Det faktum att Roman Shirokov kommer att resa till Ukraina och Polen i sommar som Rysslands viktigaste mittfältare är inget annat än anmärkningsvärt. Få spelare i Europas högstaligor kan inte ha varit i närheten av att ha försökt förstöra sina egna karriärer mer än vad Rysslands Joey Barton gjort (även om Adrian Mutu visserligen är en stark kandidat).
Shirokov har provat på allt. En gång hittade han på en historia om att han hade brutit benet och var tvungen att bära gips för att täcka upp historien. Det misslyckades dock. Han har berättat för pressen att hans tränare är en girig jävel som bara är intresserad av pengar. Han har förolämpat sina egna fans och han har kritiserat det nuvarande Spanien att vara ett gäng "nollor".
Men ändå älskar fansen honom. Det enda förutsägbara med Shirokov är hans oförutsägbarhet. Under 2008, då Dick Advocaat var Zenit S:t Petersburgs tränare och laget briljerade i både ryska Premier League och i UEFA-cupen, sade holländaren:
"En dag kan Roman Shirokov bli den bäste ryske försvararen", för att hylla den mångsidige spelaren som bara fyra år tidigare spelat amatörfotboll och precis gjort sin debut för landslaget. Shirokovs svar?
"Försvarare? Jag vill inte vara en försvarare. Jag hoppas att bli den bäste ryske mittfältare".
Shirokov föddes i Dedovsk, cirka 40 mil väster om Moskva och var en del av CSKA Moskvas juniorlag när den första incidenten i hans böljande karriär inträffade. Han hade lånats ut till Torpedo-ZIL, men vid ett tillfälle drog han på en grillfest med sina vänner och kom inte tillbaka på två månader. I ett (ärligt talat skrattretande) försök att dölja sin illa disciplin, hittade han på en historia om att han hade brutit benet och hade gips ett tag trots att benet inte hade brutits alls. När sanningen kom fram, skickades Shirokov tillbaka till Arméklubben – för att faktiskt tjänstgöra i armén i stället för att spela fotboll. Han tränade fortfarande med reserverna, men hans huvudsakliga arbetsuppgift gick ut på att gräva diken och måla väggar i rött och blått, CSKA:s klubbfärger.
Shirokov, måste det sägas, beblandar sig inte med rätt personer och det hjälpte inte hans karriär. När han spelade för amatörlaget Istra, ett lag från en liten stad utanför Moskva, inte långt från sitt hem Dedovsk, var fotbollsnivån så dålig att hans långa utekvällar egentligen inte påverkade hans spel.
Tack och lov träffade han sedan en ung flicka som heter Katja, som senare blev hans hustru. I början var hon precis lika dålig som Shirokov, vistades ute sent hela tiden, söp och spelade om pengar, men hon var den som lämnade det livet först och senare övertalade hon hennes blivande make att följa efter. Shirokov bestämde sig för att återuppta sin karriär och 2004 spelade han för Vidnoe i tredjeligan innan han började i ryska Premier League ett år senare.
"Det var mitt äktenskap med Katya som till slut stoppade mitt fall", har Shirokov sagt.
Hans fotboll förbättrades men hans humör gjorde det inte. Shirokov kolliderade med många tränare. Under 2006 i Rubin Kazan hade Kurban Berdyev precis börjat bygga det lag som skulle vinna två raka ryska ligatitlar och även slå Barcelona på Camp Nou i Champions League. Berdyev, som alltid bar sina bönepärlor med honom, framställdes ofta som en ”tränarshaman” i den ryska pressen, men Shirokov, naturligtvis, var mindre imponerad. Shirokov sade:
"Den ende Gud han dyrkar är Mr. Franklin från hundradollarsedeln".
Det var inte förrän 2007, vid en ålder av 26 år, som Shirokov spelade sin första hela säsong i högstaligan, med FC Khimki. Han gjorde sju mål på 27 matcher, varav ett mot Zenit och kom sedan överens om ett kontrakt med de nykrönta ryska mästarna i slutet av säsongen. Slutligen var det berömmelse, snarare än en baksmälla eller en arméofficer, som kom och knackade på hans dörr.
Inte många människor förväntade sig att Shirokov skulle starta på Zenitmittfältet, vilket på den tiden var packat av landslagsstjärnor. Men tränaren Advocaat fick en snilleblixt och flyttade ned Shirokov som mittback under försäsongen. Shirokov kunde inte ersätta Martin Skrtel, som hade lämnat, när det gällde tacklingarna och luftspelet men hans placering och exemplariska passningsspel gjorde honom ändå till en bra ersättare. Under 2008 vann Zenit UEFA-cupen och Shirokov var superb mot Bayer Leverkusen och Bayern München, liksom i finalen mot Rangers i Manchester. Han hade redan kallats in till Hiddinks Ryssland och var en del av EM 2008-truppen.
