Jag kunde inte minnas vem det var förrän min eminente bloggkollega Peter Hyllman upplyste mig. Det var ju Jürgen Klopp som drog till med ett citat i stil med “Barcelona kan i princip spela med reservlaget i hälften av matcherna och ändå vinna titeln”.
Därför känns det extremt kul när en uppstickare tillika nykomling som Deportivo Alavés – precis som Hércules för ett antal år sedan – kan åka helt respektlöst till Camp Nou, vara täta i defensiven och utnyttjade sina stora möjligheter på fasta situationer.
Alavés vann i lördags. 2-1. Man har alltså tagit fyra av sex möjliga poäng på Vicente Calderón och Camp Nou under säsongsinledningen. Rätt bra facit.
Och även ett knytnäveslag mot de som hela tiden påstår att topplagen i Spanien, till skillnad från framför allt Premier League, kan vila spelare till höger och vänster utan att det får några konsekvenser.
Luis Enrique hade Andrés Iniesta, Lionel Messi och Luis Suárez på bänken och en helt nykomponerad backlinje. På pappret fortfarande ett bättre lag än Alavés på varje position – men ändå. Fotboll har aldrig spelats på pappret, då skulle charmen försvinna och Leicester City aldrig vinna Premier League. Det handlar snarare om signalerna man som tränare skickar ut till spelarna.
“Det här löser sig ändå. Vi behöver nog inte Iniesta, Messi och Suárez i den här enkla bataljen”.
Ibland kan det vara bättre att försöka gå på knock i första ronden och kunna vila därefter.
Oavsett vilket hatten av till Alavés. Den passionen, den glöden och den kämpa-för-varandra-inställningen som laget har visat upp i början av säsongen är vad fotboll handlar om.
Det är svårt att inte imponeras lite extra av en kille som Theo Hernández (yngre bror till Lucas i Atlético) som är på lån i Alavés och precis spelat sina två första La Liga-matcher. Försvararen har nu varit med och vunnit mot Barcelona och hållit nollan mot Sporting. Det här är en grabb att hålla koll på.
***
Medan såväl Barça som Atleti redan har tappat poäng ångar Real Madrid på rejält. I promenadsegern mot Osasuna gick mycket rätt och Cristiano Ronaldo behövde bara några minuter i sin comeback för att hitta målet.
I övrigt är det ju hårda tider för Madrid-klubbarna. Både Real och Atlético har, precis som Barcelona för ett par år sedan, fått värvningsförbud. Detta sträcker sig över de två kommande transferfönstren. Klubbarna har givetvis överklagat men avvisats av Fifa och nu återstår det att se vad CAS, idrottens skiljedomstol, gör.
Högst troligt kommer fallet bli precis som det var med Barça. Jag har svårt att se att Real Madrid och Atlético inte kommer få stå sitt kast.
Därför en jäkla tur att det är monstertrupper i båda lägren, både sett till spetskvalitet och bredd. Det kanske var menat att James Rodríguez och Isco skulle stanna i huvudstaden trots allt.
***
Las Palmas leder inte La Liga längre. Det höll ändå ett tag.
***
Valencia hämtade givetvis upp en urusel första halvlek och underläge 0-2 till oavgjort – för att sedan släppa in ett mål på tilläggstid.
Rubén Castro, förstås.
Han är 35 år fyllda nu. När Real Betis degraderades säsongen 2013/14 trodde jag Castro skulle tappa sin målform. Han gjorde bara tio baljor den säsongen – även om han var en del skadad.
Nu ser han bättre ut än någonsin. 19 ligamål i fjol och fyra nitar på tre matcher den här hösten.
Gran Canaria-lirarna fortsätter leverera.
***
Kepa Arrizabalaga gjorde La Liga-debut för Athletic i kväll. En av Baskiens största talanger på väldigt, väldigt många år.
Och den ende jag ser som på sikt kan utmana om en landslagsplats.
***
Jag minns också den skara människor som så ofta yttrat meningen “hur skulle La Liga-lagen egentligen klara sig en kylig kväll på Britannia mot Stoke”?
Framför allt var det en populär fras när Pep Guardiola tränade Barça. Det var kul att se att hans ytterst La Liga-präglade lag åkte dit och vann med 4-1 för några veckor sedan.
Valencia vann också på Britannia för övrigt, i Europa League.
Och spelade i princip med reservlaget, rent av.