Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

DOKUMENT: Spelaren som fick Morata att lämna Atlético & krossade Torres målrekord

Twitter: @pinthorp

Föreställ dig att du står vid sidlinjen på fotbollsarenan du har drömt om att spela på i hela ditt liv. Bara 17 år gammal. Nervös, överväldigad, övertänd.

Flera tusen på läktaren. Stunden är snart inne för att äntra gräsmattan. Göra debut på riktigt. En majoritet av publiken ställer sig upp och applåderar. Det har pratats om dig. Alla har hört, flera har sett. Nu är det dags att presentera sig. Ett unikt ögonblick.

Föreställ dig att allt det ovannämnda faktiskt inträffar – men att du 20 minuter efter entrén inser att din match aldrig kommer kunna fullföljas. Att du i debuten – stunden du väntat på och kämpat för i hela livet – tvingas bryta med en förfärlig knäskada. Att det inte blir med det största av leenden du återvänder till träningsanläggningen dagen därpå, utan i stället får spendera natten på sjukhus och valsa runt på kryckor innan sex långa månader av rehabilitering väntar.

Allt det hände Borja Bastón den 15 maj 2010. En bit in i andra halvlek bytte han av Tiago Mendes för Atlético Madrid mot Getafe. På Vicente Calderón.

Spanjor, anfallare, extraordinär målskytt. Allt var som upplagt för en ny Fernando Torres. Det var åtminstone så han hade målats upp, såväl av klubben som supportrarna.

Och det har sin högst logiska förklaring – även om karriären tog sin början vid andra sidan av planen. Som fyraåring inledde nämligen Borja fotbollskarriären i Atléticos akademi med målvakt som position. Det föll sig naturligt till en början. Hans pappa Miguel, som i sin tur hade representerat Atleti på 80-talet, var målvakt på sin tid.

Men det var ändå Miguel som fick sin son att kasta in handskarna och satsa på att överlista målvakterna i stället.

– En målvakt är väldigt ensam, lidande och får väldigt sällan belöning, berättade han uppriktigt för Borja.

Som anfallare blev det snabbt fart på Borja Bastón och hans målproduktion. Han pekades snabbt ut som “en ny Torres” och representerade Spaniens samtliga ungdomslandslag från U15 till U19.

Det var också på grund av Borjas frammarsch i Atlético som Álvaro Morata, i dag tillhörande Juventus och spansk A-landslagsman, valde att lämna klubben 2007 och i stället testa lyckan hos Getafe.

Borja och Morata fungerade ypperligt på det personliga planet och delade ofta rum på träningsläger. Problemet var att de krigade om samma position – och även om det roterades och Morata fick sina chanser var det otvivelaktigt Borja som var nummer ett.

Det var han som stack ut mest i Atléticos 92-generation. Inte Morata, inte Koke.

Hypen kring Borja kulminerade när han slog Fernando Torres alla tiders målrekord i Atléticos ungdomslag, något som också stärkte liknelserna spelarna emellan.

Men när allt kommer kring så fungerar inte fotbollen så att de som spås den mest lysande framtiden får en spikrakt utveckling. Mycket han hända på vägen. Tajming, klubbval och att prestera när det väl gäller kan göra att hierarkin ändras snabbt. Dags dato har Álvaro Morata har spelat två Champions League-finaler, vunnit en och samlat på sig en hel mängd övriga troféer. Koke har vunnit sju titlar med Atlético och hunnit spelat över 200 matcher för klubbens A-lag.

Borja Bastón då? Inte lika fullmatad karriär. Nu gör han sin första riktiga säsongen i La Liga med Eibar, som han kom till i somras. Och vem hade anat det, när han som 17-åring och med gigantiska förväntningar på sina axlar, stod redo för La Liga-debut på Vicente Calderón för fem år sedan?

En smärtsam knäskada kan inte bara sätta stopp för karriärsutvecklingen utan också förstöra densamma helt och hållet, om det vill sig illa.

Och man vet ju aldrig vad som hade hänt om den aldrig hade inträffat. Kanske hade Borja blivit en ny Fernando Torres, burit kaptensbindeln redan som 19-åring och lämnat för spel på de brittiska öarna några år senare. Det är frågor vi aldrig får svar på. Något som däremot är glasklart är att skadan stoppade upp Borjas karriär.

När han gjorde comeback i december 2010, sju månader senare, fick han hoppa in för Atlético B mot Cacereño. Det blev till slut 14 matcher med reservlaget i Segunda B den säsongen, med fyra fullträffar som målfacit.

Under Gregorio Manzanos tid som Atlético-tränare fick Borja aldrig någon ärlig chans. Han lånades säsongen 2011/12 därför ut till Real Murcia.

Inte heller under Diego Simeones styre har Borja givits någon fullfjädrad chans, men klubben har för den sakens skull inte valt att sälja honom. Det har i sin tur resulterat i låneperioder i Huesca (9 mål på 31 matcher), Deportivo La Coruña (10 mål på 34 matcher), Real Zaragoza (23 mål på 39 matcher) och nu i Eibar.

Bortsett från tiden i Real Murcia, då det bara blev fyra mål, har Borja alltid levererat i sina respektive klubbar. Men det var först under förra säsongen i Segundan med Zaragoza som anfallaren visade att alla hans målrekord från ungdomstiden i Atlético inte bara var en fasad. Tvåa i skytteligan och sånär en plats i La Liga (föll i den avslutande playoff-matchen mot Las Palmas) gjorde anfallaren till ett hett villebråd på marknaden.

Trots den succén i Zaragoza var Diego Simeone glasklar över att Borja inte skulle få någon plats i Atléticos seniortrupp inför den kommande säsongen, och spelaren i fråga var tvärt bestämd över att han var redo för en större utmaning.

