fortsatt förtroende. I sextondelsfinalen mot Mönchengladbach stod han för ett ganska instabilt intryck. I går var det annorlunda, och dubbelräddningen i slutminuten gör att det vill till ett smärre mirakel för att Sevilla inte ska greja avancemanget.
***
Sevilla har allt för att upprepa det som hände i mitten av 2000-talet – det vill säga ta två raka Europa League-titlar (då hette det UEFA Cupen). I fjol bar det hela vägen. Nu är laget sånär klart för kvartsfinal.