Det fortsätter vara ynka en svensk i La Liga. Daniel Larsson bar den svenska flaggen för några år sedan och nu är det John Guidetti som är det enda blågula inslaget i den spanska fotbollen. Åtminstone om vi pratar högstaligan.
För längre ned i divisionssystemet finns 20-årige Alexander Seger. Han är fostrad i Brommapojkarna och har en säsong i Superettan i bagaget. Efter säsongen 2015 fick han dock inget förlängt kontrakt och började se sig om efter alternativ. En gammal BP-tränare tipsade om att “det är nu du ska ta chansen, stick till Spanien och testa lyckan”.
Eftersom Seger dels har spanska rötter, är väldigt intresserad av spansk fotboll och har som dröm att en dag spela fotboll i Primera División var det rätt läge att köra.
I dag spelar Alex i Real Avilés i Tercera División (motsvarande división 2 i Sverige – sett till seriesystem) och jag ringde upp honom i går för att höra hur fotbollslivet var i norra Asturien – där klimatet knappast är det många associerar med Spanien.
– Det har varit ganska bitit i vinter, men nu har det börjat bli vårkänsla. Regnar och blåser rätt kallt emellanåt, så det är inte alls som i södra Spanien. Men jag ska inte klaga, det är bättre här än i Sverige.
Det här är andra klubben du representerar på två säsonger, berätta lite hur allt gick till från början.
– En målvaktstränare från U19 i BP (Alexander själv spelar främst mittfältare) hade dragit till Las Palmas och jag kom via honom i kontakt med Las Palmas B. De kollade lite videor och blev intresserade. Därefter åkte jag ner till Málaga där vi har sommarhus och var där ett par veckor. Sedan började jag träna med San Pedro som lirar på samma nivå som Las Palmas B i väntan på provspel, men jag hörde aldrig något. I stället gick det bra i San Pedro och jag blev erbjuden ett kontrakt och körde på det.
Har du fortfarande inte hört något från Las Palmas?
– Nej, helt dött. Över ett år senare och fortfarande ingenting.
Hur var nivån i San Pedro?
– Den var helt okej. Det var ju också i Tercera División men ett mittenlag. Jag fick starta alla matcher men inte som mittfältare som tidigare i karriären utan mest som ytterback.
San Pedros egen Sergi Roberto?
– Haha, det var faktiskt det de kallade mig ibland, för att jag alltid kunde fylla upp på flera positioner.
Det blev bara en säsong i San Pedro. Vad hände efter det?
– Klubben hade inte direkt ambitioner att satsa uppåt. Så efter säsongen hade jag kontakt med lite olika klubbar. Sporting Gijón B bjöd in till provspel, så jag åkte dit under försäsongen och spelade under tio dagar. Det var grymma faciliteter, samma där A-laget tränar, och det gick riktigt bra.
Ändå blev det inget kontrakt med Sporting?
– De sa att de hade värvat mig om jag var fem-tio centimeter längre. De ville ha en lite längre spelare. Men under en träningsmatch mot ett Segunda B-lag (en division högre) var sportchefen från grannklubben Avilés där och såg mig. Sedan gick det ganska fort och nu sitter jag ett tvåårskontrakt.
Real Avilés är ju ett topplag i Tercera, vad är det för typ av klubb?
– Det är mycket annorlunda jämfört med San Pedro. Real Avilés är stadens lag (nästan 100 000 invånare), intresset är större och klubben satsar rejält för att ta sig uppåt. I december kom nya mexikanska ägare in och tog över klubben så nu har man satt upp en plan att vara i Segunda División inom fyra år. Så det är höga ambitioner.
Jag antar att det även spelmässigt är ett steg uppåt för dig?
– Ja, det här har varit ett jättestort steg. Jag har dessutom fått spela på mittfältet igen vilket känns kul.
Startar du varje match?
– Nej, inte riktigt. Jag är lite som Mateo Kovacic i Real Madrid – spelar nästan varje match men är inte helt ordinarie. Vi har haft en del skador så det har blivit många chanser för mig. Nu har jag startat tre matcher i rad.
Men du lever helt och hållet på fotbollen?
– Ja, alla är som heltidsanställda kan man säga. Jag kan livnära mig på det och pluggar lite på distans hemifrån Sverige mest för att ha någonting att stimulera hjärnan med vid sidan av fotbollen. Bor med en argentinsk kille från juniorlaget i centrala Avilés och det funkar riktigt bra.
Hur bra är Real Avilés om du skulle jämföra med nivån i Sverige?
– Vi spelar i en väldigt ojämn serie. Topplagen är riktigt bra, de skulle hålla bra Superettan-nivå i alla fall. De sämre lagen kanske svaga division 1-lag.
Ni hänger med bra i toppen och kommer om inget sensationellt sker spela play-off framöver.
– Ja, det har gått bra. Men vi ledde serien fram till för ett par veckor sedan. Nu är det riktigt tight. Vi fick oavgjort hemma mot Langreo som leder serien en poäng före oss och Sporting B just nu.
Hur var den matchen att lira?
– En av topparna i karriären, förmodligen den finaste matchen jag har spelat. Det är två lag som är störst i sina respektive städer, har varit rivaler länge och det var mycket folk som tittade och mycket snack inför matchen.
Hur stor är fotbollen generellt i Asturien?
– Extremt stor. Alla kan fotboll. Men det som slagit mig jämfört med Málaga-området är att här uppe håller nästan alla på Sporting Gijón, och en del på Real Oviedo och vissa här i staden på Avilés. Runt Málaga är det mycket Real Madrid och Barcelona, eller Málaga förstås.
Är det lika mycket triangelspel och possession-övningar som ryktet säger?
– Det är en del, men vi vi har faktiskt en tränare som är ganska primitiv i sin spelidé. Vi spelar mer långbollar än andra lag trots att vi har seriens bästa spelartrupp, vi skulle helt klart kunna spela mer med bollinnehav.
Joaquín Caparrós-vibbar?
– Haha ja, lite så. Det är lite synd men det är inga tvivel om att det är hög teknisk nivå och framför allt så hittar spelarna helt andra lösningar på svåra situationer i possession-spelet.
Jag vet ju att du håller på Real Madrid och jag antar att det är största drömmen, men vad tänker du ur ett mer kortsiktigt perspektiv?
– Det bästa scenariot vore om vi tog oss upp till Segunda B. Då är man i en klubb där man känner sig hemma, en trygg plats och en klubb som vill ännu högre upp. Ett annat alternativ är att man söker sig till ett B-lag i någon större klubb för att senare försöka kriga sig upp till A-laget. Ofta mycket bättre träningsmöjligheter och faciliteter i de klubbarna.
Inga planer på Sverige?
– Grundpremissen jag kände var att jag har en dröm om att en dag spela i Primera División. Då ställde jag mig frågan om det är enklast att ta sig dit via spel i division 1 hemma i Sverige eller Tercera División i Spanien? Då var valet ganska enkelt för mig och än så länge har det gått väldigt bra.
Real Avilés har elva omgångar kvar av seriespelet innan play off-spel stundar med största sannolikhet.