Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

"Pengar är inte allt"

“Juande, vete ya” fick lyckad effekt.

Själv har jag alltid tyckt att Juande Ramos var en spännande matchning med Málaga och trott att han är en man som kan föra klubben upp mot en stabil placering på den övre halvan av tabellen för att på längre sikt kliva ännu högre.

Supportrarna tyckte annorlunda.

Och jag hänger inte riktigt med varför. Málaga har ett ungt lag. Det måste finnas tålmodighet och förtroende i det här skedet. Juande Ramos har all erfarenhet som krävs för en tränare och speciellt i en klubb av mindre dignitet jämfört med Ramos tidigare tränaruppdrag.

Trots fartfyllt och ofta underhållande spel nöjde sig inte Málaga-supportrarna med Juande Ramos jobb – och till slut fick de rätt. I dagarna har Ramos avgått som huvudtränare för klubben och ersatts av sin assisterande tillika föredetta Málaga-spelaren Marcelo “El Gato” Romero.

Ett val som snarare känns enkelt är fullkomligt genomtänkt. På positiva sidan är förstås att Romero var en omtyckt spelare i Málaga under 2000-talet och säkerligen kommer få tid på sig att bevisa sina kvalitéer som tränare.

***

Hackat (?) Twitterkonto eller bara en allmänt packad och korkad Samir Nasri?

Som dessutom ska utredas och undersökas av Spaniens antidopningsbyrå.

Well… efter en spelmässigt bra höst där fransmannen verkligen fått ett sportsligt uppsving efter ett par tuffa säsonger i Manchester City firar Nasri knappast nyår som en man utan frågetecken över sig.

Hade det gällt Vicente Iborra hade jag blivit förvånad. Nu är det Samir Nasri. Det ska och är aldrig riktigt lugnt och harmoniskt kring honom.

***

Nej, det klart inte Cristiano Ronaldo ska till Kina. Åtminstone inte än på många år.

Men man älskar ju demonagenten Jorge Mendes uttalande kring ryktena om en eventuell Ronaldo-övergång till Kina.

“Pengar är inte allt”.

Nog för att han vill vara på god fot med Ronaldo men finns det någon mer girig person som skriker och gör allt för stålarna i fotbollsvärlden än Jorge Mendes?

Det är väl han och Carlitos Tevez.

***

Mer om Silly Season stundar när året blivit 2017. Men jag tippar tyvärr – beroende på hur man ser på det hela – att det blir en ganska lugn januari ur spansk synvinkel.

Vilket det ofta är. Visst lär en del klubbar panikköpa, eller snarare låna, de sista dagarna. Men några storartade värvningar tror jag inte vi ska förvänta oss.

Framför allt blir det intressant att se hur Valencia hanterar sin helt bedrövliga situation. En spelregissör och en anfallare som faktiskt vet hur man gör mål vore högst nödvändigt, till att börja med.

***

Vilket fotbollsår vi snart kan lägga bakom oss!

Och vilket fotbollsår vi har att se fram emot nästa år. Kan Real Madrid hålla greppet i ligan? Kan något lag överhuvudtaget hota de spanska i Champions League? Får vi drömfinalen Spanien-Sverige i U21-EM? Vilket lag ska lyckas vägra Europa League-titeln när Sevilla kastat upp stafettpinnen i luften? Och kommer FC Sampierdarenese äntligen vinna division 7 i Stockholm nästa säsong?

Dessutom hållet jag hoppet vid liv att Juan Roman Riquelme gör comeback på fotbollsplanen. Kan Juan Sebastian Verón, 41 bast, så kan väl Riquelme. Han är trots allt bara 38.

Trevlig fortsättning på året och gott nytt år allesammans!

Adam Pinthorp

Ingen Ronaldo i höstens La Liga-elva

Det känns inte helt motiverande att sitta här och spalta upp höstens lag i La Liga när nyheten om Yeray Álvarez sjukdom nådde oss för några dagar sedan. Bara 21 år gammal har Athletic-försvararen – som varit en av lagets bästa och en av ligans skickligaste mittbackar i höst – drabbats av testikelcancer.

Tumören upptäcktes bara några dagar innan jul och nu tvingas försvararens raketkarriär helt plötsligt avbrytas. Och ingen vet om den kommer återupptas.

Athletic vann sin sista match före julledigheten med klara 3-0 mot Racing och tillägnade förstås segern åt Yeray.

Tillsammans med Aymeric Laporte har han bildat det överlägset mest spännande och intressanta mittlåset i ligan den här säsongen.

Nu hoppas vi att allt går precis så bra det kan och att vi framöver kommer kunna se Yeray på fotbollsplanen igen.

***

Ett höstens lag, ja. Noterbart är att jag enbart går efter prestationerna i ligaspelet då någonting annat hade gjort det direkt orättvist mot de lag som inte tävlat på andra fronter.

Jag väljer en spansk-klassisk 4-2-3-1-uppställning á la Valencia 2004. Och den ser ut enligt följande:

Målvakt: Sergio Asenjo (Villarreal)
Enskilt den största anledningen att Villarreal släppt in minst antal mål den här hösten – och extra imponerande är det förstås när han kommit tillbaka från sin tredje korsbandsskada och ser bättre ut än någonsin.

