Det var den 91:a minuten, resultatet 1-1 och David Silva var fri på väg mot mål. Det var målet, menar många, målet som skulle tagit SD Eibar till La Liga för första gången någonsin. Men Silva stannade och slog ut bollen över sidlinjen. Han hade upptäckt en spelare som låg skadad på planen. Matchen slutade 1-1 och Eibar slutade säsongen 2004-05 tre poäng från en La Liga plats.
David Silva skulle efteråt hyllas av laget och staden för sitt agerande, trots att de med facit i hand visste att det där målet skulle ha förändrat allt och gjort dem till en La Liga-klubb.
”Silva förstod klubbens identitet” förklarar Gaizka Garitano som var kapten för det lag som över de senaste tio åren i Eibar blivit ihågkomna som ”Laget som var i Primera i 10 minuter”.
– Han förstod att rötterna finns i gruppen. Ingen tror att han är en stjärnan men det är inte bara för att ingen är en stjärna. Eibar håller strikt i sin budget, här spenderas inte pengar för att jaga uppflyttning. Istället bygger vi, förklarar Graitano.
Garitano styrde sitt Eibar så nära La Liga den lilla klubben från en stad med knappt 27,000 invånare, någonsin hade kommit. Mer än det såg han till att hans lagkamrater förstod Eibar och klubbens värderingar. Det var ingen som bad den 18-åriga grabben från Kanarieöarna att sparka ut bollen över sidlinjen den kvällen mot Lleida, men David Silva hade lärt sig att i Eibar spelade man med respekt.
Gaizka Garitano grämde sig aldrig över den missade La Liga platsen, precis som han aldrig grämde sig över att inte få chansen i sin barndomsklubb Athletic Club de Bilbao. Han har alltid sett till att jobba så hårt så att det aldrig fanns något att gräma sig över, för där var helt enkelt inget mer han kunde göra.
2005 var han nära Eibar-miraklet som spelare, nästan tio år senare skulle han nå det som tränare.
Född i Bilbao 1975 började Garitano sin fotbollskarriär i Athletic Clubs ungdomsakademi. Han var brorson till Ander Garitano som under åtta år styrde på mitten i Athletics A-lag. Gaizaka skulle dock själv aldrig nå A-laget. Han tog sig till klubbens reservlag Bilbao Athletic, som han spelade över 100 andradivisions matcher för, sen tog det stopp.
- Jag har aldrig stört mig på att jag inte fick chansen att debutera för Athletics A-lag. Jag var 20 år gammal och där var spelare som var mycket bättre än mig. Det var inte för att jag inte försökte eller för att det inte var någon som gav mig chansen utan för att de andra var bättre.
Men Athletic hade en stor påverkan på hans karriär och Garitano menar att det var där han formades både som spelare och person.
Säsongen 1998-99 kom Garitano till Eibar för första gången, på lån under en säsong. Efter två år i Ourense återvände han till Eibar 2001 där han som spelare kom att spendera den största delen av sin fotbollskarriär och bli kapten. Efter den historiska säsongen 2004-05 när Eibar kom så nära La Liga de tidigare någonsin varit värvades han till Real Sociedad och fick så sin chans att spela La Liga-fotboll, Graitano var då redan 30-år gammal.
Det blev tre säsonger i La Real innan Graitano avslutade karriären i grannklubben Deportivo Alavés. Då ringde man från Eibar.
– Jag var i Alaves, 34 år gammal och kroppen orkade inte mer. Det var jobbigt och jag bestämde mig efter två fotoperationer att det var dags. Kände jag mig inte bra så ville jag inte spela längre. Då ringde Eibar, de ville ha mig som spelare men jag sa att det inte gick. Istället gav de mig jobbet som assisterande tränare.
Graitano la skorna på hyllan i Alaves och satte sig på bänken i Eibar.
Under sin första säsong som assisterande tränare för Eibar tog laget sig till play-off för att gå upp till den spanska andradivisionen men misslyckades. Garitano fick säsongen därpå sitt första jobb som huvudtränare när han tog över klubbens B-lag.
