Iniesta är alltid bäst när det gäller

Ändå tänkte jag skriva mer om spelaren som enligt UEFA var bäst på planen i Champions League-finalen. Spelaren som tidigare avgjort en VM-final för Spanien. Spelaren som i lördags blev historisk genom att slå sin tredje assist i en CL-final.

Det är enkelt att glömma bort de pusselbitarna som inte producerar lika många mål och assist, som inte är i lika stort behov av att stå i centrum eller göra sig hörda. Först den dagen Andrés Iniesta lägger skorna på hyllan tror jag att han kommer kategoriseras som en av de allra största någonsin.

Han har aldrig varit en poängmaskin, kommer aldrig heller bli. Men han har en unik förmåga att alltid prestera på topp när det gäller som mest. Hur mycket vi svenskar än vill få det till att Henrik Larsson klev in och vände hela CL-finalen till Barças fördel 2006 är det lätt att glömma bort vilken impact Iniesta hade som byttes in i paus och tog tag i spelet på mittplan och inte tillät Arsenal låna bollen.

Han sköt Barça till Champions League-final med sitt mål på Stamford Bridge 2009. I finalen spelade han halvskadad med strikta order om att inte skjuta, och fick nöja sig med att spela fram Samuel Eto’o till 1-0-målet.

Han avgjorde VM-finalen mot Holland. Han vann EM-guld 2012 och blev utsedd till turneringens främste.

I lördags klev Andrés Iniesta ut på Olympiastadion i Berlin med kaptensbindeln runt armen. Det tog lite mer än tre minuter innan han hade lirkat fram bollen till Ivan Rakitics 1-0. Hans tredje assist i CL-finalsammanhang. En historisk notering.

Och efter att domaren blåst av 3-1-matchen – där Juventus väl störde Barça under långa stunder i andra halvlek – titulerades också Iniesta som den bäste spelaren.

Det är enkelt att fokusera på statistik, men klyschan “bäst när det gäller” passar väl in på Andrés Iniesta. Bara en assist i ligaspelet. Fem i Champions League. Varav en i finalen. Och det var i de tyngsta matcherna han var som bäst.

Nu är det Iniesta som ska ta det här Barcelona vidare då Xavi inte längre finns nära till hands. Avslutet kunde knappast blivit bättre för en av tidernas största mittfältsgeneraler. Xavi fick sin kvart och lyfte till slut bucklan.

Det är lätt att tro att den 25:e titeln var den mest rörande.

***

Herregud vilken högdramatisk slutomgång i Segunda División under söndagen. Allt hände. Och lite till.

Vi börjar i toppen. Förutsättningarna var glasklara. Girona de allt uppdukat för sig. Seger mot Lugo – eller poängtapp för Sporting Gijón på Benito Villamarín mot redan La Liga-klara Real Betis – hade säkrat avancemanget. Och länge såg allt ut att sluta upp i en stor segerfest i norra Katalonien, för ett lag som aldrig tidigare nått högstadivisionen.

Om matchen bara pågått i 90 minuter hade Girona spelat La Liga-fotboll i höst. Nu ledde man länge, släppte in kvitteringsmålet på tilläggstid, fick ett mål bortdömt strax därpå (korrekt bör sägas) och missade chansen till direktavancemang. Hemmafansen på Montilivi höll på att korka upp champagnen när 90 minuter närmade sig, och stämningen blev smått hatisk efter kalabaliken på tilläggstid. Efter att föremål kastats in mot en av de assisterande domarna stoppades matchen i 15 minuter – innan den återupptogs för att de 40 sista sekunderna skulle spelas klart. Det räckte inte för att Girona skulle hitta kraft att sätta dit en segermål.

I en helt annan del av Spanien hade Sporting Gijón krossat Betis med 3-0. När slutsignalen ljöd håll matchen i Girona fortfarande på – och Sporting-spelarna var inställda på att sluta trea och vidare play-off. Men bara fram till att supportrarna högt upp på Benito Villamarín började fira som om morgondagen inte existerade. Och lite hastigt och abrupt satte hjärtat i halsgropen när det kom rapporter om att Girona hade gjort 2-1 (som ju senare blev bortdömt).

Till slut kom det officiella beskedet att Sporting Gijón spelar La Liga-fotboll kommande säsong. Glädjen visste inga gränser. Nedanstående video får med allt.

[youtubeplay id=”CUlIXqTxLxs” size=”medium”]

***

Personligen ser jag fram emot att få se Sporting i La Liga igen. Precis som Betis är det ett av Spaniens största publiklag. Sådana behövs och sätter extra färg på hela ligan. Och laget är bra, och har varit så i flera säsonger, utan att nå hela vägen.

Även om derbyt mellan Real Oviedo och Sporting Gijón hade nått en helt nivå i Segundan så kommer det i slutändan, tror jag, gynna fotbollen i norra Spanien att Sporting åter är tillbaka i finrummet.

***

Samtidigt är det givetvis omöjligt att inte lida med Girona. Vi minns hur Las Palmas-familjen bröt sönder och samman när Córdoba avgjorde med matchens sista spark i kampen om den sista La Liga-platsen förra våren. Nu fick Girona känna på hur det är att vara så nära, men ändå inte nå hela vägen.

Skillnaden jämfört med Las Palmas är att Girona får en ny chans. Nu väntar play-off, där just Las Palmas också är inblandade och får min röst som favorit. De har ett ruskigt bra och välkomponerat lag på pappret. Mixen mellan äldre och erfarna spelare som Juan Carlos Valerón (främst inhoppare) & Nauzet Alemán (en av lagets bästa spelare), samt spelare som är på väg uppåt, inte minst Sergio Araújo & David Simon, är bra.

Valladolid och Real Zaragoza är övriga lag som slåss om den sista platsen till La Liga.

Kvalmatcherna brukar bli något utöver det vanliga, och jag förväntar mig inget undantag den här gången.

***

Som om det inte vore nog var det i snudd på lika dramatiskt även i bottenskiktet.

Antikklubbarna Racing Santander och Osasuna slogs för sin överlevnad. Bara en klubb skulle fixa nytt kontrakt.

På förhand hade Osasuna bäst utgångsläge, som klarade sig på ett oavgjort resultat borta mot Sabadell (redan klara för degradering). Men det är enklare sagt än gjort att spela på resultat i avgörande matcher. Sabadell gick snabbt ifrån till en 2-0-ledning, medan Racing gick upp i ledning i paus borta mot Albacete.

När knappa kvarten återstod i Sabadell hade Osasuna fortfarande två bollar upp. Läget såg hopplöst ut. Men efter galen hörnkavalkad lyckades Pamplona-laget inte bara reducera (78′) utan även kvittera (90′). 2-2-målet nickades in på Osasunas 18:e hörna i matchen, ett smått otroligt facit i sig.

Racing vann i Albacete, något som i slutändan inte spelade någon roll. Osasuna, efter oändliga problem hela säsongen som hade krävt en alldeles egen blogg för att djupa ner sig i det, fixade till slut nytt Segunda-kontrakt. Sköna plåster på såren för klubben.