Efter storförlusten borta mot Villarreal slog Celta Vigo tillbaka i det galiciska derbyt mot Deportivo La Coruña. Och även om Depor kvitterade innan paus var det ett Celta som var både ett och två nummer för stort och till slut sprang ifrån till en 4-1-seger.
Om John Guidetti lirade? Nä, han var inte ens med i matchtruppen. Alltså inte ens på bänken.
Anledningen sägs vara hans frustration över att ha blivit utbytt mot Ajax i Europa League förra veckan, i en match där Celta fick 2-2 och Guidetti gick mållös av planen.
Precis som i de allra flesta matcher den här säsongen.
När de allra flesta, inklusive undertecknad, trodde Guidetti skulle stegra i hierarkin och få mer speltid än tidigare har det blivit en motsatt effekt. På svenskens position är det mördande konkurrens och faktum är att det är tuffare än under förra säsongen. Nu finns ingen Nolito, men det var aldrig en direkt konkurrent till Guidetti.
Nu finns däremot en Guiseppe Rossi som successivt vuxit in i rollen och just nu är tvåa på den centrala anfallspositionen där Iago Aspas är självskriven.
Jag förstår att det är frustrerande för Guidetti. Han vill spela fotboll, göra mål, bidra och vara en avgörande faktor. Det är naturligt för en anfallare, inte minst för en vinnarskalle som John.
Men let’s face it. Han är varken bättre än Aspas eller Rossi.
Och ska han skrika ut sin frustration öppet så tränare Eduardo Berizzo ryter ifrån och markerar genom att sätta honom på läktaren i derbyt börjar det gå väldigt mycket utför. Guidetti befinner sig inte i en position där han kan yttra sig hur som helst.
Han måste bita sig i läppen, fortsätta arbeta stenhård och försöka ta vara på varje tillfälle som dyker upp. Enda sättet att vandra uppåt i hierarkin är att prestera. Det har han, utefter förväntningarna, inte gjort under hösten.
Så länge han löser problematiken med Berizzo och inte fortsätter utelämnas i matchtruppen kommer svensken framför allt få speltid i cuperna framöver. Om inte? Då är det dags att leta ny klubbadress vid nästa övergångsfönster.
Och vill han spela mer så kanske det är det enda rätta alternativet ändå. Jag har svårt att se något annat än skador kan servera Guidetti mycket mer speltid än vad han fått under säsongsinledningen.
Den genuina och spontana känslan är att dagarna i Celta Vigo börjar närma sig sitt slut.
***
Den gångna helgen var tveklöst den mest händelserika under den här säsongen. Matchen mellan Valencia och Barcelona på Mestalla urartade helt i någon form av parodisk komedi-föreställning.
Nej, Valencia fick absolut ingenting med sig av domaren och föll på målsnöret igen. Väldigt Valencianskt för tillfället, men också den bittra sanningen.
Att Sevilla är bra råder inga tvivel om. Poängen borta mot Juventus i Champions League imponerade och de övriga trepoängarna i turneringens gruppspel har gett stort hopp inför framtiden.
Men 1-0-viktorian – med bud på mer – mot Atlético Madrid slår högst för Jorge Sampaoli så här långt. Och i några timmar befann sig Sevilla överst i tabellen.
Ingen har målat upp andalusierna som en titelutmanare. Det gör jag inte i det här läget heller, men att redan ha tagit 20 poäng på nio omgångar är storstilat och flexibiliteten och variationen i Sampaolis sätt att spela imponerar.
Jag tror fortfarande det kommer handla om tre lag när hösten övergår till vår, eller åtminstone säsongen går in i sitt slutskede. Men fan vad kul att fler lag hakar på i striden och att det inte redan nu rinner i väg. Det ger ligan betydligt mer liv.
***
Álvaro Morata. Inhoppare och målskytt igen när Real Madrid efter en hel del bekymmer lyckades vinna mot Athletic och kliva upp i serietopp.
Det är fortfarande många frågetecken i anfallsspelet där många inte går att känna igen överhuvudtaget.
För Real Madrids del är det tur att anfall bara vinner matcher och försvaret vinner titlar. För bakåt har det, trots i snitt ett insläppt per match, sett bra ut. Marcelo och Dani Carvajal är i väldigt fin form och med ännu mer kontinuitet kommer mittförsvaret klara sig bra utan Sergio Ramos. Individuellt är Raphaël Varane och Pepe minst lika bra.
***
Slutligen, har ni inte sett Kevin Prince Boatengs mål för Las Palmas mot Villarreal måste ni göra det. Ett av årets snyggaste utan tvekan. Och ett mål som osar väldigt mycket Las Palmas, Jonathan Viera (regissören) och inte minst Prince Boateng.
Världsklass.
Jag hoppas vi i FC Samp åstadkommer något liknande när vi i morgon åker till Södertälje för att möta ett division 4-gäng i Stockholm Cup. Lär krävas bragdinsats. Ge oss lite Prince-magi så fixar vi det också.