Den 2 september 2007 spelade FC Barcelona B 0-0 mot Premià i den spanska fjärde divisionen. Vid bänken stod Josep Guardiola. Han hade tagit på sig jobbet som ingen ville ha eller rättare sagt han har vädjat om att få det.
För första gången på 34 år spelade FC Barcelona B i den spanska fjärde divisionen och ingen vill längre ha med det bortglömda B-laget att göra.
Ingen förutom Josep Guardiola. Att en klubbikon som Pep tog sig an Barça B gjorde även att laget för första gången på flera år hamnade i de katalanska journalisternas synfält.
Att ta över Barcelonas reservlag vid den här specifika tidpunkten var inget som gynnade Guardiola. Visst var han en klubbikon och omtyckt figur i Katalonien och Barcelona, men hans historia med klubben gjorde även att kritikerna blev än hårdare emot honom.
Utifrån sett fanns det bara två alternativ. Antingen skulle Guardiola lyckas eller så skulle hans tränarkarriär vara över innan den ens hade börjat och media skulle inte låta honom komma undan speciellt lätt. Det första alternativet ansågs mer eller mindre som en omöjlighet. Vilket gjorde att många ställde sig frågan, varför hade han tagit jobbet?
En av anledningarna till att Guardiola så gärna velat ta över Barcelonas reserver var för att han ville testa en personlig teori om att varje fotbollslag fungerade på exakt samma sätt. Där finns alltid en spelare som är avundsjuk på en lagkamrat, en annan som alltid är sen, en som ofta skämtar, en som är rädd för att straffas, en tystlåten och en rebell.
Jobbet som tränare för Barcelonas B-lag var en del i Guardiolas personliga utbildning, i B-laget skulle han lära sig att behandla situationer som han senare även skulle möta när han jobbade med större lag.
Efter de tappade poängen i säsongens inledning insåg Pep att han hade ett stort problem i sin trupp och gick till sin förra tränare och nära vän Johan Cruyff för råd.
- Jag har två spelare som jag inte vet vad jag ska göra med. De lyssnar inte på mig och det har börjat påverka hur den resterande truppen mottar mitt budskap. Men de är två av mina bästa spelare och ledare i omklädningsrummet, förklarade Guardiola.
- Gör dig av med dem, du kanske kommer förlora en eller två matcher men sen kommer du börja vinna, svarade Cruyff.
Guardiola lyssnade och kastade ut paret. Senare som tränare för klubbens A-lag skulle han ta ett liknande beslut när han valde att be Ronaldinho och Deco att lämna klubben.
Agerandet från den unga tränaren var ett klart och tydligt meddelande till den resterande truppen av vad som skulle ske om de inte skötte sig.
Barcelona B kanske spelade i fjärdedivisionen men det var ingenting atmosfären runt laget visade på och Guardiola tillät inget slarv.
I december tappade man en 2-0 ledning borta mot Masnou. Guardiola var ursinnig efter matchen och en av spelarna skulle berätta för El Páis att utskällningen efteråt varit gigantisk.
Guardiola var stentuff mot sina spelare och vid ett tillfälle lämnade han en av lagets stjärnor och kapten, Marc Valiente, utanför truppen eftersom spelaren lämnat gymmet fem minuter för tidigt. "Inga vikter, inga matcher" förklarade Pep.
Det var inte bara på planen Guardiola förväntade sig det allra bästa från sina spelare. Han skulle förbjuda mobiltelefoner på träningsanläggningen och i spelarbussen. Om spelare var sena till träningen skulle de böta 120€. Alla hade utegångsförbud efter midnatt och om de bröt det fick de böta. Första tillfället gav 1500€ i böter, andra 3000€ och hände det en tredje gång fick de lämna laget. Allt detta för ett lag som spelade i fjärdedivisionen.
Om spelare tog gult eller rött kort för snack på plan blev det ytterligare böter. Själv fick Guardiola också böta då han vid tre tillfällen fick rött kort för sitt snack vid sidan av planen, därefter bytte han katalanska och spanska svordomar mot italienska för att slippa ytterligare kort.