Högerback: Mariano (Sevilla)
Flexibel, spelskicklig och mångsidig som spelare. Hade större bekymmer under inledningen av sin Sevilla-sejour men har vuxit successivt och har nu en väldigt stark höst bakom sig under Jorge Sampaolis vingar.

Mittback #1: Sergio Ramos (Real Madrid)
En mittback ska ju i första hand försvara och går vi rakt av på försvarsinsatser hade jag petat Sergio Ramos den här hösten. Å andra sidan vinner han så otroligt vitala poäng för Real Madrid gång efter annan och är en ovärderlig ledargestalt i omklädningsrummet.

Mittback #2: Diego Godín (Atlético)
Atlético Madrid i en formsvacka under hösten? Må så vara, och defensiven har inte sett lika knivskarp ut som tidigare. Det är framför allt för att vi har vant oss vid att laget inte släpper in mål. Rent objektivt är defensiven fortfarande imponerande och Diego Godín är viktigast av alla.

Vänsterback: Marcelo (Real Madrid)
Har varit i storform hela hösten. Gör bort sig mer sällan än ofta i defensiven och är orubblig i offensiven med sin löpvilja, tekniska förmåga och skicklighet att kombinera sig fram. Världsklass.

Defensiv mittfältare #1: Steven N’Zonzi (Sevilla)
Jag är den förste att sträcka upp handen och erkänna att jag hade fel om N’Zonzi. När han kom från Stoke trodde jag inte att han skulle ta en plats i Sevilla och växa ut till den spelaren han nu är. Från defensivt rivjärn har han också utvecklat sitt offensiva spel där han allt oftare fyller på och erbjuder ett fysiskt hot.

Defensiv mittfältare #2: Manu Trigueros (Villarreal)
Från teknisk offensiv mittfältare helt och hållet formad i Villarreals skola har Manu Trigueros blivit bättre på att värdera situationer vilket lett till fler gjorda poäng. Framför allt har han också blivit en bättre spelare defensivt och redan återerövrat 100 bollar under hösten bara sett till ligaspelet.

Högermittfältare: Lionel Messi (Barcelona)
Barcelona lider när Lionel Messi inte spelar. När han är bra, är Barça bra. När Barça är som bäst, då är Messi i stormform. Utan argentinaren under hösten hade det varit en ännu jobbigare uppförsbacke för att komma i kapp Real Madrid.

Offensiv mittfältare: Jonathan Viera (Las Palmas)
Med Juan Carlos Valeróns nummer 21 på ryggen har Jonathan Viera omfamnat sin roll i Las Palmas på ett ännu mer ansvarstagande sätt. Kanariegänget har levererat en underbar fotboll den här hösten och Viera är ofta den berömda tungan på vägen när det står och väger. Teknisk briljans och speluppfattning i ett.

Vänstermittfältare: Pablo Piatti (Espanyol)
Jag är så glad att jag får skriva de här raderna. Självklart trodde jag det skulle ske under Valencia-tiden – men äntligen får vi alla njuta av Pablo Piattis fotbollskunskaper på riktigt igen. Det krävdes bara en mindre klubb med mindre press och en tränare som ger fullt förtroende. Då får du en Pablo Piatti med speed, sin sylvassa vänsterfot och en oändlig arbetskapacitet. Drömspelare för en tränare.

Anfallare: Iago Aspas (Celta Vigo)
Slogs framför allt med skyttekungen Luis Suárez (Barça) och succévärvningen Willian José (Real Sociedad) om den här platsen. I slutändan föll mitt val på Iago Aspas av den enkla anledningen att han inte bara levererat kontinuerligt, utan också gjort det i viktiga matcher. Helt avgörande både i segern mot Barcelona och i derbyt mot Deportivo.

***

HÄR kan ni för övrigt höra mer kring höstens La Liga-elva – och en hel del annat – i min och Marcelo Fernández podd.

***

Några andra som förtjänar omnämnande efter bra säsongsinledningar: Keylor Navas (Real Madrid), Yeray Álvarez (Athletic), Mateo Musacchio (Villarreal), Samuel Umtiti (Barcelona), Roque Mesa (Las Palmas), Toni Kroos (Real Madrid), Mateo Kovacic (Real Madrid), Samir Nasri (Sevilla), Yannick Carrasco (Atlético), Pedro León (Eibar), Nicola Sansone (Villarreal), Willian José (Real Sociedad), Luis Suárez (Barcelona) & Sandro Ramírez (Málaga).

***

Ingen Cristiano Ronaldo i höstens La Liga-elva?

Jag antar att vissa tycker han bör vara med av ren principsak. Men fokuserar man enbart på ligaspelet tycker jag inte Ronaldo ens är riktigt nära den här hösten.

Svag inledningsvis och led länge av baksmällan efter EM-triumfen. Han har stegrat successivt hela vägen och min gissning är att han kommer göra en betydligt bättre vår än höst, men just fallet Real Madrid är det snarare kollektivet där många olika individualister klivit fram i olika situationer som lett till den fina säsongen så här långt.

***

Ha en fortsatt trevlig jul allesammans!

Adam Pinthorp

Min hyllning till en av ligans finaste spelare

Flest ligatitlar i Spanien. Flest Champions League-titlar (jaja, vi räknar in gamla Europa Cupen där). Och nu också flest segrar i klubblags-VM.

Real Madrid är inte bara världens mäktigaste klubb, utan får ett år hädanefter även pryda sin tröja med logotypen som symboliserar bäst i världen.

