– Att vinna. Det är det viktigaste. Så enkelt är det för mig.
Jag såg precis dokumentären om Cristiano Ronaldo. En artist. En världsstjärna. Ett unikum.
Dokumentären var mäktig. Många stora ögonblick, många rysningar och många intressanta inblickar både från vardagslivet tillika yrkeslivet som en av världens största och mest bevakade fotbollsspelare. Det jag gillade allra mest var när Cristiano pratade om sin inställning och den motivationsfaktor som tagit honom dit han är i dag.
Ibland vågar vi inte prata om egoism. Inte minst i Sverige. Det är alltid laget före jaget och den mentaliteten rakt igenom. Vilket givetvis är rätt i grunden. Men det går inte hymla med det faktumet att alla fotbollsspelare är individer och i mångt och mycket tänker på sig själva.
De allra största är stora egoister. Lagspelare på samma gång, men fortfarande stora egoister. Det handlar om att äta eller ätas. Att ta för sig, att våga stå upp.
– Jag är ingen modest person, jag medger det. Inget är fejk, jag är som jag är, men också väldigt ödmjuk i flera aspekter, uttalade sig Ronaldo nyligen i portugisiska magasinet Caras.
Jag är övertygad om att Ronaldo är en lagspelare av högt rang. Man tar sig inte till den högsta av nivåtrappor annars. Men samtidigt är han oändlig egoist som ständigt tävlar mot sig själv för att uppnå nya höjder.
Man pratar ganska ofta om mättnad inom idrottsvärlden. Hur motiverar sig en spelare som vunnit alla titlar som går till en match av lite mindre dignitet? Med hur lätta ben tar sig Usain Bolt till träningsanläggningen en helgdag när han redan har en meritlista som täcker allt?
Svaret är svårdefinierat – men det är precis det som gör stora idrottspersoner framgångsrika.
På klubblagsnivå har Cristiano Ronaldo vunnit allt. Redan innan han kritade på för Real Madrid den där sommardagen 2009 hade han vunnit alla tunga titlar med Manchester United. Men mycket vill ha mer. Och en karaktär som Cristiano pressar sig själv till max för att utmana om alla titlar – även de individuella.
– Det spelar ingen roll om du spelar bra eller dåligt, så länge du vinner. Det är vad som betyder något. Vad folk kommer ihåg, säger Ronaldo i dokumentären.
I början av dokumentären visas det när Leo Messi – Cristianos ständige antagonist och ständige kombattant – tog emot guldbollen fyra år i följd. Bilderna på Ronaldos ansiktsuttryck när Messis namn ropade upp i stället för hans eget sa det mesta.
Det var ingen nöjd fotbollsspelare som satt där och såg antagonisten vinna priset som världens bäste. Det spelar ingen roll hur många troféer Ronaldo redan hade hemma i prisskåpet. Han ville bli bäst igen. Och till slut fick han som han ville.
– Många vet inte om hur hårt man har kämpat för att komma dit man är i dag. Jag grät varje dag till en början i Sporting för att jag saknade min familj. Men pappa sa till mig att det är det här du vill, gör ett försök och se vart det leder. Jag har det jag har nu på grund av en stark tro, hårt slit varje dag och stora uppoffringar. Det är inte enkelt.
Från grusplanerna på Madeira till en av världens mäktigaste fotbollsarenor i Madrid. Och som Cristiano själv påpekar, med glimten i ögat, är han fortsatt världens bästa fotbollsspelare.
– Åtminstone till januari.
En av vår tids absolut största idrottsprofiler. Se dokumentären. Det är värt att lägga en och en halv timme på det.