"Det gav ingenting att fortsätta – så jag lämnade i stället"

Jag kan, inte ens i mina vildaste tankar, förstå hur Valencia kan befinna sig i en så utsatt position. Och nog för att FFP ställer till det i det här januarifönstret – men truppen är fortfarande på pappret definitivt tillräckligt bra för att hänga en topp åtta-placering. Utan problem.

Fansen backar upp. Otrolig historia finns ingjuten i väggarna.

Hur är det möjligt att allt bara faller djupare och djupare, månad för månad, vecka för vecka? Tränare testas, tränare drar. Det verkar inte spela någon roll om klubben plockar in en gammal ikon på tränarbänken eller satsar på större namn.

Alla misslyckas fatalt.

Det klart att inte Mauricio Pellegrino, Miroslav Djukic, Nuno Espírito Santo, Cesare Prandelli eller för all del Gary Neville samtliga är för usla tränare för att leda Valencia. Nio tränare har lett laget sedan Unai Emery fick gå efter sin långa period 2012.

Ingen har blivit långvarig. Det säger sig självt att problemen, åtminstone inte i alla fall, handlar om tränaren specifikt. Problemen är mycket större än så. Det är högre upp än så. Rent strukturellt, vad sker egentligen i klubben? Det måste till en rekonstruktion på ett eller annat sätt.

Oavsett ekonomisk bärkraft har allting gått åt det sämre hållet sedan Amadeo Salvo lämnade presidentposten sommaren 2015. Valencia behöver en ledare som vet vad klubben verkligen betyder för folket i staden och för supportrarna. Som kan historian, som kan stå upp för sin sak och ta beslut för att klubben ska gå åt rätt håll.

Jag tycker man kan utläsa det mesta mellan raderna av det Cesare Prandelli sa efter sin uppsägning.

“Jag lämnar med högt huvud med vetskapen att jag gjorde allt jag kunde. Jag vet att jag antog en utmaning att ta Valencia upp ur träsket klubben befinner sig i, men tyvärr blev det inte så. Det är en klubb med respektfulla personer men de är besatta av siffror, medan fotboll handlar om passion. I Singapore lovade de mig att stärka laget. Peter Lim satsade på Simone Zaza som skulle komma direkt efter julledigheten den 27:e – men två dagar senare var han ändå inte på plats. Samma dag bad klubben mig välja mellan en mittfältare och en anfallare – de ignorerade totalt det faktum att de lovade fyra värvningar.

“Det är inte hållbart och gav ingenting att fortsätta – så jag lämnade”.

Nytt år, nya möjligheter. Hur mycket värre kan det bli? Har vi inte skrivit den meningen tio gånger de senaste fem åren gällande Valencia? Klubben sjunker bara djupare och djupare ner i kvicksanden och har förtvivlat svårt att ta sig upp. För varje kraftansträngning blir förödelsen bara större.

Ny lämnar Valencia ett 2016 bakom sig som kan betraktas som moderns tids största besvikelse och fiasko inom spansk fotboll. 2017? Well, i nuläget är det ännu mer osäkert och ostrukturerat och jag vet inte riktigt vad som ska få trenden att vända.

Valencia var med Peter Lims ekonomiska insatser i klubben ämnad att spela Champions League den stundande våren. Nu kommer man kämpa för sin överlevnad i La Liga i stället.