Det har inte varit lika kul att titta på fotboll i dag. Det har inte varit lika kul att jobba med fotboll i dag.
Den tragiska händelsen i centrala Stockholm i går fick oss alla att tänka efter och inse vad som är viktigt. Fotbollen känns högst sekundär när folk miste livet på öppen gata. Ibland blir livets bräcklighet så vansinnigt tydlig och smärtsam.
Fotboll har inte varit lika roligt i dag. Varken ur ett yrkesperspektiv eller som vanlig åskådare. Glädjen och motivationen var inte lika stor som annars.
Någonting som dock är vackert med hela sportvärldens existens är sättet som människor ute på arenor kan enas i smärtsamma stunder.
I helgen hedras offren i Stockholm runt om i hela Sverige. Även på fotbollsarenor i Spanien och övriga platser runt om i Europa hölls en tyst minut.
Själv var jag och kommenterade Superettan i Göteborg parallellt som derbyt i Madrid-spelades. Jag har därav inte sett mer än höjdpunkter från matchen men kan konstatera att ett ganska ineffektivt Real Madrid borde vunnit sett till klara målchanser men att Atlético har en världsmålvakt i Jan Oblak, en mentalitet som heter aldrig ge upp och ett yrväder att kasta in i slutet av matcher som få andra lag har möjligheten till.
Många undrar varför Ángel Correa (som snyggt assisterade till Antoine Griezmanns 1-1-mål med fem minuter kvar) inte startar fler matcher. Han är ju nästan alltid bra när han kommer in.
Men. Han är sällan lika bra när han får starta matcher. Diego Simeone har pratat om det här flera gånger, om tålamodet och om Correas nuvarande roll. I framtiden är han så klart en spelare tilltänkt att vara en ledande spelare i Atléticos offensiv. I dagsläget gör han sig bäst som inhoppare.
I övrigt är det svårt för mig att skriva ihop många rader om matchen i sig eftersom jag inte sett den i helhet ännu, men det är enkelt att konstatera vad resultatet gör med framtiden. Real Madrids poängtapp bjuder in Barcelona till guldstriden på allra största allvar.
I nuläget är Barça tre poäng bakom (möter Málaga om en stund) – men då ligger dessutom ett El Clásico och väntar runt hörnet.
Kanske har jag varit för tidigt med att ropa hej för Real Madrids del. Precis som fallet varit med Luis Enriques Barça tidigare. Trots stora och, som det känt, stabila ligaledningar de senaste åren har det i slutändan skilt två respektive en poäng mellan ettan och tvåan de senaste två säsongerna.
Nu har inte Real Madrid allt i egna händer längre. Det kan mycket väl bli en rysare även den här våren.
Det här var mina sista fotbollsrader den här lördagen. Glöm inte att ta hand om varandra där ute.