Och det är mer just det, prestigen i sig, snarare än själva prestationen som är av störst betydelse. Lokala gänget Kashima överraskade – men att Real Madrid skulle löpa hem klubblags-VM var klart på förhand. Det skulle bara utföras i praktiken.

Trots att ligaspelet hackat de senaste säsongerna och att det inte blev någon ligatriumf i våras summerar Real Madrid ett otroligt bra år. Det som sätter lite extra krydda på det hela är förstås det faktum att man håller ledningen i La Liga. Nästa år är det garanterat den titeln laget kommer gå för allra hårdast.

***

Alla har ju sina favoritlag, sina favoritspelare och sina favoritligor. Eller åtminstone några man favoriserar och prioriterar.

Så även jag. En del dyrkar Cristiano Ronaldo, en del skaffar Zlatan Ibrahimovics frisyr. Själv har jag alltid föredragit de tekniska mittfältarna allra mest.

Riquelme, Iniesta, Aimar, Zidane… eller varför inte Manu Trigueros? Det kan vara hans största komplimang någonsin att bli omnämnd i samma andetag som den kvartetten. Och riktigt så bra, eller så stor, är han inte. Kommer heller aldrig bli.

Men han är förjäkla fin ändå. Trigueros har hunnit bli 25 år gammal nu, och Villarreal-mittfältaren kanske är på väg att få sitt riktigt stora genombrott.

Han har varit etablerad ett bra tag. Slog igenom när Villarreal tog klivet upp från Segundan 2012/13, och har därefter gjort över 25 starter per säsong. Tillsammans med Bruno Soriano bildar han ett av ligans vassaste innermittfält. Men den här hösten har han accelererat en hel del i sin utveckling.

Inte bara offensivt, där han är mer delaktig, skapar fler chanser och trycker av fler skott, utan framför allt defensivt. Han är unik i Villarreal den här hösten med att ha vunnit tillbaka 100 bollar i ligaspelet. Det är ett väldigt bra facit – inte minst då Bruno Soriano i grund och botten är den mer defensivt präglande spelaren på det centrala fältet av dem.

När jag såg matchen mot Atlético Madrid för en vecka sedan satte det huvudet på Trigueros-spiken. Lite så kändes det i alla fall. Hans otroliga höst kulminerade i matchen på El Madrigal och efter så många månader av högkvalitativa prestationer säger det väldigt mycket att vara bäst på planen när man springer över självaste Altético.

Så för er som inte har sett eller hört så mycket om Manu Trigueros – håll ögonen öppna. Om ni inte faller pladask lär någon annan av Villarreals 20 finlirare få er att tycka om det gula laget.

***

Har kampen om Ballon d’Or 2017 redan börjat?

Cristiano med ett hattrick i finalen av klubblags-VM. Leo Messi med en av säsongens dribblingsaktioner – vilket resulterade i mål – i derbyt mot Espanyol.

***

Säsongens bäste frisparksskytt i La Liga heter Sandro Ramírez.

I helgen knorrade han in en ny frispark, tredje drömträffen för säsongen, mot Sevilla. Målet i sig betydde inte mer än ett tröstmål – men för Sandro bygger det på hans fina poängskörd den här säsongen.

Málaga har verkligen prickat rätt där.

***

Omgångens – och årets sista – match spelas i kväll. Athletic-Celta. En jäkligt viktig match för båda lagen om de ska haka på i racet om Europa-platser.

Inte minst för Celta Vigo.

Det blir mer höstsummering framöver med allt vad det kan innebära. Nu får vi passa på att njuta av den sista spanska fotbollen som spelas på riktigt det här året.

Adam Pinthorp

Är Atlético inne i sin djupaste svacka under Simeone?

Jag målade upp Atlético de Madrid som en definitiv titelutmanare om ligan inför säsongen. Jag tippade laget före Real i tabellen, jag ansåg att bredden var starkare och i spåkulan såg jag att det var nu laget skulle peaka.

Om jag har fel? Well, tiden får utvisa det svaret. Än är det alldeles för tidigt att säga. Men att påpeka något annat än att Atlético inte gått att känna igen de senaste två månaderna vore att ljuga.

Snudd på defensiv perfektion, ett kollektiv personifierat och en gapande man vid sidlinjen har varit Atlético de senaste fem åren. Och trots två raka kryss mot nykomlingar i ligaupptakten började det annars precis som vanligt. På de elva inledande matcherna hann man med att både spöa Bayern München och hämta upp underläge borta mot Barça men framför allt hålla nollan i åtta matcher.

Efter det? Elva matcher – tio insläppta. I ligan har man bara vunnit en (!) match av de senaste fem. Det var borta mot Osasuna.

Senast, i går kväll, blev det magplask å det grövsta. Atlético var inte på banan mot Villarreal, som spelade sina kort rätt och visade stundtals briljerande fotboll på El Madrigal. Matchen slutade 3-0.

Därför är det enkelt att ställa sig frågan om Atlético är inne i sin djupaste svacka under Diego Simeones tid som tränare? Det är en fullkomligt relevant frågeställning och någon upprepning av bedriften i ligan 2013/14 lär det inte bli. Atleti är sexa just nu, redan elva poäng bakom serieledande Real Madrid.