Det fanns intresse från Villarreal, Getafe & Real Betis, men Borja klubbadress under sin första säsong i högstadivisionen blev till slut Eibar. Förväntningarna var stora inför hans ankomst till klubben och många hoppades på stordåd.

Efter en tids acklimatisering och en bänkplats de första omgångarna har speltiden successivt ökat för Borja. Och den senaste månaden har målproduktionen skjutit i höjden.

I nuläget är Borja Bastón hela ligans formstarkaste anfallare och har hittat nätmaskorna fem matcher i följd. Allra senast mot Barcelona på Camp Nou, dessförinnan i 1-1-mötet med Sevilla.

Borja är ingen spektakulär anfallare som bjuder på det oväntade. Inte särskilt snabb, inte speciellt teknisk. Han är bara en smart fotbollsspelare med en otrolig näsa för mål. Rörelsemönstret, killerinstinkten och förmågan att göra mål både med fötterna och huvudet.

– Jag har alltid mått bra av att göra mål och jag kommer försöka göra allt för att hjälpa och bidra till mig lag så mycket jag kan. Det här är mitt första år i högstadivisionen och jag försöker se allt som en lärdom, säger Borja.

Med sex fullträffar i ligaspelet, fler än vad någon av Atléticos anfallare har gjort, kommer diskussionen om Borja är redo att återvända till sin moderklubb och utmana om en plats nästa säsong som en naturligt effekt.

Förmodligen spelar det ingen roll hur många mål Borja gör så länge han inte bevisar någonting för Diego Simeone på nära håll. Det är argentinaren på Atléticos tränarbänk som skall övertygas – och spelare som inte hamnat rätt på en gång har tenderat att falla bort tämligen kvickt från Simeones radar tidigare.

Vi får se om Simeones uppfattning hinner ändras vad gäller Borja, och om huvudpersonen någon gång får kliva ut på Vicente Calderón som hemmaspelare igen.

Pappa Miguel nådde bara B-laget i Atlético som bäst. Men det är förstås få som kommer ihåg det. Han var ju målvakt, ensam och fick aldrig någon tid i rampljuset.

I Borjas fall är läget annorlunda. Han är ämnad för någonting mer. Något större. Det är därför han trivs med ansvaret i lilla Eibar.

Källor: Vice Sports, bleacherreports, Soccerway, Diario Vasco, SD Eibar.

Adam Pinthorp

Ja, Keylor Navas är världens bästa målvakt just nu

Bristen på rutin när det väl gäller? Stjärnor som inte klev fram? En underprestation?

Nej, egentligen inget av det låg till grund för Celta Vigos förlust mot Real Madrid. Anledningen att Madrid vann och skakade av sig Celta i tabelltoppen stavas 185 centimeter Keylor Navas.

Costaricanen gjorde en klassisk “Levante-insats”. Med andra ord; han var lika bra på Balaídos som under den osannolika säsongen mellan stolparna i Levantes målvaktströja för två säsonger sedan.

Otrolig. Osannolik. Ofattbar. Och i det närmaste omöjlig.

Nolito hade testat både två och tre tidigare under matchen. Till slut letade sig bollen in, men det krävdes en frimärkesprecision via ribban för att överlista Navas.

Jag tycker Keylor Navas stod för en av årets främsta målvaktsinsatser. Bedömningsfråga om jag överdriver eller ej. Och visst finns det säkert de som gjort ännu fler paradräddnigar och faktiskt hållit nollan i en hel match. Garanterat.

Men att göra det i en sådan här match. Det stod en serieledning på spel. Och Real Madrid-försvaret hade inte vaknat på sin bästa sida. Då fanns han där till räddning, en, två, tre och jag vet inte hur många gånger.

Att Keylor Navas är världens bästa reflexmålvakt är det fler än jag som argumenterat för de senaste två åren. Men om vi gör en helhetsbedömning och inte bara tittar på själva räddningarna, vilka ligger egentligen före i ledet?

Sett till formkurva och med säsongen i åtanke har jag svårt att tänka mig vem som skulle pekas ut som bättre än Navas just nu. I min bok är det i alla fall självklart att han är nummer ett.

Manuel Neuer? Kommer alltid vara där uppe – men har också varit ute på styva linan ett par gånger.

Det här var inte första gången under säsongen som Keylor Navas stod för en extraordinär insats, det ska också poängteras tydligt. Jag tycker Rafa Benítez inte alls fått till något klockrent försvarsspelande Madrid under sina första månader som tränare. Ser man däremot till antalet insläppta mål är det lätt att tro det motsatta.

Tacka Keylor Navas för det, Rafa.

***

Atlético-Valencia 2-1. Det kan vara La Liga-helgens mest missvisande resultat.

Atleti gjorde en av säsongens starkaste insatser, åtminstone om man utesluter det som hände sista tredjedelen. Bortsett från en fin kvart i första halvlek där två bollar hittade nätmaskorna hade Atlético mängder av chanser att “döda” matchen i ett väldigt tidigt läge. Men misslyckades. Och en Godín-knuff fixade straffspark som Paco Alcácer (med kaptensbindeln!) tryckte in, och helt plötsligt var det match igen.

Förvisso spännande för sista delen av tillställningen – men också rejält missvisande.

Nu var å andra sidan Valencia inte tillräckligt bra för att göra fler mål. Vilket i sig också är beklämmande.

Lagets två nummer nio-spelare inför var båda utanför startelvan på Vicente Calderón. I stället fick Rodrigo Moreno chansen, men skadade sig innan han ens hunnit presentera sig.

Nu hoppade förvisso Paco in och gjorde lagets enda mål – men nu är det läge att yttra sig om rejäl anfallskris i Valencia. Det görs alldeles för lite mål. Och framför allt finns det ingen att luta sig tillbaka mot som alltid producerar.

