Det är dagen efter säsongens första el derbi Madrileño. Vem hyllas? Vem sågas? Vem pratas det om?
Man kan väl säga att alla frågeställningar går lite hand i hand. Karim Benzema gjorde förvisso inte mycket mer väsen av sig än det målet han prickade in med skallen tidigt i matchen – men för det faktum att han bär upp Real Madrids offensiv för tillfället förtjänar han inget annat än att fyllas.
Däremot har hans tränare, Rafa Benítez, fått sig ett par hackor. Med all rätt, kan jag tycka. Inte bara på grund av att han bytte ut Benzema för femtioelfte gången den här säsongen – utan för hans taktiska direktiv efter ledningsmålet var alldeles för passiva och defensivt inriktade.
Benítez ströp allt vad som handlade om anfallsspel i andra halvlek. Ingen vilja att gå framåt, inga initiativ. Ett presspel som var i princip obefintligt, och ett spel som tillät Atlético att ta sig in i matchen, komma närmare straffområdet och slutligen också kvittera. Spelarna har givetvis också en del av skulden – men långt ifrån allt. Jag tyckte det var tydligt att Cristiano Ronaldo inte trivdes med det taktiska upplägget. Liksom många andra.
Det kryllar av offensiva kvalitetsspelare i Real Madrids trupp, sådana som är till för att bryta mönster, som kan stå för oväntade saker och göra det där lilla extra. Rafa Benítez prioriterar ett helt annat typ av spelsätt än den propagandafotboll som Madrid-laget är van att praktisera.
Mot ett Atlético utan ett välsynkat mittfält (derbykungen Raúl García är borta ur bilden och skadade Kokes ersättare, Óliver Torres, fortsätter blanda och har mycket kvar innan han kan styra och ställa i den här digniteten av matcher) fanns ingen anledning för Real Madrid att backa hemåt och försöka segla 1-0-ledningen hela vägen in i hamn.
När Rafa bytte ut Benzema mot Kovacic (utan någon som helst lycka) sa fransmannens uttryck gentemot sin tränare det mesta. Även om han försökte hålla igen i mixade zonen efteråt har dagens stora snackis handlat om hans frustration att gång efter annan få lämna planen i viktiga lägen.
Jag förstår honom. Han är kanske formstarkast i hela Real Madrid för tillfället. Tveklöst den hetaste offensiva spelaren.
– Jag har tröttnat på att bytas ut. Det står alltid nummer tio på tavlan när det är dags för byte, sa han till tidningen AS.
Det här var Rafa Benítez första riktigt stora test som Real Madrid-manager. Matchplanen funkade okej i en timme, där Casemiros inträde i startelvan var ett lyckat drag och vi lär garanterat få se brassen mer i sådana här typer av matcher. Därefter tappade Real Madrid allt som hade med initiativ att göra och lät Atlético ta sig in i matchen.
Summeringsvis kommer Real Madrid undan ganska lindrigt med en poäng. Atleti fick momentum i slutet och lägena avlöste varandra. Hade det inte varit för den levande Keylor Navas-väggen mellan stolparna är det mycket troligt att samtliga poäng hade stannat på Vicente Calderón.
***
Diego Simeone hävdade att det enbart handlade om minska risken att dra på sig ett rött kort när han valde att plocka av Ángel Correa (med ett gult kort) efter en timme.
Under sin tid på planen var han Altéticos överlägset största hot i offensiven.
Simeone kommer få svårt att hålla Correa undan från startelvan om hans utveckling fortsätter så här. Men det var väl ingen som trodde något annat heller.
***
Ursäkta språket, men hur jävla korkad är Marcelino egentligen?
Serieledning och en gyllene chans att till och med rycka (!) ifrån konkurrenterna i toppen. Vad motiverar i det läget beslutet att slänga ut tidernas mest obalanserade och orutinerade startelva?
Alla vet hur beroende Villarreal är av Bruno Soriano. Att Bojan Jokic är lika långt Jaume Costas nivå som Sverige var poäng hemma mot Österrike i EM-kvalet.
Nu är Villarreal fortfarande i serieledning och ingen större fara på torpet. Men Marcelino får verkligen skylla sig själv att det blev noll poäng mot Levante.