Men Guardiola var inte bara sträng utan han visste också hur han skulle motivera sin trupp och hittade hela tiden de rätta orden "Detta är inte fjärde divisionen, det är Barças reservlag - vem som helst kan inte vara här" uttryckte Pep vid ett tillfälle och han skulle ofta använda klubbens status för att motivera sina spelare.
Guardiolas Barcelona B vann fjärdedivisionen och därmed flyttades de upp till tredjedivisionen.
Guardiolas succé skulle även fylla B-lagets hemmaarena MiniEstadi med mer publik än vad laget haft på flera år och sportchefen Txiki Begiristain skulle se fler reservmatcher än vad han hade gjort totalt under sina tidigare fyra år i klubben.
Segern som tog laget tillbaka till tredje divisionen firades på läktaren och planen som om man precis hade vunnit en Champions League final. Det var en utveckling som varit otänkbar ett år tidigare.
Samtidigt som euforin på MiniEstadi var som störst så var det kaos i Barcelonas A-lag. Rijkaards trupp hade tappat fokus, spelarna hade blivit lata och disciplin existerade inte. Barça skulle sluta trea i La Liga hela 18 poäng bakom Real Madrid.
Txiki insåg att en förändring behövdes och han insåg att lösningen var Guardiola. Kunde han göra en sådan förändring med ett sargat B-lag, vad skulle han då inte kunna skapa med ett lag som hade spelare som Xavi, Messi och Iniesta.
Men Josep Guardiola sa nej. Han kände sig inte redo. Men redan några dagar senare skulle Guardiola ha ändrat åsikt.
Under en stängd träning i slutet av säsongen skulle Rijkaards A-lag och Guardiolas B-lag mötas. Vid sidlinjen stod Rijkaard och rökte, något som varit strikt förbjudet runt Peps B-lag hela säsongen, efter bara 10 minuter lämnade Ronaldinho planen och Deco var tydligt trött. B-lagskillarna från fjärdedivisionen sprang sönder ett slaget A-lag som saknade vilja och disciplin. Efter ett tag kom en från Rijkaards tränarstab över till Guardiola och frågade om han kunde be sina spelare att ta det lite lugnt.
Där och då insåg Pep att han kunde göra ett mycket bättre jobb med A-laget än vad som för tillfället gjordes.
Vad Guardiola senare gjorde med Barcelonas A-lag är som man brukar säga historia, men det var inte hans största bedrift.
Guardiolas näst största bedrift i sin tränarkarriär var att han tog ett lag utan stjäl i en bortglömd fjärdedivision, vann uppflyttning och gjorde Barça B attraktivt.
Hans största bedrift var arvet han lämnade efter sig. Guardiola tog över Barça B vid en tidpunkt när hoppet för Barcelonas ungdomslag var borta. När det inte fanns någon plan för framtiden. Han skapade ett system som skulle göra att Barcelona B 2011 under Luis Enriqués ledning slutade trea i den spanska andradivisionen. Hade de inte varit ett reservlag hade de fått kvala för att gå upp i La Liga.
Guardiolas system i Barça B låg även till stor grund till hans succé med A-laget. Han skapade en diamantgruva. Sedan säsongen 2007-08 har nämligen tack vare Guardiolas system en drös spelare på ett smidigt sätt tagit steget från Barcelona B till klubbens A-lag, aldrig tidigare har man producerat så många talanger.
Under Guardiolas fem år i Barcelonas A-lag skulle 22 spelare från B-laget komma att göra sin A-lags debut och idag spelar nio spelare i klubbens A-lag efter att gått igenom systemet som Pep skapat i klubbens B-lag. Ytterligare ett tjugotal spelare spelar i andra proffsklubbar runt om i Europa.
- Det Pep gjorde med Barça B är av större merit än vad han senare skulle göra med klubbens A-lag. Du behöver bara titta på hur laget spelade i början av säsongen i fjärdedivisionen med oslipade spelare och hur de spelade i slutet. Gruppen utvecklades som helhet, men även spelarna som individer. Jag skrattar fortfarande när jag minns de som sa att Pep var för oerfaren för att ta över Barça B och än mindre A-laget, Juanma Lillo.
Missade du del 1? Här hittar du den
Källor: "Pep Guardiola Another Way of Winning" - Guillem Balague, David Trueba - El Páis och Martí Pernarau - El Mundo Deportivo.