Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

SPANIEN

SPELARPORTRÄTT: Vilja och envishet - så trotsade Gabi oddsen och tog sig till toppen

Foto: AP

Gabi

–  Det är en känsla, en passion. Ett lag som alltid kämpat mot oddsen för att åstadkomma stora saker och få vara bland de bästa. Det kan låta som om att jag målar upp oss som ett offer, men faktum är att vi har mindre resurser.

Det är så Gabi svarar på frågan “Vad är Atlético?”. Byt ut ett lag mot en person och han hade lika bra kunnat svara på frågan “Vem är Gabriel Fernández?”.

Gabriel “Gabi” Fernández Arenas föddes den 10 juli 1983 i Madrid. Med en fotbollstokig pappa fanns det ingen tvekan, Gabi hade bollen som klistrad vi foten från första stund.

När Gabi var 10 år gammal gick hans pappa ihop med några vänner för att starta en fotbollsklubb där deras söner skulle kunna spela. CF San Eladio blev så Gabis första klubb. Precis som han skulle göra flera år senare i Atlético så bar Gabi redan då kaptensbindeln. Något han idag menar att han fick göra endast för att det var hans pappa som grundat klubben.

Passionen för fotbollen kom snabbt till den lille pojken som inte slutade spela när han lämnat sandfotbollsplanerna utan fortsatte i hemmet där han krossade vaser och speglar till sin mors förtret.

Gabi började senare i Atlético Madrids fotbollskola innan han fick ta steget upp i klubbens akademi och Juvenil-laget där han bland annat delade omklädningsrum med Fernando Torres. För Gabi var det stort att få spela i Atletí men det var inte en enkel tid eftersom han mest fick titta på från bänken.

– Det var ett stort steg i min karriär och det var väldigt spännande. Folk blev imponerade över att jag spelade för Atlético. Men det var en svår tid, jag fick knappt spela, trots det gav jag aldrig upp och tappade aldrig min vilja.

Abraham García Aliaga som var en av hans tränare under tiden i klubbens ungdomslag menar att Gabi aldrig var någon talang som stod ut.

– Han var aldrig någon De la Peña eller en av killarna som förvånade med sin teknik vid en tidig ålder.

Det som gjorde att Gabi stack ut var inte fotbollstalangen, det var kärleken till klubben och viljan att lyckas.

Han insåg att han var tvungen att göra vissa uppoffringar om han skulle ha någon chans att bli professionell fotbollsspelare och även om han visste att flera av hans lagkamrater besatt större talang så var det inget som stoppade honom från att ge upp allt för fotbollen.

– Det var väldigt svårt, du var tvungen att bestämma om du var beredd att ge upp dina vänner och gå miste om din barndom och dina ungdomsår, en tid som aldrig kommer komma igen, för att försöka. Samtidigt visste du att trots alla uppoffringar så fanns det inga garantier för att lycka. Jag hade många lagkamrater som var bättre än mig men som inte gjorde samma uppoffringar och de lyckades aldrig. Samtidigt så gick de inte heller miste om sina ungdomsår. Jag var säker på att jag ville försöka och tack och lov så gick det bra. 

Efter tiden i Juvenil-laget fick Gabi spela i klubbens C-lag, det var där man lät de spelare som man inte hade lika stora förhoppningar på få spela. Det var inte mycket som talade för att Gabi skulle lyckas. Hans envishet och vilja skulle dock till slut föra honom till det spanska U20-landslaget och Atléticos A-lag.

2003 fick Gabi debutera i de spanska ungdomslandslagen och spela U20-VM i Förenade Arabemiraten med bland andra Andrés Iniesta och Juanfran. Gabi tog direkt en plats i startelvan, gjorde mål mot Argentina och fick en silvermedalj med sig hem.

– Det var då jag insåg att någonting hände, att jag växte och att jag skulle kunna lyckas, har Gabi senare uttryckt.