Men topparna har alltjämt sett precis lika höga ut som tidigare säsonger. Det är framför allt defensiven som sett skakiga och mindre synkroniserad ut än tidigare, men min teori är att det handlar mycket om Simeones laguttagningar som hör ihop med de taktiska förändringarna.

Tidigare har Simeone hållit kvar stenhårt vid sin grundidé om att sätta defensiven i första hand. Den här hösten har han frångått den principen mer ofta än sällan. Ángel Correa startar allt oftare i ligaspelet – något Simeone i fjol tydligt påpekade inte skedde just ur ren defensiv synvinkel, där han behövde jobba med fysiken och de taktiska bitarna – och det har vid flertalet tillfällen hänt att argentinaren dessutom startat tillsammans på ett mittfält med lika offensive Yannick Carrasco.

Så offensivt har Atlético aldrig tidigare formerat sitt lag. Ja, inte under Simeones tid åtminstone.

En annan viktig faktor – som säkerligen kommer ta sin tid innan det sitter till fullo – är Kokes nya position. Från flexibel yttermittfältare, där han alltid varit defensivt väldigt stark, till att ta över en av de centrala rollerna på mittfältet.

Små detaljer i teorin må hända, desto större i praktiken.

Å andra sidan är det föga förvånande utan snarare logiskt att Atlético går på en mina här och där eftersom spelarna nästan aldrig vilar. Det roteras bättre offensivt, men defensivt är det samman manskap. Stackars Sime Vrsaljko har knappt fått spela alls.

Min slutsats av det hela är att Atlético redan nu är borträknat från ligaspelet, men den attackerande stilen som Simeone använt sig av lär säkerligen ha fungerat som en glasklar signal inför våren.

När Champions League-spelet drar i gång garanterar jag att det inte kommer bli något ultraoffensivt lag från Atlético Madrid. Tillbaka till grunderna. Ut med Koke/Saúl på kanten, raka linjer, säkert ett 4-5-1-system i spelet utan boll. Det är då Atlético skördat störst framgång, det är då Atlético är som bäst.

***

Apropå gårdagens match på El Madrigal bör det så klart understrykas att det inte är någon blåbärslag på andra sidan. Villarreal kom fyra i tabellen i våras, placeringen bakom Atlético. Och är fyra nu också.

Jag unnar laget något oerhört att gå långt i antingen Europa League eller Copa del Rey. Klubben, laget och supportrarna förtjänar en stor framgång efter alla år av ramla-av-stolen-fotboll.

***

Cristiano Ronaldo bäst i världen 2016.

Inget överraskande, klart välförtjänt.

Jag tror, och hoppas, att Champions League-titeln dock vägde tyngre än EM-viktorian för de som la sin röst. Dels för att det är en kort turnering men också för att Ronaldo på planen var långt ifrån lika tongivande för sitt Portugal som de flesta hade hoppats på förhand.

Dessutom är det svårt att minnas tillbaka exakt hur det såg ut i mars eller april, att jämföra med de senaste två månaderna. På slutet har Ronaldo växlat upp, gjort mål, gjort mål och gjort mål i Real Madrids fortsatta segertåg.

Bara en Ballon d’Or-titel ifrån Leo Messi nu. Det kommer bli KRIG nästa år.

Adam Pinthorp

Jag blir förvånad om inte fyra spanska lag spelar CL-kvart

Inte alla, men åtminstone i en klar majoritet av fallen hade de spanska lagen varit favorit inför Champions respektive Europa League-slutspelet efter nyår – oavsett vad det hade blivit för motståndare.

Men dagens lottning får betraktas som tämligen gynnsam med spanska ögon sett. Det hade kunnat se tuffare ut. Av de sju lag som är kvar i Europa-spelet bör definitivt fem ta sig vidare och gäller som rätt stora favoriter i sina bataljer.

REAL MADRID vs. Napoli
Det är aldrig enkelt att åka till San Paolo. Aldrig. Häxgrytan och stämningen som skapas – framför under de största av matcher – är närmast unik och det kommer Real Madrid-spelarna känna av. Ändå är Madrid storfavorit och med ett hemmamöte i ryggen inför returen ska Napoli lyckas avväpnas.

80-20 fördel Real Madrid.

SEVILLA vs. Leicester
Nämnde i går att Sevillas drömlott är Leicester City. Oerfaren klubb i sammanhanget, liksom ett spelarmaterial som inte är vana vid den här typen av matcher. Nu var det förvisso ett tag sedan Sevilla spelade slutspelsmatch i Champions League – men med tre raka EL-titlar i ryggen, ett tryggt hemmaspel och en flexibel Jorge Sampaoli på tränarbänken som ser ut att stormtrivas i sin nya klubb bör Sevilla klara det här.

75-25 fördel Sevilla.

BARCELONA vs. Paris Saint-Germain
Helt plötsligt ganska ljummen uppmärksamhet i svensk media. Förstås. Nu finns han inte där längre, den gängliga svensken i PSG:s backline som lockar rubriker mer än någon annan. Målskyttet har ersätts alldeles utmärkt av Edinson Cavani – men PSG har tragglat både i Champions League och i ligaspelet. Barça favorit.

75-25 fördel Barcelona.

