En världsklass-Oblak, en sjuk revansch och en ny podd

Men då var då, nu är nu. Oavsett om Oblak må haft en dålig straffdag den där majkvällen mot Real Madrid hade han en desto bättre nu, men är framför allt fortfarande en målvakt det pratas alldeles för lite om.

Jag må vara tjatig kring vissa saker. Men samtidigt börjar det snudd på bli irriterande när så självklara saker bara förbises. Hur ofta hör man Jan Oblaks namn i en diskussion om vem eller vilka som är bäst i världen? Bortsett från när någon med god insyn i Atlético eller för all del den spanska fotbollen talar.

Sett till statistiken minst insläppta mål är han helt överlägsen.

Och formen verkar knappast dalat över sommaren. Ett insläppt mål på de fyra inledande matcherna den här säsongen.

Jag kanske är urtrist som inte sticker ut hakan och säger att han är bäst i världen. Men att utelämna Jan Oblak från hela diskussionen är bara ett bevis på att man sett alldeles för lite.

Atlético må ha världens kanske bästa försvar – men så många gånger som laget också räddas av slovenen mellan stolparna är jobbigt att räkna till.

Så även i Eindhoven, där framför allt straffräddningen blev högst avgörande för tredje raka nollan den här säsongen.

***

På tal om revanscher, så tycker jag nästan lite synd om Celtic. Och Glasgow-laget kan verkligen klandra en nonchalant Luis Enrique och ett febrilt kämpande Alavés för det.

Det var förvisso första gången på fyra månader som Leo Messi, Luis Suárez och Neymar kickade boll tillsammans i en match och uppenbarligen ville visa omvärlden hur kul de har ihop.

Men tror ni det verkligen hade blivit proppen ur och 7-0 om Barça vunnit komfortabelt i helgen? Jag är mer tveksam.

Nu fanns en överliggande press att leverera. Inte bara att vinna matchen utan göra det stort och göra det underhållande.

Och snacka om att det bjöds på show. Jag har svårt att bestämma mig för vilket mål som faktiskt är snyggast. Messis 2-0-mål är av högsta förnedringsgrad, Andrés Iniestas 4-0-volley ett sånt där mål som alltid går hem och Suárez första balja en högkvalitetiv nivå teknisk briljans.

***

Hörni, förresten. Jag har alldeles i veckan dragit igång en podd om spansk fotboll tillsammans med Marcelo Fernández Figueroa.

Jag vet, bara det namnet är värt att lyssna för. Marcelo är chilenare i blodet och har följt La Liga sedan tidigt 90-tal då hans landsman Iván Zamorano flyttade till Spanien och Sevilla och sedermera hamnade i Real Madrid.

Vi har döpt podden till Tiro Libre – kort och gott frispark på spanska – och hoppas få lite snurr på det hela. Lyssna gärna in första avsnittet HÄR (finns nu också på iTunes och grejer).

Pratas aktuella ämnen, transferförbudet i huvudstadsklubbarna, löpsedlar från de största spanska tidningarna, sommarens vinnare på transfermarknaden och en hel del annat mellan varven.

***

Veckan tuffar vidare och de spanska lagen likaså i Europa-spelet. Cristiano Ronaldo möter sin gamla klubb Sporting Club på Santiago Bernabéu i vad som förväntas bli en uppvisning av Real Madrid.

Däremot bör inte Sporting som verkligen stegrat de senaste åren underskattas helt. Men jag tror risken att Madrid “gör en Barça” är en likvärdig lågoddsare som att Ronaldo själv gör mål.

Barça gjorde processen kort med Celtic, Atleti vann på Atleti-vis och Real Madrid kommer koppla ett stadigt grepp om förstaplatsen i sin grupp. Allt är som vanligt.

Sevilla? Nah, lite tuffare där. Juventus borta blir en mäktig uppgift för Jorge Sampaolis manskap. Man vet ju inte vart man har Sevilla för tillfället. Betydligt mer oförutsägbart och offensivt en i princip helt ny trupp.

Kan bli allt eller inget – även om just Juventus bör bli en alltför svår uppgift.

Skulle det gå käpprätt åt skogen kan Sevilla alltid sikta in sig på att bli trea i gruppen och lira Europa League till våren.