Fladdermössen lever på Mestalla

Anders: “Sjukaste händelsen på Mestalla i går”.
Jag: “Vadå?”
Anders: “Utöver att det var riktigt grym stämning så flög det omkring en riktig fladdermus där vi satt. Otroligt”.

***

Valencia spöade Deportivo La Coruña med 2-0 på Mestalla i går. Det var i underkant så det står härliga till. Hemmalaget skulle vunnit med fyra-fem bollar sett till chanser.

Álvaro Negredo hade fyra, ja kanske till och med fem, riktigt bra lägen. I toppform sätter han minst två. Och med tanke på att majoriteten var nicklägen borde han ha satt minst två. Det är hans främsta vapen. Det borde vara Valencias främsta vapen också.

Jag ska inte kasta för mycket skit på Negredo. Han kom till Valencia helt utan en vettig försäsong, var skadad halva höstsäsongen och hade stor press på sina axlar. Det är inte helt enkelt att bara kliva in, i en ny klubb, en någorlunda ny miljö och bara leverera.

På den positiva sidan kommer Negredo åtminstone till målchanser. Han deltar i spelet, krigar för laget och skapar möjligheter. Det är bara den där sista lilla tredjedelen som saknas, vilket förvisso råkar vara det som spanjoren egentligen värvades för.

Jag minns det så väl hur Valencia otroligt förnöjt gick ut med Negredo-värvningen på klubbens hemsida.

“Valencia CF är mycket glada över att ha tecknat en anfallare av världsklass som ska komplettera en helspansk anfallslinje tillsammans med Rodrigo och Paco Álcácer – en trio full av alternativ, mångsidighet och potential”.

Allt stämde – mycket stämmer fortfarande. Just nu är Álvaro Negredo ingen världsklassanfallare. Med tanke på hur kollegorna runt om i Europa smäller dit bollar till höger och vänster måste Negredo upp och snitta 20 mål per säsong för att överhuvudtaget hamna i det facket igen. Men han tillför en enorm mångsidighet till Valencia, och bidrar med saker som varken Rodrigo, Paco eller någon annan för den delen gör. Och det finns förstås en outnyttjad potential.

Lyckligtvis, för Valencia, är laget inte fullt beroende av Negredo, Rodrigo eller Paco – anfallstrion som skulle (och kanske kommer) lyfta hela Valencia till nästa nivå.

På de sex senaste omgångarna har laget bara tappat två poäng – det var förra helgen borta mot Atlético de Madrid. Álvaro Negredo har gjort ett mål under den här perioden (på straff), Rodrigo har gått helt poänglös och Paco har missat fyra matcher på grund av skada.

I går gjorde den sistnämnde comeback, och såg efter bara några sekunder på planen till att stänga butiken mot Depor med sitt 2-0-mål. En balja av den enklare skolan, men en balja som möjligen kan få Alcácer att komma tillbaka till den fina form han hade i början av säsongen.

***

Oavsett vilket kan man säga att fladdermössen lever på Mestalla. Bokstavligen talat.

I skrivande ligger är Valencia tabelltrea – bara fyra poäng bakom Real Madrid, och fem bakom Barça. I skymundan har Nuno Espírito Santos manskap närmat sig toppen.

Laget har inte haft någon utpräglad målskytt den här säsongen. Det spelar ingen roll. Defensivt är det stabilare än på många år, och jag skulle argumentera för att Nicolás Otamendi (välförtjänt landslagsuttagning i Argentina, för övrigt) varit hela ligans bäste mittback den här säsongen. På mittfältet finns dynamik, stor lungkapacitet och inte minst väldigt mycket bollskicklighet. Framför allt gör även mittfältarna fler mål än tidigare, och då spelar det mindre roll att bäste målskytt av anfallarna (Paco) bara gjort sex ligamål.

Hela Valencia andas och lever fotboll. Och nu har fladdermössen på Mestalla vaknat till på allvar. Det kommer kanske inte bära till en tredjeplats i slutändan, men Valencia har närmat sig konkurrenterna markant. Det har gått snabbare än väntat – och då har den helspanska anfallstrion full av mångsidighet och potential inte ens börjat leva upp till hälften av sin kapacitet.

Fotnot: Valencia CF kallas för fladdermössen.