ATLÉTICO vs. Leverkusen
Repris av åttondelsfinalen säsongen 2014/15. Mötet där Jan Oblak fick hoppa in för en skadad Miguel Ángel Moyà och övertog rollen som förstekeeper i Atlético efter en briljant insats och en av hjältarna i straffläggningen som tog Atleti vidare. Det var tufft den gången, och lär bli tufft även nu. Motstånd som Bayer Leverkusen passar sällan Atlético. Däremot är cupspelet Diego Simeone och hans manskaps favoritgren – och det vill till mycket för att laget ska falla redan i den här rundan.

80-20 fördel Atlético.

ATHLETIC vs. APOEL
Drömlottning för Athletic. Inte för att APOEL på något sätt skall underskattas – laget har gått långt i Europa-spelet flera gånger de senaste åren – men av de tänkbara alternativen spelar gänget från Cypern en fotboll som bör passa Athletic bra. Med sin styrka och flexibilitet tar sig Athletic vidare här.

85-15 fördel Athletic.

CELTA VIGO vs. Shakhtar Donetsk
Den här är tuff. Den här är riktigt tuff. Med sin långvariga rutin från sammanhanget och sina skickliga brassar offensivt är Shakhtar en riktigt svår lottning. Celta Vigo kan spöa precis vilket lag som helst på hemmaplan, men har trevat på bortaplan. Sätter man bortafighten är chansen övervägande – men det här känns vidöppet.

50-50.

VILLARREAL vs. Roma
Vilken superbetalj på förhand! Klart roligast i Europa League, för undertecknad personligen. Kanske för att jag har en viss typ av relation till såväl Villarreal som Roma.

Nåväl. Mötet känns i dagsläget lika öppet som Osasunas försvar och dagsform kommer avgöra. Spontant väger jag över lite åt Roma-hållet – men ett toppat Villarreal kommer ta det här. Extra kul kryddning med tanke på alla italienska kopplingar som finns i Villarreal för tillfället, det här blir en rysare.

50-50.

***

Jag blir genuint förvånad om inte fyra spanska lag spelar kvartsfinal i Champions League. Men det är sällan alla favoriter går vidare och jag tror inte lagen har råd att spela alldeles för lågt under sin hundraprocentiga förmåga för att hamna i enorma bekymmer.

Europa League? Ja, jösses. Mer öppet. Som brukligt, med andra ord. Men nu när Sevilla inte tar hem titeln tror jag inte heller att ett spanskt lag tar över. Alla tre kan gå långt, men magkänslan säger att inget lag når hela vägen. Det vore dock en överraskning om inte lag är kvar efter första slutspelsrundan.

Adam Pinthorp

Den spanska drömmen – eller mardrömmen – i CL-lottningen

Twitter: @pinthorp

I morgon är det Champions och Europa League-lottning inför nästa års slutspel. Samtliga sju spanska lag är givetvis – allt annat hade väl sett till förutsättningarna stämplats som ett mindre fiasko – vidare. Vilket också fortsätter befästa La Liga som den starkaste ligan i Europa.

Den här säsongen känns det dock som att det knappast är någon klar fördel att faktiskt vinna sin grupp före att ta sig vidare som tvåa. Sevilla kan som grupptvåa få Leicester samtidigt som Barça, efter seger i sin grupp, kan ställas mot Bayern redan i åttondelen.

Men vi tar det lag för lag, och börjar med den ädlaste av turneringar.

REAL MADRID
Regerande mästaren tog sig planenligt vidare från gruppen med kom tvåa bakom ett imponerande starkt Borussia Dortmund. Har ännu inte förlorat den här säsongen och fortsätter avgöra matcher sista tio – vilket i sig symboliserar en otrolig vinnarmentalitet och en tro på arbetet som görs.

Kan möta: Arsenal, Napoli, Monaco, Leicester eller Juventus.

Drömlotten: Leicester City. Debutant i sammanhanget, orutinerat lag i den här typen av turneringar och har blandat och gett mycket i ligaspelet. Real Madrid är favorit mot samtliga lag – men här otroliga stora mått.

Nitlotten: Juventus. Serie A-dominanten fortsätter gå som tåget och visst vore det extra intressant att se Gonzalo Higuaín tillbaka på Santiago Bernabéu? Klassikermöte som kan bli en taktisk dröm att se – men som vi kanske hoppas väntar någon omgång.

SEVILLA
Franco Vázquez andra gula kort hemma mot Juventus – i en dåvarande 1-0-ledning – kunde blivit ödesdiger. Men trots att det blev en andraplats i gruppen ser utgångsläget väldigt bra ut att åtminstone ta sig förbi åttondelen.

Kan möta: Leicester, Dortmund, Monaco, Napoli eller Arsenal.

Drömlotten: Leicester City, precis som för Real Madrid. Där är Sevilla favorit.

Nitlotten: Borussia Dortmund. Blandat i ligaspelet men visat otroligt hög högstanivå, både i och med segern mot Bayern och i CL-gruppspelet. Mardrömslotten på alla sätt.

BARCELONA
Tog viktig seger i ligaspelet mot Osasuna i helgen men har annars mörka veckor bakom sig. Ändå, så klart, en av storfavoriterna till att gå hela vägen i CL.

Kan möta: PSG, Benfica, Bayern, Leverkusen eller Porto.

Drömlotten: Porto. Förvisso i väldigt fin form just för tillfället, men på pappret ett lag som Barça bör manövrera tämligen enkelt över två möten.

Nitlotten: Bayern München. Ja, tank vilket möte redan i åttondelen.

