Det finns oändligt med historier om spelare som kommer från tuffa förhållanden och har fått ta den långa vägen för att nå framgång och uppfylla sina drömmar. Vissa mer speciella än andra.
Diego Costa började spela organiserad fotboll först i sena tonåren. Han är ett levande bevis på att det går att ta sig till toppen trots att man upptäcks sent.
Ett ännu tydligare bevis är Carlos Bacca. När han var 20 stod han fortfarande och rev av bussbiljetter hemma i Puerto Colombia för att få ihop pengar till familjen.
Bacca kommer från fattiga förhållanden. Han lirade fotboll på gatan, på stranden eller vart det än passade, och hade en dröm som många andra att en dag få leva på sporten. När tonåren hade passerat och ingenting hade hänt började Bacca tvivla, och långsamt ge upp hoppet. Ett provspel för Atlético Junior i hemlandet blev till slut räddningen – och startskottet på en sensationell karriär.
Efter ett par lånesejourer gjorde Bacca till slut ett stort avtryck i Atlético Junior, så stort att europeiska klubbar öppnade ögonen. 2012 bar det av till belgiska Club Brügge, där han behövde en säsong för att vinna skytteligan, bli utsedd till ligans bäste spelare och för att locka fram Sevillas intresse.
Resten är, som man så ofta brukar säga, en historia för sig. Colombianens framfart i Sevilla har inte gått obemärkt förbi och just nu sjungs hans namn högre än någonsin i den andalusiska staden.
För åtta år sedan rev han bussbiljetter hemma i Colombia. I går gjorde han två mål och en assist när Sevilla tog andra raka Europa League-titeln och som första klubb någonsin kamma hem turneringen fyra gånger.
Carlos Baccas historia är vacker och unik. Och när han förklarar sin framgång för tidningen El Heraldo är svaret så påtagligt och självklart.
– Hårt jobb, ödmjukhet, att hela tiden ta lärdom av andra och att alltid ge hundra procent. Och familjen, supporten från min familj som alltid har stöttat mig. Det är vad som tagit mig så här långt, och förhoppningsvis finns det mer att vänta.
Det var symboliskt när Bacca efter att ha dunkat in 3-2 i finalen sprang ut och firade genom att plocka upp en colombiansk flagga. Det här är en seger han vill dela med alla som har stöttat och hjälpt honom för att nå hela vägen.
***
Det är förstås ingen tillfällighet att Monchi, den så beryktade och omtalade sportchefen i Sevilla, står högst på önskelistan hos många storklubbar runt om i fotbollseuropa.
Sommaren 2013 såldes Jesús Navas, Álvaro Negredo och Geoffrey Kondogbia. Sevilla vann Europa League den efterföljande säsongen.
Sommaren 2014 såldes Ivan Rakitic, Federico Fazio och Alberto Moreno. Sevilla vann Europa League den efterföljande säsongen.
Det jobbet som Monchi gör i skymundan är beundransvärt. Och det är inte bara själva handlingen att ersätta en spelare med en annan, utan de kap till affärer han ror i hamn gång på gång. Grzegorz Krychowiak (Reims) och Aleix Vidal (Almería) värvades för struntsumman på drygt åtta miljoner euro inför säsongen. I dagens läge hade Sevilla utan problem fått tredubbla om de skulle sälja duon.
Monchi är ett geni. Den dagen han försvinner tvingas Sevilla bekänna färg på riktigt.
Just nu är jag dock övertygad om att alla Sevillistar struntar i framtiden utan fokuserar på det som sker här och nu. Ja, möjligen alla förutom Monchi. Han ligger förstås långt i planeringen inför nästa säsong. Alla andra firar fjärde Europa League-titeln. Ett historiskt ögonblick, något att känna enorm stolthet över.
***
Lika mycket som Europa League-titeln firas, lika mycket firas säkerligen den säkrade Champions League-platsen till nästa säsong. Det blir fem spanska lag i Europas mest prestigefyllda turnering i höst.
Grattis i dubbel bemärkelse, Sevilla!