Väl tillbaka i Madrid skulle hans stora barndomsdröm bli sann den 21 januari 2004, när han fick debutera för Atlético i en 4-0 förlust borta mot Sevilla i Copa del Rey. Gabi fick starta matchen och gjorde det tillsammans med Diego Simeone och Germán Burgos, de två män som idag är hans tränare i Atlético.

2004-05 spenderade Gabi på lån i Getafe innan han återvände till Atlético.

2007 efter begränsat med speltid bar det av på nytt, och han fick lämna sitt älskade Atlético. Gabi skrev då på ett fyra års kontrakt med Real Zaragoza. Där skulle han ta en avgörande roll direkt och snart även få förtroendet som kapten. Det var även en tid som hjälpte honom att mogna både som person och som spelare.

– Du beter dig på ett sätt, sen ser du vad det är laget egentligen behöver, mitt tankesätt var tvunget att förändras. Du måste anpassa dig för varje situation. Det allra jobbigaste var att jag behövde lämna Atletí. Jag gick till Zaragoza när de gick igenom en tuff tid och jag var tvungen att mogna snabbt och ta ansvar. 

I december 2011 tog Diego Simeone över som tränare i Atlético Madrid och bestämde då att det för den kommande säsongen var dags att plocka hem hans förra lagkamrat, Gabi, från Real Zaragoza.

– Det fanns ingen tvekan. Jag hade tre erbjudanden det andra var från Atlético Madrid och då behövde jag inte ens lyssna på det tredje. Jag ville komma tillbaka och försöka på nytt. Jag kan inte tänka mig spela för någon annan klubb, har Gabi berättat. 

Återförenad med Simeone i Atlético tog karriär fart på allvar. Efter att ha vunnit Europa League under sin första säsong tillbaka på Vicente Calderón blev Gabi utvald av Diego Simeone till lagets kapten. Samma säsong besegrade man Real Madrid för första gången på 14 år och vann den spanska cupen. Därefter följde en av de bästa säsongerna i klubbens historia då man vann den spanska ligan och tog sig till final i Champions League.

Precis som Atlético Madrid så har Gabi kämpat emot oddsen, han har fått kriga hårt för att få spela med de bästa, för att nå toppen.

– Allt det som jag har upplevt kallar jag för förberedelser. Alla år som jag varit borta, som jag kämpat emot oddsen har varit förberedelser för att nå hit. Varje morgon steg jag upp från sängen för att bli bättre.

Säsongen 2013-14 avslutades med tårar i Lissabon och en dröm som sprack efter förlust mot Real Madrid i Champions League finalen. Men det var en säsong som även innehöll glädjetårar för Atlético Madrids kapten. På Camp Nou i ligans sista omgång brast det för Gabi när domaren tog pipan till munnen. Atlético hade gjort det som ansågs omöjligt de hade vunnit den spanska ligan i en tid där FC Barcelona och Real Madrid ansetts oslagbara, odödliga.

När domaren blåste flödade glädjetårarna hos Atléticos kapten som försökte gömma sig i sin tröja. Känslorna tog över, detta var drömmen han kämpat för hela sitt liv. Atlético hade gjort det omöjliga och det hade även Gabi.

– Att vinna ligan med Atlético Madrid är det bästa som skulle kunna hända mig i mitt liv. Om inte det var nog så fick jag göra det som kapten och klättra upp på Neptuno [statyn], bara tänk dig den känslan. Detta var värt allt som jag har gått igenom.

Precis som Atlético Madrid så har Gabi kämpat i underläge. Han var aldrig den stora stjärnan, han var grabben som satt på bänken och tittade på. Vilja och envishet gjorde Atlético bäst i Spanien och samma ingredienser har gjort Gabi till lagets kapten.

Mot Espanyol spelade Gabi sin 300:e liga-match för Atlético Madrid och mot Malmö FF hade nått sin 14:e Champions League match (Uppdatering: Efter att artikeln skrevs kom beskedet att Gabi missar matchen med skada). Det var det få som trodde när han nötte bänk i ungdomslagen.

Publicerad 2014-10-21 kl 18:37

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER