Detta klassiska spanska klubblag som bara för tio år sedan var i två raka Champions League-finaler. Det kanske är en utopi för alla Valencia-supportrar att tro på ligaguld denna säsong – det kommer nämligen inte att inträffa. Valencia CF:s roll kan istället bli att gå i bräschen för de klubbar som parkerar strax bakom jättarna Real Madrid och Barcelona.
Barcelona fick med sig 2-2 på Mestalla men efter de 45 inledande minuterna så borde faktiskt ”Los Ché” ha avgjort tillställning. Så bra spelade man och så bra kan man spela även i fortsättningen.
Efter ligatitlarna 2002 och 2004 har Valencia förvisso bofast sig i tabelltoppen säsong efter säsong, men då höll på att braka åt helvete när Ronaldo Koeman var där.
Han blev inte direkt apelsinstadens mest älskade man när han började sin sejour med att räkna bort den legendariska trion Santiago Cañizares, David Albelda och Miguel Angulo.
Han blev direkt hatad kan man säga. Ett tag var Valencia bara två poäng över nedflyttningsstrecket och man kom sist i sin Champions League-grupp.
Koeman var en missräkning. Mannen som fick städa upp skiten blev Unai Emery. Det kanske inte har varit någon dans på rosor heller med Emery men han har något spännande på gång.
Egentligen är det anmärkningsvärt. Stjärnor som Mata, Villa och Silva år sålda, ekonomin körd i botten och ”nya” Mestalla står och samlar damm på en byggarbetsplats. Nuvarande Mestalla har knappt någon ens städat på 20 år, ändå levererar klubben Valencia CF en ytterst spännande och till synes vägvinnande fotboll.
För spansk klubbfotbolls skull är det att föredra om Valencia kan haka på, även fast de ekonomiska skillnaderna i Spanien är så kolossala. Kan man göra det och dessutom hitta köpare till den nuvarande marken som Mestalla står på så går klubben en ljus framtid till mötes.