Ja, Keylor Navas är världens bästa målvakt just nu

Nej, egentligen inget av det låg till grund för Celta Vigos förlust mot Real Madrid. Anledningen att Madrid vann och skakade av sig Celta i tabelltoppen stavas 185 centimeter Keylor Navas.

Costaricanen gjorde en klassisk “Levante-insats”. Med andra ord; han var lika bra på Balaídos som under den osannolika säsongen mellan stolparna i Levantes målvaktströja för två säsonger sedan.

Otrolig. Osannolik. Ofattbar. Och i det närmaste omöjlig.

Nolito hade testat både två och tre tidigare under matchen. Till slut letade sig bollen in, men det krävdes en frimärkesprecision via ribban för att överlista Navas.

Jag tycker Keylor Navas stod för en av årets främsta målvaktsinsatser. Bedömningsfråga om jag överdriver eller ej. Och visst finns det säkert de som gjort ännu fler paradräddnigar och faktiskt hållit nollan i en hel match. Garanterat.

Men att göra det i en sådan här match. Det stod en serieledning på spel. Och Real Madrid-försvaret hade inte vaknat på sin bästa sida. Då fanns han där till räddning, en, två, tre och jag vet inte hur många gånger.

Att Keylor Navas är världens bästa reflexmålvakt är det fler än jag som argumenterat för de senaste två åren. Men om vi gör en helhetsbedömning och inte bara tittar på själva räddningarna, vilka ligger egentligen före i ledet?

Sett till formkurva och med säsongen i åtanke har jag svårt att tänka mig vem som skulle pekas ut som bättre än Navas just nu. I min bok är det i alla fall självklart att han är nummer ett.

Manuel Neuer? Kommer alltid vara där uppe – men har också varit ute på styva linan ett par gånger.

Det här var inte första gången under säsongen som Keylor Navas stod för en extraordinär insats, det ska också poängteras tydligt. Jag tycker Rafa Benítez inte alls fått till något klockrent försvarsspelande Madrid under sina första månader som tränare. Ser man däremot till antalet insläppta mål är det lätt att tro det motsatta.

Tacka Keylor Navas för det, Rafa.

***

Atlético-Valencia 2-1. Det kan vara La Liga-helgens mest missvisande resultat.

Atleti gjorde en av säsongens starkaste insatser, åtminstone om man utesluter det som hände sista tredjedelen. Bortsett från en fin kvart i första halvlek där två bollar hittade nätmaskorna hade Atlético mängder av chanser att “döda” matchen i ett väldigt tidigt läge. Men misslyckades. Och en Godín-knuff fixade straffspark som Paco Alcácer (med kaptensbindeln!) tryckte in, och helt plötsligt var det match igen.

Förvisso spännande för sista delen av tillställningen – men också rejält missvisande.

Nu var å andra sidan Valencia inte tillräckligt bra för att göra fler mål. Vilket i sig också är beklämmande.

Lagets två nummer nio-spelare inför var båda utanför startelvan på Vicente Calderón. I stället fick Rodrigo Moreno chansen, men skadade sig innan han ens hunnit presentera sig.

Nu hoppade förvisso Paco in och gjorde lagets enda mål – men nu är det läge att yttra sig om rejäl anfallskris i Valencia. Det görs alldeles för lite mål. Och framför allt finns det ingen att luta sig tillbaka mot som alltid producerar.

Ingen Piojo López. Ingen David Villa. Ingen Mista. Eller för all del Roberto Soldado, som ändå var en målgaranti i det längre perspektivet på sin tid.

Álvaro Negredo sitter inte ens på bänken längre. Att han har varit ute och snurrat i media blev bara en extra krydda efter hans underprestationer och gjorde Nunos val betydligt enklare att utesluta honom helt.

Men nog är det inte bra. Det är katastrof. Valencia blöder och någonting behöver hända. Dags att kanske titta förbi vänskapen och titta på den sportsliga biten i första hand för Jorge Mendes. Nuno kan inte sitta kvar för all framtid om inte resultattrenden vänder illa kvickt.

***

Har Carlos Vela äntligen vaknat upp från dödsriket?

***

Luis Suárez bollbehandling och snabba tankesätt är beundransvärt. Hans hattrick mot Eibar må se ganska enkelt ut – men utförandet i praktiken är genomgående världsklass. Framför allt andra målet, där mottagningen öppnar upp hela möjligheten.

Det är sådana detaljer som skiljer duktiga fotbollsspelare från världsartister.

I övrigt är det bara konstatera att Barcelona lever mer på individuell skicklighet i form av Neymar & Suárez primärt, snarare än någon form av strukturell styrka som lag. Ganska ihåligt på sina håll och många trötta ben. Den där tunna truppen börjar bekänna färg nu.