Ingen Piojo López. Ingen David Villa. Ingen Mista. Eller för all del Roberto Soldado, som ändå var en målgaranti i det längre perspektivet på sin tid.

Álvaro Negredo sitter inte ens på bänken längre. Att han har varit ute och snurrat i media blev bara en extra krydda efter hans underprestationer och gjorde Nunos val betydligt enklare att utesluta honom helt.

Men nog är det inte bra. Det är katastrof. Valencia blöder och någonting behöver hända. Dags att kanske titta förbi vänskapen och titta på den sportsliga biten i första hand för Jorge Mendes. Nuno kan inte sitta kvar för all framtid om inte resultattrenden vänder illa kvickt.

***

Har Carlos Vela äntligen vaknat upp från dödsriket?

***

Luis Suárez bollbehandling och snabba tankesätt är beundransvärt. Hans hattrick mot Eibar må se ganska enkelt ut – men utförandet i praktiken är genomgående världsklass. Framför allt andra målet, där mottagningen öppnar upp hela möjligheten.

Det är sådana detaljer som skiljer duktiga fotbollsspelare från världsartister.

I övrigt är det bara konstatera att Barcelona lever mer på individuell skicklighet i form av Neymar & Suárez primärt, snarare än någon form av strukturell styrka som lag. Ganska ihåligt på sina håll och många trötta ben. Den där tunna truppen börjar bekänna färg nu.

Adam Pinthorp

I morgon tittar alla på Nolito

Toppmötena avlöser varandra i La Liga nu för tiden. Tvålagsrace? Trelagsrace? Äh, skit i det. Just nu, åtta omgångar in, är det tre lag på 18 poäng och ett fruktat Atlético blott två poäng där bakom.

Det är precis så här det ska vara.

I den bästa av världar fortsätter det så här hela vägen in i det berömda – även om det kanske snarare än en drömlik förhoppning än en realistisk tro.

Att Celta Vigo däremot kan sätta käppar i hjulen såväl en som två gånger för topplagen råder inga som helst tvivel om. Eduardo Berizzos manskap har redan åkt till Ramón Sánchez Pijzuán och satt krokben för Sevilla, och demonstrerat för Barcelona vilken mardröm det är att komma till fästningen Balaídos och få erfara att ingenting kommer av sig självt.

Nu vankas nytt toppmöte på Balaídos. Den här gången är det Real Madrid som kommer på besök – ett Madrid som i nuläget toppar La Liga på bättre målskillnad än Celta och Barça. Vid seger finns med andra ord stora möjligheter för Celta att i ensamt majestät inta serieledningen. Och hur häftigt vore inte det.

En av nyckelfigurerna i matchen, åtminstone på förhand, är Nolito. Ni vet spelaren som först slog igenom i Barcelona B (under Luis Enrique), drog vidare till Benfica, sålde tröjor som aldrig förr och blev en gedigen publikfavorit, men hamnade snett efter en fin debutsäsong och fick drastiskt mycket mindre speltid. Efter en stark lånesejour i Granada bar det sedan av till Celta Vigo 2013 – där en viss Luis Enrique drog i trådarna.

Resten är väl, som man brukar säga, historia. Succén har knappast undgått någon och numera kan Nolito även titulera sig spansk landslagsman.

Med sex fullträffar och tre assist är han den främste poängspelaren som äntrar Balaídos gräsmatta i morgon. Inte Cristiano Ronaldo, inte Karim Benzema, inte Gareth Bale.

Tillsammans med Neymar är det Nolito som producerat flest poäng i La Liga efter åtta omgångar. Och det gör honom förstås också till ett hett villebråd ute på marknaden – något han själv inte vill ägna en tanke åt.

– Jag har inga tankar på att lämna det vi har i Celta i januari. Jag trivs bra i Vigo, säger han till Radio Marca.

Och på frågan hur Celta ska besegra Real Madrid är svaret ganska självklar – spela som mot Barcelona.

– Vi måste tro på oss själva och inte gå in med någon som helst rädsla. Vi kommer spela som vi alltid gör och vara trogna vår spelstil. Om Madrid faller lågt – desto bättre för oss.

***

Vilka rubriker som skapades när den katalanska tidningen L’Esportiu i onsdags publicerade uppgifterna om att en linjedomare i Spanien anmält att han utsatts för rejäla hot för att se mellan fingrarna och döma till Real Madrids fördel i det kommande el Clásico-mötet med Barcelona.

Nu har det hela avtagit och det återstår att se om det överhuvudtaget kommer redogöras för vad som egentligen har hänt – och vem som i fråga blivit utsatt för de potentiella hoten.

Oavsett vilket förvånar det nog ingen att fotbollen inte står i fokus i Spanien – eller för den delen i hela fotbollsvärlden. Det är en situation vi vant oss vid, och det pågår alldeles för mycket fuffens bakom kulisserna att det är högst förståeligt att det tär på såväl spelare, ledare som supportrar.

Förhoppningsvis blir det klarhet i just det här fallet, även om en mindre vild gissning är att vi aldrig kommer få reda på exakt vad som hänt.

***

Medan de spanska CL-lagen gjorde ungefär vad som kunde förväntas i veckan svarade också de tå representanterna i Europa League upp med fina prestationer.

Athletic demonstrerade kraft och styrka när man slog Partizan Beogad på bortaplan och passade i samma veva på att gå förbi nyss nämnde lag i grupptabellen och överta förstaplatsen. Det kan bli ett härligt Europa-äventyr som väntar Athletic den här säsongen.

Detsamma gäller förstås Villarreal. Trots en poängmässigt väldigt stark säsongsinledning i ligaspelet har spelet inte tickat i gång på det sättet som vi är vana vid.

På El Madrigal i går var det annorlunda. Villarreal praktiserade en otroligt produktiv och passningsorienterad fotboll där bollen trillade som på ett snöre mellan spelarna.

