Även för den som kan spanska är det omöjligt att ens gissa sig till vad som sägs när Imanol Alguacil, Real Sociedads tränare, startar sin presskonferens. Frågorna likaså svaren är på det regionala språket baskiska. Ett språk som inte är sig likt något annat och på många vis, likt dess språk, är även Real Sociedad en annorlunda klubb.
Av de 25 spelare i A-lagstruppen har 15 kommit upp genom de egna leden och majoriteten har aldrig spelat för någon annan klubb.
- Det är en ödmjuk klubb och mer än något annat är den speciell på grund av de arbete som görs i Zubieta (ungdomsakademin), i stort sett alltid har majoriteten av spelarna i 25-mannatruppen formats i klubben. Det gör den annorlunda, vi är en liten provins, San Sebastian är inte någon stor stad men vi har ett lag i La Liga, ett lag som har spelat i Europa, jag tror det är väldigt viktigt, säger Xabi Prieto när vi träffar honom för en pratstund på gatan i San Sebastian.
För man ska förstå Real Sociedad, så är det Xabi Prieto man ska prata med. När Prieto la skorna på hyllan 2018 hade han spenderat hela sin fotbollskarriär i "La Real", inte ens som barn spelade han för en annan klubb. Det i sig gör inte Prieto unik i San Sebastian, det hör nämligen inte till ovanligheterna här med spelare som aldrig lämnar men Prieto är ändå unik.
Det var inte bara att han spelade över 500 A-lagsmatcher på över 15 säsonger för klubben utan det var på sättet som han gjorde det, med kaptensbindeln på armen och en teknik och fotbollsvision som få spelare i världen besuttit och det är nog ingen som följt Prietos karriär utan att vara övertygad om att han hade kunnat spela för vilken klubb som helst i världen, men det var bara en han ville spela för.
- Det var alltid min dröm att spendera hela mitt liv, hela min karriär i Real Sociedad. Där jag växte upp, jag har haft årskort sedan jag var fem år gammal. Klubben har alltid funnits i mitt hjärta, att få spela 15 säsonger här är en dröm, det är inget du kan köpa för pengar och jag hade aldrig kunnat få uppleva det jag upplevt här någon annanstans.
Hans debut från start gjorde han som 20-åring på Bernabeu med två mål och en assist när Real Sociedad besegrade Real Madrid med 1-4. I den sista matchen tackades han av med ovationer på ett fullsatt Camp Nou i Barcelona.
Men det är nog den sista matchen på Real Sociedads hemmaarena Anoeta som bäst beskriver hur stor Xabi Prieto är. Då klubben valde att byta ut klubbmärket på tröjan mot en bild på Prieto. Motiveringen "Xabi har alltid burit den här klubbens emblem, nu är det vår tur att bära honom". Vilket de gjorde, alla förutom Prieto själv, som återigen spelade med Real Sociedads emblem på bröstet.
Skorna ligger nu på hyllan men Xabi Prieto missar aldrig en match på Anoeta, han är tillbaka i stolen där han satt som barn, med samma årskort som alltid och på frågan om det spelats någon match på Anoeta, som invigdes när han var 10 år, utan att Xabi varit där så svarar han - de kan jag nog räkna på en hand och det måste ha varit något väldigt allvarligt för att jag inte ska ha varit där.
På många vis är Xabi Prieto Real Sociedad, allt det som klubben står för, är stolta över förkroppsligar han. Precis som hos ärkerivalen Athletic Club de Bilbao, så handlar mycket av det om baskisk stolthet, och likt Athletic hade man tidigare en policy av att endast värva baskiska spelare.
Precis som frågorna på Imanol Alguacil presskonferens efter ett tag övergår från baskiska till spanska och på så vis öppnar upp för alla att delta, så öppnade även Real Sociedad 1987 upp dörrarna för utländska spelare i klubben när man värvade irländaren John Aldridge.
Fast även om många tror det, så även Xabi Prieto, var faktiskt inte John Aldridge den första utländska spelaren i Real Sociedad. Utan det var en svensk, Agne Simonsson.
När vi berättar detta för Prieto så tror han oss först inte, det krävs en del googlande för att "La Real"-legenden ska acceptera att han faktiskt inte vet ALLT om klubben och när det är bevisat skyller Prieto på det faktum att han inte var född när Simonsson hade den blå-vitrandiga tröjan på sig.
Det var på lån från Real Madrid, säsongen 1961–1962, som Agne Simonsson spelade 22 matcher och gjorde åtta mål för ett Real Sociedad som åkte ur den spanska högstadivisionen. Han var deras första utländska spelare någonsin, och deras sista på över 28 år innan Aldridge kom.
Prieto har dock bättre koll på de andra svenskar som spelat för klubben.
Håkan Mild 1996-1998
- Jag var rätt ung då men jag kommer ihåg att han spelade på mittfältet, en hårt arbetandespelare som sprang mycket, han var verkligen en lagspelare.
Mattias Asper 2000-2002
- Jag tror han var den första utländska målvakten som vi har haft i La Real. Men han hade inte mycket tur här. Han fick spela i början men sen var det en match mot Barcelona som slutade med en 6-0 förlust och den matchen förstörde för honom, efter det fick han det väldigt svårt.
Mer tur tror han däremot att Alexander Isak kommer ha.
- Isak har varit fantastisk under försäsongen och i de första matcherna på Mallorca och i Bilbao. Han spelar med ett stort mod och självförtroende. Med tanke på hur ung han är så är han väldigt dynamisk och smidig, jag gillar verkligen det jag sett av honom såhär långt.
Det är stora förhoppningar på den unga svensken i San Sebastian och att det är rätt klubb han kommit till är det ingen tvekan om för Prieto.
- "La Real" är väldigt vana vid att utveckla unga spelare och det är ett fantastiskt skyltfönster för vilken spelare som helst att spela i La Liga. Utöver det är detta en lugn plats och en klubb som vet vad de gör och är specifikt duktiga när det kommer till anfallare, det är många anfallare som slagit igenom i Real Sociedad, jag tror att det kommer bli väldigt bra både för Isak och klubben.
Real Sociedad-legendaren har även stora förhoppningar rent generellt på sin klubb och hoppas att vi redan nästa säsong kan se dem i Europa igen.
- Känslan är bra, det är ett starkt lag som jag tror vi kommer få njuta mycket av den här säsongen, vi kanske kan nå Europa och få åka till Sverige nästa säsong, säger han med ett leende.
Innan han går frågar han oss om vi ska till Anoeta nästa dag när Real Sociedad spelar sin första hemmamatch, på sin ny renoverade arena, mot Atletico Madrid. - Det kommer bli häftigt, det är skönt att löparbanorna äntligen är borta.
Prieto tar upp sina nycklarna ur fickan, och där sitter självklart en nycklring i form av en Real Sociedad-tröja med hans namn på, han säger hejdå och springer över gatan och upp i sin lägenhet.