ATLÉTICO MADRID
Inte nått högstanivån i ligaspelet men ett av höstens bästa lag i Champions League. Trots lite mer svajig defensiv än tidigare säsonger tillhör den fortfarande en av världens främsta, och i klassiska cupspelet med hemma/borta-möte trivs Atlético allra bäst. Kan gå hela vägen.

Kan möta: PSG, Benfica, City, Leverkusen eller Porto.

Drömlotten: Porto, precis som i fallet med Barça. Men det hade knappast förvånat någon om Óliver Torres återvände till Vicente Calderón och storspelade.

Nitlotten: Manchester City. En taktisk kollision mellan två olika stilar som hade kunnat bidra till fotbollspoesi. Ett möte som på förhand hade känts väldigt 50/50.

ATHLETIC CLUB
Vidare som tvåa i Europa League-gruppen efter blandade prestationer – men en storspelande Aritz Aduriz som leder skytteligan på sex baljor. Har visat styrka i cupspelet tidigare – har allt som krävs för att göra som för fem säsonger sedan och nå final.

Kan möta: Fenerbahce, APOEL, Saint-Étienne, Zenit, Roma, Ajax, Shakhtar, Schalke 04, Fiorentina, Sparta Prag, Osmanlispor, Köpenhamn, Lyon, Tottenham eller Besiktas.

Drömlotten: Fler nitlotter än tvärtom och många lag som är svårbedömda på förhand. Däremot känns APOEL som en uppgift Athletic bör klara av relativt enkelt.

Nitlotten: Kommer Mauricio Pochettino satsa hårt på Europa League? I sådana fall framstår Tottenham som en uppenbar nitlott i det här skedet.

CELTA VIGO
Tog sig historiskt vidare efter segern borta mot Panathinaikos – där John Guidetti gjorde både mål och fixade straff – och är en lurig outsider här. Har ett bra lag och lär definitivt satsa stenhårt på att gå långt.

Kan möta: Fenerbahce, APOEL, Saint-Étienne, Zenit, Roma, Genk, Shakhtar, Schalke 04, Fiorentina, Sparta Prag, Osmanlispor, Köpenhamn, Lyon, Tottenham eller Besiktas.

Drömlotten: Genk är ett lag Celta Vigo ska slå, definitivt.

Nitlotten: Tottenham – liksom övriga lag med mycket rutin från sammanhanget.

VILLARREAL
Bäst när det stämmer av de spanska lagen i Europa League – men har snubblat på mållinjen många gånger nu. Lär definitivt gå vidare ett par steg till, men jag är tveksam till om det här blir säsongen då klubben tar sin första titel. Även om materialet är råbra.

Kan möta: Fenerbahce, APOEL, Saint-Étienne, Zenit, Roma, Ajax, Genk, Shakhtar, Schalke 04, Fiorentina, Sparta Prag, Köpenhamn, Lyon, Tottenham eller Besiktas.

Drömlotten: Genk, trots en förhållandevis imponerande gruppseger, bör bemästras enkelt.

Nitlotten: Ja, Tottenham förblir mardrömslotten för de spanska lagen i sextondelen.

***

Fotbollskanalen sänder #SUPERLIVE under CL-lottningen i morgon med stjärnduon Tjernström/Pavlidis – bara hänga på hashtagen och följa surret parallellt med lunchen. Kalaset rullar i går 12.00.

Adam Pinthorp

Alexander Isak till Real Madrid – varför inte?

Twitter: @pinthorp

Jag minns hur många vred på sig och skrattade när min kollega Andréas Sundberg bombade på ryktet att Eero Markkanen var på väg till Real Madrid.

Och det klart, med tanke på vad han hade presterat kändes den affären högst surrealistisk. Än mer att självaste Zinedine Zidane var den som ville handplocka honom till Real Madrid Castilla.

Men Markkanen och Real Madrid blev en sann historia – även om det inte slutade lika lyckligt som båda hade hoppats på. Det blev aldrig någon match i A-laget för anfallaren, men väl en plats i Champions League-truppen vilket får anses stort nog.

Desto färre är förvånade över att AIK:s sensation Alexander Isak kopplas ihop med Real Madrid, liksom en mängd andra storheter i den europeiska fotbollen.

Isaks år i AIK har varit osannolikt bra. Tio fullträffar i Allsvenskan, en avgörande faktor i många matcher av stor dignitet där derbyt mot Djurgården sticker ut, och framför allt en kontinuerligt hög nivå av bra prestationer. För att vara nyss fyllda 17 år sticker det ut.

Och var Real Madrid intresserat av Eero Markkanen är det så klart inte annat än logiskt att man kollar åt Alexander Isaks håll.

Jag vet vad många tänker. Real Madrid – håller han verkligen den nivån? Vore inte det synonymt med att förstöra sin karriär på bänken?

Av alla storklubbar som nämns i samma mening som Alexander Isak tror jag att Real Madrid hade varit det kanske bästa valet. Att det i slutändan betyder att Isak kommer bära ett Madrid i framtiden låter jag vara osagt. Men som plantskola är det en väldigt bra miljö att utvecklas i.

Real Madrid fostrar enormt många duktiga fotbollsspelare. Historiskt är det inte särskilt många de senaste åren som har lyckats i just Madrid, men det är oändligt många som tar sig vidare och skapar fina karriärer på andra håll.

