När Champions League-hymnen rullar igång inför första gruppspelsmatcherna så är fotbollssäsongen i gång på fullaste allvar. Fantastiskt härligt.
Många förhandstipp pekar som vanligt på Real Madrid, där Bayern München, Barcelona och Paris Saint-Germain av många nämnds som de största utmanarna. Jag tror Manchester City blir luriga, liksom Juventus, och som vanligt ska vi alltid ha med Atlético de Madrid i tankarna.
Alla spanska lag fick med förutsättningarna i beaktande en kanonstart på Champions League-säsongen. Den kanske allra tuffaste utmaningen stod Sevilla inför när man i går äntrade Anfield. Och trots ett tidigt Wissan Ben Yedder-mål blev det svettigt värre. Åtminstone i den första halvleken. Liverpools ineffektivitet såg till att Sevilla höll sig kvar i matchen – och hade man haft marginalerna med sig (eller bara en Luis Muriel med självförtroende) hade det lika gärna kunnat bli tre poäng med sig hem till Andalusien.
Nu blev det en, vilket jag är övertygad om att alla Sevillistas är väldigt tillfreds med. Joaquín Correas individuellt skickliga 2-2-mål på slutet kan bli guld värt i slutändan.
Det här är ju en grupp, där Maribor och Spartak Moskva är övriga lag, som Liverpool och Sevilla skall gå vidare ifrån. Just därför, om vi spekulerar kring förstaplatsen, kan det här bortaresultatet för Sevilla bli direkt avgörande.
***
Om Saúl Ñíguez grämde sig på vägen hem från den italienska huvudstaden? Well, han är ju van att göra mål i stora matcher och borde naturligtvis ha gjort så även på Olimpico i tisdags.
Att matchen mellan Roma och Atlético slutade 0-0 med tanke på möjligheterna som fanns är ett smärre under. På förhand var det dock det mest givna resultatet. Det var precis vad Diego Simeone ville ha ut av den här matchen. Två extra poäng hade varit en bonus, det primära var att stänga butiken och fixa ett kryss.
Nästa runda? Atlético-Chelsea på nya Metropolitano. Kanske den matchen jag ser fram emot mest under det här gruppspelet.
***
Cristiano Ronaldo tillbaka = Real Madrid vinner behärskat med portugisen som matchens huvudperson.
Laget har lidit offensivt utan Ronaldo de senaste veckorna och även om det kunde blivit större siffror än 3-0 mot APOEL tror jag Madrid fick den boost man behövde inför fortsättningen.
Att Marco Asensio inte kom till spel på grund av en infektion efter att han rakade benet är dock en helt bisarrt rolig story i sig. Påminner förstås om Santiago Cañizares olycka när han tappade en parfymflaska i duschen. Han missade dock ett mästerskap. Asensio verkar det inte vara någon större fara med.
***
Det är mycket som sker i Barcelona. Den tidigare presidentkandidaten Agustí Benedito har startat en missförtroendeförklaring gentemot den nuvarande styrelsen. Det gäller att få underskrifter av 15 procent av medlemmarna, vilket motsvarar 16 500 personer, innan den 19 september. Tidigare krävdes enbart fem procent av medlemmarnas signaturer, men Sandro Rosell (som många hävdar fortfarande styr Barcelona bakom lås och bom) ändrade det när han tillträdde 2010.
Nuvarande presidenten Josep María Bartomeu är pressad till max. Den sportsliga ledningen likaså efter ett transferfönster bakom sig som lämnade stora frågetecken.
Men nere på planen då? Jo, där rullar det på ganska bra. Tre inledande segrar i ligaspelet och 9-0 i målskillnad var facit inför säsongens första stora utmaning: Juventus. Och 90 minuter senare och 3-0 på resultattavlan fanns idel positiva intryck av dagens Barça. Åtminstone rent sportsligt.
Andrés Iniesta i gammal god form, en stabil backlinje, Sergio Busquets tillbaka till sin standardnivå men framför allt en spelare av alla 22 som spelade på en nivå betydligt högre än alla andra. Leo Messi, ännu mer centralt placerad under Ernesto Valverde, var magnifik. Direkt inblandad i alla mål och kunde mycket väl ha gjort ett par till.
Det är ingen diskussion om att Barça kommer vara med och utmana om samtliga titlar så länge Messi håller den här nivån. Missförtroendeförklaringen mot styrelsen är ett steg för att rädda upp det som sker efter Messi. Det är först då den sportsliga krisen kan komma att bli ett faktum.