B-laget upphörde 2012 då klubben inte längre hade råd att ha kvar det, men Garitano hade imponerat så pass att man nu gav honom ansvaret för A-laget. Det var säsongen 2012-13 och SD Eibar befann sig för fjärde säsongen i rad i den spanska tredjedivisionen.
Under åren i tredjedivisionen hade Eibar börjat tappa sin identitet, den identitet om att laget går före allt annat. Det var något Garitano inte kunde acceptera och precis som han gjort när han spelade i klubben som kapten började han föra budskapet till sina spelare. ”Antingen är du här för laget, eller så är du inte här alls”.
- Under de senaste åren hade Eibar saknat ”Eibar-känslan” om att ingen är viktigare än laget. Vi såg till att det kom tillbaka, formade en grupp med stark sammanhållning där alla visste att ingen är bättre än någon annan, förklarar Garitano.
Det skulle komma att bli ett vinnarrecept. Under Garitano första säsong som tränare tog sig Eibar till sextondelsfinal i den spanska cupen genom att slå ut Athletic Club de Bilbao på San Mamés. Det i sig var ett smått mirakel.
Säsongen skulle sluta med ett ännu större firande när klubben vann uppflyttning till den spanska andradivisionen. Säsongen 2013-14 började Eibar med en en trupp där flera aldrig tidigare spelat på en så hög nivå som Segunda A och klubbens budget var den minsta av alla lagen i divisionen.
Bara att ha tagit sig till Segunda A var stort nog för Eibar, det var ingen som ens kunde drömma om den säsong som Garitano grabbar skulle ha. De sopade banan och Eibars kollektiv gjorde det omöjliga, de vann andradivisionen. Tio år efter att man missat La Liga på grund av sin klubbfilosofi hade man nu nått dit på grund av just sin klubbfilosofi
Med mindre resurser än någon annan tog sig Eibar till La Liga som det minsta lag från den minsta staden någonsin att nå den spanska högsta divisionen. Receptet för framgången enligt Gaizka Garitano var kollektivet och konsten att aldrig ge upp.
- Jag gillar att se mitt lag konkurrera, se hur spelarna aldrig låter sina huvuden falla, hur de aldrig ger upp. Jag kan bara inte förstå hur någon kan gå med huvudet nere eller ge upp, varken på fotbollsplanen eller i livet. Om det är något jag försökt förmedla till mina spelare så är det just det.
Sagan om Eibar kunde ha tagit slut där. Efter att ha vunnit uppflyttning på planen var klubben tvungen att även göra det utanför.
”Vi spenderar aldrig mer än vi har, det är Eibars motto” har Garitano stolt uttryckt vid flera tillfällen. SD Eibar är annorlunda och till skillnad från de flesta spanska klubbar har de inga skulder. Men deras budget är inte stor och den var inte stor nog för att få spela i La Liga.
Enligt lagen - Real Decreto 1251/1999, som började gälla för Eibar när de tog steget upp till andradivisionen och den professionella fotbollen, så måste varje lag ha ett kapital som motsvarar 25 procent av de genomsnittliga kostnaderna för alla lag i andradivisionen.
Eibar fick 72 dagar på sig att dra in 1,7 miljoner euro annars skulle klubben istället för att ta steget upp i La Liga bli tvångsdegraderade till den spanska tredjedivisionen. Det sagolika arbete Garitano och hans spelare gjort skulle vara bortkastat för att deras klubb helt enkelt var för liten.
Klubben började sälja aktier men man satte ett tak på hur mycket en enskild person fick köpa. För Eibar hade inte varit Eibar om man inte höll kvar kollektivet. Ingen skulle få äga klubben och ingen skulle själv rädda dem, det skulle vara kollektivet. Så blev det också, La Liga- spelare och privatpersoner från hela världen började köpa aktier och SD Eibar lyckades precis som på planen även utanför mot alla odds ta sig till La Liga.