Borja Valero (Fiorentina), Juanfran (Atlético), Roberto Soldado (Villarreal), Juan Mata (Manchester United), José María Callejón (Napoli) och Dani Parejo (Valencia) är bara ett urval av spelare med förflutet i Castilla men som lyckats på andra håll.

Dani Carvajal och Álvaro Morata två exempel på spelare som sålts – men faktiskt kommit tillbaka och gjort det bra.

Näst på tur att ta steget ifrån Real Madrid, i sådana fall bara som ett låneavtal, är Martin Ødegaard. Norges största talang genom alla tider har snart varit i Real Madrid i två år. Hans hype lever fortfarande vidare i allra högsta grad, även om han inte är lika omskriven som tidigare. Vilket bara är bra. För det är knappast så att hans utveckling stagnerat.

Ødegaard har redan gjort 60 matcher för Castilla i Segunda B och gjorde häromveckan fulländad debut från start när han spelade 90 minuter mot Cultural Leonesa i Copa del Rey. Han var totalt dominant – och då fanns såväl Isco, Marco Asensio och James Rodríguez på samma plan.

Martin Ødegaard är bara 17 år gammal och lär lånas ut framöver, om inte redan till våren (talas om Rennes) så definitivt nästa säsong. Real Madrid har givetvis en plan för supertalangen och skulle Alexander Isak krita på för huvudstadsklubben hade man så klart gjort upp en tydlig idé för de kommande säsongerna.

Jag hävdar fortfarande att speltid är det allra viktigaste för en spelare som Isak. Det är i matchsituationer han utvecklas som mest. Han behöver matchtempot, definitivt. Men att få ett halvår i Real Madrid Castilla för att i lugn och ro komma in i en ny miljö, en ny kultur och en ny liga parallellt med att lära sig av Cristiano Ronaldo ett par gånger i veckan känns spontant inte som något negativt. För att sedan ta sig vidare och få erfarenheter i en annan klubb.

Alexander Isak kommer inte ta plats i Real Madrid direkt. Kanske aldrig någonsin. Men vi ska inte peka ut det eventuella klubbvalet som negativt.

Jag ser ingen nackdel i att Sveriges största talang sedan Zlatan Ibrahimovic redan i ung ålder skulle få chansen att lära sig och utvecklas i en klubb som skapar världsspelare på löpande band.

***

Vilka tragiska nyheter man nås av att Álvaro Domínguez tvingas pensionera sig från fotbollen. Ryggproblemen som hållit honom utanför planen under lång tid är alldeles för allvarliga och redan som 27-åring lägger han nu skorna på hyllan.

Jag har inte sett många minuter från Domínguez i Gladbach, men såg det allra mesta från honom under tiden i Atlético. Han vann tre titlar med klubben och spelade i samtliga finaler (Europa League 2010 och 2012 samt UEFA Supercup 2010). Lojal spelare som alltid spelat med mycket hjärta och passion.

Som Atlético-fostrad hoppas jag att han kan komma tillbaka och få en roll i klubben. Det vore det minsta de kan göra.

Adam Pinthorp

Real Madrid är vinnarmentalitetens urmoder

Twitter: @pinthorp

Lämna aldrig Sergio Ramos omarkerad vid en hörna. Det låter bekant va?

För oavsett hur många straffar han dragit på sig, hur många röda kort han tagit i sin karriär eller hur han kan blanda och ge rent spelmässigt kvarstår det faktum att Sergio Ramos är en vinnarskalle ut i fingerspetsarna och en matchvinnare av sällan skådat slag.

Snacka om att ha anammat vad som är och betyder Real Madrid sedan sin första dag i klubben och i mångt och mycket personifiera just det.

Spela till sista sekunden präntas in varje dag i Real Madrid. Inget är omöjligt. Så länge det finns tid, finns det möjligheter. Så länge det återstår en fast situation i ett El Clásico kan man stånga in ett kvitteringsmål – ett mål som mycket väl kan väga guld i vår.

***

Själv såg jag bara den andra halvan av El Clásico. Satt dessförinnan och kommenterade Nordiska Mästerskapet i futsal, men hann snabbt ner för att åtminstone skaffa en någorlunda uppfattning om matchen i sig.

Det kändes, av rent logiska skäl, att Barça skulle ta över alltmer och dominera matchen efter Luis Suárez 1-0-mål. Men det är någonting i det annars så ofta harmoniska som saknas. Ett lag med långt ifrån hundraprocentigt självförtroende, ett lag som inte vågar spela på samma sätt som tidigare utan snarare blir passivt i vissa avseenden.

Jag tycker den andra halvleken symboliserade Barças höstsäsong, eller åtminstone sista månad, helt perfekt. Elva spelare med otroligt mycket individuell kvalité – ett lag som inte alltid är helt synkroniserat.

Real Madrids förmåga att komma tillbaka från svåra underlägen och ta sig upp över ytan när läget känns kört är ofantligt imponerande. Nästa match kan man tangera sitt eget rekord av 34 förlustfria matcher i följd – alla turneringar inräknade. Ett helt bisarrt facit. Det är i princip en hel ligasäsong, sett till antalet matcher.

Och än så länge är Zinedine Zidanes lag obesegrat den här säsongen.

Fyra poäng i bortamatcherna mot Atlético och Barcelona luktar guld. De senaste åren har matcherna topplagen sinsemellan varit avgörande. Nu är Madrid i förarsätet så det sjunger om det.