Det kanske mest imponerande var att det gjordes utan ordinarie målvakt, ytterbackar, yttermittfältare, Bruno Soriano & Léo Baptistão.

Ett styrkebesked, minst sagt.

***

Kom att tänka på Michu häromdagen. Han som stänkte in 15 baljor på 37 ligamatcher i Rayo Vallecano säsongen 2011/12 – som offensiv mittfältare. Han som gjorde 18 mål säsongen därpå i Premier League med Swansea, och på köpet förde klubben till seger i ligacupen.

Vad har hänt sedan dess?

Nja, inte mycket i positiv bemärkelse. Skadebekymmer och svårt att platsa i Swansea säsongen därpå, vidare till Napoli i Serie A där skadeelände satte nya käppar i hjulen samtidigt som konkurrensen var tuff.

I dag är Michu 29 år. Han skulle kunna ha tre-fyra väldigt fina år kvar på toppnivå.

Men just nu tränar han i sin brorsas lag, UD Langreo, belägna i spanska fjärdedivisionen.

Vilken beklämmande utveckling vissa spelare kan råka ut för. Som fostrad i Real Ovideo hoppas jag att han åtminstone kan ta sig upp ett par divisioner och vara med i Oviedos kamp mot att stabilisera sig och i slutändan nå La Liga igen.

Så vackert det hade varit.

***

Vet ni förresten när Celta Vigo senast tog emot Real Madrid och var i en snarlik position rent tabellmässigt?

28 november 1999.

Då ledde Celta Vigo ligan, och var åtta poäng just Real Madrid och den slutliga segraren Deportivo La Coruña. I laget fanns profiler som Benni McCarthy, Mazinho, José Manuel Pinto, den drömlika ryssduon Valeri Karpin & Aleksandr Mostovoi och en ung och lovande Claude Makélélé.

Hjälte i matchen mot Real Madrid den där novemberdagen 1999 var dock ett annat ganska välkänt namn: Albert Celades, den nuvarande spanska U21-förbundskaptenen.

Under den perioden kallades Celta ofta för “den himmelska maskinen” och upplevde många fantastiska år av fina framgångar.

Då var också läget väldigt annorlunda jämfört med i dag. Det var enklare att utmana jättarna i toppen. Deportivo La Coruña – som gick hela vägen och vann ligan – är väl det bästa exemplet.

Min känsla är att dagens Celta Vigo är precis som detsamma för 16 år sedan. Det vill säga att lag vi kommer titta tillbaka till och tänka “oj, minns du vilket lag Celta hade 2015? Vilka profiler det kryllade av i klubben? Orellana, Aspas, Augusto, Wass – men kanske allra främst Nolito”.

Jag tycker fortfarande han är underskattad utanför Spaniens gränser, Nolito. Men i morgon kommer han sannerligen ha fullt fokus på sig.

Är man La Ligas främsta poängspelare går det aldrig obemärkt förbi.

Adam Pinthorp

Skvaller om skvallerbytta i Real Madrid – stormigt läge i klubben

Twitter: @pinthorp

Det blåser stormiga vindar i Real Madrid-lägret i dag. Enligt huvudstadsbaserade tidningen Marca råder det ett form av uppror från spelarna som skall rikta sig mot klubbläkaren Jesús Olmo. Anledningen? Spelarna har inget förtroende för honom och litar inte på att det han känner till inte kommer vidare.

En klassisk “skvallerbytta”.

Lagkapten Sergio Ramos påstås vara initiativtagare och bad varje spelare svara ja eller nej på frågan om Olmo skulle uteslutas i omklädningsrummet. Och tydligen ska resultatet varit övervägande och glasklart emot klubbläkaren.

Det lär ju knappast vara Olmo själv som skvallrat om uppgifterna den här gången – men det finns historia bakom detta som gör alltihop mer trovärdigt. Redan förra säsongen var spelartruppen kritisk mot Olmo och många håller han som ansvarig för att Carlo Ancelotti fick foten.

Klubbledningen gav svar på tal och stöttade Jesús Olmo till hundra procent och gav honom fullt förtroende – något som inte togs emot väl av spelarna.

Nu sägs det att truppen i stället gett ledningen ett ultimatum. De vill inte ha kvar Olmo.

Och är det så drastiskt och konkret finns egentligen bara ett alternativ.

***

Få lag åker till El Madrigal och vinner. Ännu färre åker dit och för matchen.

Celta Vigo gjorde båda delar, vilket är ofantligt imponerande.

Så här åtta omgångar in kommer ju följdfrågan naturligt: kan Celta Vigo hålla hela vägen?

Jag har svårt att se Celta i topp tre när vi summerar säsongen, men det rycket man gjort gentemot konkurrenterna som kommer slåss om Europa-platser är redan stort och inger respekt.

Truppen är långt ifrån lika bred som Villarreals eller Valencias – men Berizzo förfogar över ett av ligans spetsigaste lag rent offensivt och kan det bara hållas intakt och undvika spelarförluster och skador på nyckelspelare kan Celta Vigo bli ett lag att räkna med för lång tid framöver.

Däremot ska vi också komma ihåg att Celta inledde även förra säsongen väldigt starkt, men hamnade i en sanslös dipp i mitten av säsongen. Det här kommer bli ett viktigt test för vad klubben och laget är redo för. Dessutom med press på sig som favorit i en klar majoritet av matcherna.

***

Neymar gjorde fyra mål och en assist mot Rayo.

Det råder inga tvivel om vem som fyllt de ansvarsfulla skorna i Lionel Messis skadefrånvaro.

***

Marco Asensio!

Tre assist från superynglingen (född 1996) för Espanyol på Benito Villamarín. Sanslöst imponerande av Real Madrid-lånet som redan börjat sätta sin prägel under sin första säsong i La Liga.