Den första matchen spelades hemma på Ipurua, en arena som tar knappt 5,000 åskådare, mot Real Sociedad. Det lag flera Eibar supportrar har som sitt andralag, det lag Garitano spelade La Liga fotboll med. Den kvällen gjorde Eibar sitt första La Liga-mål och den kvällen vann man sin första La Liga-match. I startelvan fanns åtta spelare som aldrig tidigare spelat i La Liga och sju spelare som varit med hela vägen från den spanska tredjedivisionen. Vid sidlinjen stod Gaizka Garitano och log.
”Detta är inget vanligt ställe”, förklarar Garitano. Han berättar om hur hans spelare för två säsonger sedan hoppad av spelarbussen efter att de spelat match för att direkt åka iväg till sina jobb. Om hur de inte är vana vid mediabevakning och hur de förra säsongen inte ens hade en träningsplan. ”Det är annorlunda och vi måste ta vara på att vi kommer från ett annorlunda ställe”.
Garitano är en hjälte i Eibar, det finns nog ingen som har en högre status i staden. Han var deras kapten i flera år, tog dem nästan till La Liga redan då. De gav honom chansen i tredjedivisionen som tränare och han tog dem hela vägen till La Liga på två år. Men själv vill han inte se sig som ansvarig för framgångarna utan menar att han har haft tur och haft några helt fantastiska spelare.
- Mina spelare överaskar mig varje dag. Vi har haft en otrolig resa de senaste två åren och varje gång jag tänker att ’detta kan vi inte överträffa’ så gör vi det. Det är en maskin. Man måste komma ihåg att samma spelare som spelade i Segunda B, spelade i Segunda A och spelar nu i Primera. De har växt något otroligt och jag tror inte att det finns något tak för vad de kan åstadkomma.
På lördagkväll kommer FC Barcelona till Ipurua för första gången någonsin. Det är en dag få trodde någonsin skulle ske men det är en historisk dag på flera sätt. SD Eibar grundades 1940 och fyra år senare stod laget utan matchställ, de hade inte råd med ett. Man fick då låna ett ställ från FC Barcelona och än idag spelar man i de blå röda färgerna. I fjol firade Eibar avancemanget till La Liga med Barcelonas konfetti. De hade fått köpa den billigt då katalanernas fest blev inställd när Atlético vann ligatiteln på Camp Nou.
”Det är en drömmatch”, konstaterade Garitano redan inför säsongen. Efter två säsonger där de gjort de omöjliga möjligt ser han inte längre något som en omöjlighet.
- Vi kommer spela mot Barcelona på Ipurua och jag tror att vi kan konkurrera. Vi behöver inte vara rädda. De har större potential än oss, deras budget är större, deras spelare bättre, allting med dem är bättre. Men det här laget kan konkurrera, kanske inte över 38 matcher för titeln, men i en enskild match. Det kommer inte vara enkelt för dem att komma härifrån med tre poäng.
Kontrasten är enorma. Eibars 27,000 invånare skulle knappt fylla en fjärdedel av Camp Nou. Lionel Messi tjänar mer själv än alla Eibars spelare tillsammans. Färgerna må vara de samma men där slutar likheterna.
– Vi är samma lag som spelade i tredjedivisionen, med samma hjärta som fortsätter att jobba lika hårt. Vi lär de nya spelarna vår filosofi och det är svårt för när du är i La Liga kommer du ha vissa egon i laget, det går inte att komma undan. Det krävs självklart arbete men här förstår ändå alla att ingen är mer värd än någon annan, berättar Garitano.
Deras tröjsponsor är ett lokalt metallskrotföretag som först tog platsen på tröjan när ingen annan ville ha den. De har 4,000 årskortsinnehavare och ytterligare 600 står på väntelistan. De bästa platserna på Ipurua är balkongerna på tredje våningen i höghusen utanför arenan. Garitano kallar det för en speciell plats, en annorlunda plats, en plats som mer än något annat är hans hem.
För 71 år sedan lånade Barcelona ut sina tröjor till ett amatörlag i en liten stad i Baskien. Ikväll åker katalanerna till Ipurua och Eibar tänker inte ge sig utan en kamp. För den som ger upp har inget i Garitano Eibar att göra.