***

Ja, det klart Lucas Vázquez skulle haft straff i början av matchen.

Det hade varit en solklar utanför straffområdet. Det borde varit en solklar straff.

***

Rätt typiskt att ALLA närliggande topplag misslyckas fatalt med att kapa avståndet och göra toppstriden lite jämnare. Sevilla torskar (!) regionsderbyt mot Granada som i sin tur tar säsongens första seger. Den såg man inte komma.

Samtidigt missar Atlético alla sina chanser framåt mot Espanyol – och har Jan Oblak i sin egen bur, icke att förglömma – vilket gör toppen helt oförändrad.

***

Futsal var det ja. Kommenterade Nordic Cup innehållande värdnationen Sverige, favoriten Finland, italiensktränade Norge, halvtråkigt Danmark och underdogen Grönland.

Enormt rolig sport inte bara att utöva utan även att titta på och jobba med. Ett öppet landslag fyllt av vettiga människor som är bra ambassadörer för att driva sporten framåt.

Den är redan på rejäl frammarsch, och kommer bara fortsätta växa. För några veckor sedan slogs publikrekord i SFL (Svenska Futsalligan) då närmare 1 600 såg derbyt mellan Örebro SK och Örebro FC. Hammarby har startat i gång sitt futsal-lag den här säsongen och går som tåget, medan andra föreningar som IFK Göteborg redan tagit futsal under sina vingar.

Under mina dagar i Skövde och Jönköping, var turneringen spelades, fick jag också höra att en av Sveriges största futsal-klubbar kommer inleda ett samarbete med en spansk klubb nästa år. Något som inte bara skulle innebära helt nya möjligheter vad gäller utbildning, utan högst sannolikt att det också kommer existera spelarbyten mellan klubbarna.

Finland vann Nordic Cup efter att ha avgjort allt mot Sverige redan under fredagen. En liten känga till arrangören att lägga Sverige-Finland redan tredje dagen, då det på förhand kändes ganska väntat att det mötet skulle fungera som en finalmatch.

Nåja, Sverige avslutade starkt och känns på uppåtgående inför EM-kvalet i januari.

Adam Pinthorp

Madrid klampar in till El Clásico i behaglig sits

“Llegan los refuerzos”.

Ja, det har varit klara besked från de spanska tidningarna i veckan.

El Clásico är runt hörnet, vilket givetvis inte bara betyder fulspel mellan Barcelona och Real Madrid som medför en del spel för galleriet, utan som en rejäl krydda på det heta mötet också ett medialt fulspel mellan de katalanska tidningarna och Madrids motsvarigheter.

I huvudstaden trycks det på pessimismen i Barcelona. Leo Messi har inte tränat hundraprocentigt, Jordi Alba och Gerard Piqué dras med skavanker och framför allt är formen den sämsta på hela säsongen.

Framför allt trycker man också på “Llegan los refuerzos” – de förstärkningar som faktiskt är tillbaka i båda lagen inför Clásico.

För Real Madrids del är Casemiro, som fick viktiga minuter mot Leonesa i Copa del Rey tidigare i veckan, tillbaka. Om han startar eller ej är information som Zinedine Zidane sitter inne på och beror framför allt på vilken taktisk uppställning han väljer att prioritera. Ett mer defensivt präglat mittfält med Casemiro i den defensiva rollen gör att en offensiv spelare måste offras – men å andra sidan vore det som en seger att spela hem ett kryss för Madrid.

Sex poäng skiljer lagen i nuläget och att genomföra en höst utan förluster på varken Vicente Calderón eller Camp Nou ger Madrid ett enormt försprång.

Den andre spelaren som är tillbaka är Andrés Iniesta – i katalansk media gärna uppmålad som “Mr Clásico”. Vilket i sig inte är så konstigt. Den lille vampyren har ju en vana att ofta kliva fram i de absolut viktigaste matcherna och viktigaste skedena. Det har han om inte annat praktiserat i flera Clásico-tillställningar tidigare, senast för ett år sedan i mötet på Santiago Bernabéu, då delar att hemmapubliken gav applåder till Iniesta.

Och även om Casemiros återkomst är en fin nyhet för Madrid, är förstås Iniestas comeback av desto större dignitet för Barça. Att laget har hackat sedan hans skada mot Valencia är en underdrift. Bara några dagar innan Iniesta skadade sig hade Barça visat upp en fantastisk fotboll hemma mot Manchester City som slogs tillbaka med 4-0.

Utan Iniesta har Barcelona nu spelat sju matcher i följd. Facit är tre segrar, tre oavgjorda och en förlust. Framåt har det enbart producerats åtta mål – den sämsta noteringen under Luis Enriques sejour som tränare i klubben.

Det är högst troligt inte en enskild faktor som ligger till grund för Barças problem den senaste månaden. Men avsaknaden av Andrés Iniesta har varit mer smärtsam och kännbar än på väldigt länge vilket bara understryker viktig ovärderlig pelare han är i det här lagbygget.

Det är fortfarande Real Madrid som kommer till spel helt utan press (nåja) och definitivt kan – och bör – spela på resultat. Oavgjort vore som seger. För Barças del finns inga ursäkter, och trots att det bara är omgång 14 som ska spelas till helgen finns det en överliggande känsla av att titelracet redan på lördag kväll kan peka åt ett håll.

Adam Pinthorp