Hans känsliga vänsterfot är ingenting man skojar bort.

***

Apropå känsliga vänsterfötter. Såg ni att Simon Gustafsson gjorde ett mål och tre (!) assist för Feyenoord borta mot Heerenveen i går?

Den svenske U21-landslagsmannen har sannerligen kommit i gång efter en tuffare start i Holland och är nu med i veckans lag.

Är helt övertygad om att La Liga skulle passa Gustafsson – något han själv varit inne på flera gånger – som handen i handsken. Och fortsätter han leverera fyra poäng i en match kan det ske snabbare än väntat.

***

Atlético de Madrids nummer nio-anfallare i La Liga:

Jackson Martínez: ett mål.
Fernando Torres: två mål.
Luciano Vietto: ett mål.

Atlético de Madrids utlånade nummer nio-spelare i La Liga:

Léo Baptistão (Villarreal): två mål.
Borja Bastón (Eibar): fem (!) mål.

Borja var otroligt bra i Segundan för Real Zaragoza förra säsongen där han smällde in 23 mål på 39 matcher. Han påstås aldrig ha haft något förtroende från Diego Simeone, men efter blott fyra starter i La Liga (plus fyra inhopp) och fem målnoteringar som facit kanske argentinaren tvingas tänka om.

Borja Bastón är en av ligans formstarkaste anfallare just nu.

***

Lyckligtvis för Atlético finns en annan spelare som gör viktiga mål: Antoine Griezmann.

Vilken best han håller på att utvecklas till. Målet han gjorde på sin gamla hemmaarena var ren och skär världsklass. Vision, snabbhet och kyla. Och ett lugnt firande för att inte reta upp Real Sociedad-fansen mer än nödvändigt, givetvis.

Att själva matchen spårade ur när Jonathas inte fick straff (vilket man kan argumentera för att han borde) – varpå Yannick Ferreira Carrasco i stället stack upp och gjorde 2-0 – och därefter snackade till sig två gula är en historia för sig.

***

På tal om Real Madrid och klubbläkaren. Jag anar också att det finns en del som är missnöjda med skadesituationen som råder i spelartruppen för tillfället.

Mot Levante satt tre spelare som normalt sett inte tillhör A-laget på bänken. Marcos Llorente (som hoppade in), Borja Mayoral som vann skytteligan i U19-EM i somras – och så österrikaren Philipp Leinhart, spännande försvarare som hämtade från Rapid Wien förra året.

Samtliga är intressanta namn för framtiden – men vid det här tidiga skedet av säsongen föredrar nog Rafa Benítez att ha sina fullfjädrade spelare tillgängliga.

Jag inbillar mig att det inte heller är till Jesús Olmos fördel.

Adam Pinthorp

För exakt elva år sedan gjorde Messi debut för Barcelona

Twitter: @pinthorp

Lionel Messi gjorde seniordebut i Barcelona-tröjan för exakt elva år sedan. Då tragglade klubben rejält och hade otaliga tuffa år bakom sig, utan någon titel på 2000-talet.

Det har gått bättre efter Lionel Messi debut.

25 titlar bättre.

***

Toppmöte på El Madrigal i helgen! Serieledaren Villarreal och tabelltrean Celta Vigo.

Jag är så jävla nöjd över att kunna skriva den meningen.

De kanske två mest underhållande fotbollslagen i hela ligan har dessutom levererat resultat. Vägvisare redan på söndag vilket lag som är starkast.

Och nej, John Guidetti kommer inte starta matchen. Men säkerligen hoppa in – som han alltid gjort hittills.

***

Han är en levande ikon i Real Madrid, hans tröja pensionerades efter bara ett par år i Schalke 04, och det allra senaste har han spelat sin fotboll på andra sidan Atlanten.

Men nu blir det ingen mer professionell fotboll för Raúl González Blanco, en av tidernas största anfallare.

De målen jag minns mest från Raúls tid i Real Madrid är halvträffarna. De där avsluten som rullade in vid stolproten med knapp styrfart. Retfullt bakom målvakten. Utan chans för försvararna att hinna i fatt.

Förutom hans gentlemannapersonlighet var hans avslutningsteknik någonting beundransvärt. Varför ta i för kung och fosterland när det räcker att rulla in bollen i mål?

Svenske domaren Jonas Eriksson fick en gång en fråga vilken spelare han tycker gett det trevligaste bemötandet genom åren. Svaret: Raúl González Blanco.

En stor spelare, en stor människa. Tack för en fantastisk karriär.

Nu blir det intressant att följa hans nästa steg i livet. Jugones rapporterar redan om att Florentino Pérez (Real Madrids president) kommer prata med Raúl i kväll för att prata om hans återkomst till Madrid.

***

Antoine Griezmann återvänder till Estadio Anoeta på söndag. Till klubben som formade honom och gav honom fotbollsutbildning när de franska jättarna tyckte han var för liten och vek.

I dagsläget är han en nyckelspelare för ett av Europas högst rankade lag och likaså sitt franska landslag.

Däremot är det med en hel del press som Atlético åker till San Sebastián. Medan huvudkonkurrenterna Real Madrid och Barcelona har på pappret enkla motståndare (Levante respektive Rayo på hemmaplan) kommer det högst troligen krävas tre poäng för Diego Simeones manskap för att inte halka efter i tabellen.

Det är förstås ingen vild gissning att Griezmann blir en av matchens förgrundsfigurer.

***

Aritz Aduriz förnyar sitt kontrakt med Athletic Club till juni 2017. Kul att han hänger i. Och konstigt är väl inte det, då han förmodligen är i sitt livs bästa form.

Att han fortfarande inte fått en ärlig chans i landslaget är dock fullständigt orimligt och direkt häpnadsväckande.

