Två gånger på tre år har ett Madrid-derby agerat Champions League-final. Den här säsongen existerar inte den möjligheten – men likväl kommer det krävas att en av Madrid-giganterna slår ut den andre på vägen mot Cardiff och det stora avgörandet.
Att Real Madrid är där uppe, år efter år, är förstås inget annat än logiskt. Det är dock häftigt hur Atlético bitit sig fast och bevisat, år efter år, att man aldrig varit någon one hit wonder utan etablerat sig som en stormakt i fotbollseuropa.
I morgon spelas det första semifinalmötet mellan lagen. En speciell match i en stad som kommer koka. Också en extra speciell dag, och match, för mig personligen.
Jag har följt spansk fotboll på nära håll i över tio år. Sett matcher på plats regelbundet de senaste fem-sex åren, besökt 15 arenor och upplevt många oförglömliga stunder. Som Fernando Torres Atleti-comeback just i ett derby mot Real för ett par år sedan. Eller Clásico-finalen i cupen där Gareth Bale avgjorde sent.
Men jag har aldrig sett en match på Santiago Bernabéu. Trots ett gäng besök i staden, och ett par av de andra större arenorna, har det aldrig blivit någon match på Bernabéu. Jag har varit inne men aldrig “på riktigt”.
Därför ser jag mer än på länge fram emot morgondagens derby. Jag tar flyget ner i morgon bitti och kommer äntligen få uppleva en match – dessutom av den digniteten, det blir inte mycket större – på Bernabéu.
Det kan inte bli annat än speciellt.
***
Samtidigt som det ska bli mäktigt på precis alla sätt så har jag inga förhoppningar om att vi kommer få bevittna någon form av fantastisk match ur ett offensivt underhållningsperspektiv. Det lär inte bli något i närheten av den Clásico-bataljen för bara en vecka sedan.
Däremot ser jag fram emot att se rävspelet, den taktiska finessen och två lag med helt olika spelidé kollidera i en intensiv och känslosam drabbning.
Det blir ingen Gareth Bale som sedan tidigare är på skadelistan. Marca pekar med hela handen åt att Zinedine Zidane redan gjort sitt val och kommer spela in Isco som en fjärde mittfältare – eller en “falsk ytterforward” om man så vill.
Att det hur som helst är han, och inte Marco Asensio, James Rodríguez eller Lucas Vázquez, som tar den sista platsen i Real Madrids annars ganska givna startelva.
Och jag tror faktiskt, just i det här fallet, att det kan gynna Real. Spelare av Bales kaliber saknas alltid i avgörande lägen. Men spelare av Iscos kaliber saknas också i avgörande lägen. Han erbjuder dessutom ett helt annat form av spel och oförutsägbarhet än Bale, vilket jag tror Madrid kan behöva mot ett defensivt kompakt Atlético.
På tal om Real Madrids så givna “toppade lag” gillade jag omröstningen som Marca hade häromdagen, om vilket lag som hade vunnit, Real Madrids “bästa lag” (Keylor – Carvajal Ramos Pepe Marcelo – Kroos Casemiro Modric – Bale Benz Cristiano) eller “reservspelarna” (Casilla – Danilo Varane Nacho Coentrão – Isco Kovacic James – Lucas Morata Asensio). Eminente Frederic Pavlidis tog upp det här i Headlines och det är ganska lustigt att 74 procent av läsarna faktiskt tror på reserverna.
Det säger en del om hur mycket supportrarna verkligen vill se mer av de som ofta får en plats på bänken när det gäller som mest. Men samtidigt är jag, uppenbarligen som många av läsarna, inte helt övertygad om att det “bästa laget” faktiskt hade vunnit.
De är med samspelta och ett mer välbalanserat lag på pappret. Men det finns oändligt mycket talang och individuell kvalité i det andra laget. Och man räknar aldrig ut ett lag där Isco styr mittfältet.
Nu talar allt för att han faktiskt får chansen med det bästa laget i morgon. Jag tror han kommer spela en viktig roll.
***
Vad jag tror om morgondagen? Förutom att jag hoppas på bra väder, en och annan cerveza och en elektrisk stämning tror jag själva matchen kommer vara ganska låst.
Ett klassiskt Madrid-derby, numera. En match där det knappast ramlar in mål eller är det minsta avgjort efter 90 minuter.