Turneringen visade sig vara höjdpunkten för flera ryska spelare. Fyra av dem gick till England (Yuri Zhirkov, Roman Pavlyuchenko, Andrej Arshavin, Dinyar Bilyaletdinov) och de andra fick bättre kontrakt med de ryska Premier League-klubbarna. Shirokov, den kontroversielle mittfältaren/försvararen med sin unika och oförglömliga stil, visade sig vara den ende som inte gynnades av den största prestationen någonsin av ett ryskt fotbollslandslag. Han hade nämligen inte en särskilt bra turnering.
Detta är vad Shirokov sade när frågan om Spanien, Rysslands motståndare i första matchen, kom:
"Spanien är ingenting. De har bra bollinnehav men kan inte riktigt skapa chanser". Oundvikligen krossade Spanien Ryssland med 4-1 och Shirokov var skyldig för minst två mål. Hans sorgsna insats blev ännu värre på grund av hans kommentarer efter matchen:
"Vi väntade inte oss att David Villa (som gjorde ett hattrick) skulle starta mot oss".
Viktor Gusev, kommentator för rysk TV, muttrade ilsket att "Shirokov inte lever upp till standarden för landslaget" - och citatet sammanfattade även Shirokovs turnering. Han petades och spelade inte en minut mer i de återstående matcherna.
Han fick lämna landslaget under Hiddinks tid, förlorade sin plats i Zenits startelva och tillbringade större delen av 2009 på bänken samtidigt som han grälade med den italienske tränaren Luciano Spalletti, som just hade kommit till klubben. Men gjorde det slut på honom? Naturligtvis inte. När orosmolnen försvann, rullade Shirokov upp strumporna och började arbeta extremt hårt. Han vann tillbaka sin plats på Zenitmittfältet, gjorde sex mål på 21 matcher och återkallades till landslaget av hans tidigare tränare Advocaat.
Förra säsongen vid 30-årsåldern, blev hans bästa. Shirokov spelade endast 16 matcher för Zenit under 2011 på grund av en skada, men nätade sex gånger och hyllades som en av de bäste spelarna i ligan. Ryssland kvalificerade sig till EM 2012, med Shirokov som hade större del i landslagets framgång än den bleke Arshavin. Dessutom blommade Shirokov ut i Champions League där han hjälpte Zenit nå slutspelet för första gången i klubbens historia. Han tangerade också det ryska rekordet för flest mål under en Champions League-säsong, genom fem mål slog han sällskap med Valery Karpin och Yuri Nikiforov. Saker kunde inte ha varit bättre för den tidigare alkohol- och spelberoende spelaren.
Och ändå är han fortfarande en bråkstake. Men han har lämnat disciplinära incidenter bakom sig och numera uttrycker sig Roman Shirokov med ord istället. Han är den mest aktive ryske fotbollsspelaren på Twitter, där han ibland kritiserar sporten och ansvariga på ett Joey Barton-sätt. Han är inte rädd för att påpeka att KHL (ryska ishockeyligan) är långt före ryska Premier League när det gäller reklam och marknadsföring. När Zenitfans sköt nödraketer och nästan tvingade domaren att överge en Champions League-match, gick Shirokov fram till läktaren och hetsade dem, genom att kalla fansen för "idioter" rakt framför deras ansikten.
Sedan början av året har Shirokov kritiserat fotbollsplanernas skick i ryska Premier League. Han föreslog till och med att Zenit-arenans planskötare bör "valla getter på planen istället för att spela fotboll". Även Anzhi Makhachkala, där Roberto Carlos och Samuel Eto'o nu tjänar alla pengar i världen, fick en känga när Shirokov sade åt miljardären Suleyman Kerimov att investera i fotbollens infrastruktur först, innan han köper spelare.
Shirokovs frispråkighet har irriterat många, men det är svårt att hitta några brister i hans spel för tillfället. Nu kommer det ryska laget behöva leva upp till hans standard, inte tvärtom. Han är sitt lands bäste mittfältare.
"Jag skulle vilja testa mig i Europa", sade han en gång, och Euro 2012 kan vara den perfekta tiden och platsen för honom att bevisa att han är redo. Men med Roman Shirokov är det omöjligt att förutsäga någonting.