***

Álvaro Negredo är inte bara petad ur elvan inför Valencias möte med Málaga – utan från hela matchtruppen.

Snacka om en passning rakt i mellangärdet från Nuno.

***

Sextondelsfinalerna i Copa del Rey har lottats under landslagsuppehållet. Som vanligt möter de sju lagen som placerade sig bäst i ligan i fjol de kvarvarande lagen från Segunda B. Föga spännande i ett dubbelmöte, med andra ord.

Ändå ett möte som sticker ut lite: Real Madrid-Cádiz. Klubben har varit nära Segunda División och satsar för att ta sig uppåt i seriesystemet igen.

Det lär förstås inte bli något annat än Madrid-seger i det här mötet, men ändå en häftig och klassisk drabbning.

***

Messis första coach, Salvador Aparicio, dog tragiskt för sju år sedan. Samma år blev han intervjuad om tillfället då han först upptäckte den lille store argentinaren.

– Messi och hans familj kom en gång och kollade på en match. Hans bröder spelade här. Sedan behövde jag en spelare då vi var en man kort, då Messi fick hoppa in. Han var liten. Väldigt liten. Första gången han fick bollen spelade han bara vidare. Andra gången kontrollerade han den och dribblade av varenda spelare på planen. Därefter var han en del av mitt lag. Han gjorde sex eller sju mål varje match. Det var tydligt att han var speciell.

Salvador Aparicio var rätt på det.

Adam Pinthorp

Trots EM-guldet – mot Spanien är Sveriges U21 alltid underdog

Den största skrällen i sommarens U21-EM i Tjeckien var att Sverige gick hela vägen och vann. Den näst största skrällen var att Spanien inte ens var där.

Under ledning av Albert Celades gjorde Spanien ett helt okej kvalspel i kampen mot U21-EM. Men i play off-mötet med Serbien låste sig allt. Trots stundtals imponerande spel gick inte bollen Spaniens väg, och nationen som vunnit de två senaste mästerskapen skulle helt plötsligt inte ens delta i huvudturneringen.

Snöpligt värre, och när Frankrike – en annan förhandsfavorit – också föll i play off så stod turneringen plötsligt öppen för skrällar. Den största av alla svarade givetvis Sverige för.

I kväll möts Spanien och Sverige i U21-kvalet mot 2017 års EM-upplaga. Trots ett svensk landslag där flera var med och såg till att guldet hämtades i Tjeckien i somras råder det inga tvivel om att Håkan Ericsons manskap är underdogs och nederlagstippade på Teneriffa i afton.

Jag har fortfarande svårt att begripa vad som egentligen hände i somras. Vad Sverige lyckades med är så mycket mer än bara en fantastisk bedrift.

Men när allt kommer omkring är Spanien ändå jättefavorit inför kvällens möte. Och det är i ärlighetens namn inte så märkligt.

Medan den största blågula stjärnan möjligen heter Muamer Tankovic och spelar i AZ Alkmaar kryllar det av La Liga-profiler i Spaniens trupp. Ska vi vara riktigt ärliga hade nog Tankovic inte gjort en enda U21-landskamp om han varit spanjor.

Då hade han konkurrerat med Samu Castillejo, given hos spanska serieledaren Villarreal, Atlético-ynglingarna Óliver Torres & Saúl Ñíguez och inte minst de två mest lysande stjärnorna från Spaniens U19-guldlag från i somras – Dani Ceballos (Real Betis) & Marco Asensio (utlånad från Real Madrid till Espanyol).

Det framstår som helt obegripligt att Spaniens U21-landslag för ett år sedan inte lyckades besegra Slovakien över två matcher. Om dubbelmötet skulle spelats på pappret hade spanjorerna förmodligen vunnit med fyra-fem bollar. Och är det inte just det som gör det här med fotboll så alldeles bedårande?

Det är precis just därför kvällens match blir en häftig värdemätare för Håkan Ericsons nya U21-landslag. Vi lärde känna det förra som ett lag med mängder av speciella karaktärer fyllda av energi, ambition och vinnarmentalitet. Några stycken i dagens landslag var med om hela resan som ledde till guldet i somras, och de kommer bli än viktigare nu när det gäller att föra med samma genuina lagkänsla till den här truppen.

Det klart att Spanien är favorit i kväll. De har ett lag, framför offensivt, som Sverige inte är i närheten av att matcha.

Men skulle fotboll spelats på pappret hade Serbien aldrig tagit sig förbi det där play off-spelet. Och då hade Sverige aldrig vunnit U21-EM i Prag.

Adam Pinthorp

Ska Aymeric Laporte gå Diego Costas väg?

Medan Didier Deschamps letar efter det perfekta komplementet till Raphaël Varane i Frankrikes mittlås till EM står Vicente del Bosque stabilt med ett välsynkat mittförsvar – men saknar för den delen ett rejält alternativ till Gerard Piqué och Sergio Ramos.

Det finns en spelare som har alla möjligheter att fylla båda rollerna. Problemet är att han inte kan göra det samtidigt.

Men för tillfället är Aymeric Laportes största problem att risken är stor att det inte blir någon roll alls under sommarens EM-fest.

Laporte är 21 år. Given i Athletic Club. En av La Ligas klart främsta mittbackar, och har så varit för en tid.

Ändå har han aldrig fått chansen i Didier Deschamps A-landslag – något som framstår som ytterst märkligt när Eliaquim Mangalas första säsong i Manchester City knappast imponerade och Mamadou Sakho blandat och gett i Liverpool. Aymeric Laporte känns som den perfekta parhästen till Raphaël Varane. Vänsterfotad, spelskicklig, snabbtänkt.

Kombinationen hade mycket väl kunnat bli början på något stort och väldigt framgångsrikt på lång sikt för Les Blues. Men än har det bara blivit U21 för Laporte. Och så länge man inte spelar någon tävlingsmatch för seniorlandslaget finns alla möjligheter att “byta” landslag och i stället representera Spanien, där han lever och spelar sin fotboll till vardags och så gjort sedan 16-års ålder.

Vi minns alla fallet med Diego Costa, som uttryckte sig att “Spanien har gjort mig till den här fotbollsspelaren” och valde bort födelselandet Brasilien efter att ha fått sitt spanska pass. Jag har svårt att tro att Aymeric Laporte skulle känna sig något annat än fransk – men att det är i Spanien han har utvecklats till den fotbollsspelaren han är i dag råder inga som helst tvivel om. Och skulle Vicente del Bosque tänka tanken och lyfta luren måste Laporte ta ställning till en viktig fråga direkt: Hur viktigt är det att ta sig till EM kommande sommar?

– Om franska coachen tror på mig skulle jag inte ha några tvivel alls. Men A-landslaget har inte varit ett alternativ än och jag har sagt att EM är väldigt viktig för en fotbollsspelare. Det är ingenting som händer varje dag. Vi får se vad som händer, säger Laporte enligt L’Equipe.

För ett spanskt landslag hade Aymeric Laporte varit som klippt och skuren. Han är formad i fotbollskulturen som råder i landet och har alla egenskaper som krävs för att passa in i spelfilosofin.

Och även om varken Piqué eller Ramos närmar sig karriärens slut finns där bakom inte mycket att hurra för. Marc Bartra? Nacho Fernández? Det känns som båda hanterar den rollen som Raúl Albiol haft tidigare – men att ingen kommer bli härförare och leda landslaget till nya höjder i framtiden.

Tidigare U21-landslagsmän som Alberto Botía och Andreu Fontàs har inte fått den karriärsutveckling som många förutspådde, och är i dagens läge ganska långt ifrån en landslagsplats.

Det finns unga och lovande spelare i dagens U21-lag, men knappast någon som är redo för seniorlandslaget på flera år. Aymeric Laporte hade varit gjuten som tredjealternativ som mittback.

Däremot varken tror eller hoppas jag att det kommer ske. Jag är strongt allergisk mot “landslagsbyten” á la Diego Costa eller Thiago Motta. Bara för att en förbundskapten – av en eller annan anledning – ratar en spelare i några samlingar ska det per automatik inte behöva betyda att det finns en stor risk att huvudpersonen i fråga byter landslag.

Samtidigt lär det tyvärr bara bli någonting vi kommer få bekanta oss med ännu mer framöver.

Att det ens behövs lyfta en frågeställning kring Aymeric Laporte är dock det mest anmärkningsvärda här. Didier Deschamps borde rycka sig i kragen och plocka ut ynglingen till nästa samling. I värsta fall förlorar Les Blues honom för evigt.

Adam Pinthorp

Real Madrid kom lindrigt undan när Benítez ströp offensiven

Det är dagen efter säsongens första el derbi Madrileño. Vem hyllas? Vem sågas? Vem pratas det om?

Man kan väl säga att alla frågeställningar går lite hand i hand. Karim Benzema gjorde förvisso inte mycket mer väsen av sig än det målet han prickade in med skallen tidigt i matchen – men för det faktum att han bär upp Real Madrids offensiv för tillfället förtjänar han inget annat än att fyllas.

Däremot har hans tränare, Rafa Benítez, fått sig ett par hackor. Med all rätt, kan jag tycka. Inte bara på grund av att han bytte ut Benzema för femtioelfte gången den här säsongen – utan för hans taktiska direktiv efter ledningsmålet var alldeles för passiva och defensivt inriktade.

Benítez ströp allt vad som handlade om anfallsspel i andra halvlek. Ingen vilja att gå framåt, inga initiativ. Ett presspel som var i princip obefintligt, och ett spel som tillät Atlético att ta sig in i matchen, komma närmare straffområdet och slutligen också kvittera. Spelarna har givetvis också en del av skulden – men långt ifrån allt. Jag tyckte det var tydligt att Cristiano Ronaldo inte trivdes med det taktiska upplägget. Liksom många andra.

Det kryllar av offensiva kvalitetsspelare i Real Madrids trupp, sådana som är till för att bryta mönster, som kan stå för oväntade saker och göra det där lilla extra. Rafa Benítez prioriterar ett helt annat typ av spelsätt än den propagandafotboll som Madrid-laget är van att praktisera.

Mot ett Atlético utan ett välsynkat mittfält (derbykungen Raúl García är borta ur bilden och skadade Kokes ersättare, Óliver Torres, fortsätter blanda och har mycket kvar innan han kan styra och ställa i den här digniteten av matcher) fanns ingen anledning för Real Madrid att backa hemåt och försöka segla 1-0-ledningen hela vägen in i hamn.

När Rafa bytte ut Benzema mot Kovacic (utan någon som helst lycka) sa fransmannens uttryck gentemot sin tränare det mesta. Även om han försökte hålla igen i mixade zonen efteråt har dagens stora snackis handlat om hans frustration att gång efter annan få lämna planen i viktiga lägen.

Jag förstår honom. Han är kanske formstarkast i hela Real Madrid för tillfället. Tveklöst den hetaste offensiva spelaren.

– Jag har tröttnat på att bytas ut. Det står alltid nummer tio på tavlan när det är dags för byte, sa han till tidningen AS.

Det här var Rafa Benítez första riktigt stora test som Real Madrid-manager. Matchplanen funkade okej i en timme, där Casemiros inträde i startelvan var ett lyckat drag och vi lär garanterat få se brassen mer i sådana här typer av matcher. Därefter tappade Real Madrid allt som hade med initiativ att göra och lät Atlético ta sig in i matchen.

Summeringsvis kommer Real Madrid undan ganska lindrigt med en poäng. Atleti fick momentum i slutet och lägena avlöste varandra. Hade det inte varit för den levande Keylor Navas-väggen mellan stolparna är det mycket troligt att samtliga poäng hade stannat på Vicente Calderón.

***

Diego Simeone hävdade att det enbart handlade om minska risken att dra på sig ett rött kort när han valde att plocka av Ángel Correa (med ett gult kort) efter en timme.

Under sin tid på planen var han Altéticos överlägset största hot i offensiven.

Simeone kommer få svårt att hålla Correa undan från startelvan om hans utveckling fortsätter så här. Men det var väl ingen som trodde något annat heller.

***

Ursäkta språket, men hur jävla korkad är Marcelino egentligen?

Serieledning och en gyllene chans att till och med rycka (!) ifrån konkurrenterna i toppen. Vad motiverar i det läget beslutet att slänga ut tidernas mest obalanserade och orutinerade startelva?

Alla vet hur beroende Villarreal är av Bruno Soriano. Att Bojan Jokic är lika långt Jaume Costas nivå som Sverige var poäng hemma mot Österrike i EM-kvalet.

Nu är Villarreal fortfarande i serieledning och ingen större fara på torpet. Men Marcelino får verkligen skylla sig själv att det blev noll poäng mot Levante.

Adam Pinthorp

Keylor Navas är en levande vägg

Jag har aldrig sett en målvakt så enskilt viktig för sitt lag och vecka ut och vecka in prestera på en så extremt hög nivå som Keylor Navas säsongen 2013/14. Inte bara i Levante, där han var en levande vägg, utan även i landslaget där han sommaren 2014 var högst bidragande till Costa Ricas sensationella kvartsfinalplats i VM.

Han var ett monster mellan stolparna. Med reflexer som få andra.

När Real Madrid värvade honom efter VM-succén trodde jag det var för att satsa på honom fullt ut. Men icke. Bänknötning bakom Iker Casillas var det främst vad det första året innebar.

Och i somras höll klubben på att tvinga bort honom till Manchester United som en del av desperationen att få David de Gea till den spanska huvudstaden. Hade Keylor Navas varit en Madrid-född spanjor i stället hade det förmodligen aldrig varit ett problem. Real Madrid vill ha den framtida landslagsmålvakten i laget. Ibland svårt att förstå, men det är heller inte svårare än så.

Keylor Navas har själv uttryckt sin tacksamhet att affären med United gick i stöpet (eller snarare affären med de Gea) – och belönades direkt med ett nytt kontrakt.

Som tack för det har costaricanen visat 2013/14-form. Navas har släppt in ett mål så här långt under säsongen. Ett mål.

Och visst, han har ett starkt försvar som städar undan en hel del – och det kommer ännu tuffare motstånd för Real Madrid. Men ett insläppt mål på totalt åtta tävlingsmatcher ljuger inte.

I ligaspelet förra säsongen – där Iker Casillas stod majoriteten av matcherna – släppte Real Madrid in 38 mål på 136 skott. I snitt gick varje 3,58:e boll på mål också in.

Diego López hade ungefär samma snitt säsongen dessförinnan.

Nu är det svårt att dra några tydliga slutsatser när bara åtta matcher spelats totalt av den här säsongen – men klart är att Real Madrid har en målvakt i storform och som uträttat stordåd förut. Hur långt det räcker återstår att se. För Navas egen del lär det åtminstone innebära en kamp om Zamora-trofén hela vägen in i det berömda. Utmärkelsen som tilldelas målvakten med bäst snitt vad gäller minst antal insläppta mål kontra spelade matcher, leder Navas i nuläget. Senast en Real Madrid-målvakt vann Zamoran var 2008, då Iker Casillas vaktade målet.

Tvåa, ganska klar tvåa, är i nuläget Jan Oblak. Och i kväll möts ligans två bästa målvakter i säsongens första Madrid-derby.

Ska Altético de Madrid ta chansen och springa förbi Real i tabellen, och krypa alldeles tätt intill ett sviktande Barcelona, så krävs det en hundraprocentig prestation på Vicente Calderón i kväll. Och framför allt krävs det att laget hittar en väg att besegra Keylor Navas.

Efter en säsong på bänken har den levande väggen äntligen fått leverera igen.

***

Poängmässigt är det fortfarande fel att prata om en Barcelona-kris. Spelmässigt? Betydligt mer befogat.

Det ser inte bra ut. Långsamt, tröttkört och inte helt motiverat.

Den skadedrabbade truppen är givetvis en del av det hela – men långt ifrån allt.

Det är ändå lätt att undra om Luis Enrique ångrade att han skickade i väg klubbens största talanger i stället för att behålla samtliga som en del av A-lagstruppen. Medan Barça måste plocka in två mittfältare från reservlaget och sätta på bänken gjorde Alen Halilovic i går sitt första La Liga-mål när Sporting bortaslog Espanyol.

Och Gerard Deulofeu gjorde två assist för Everton i sin första Premier League-start förra omgången.

***

Apropå formstarka spelare. Léo Baptistão ser äntligen ut att börja ta nästa kliv efter genombrottssäsongen i Rayo för 2012/13. Han har själv förklarat hur bra han trivs i Villarreal och vilken kärleksfull klubb det är. Med tanke på den fotbollsfilosofi som genomsyrar Villarreal och alltid gjort, kändes det redan på förhand som en “perfect match” för Baptistão. Spelskicklig anfallare som är bra i kombinationsspelet, bra både som mötande spelare och i djupled, målskytt och flexibel vad gäller position.

Målet han gjorde i Europa League tidigare i veckan osar så mycket självförtroende det bara går.

Och självförtroendet lär lysa ännu mer i kvällens match mot Levante, där Villarreal jagar tre poäng för att befästa sin serieledning.

Adam Pinthorp