Aldrig tidigare har det värvats så intensivt och för så mycket pengar som hittills den här sommaren. Jättevärvningarna avlöser varandra. Ena dagen går Luis Suárez till Barcelona från Liverpool för 870 miljoner kronor och nästa dag är det Real Madrid som öppnar plånboken och lägger 740 miljoner kronor för att få Monacos James Rodriguez till La Liga.
Men även om framförallt de spanska och engelska storklubbarna spänt musklerna under sommaren så finns det en "osynlig" rangordning mellan dem där Barcelona, Chelsea, Liverpool och Napoli alla har helt olika förutsättningar att lyckas på marknaden.
ESPN-journalisten Miguel Delaney har de senaste fem åren analyserat den europeiska transfermarknaden och kommit fram till att storklubbarna i Europa kan delas in i olika skikt.
Häng med!
Delaney utgår från var den verkliga makten finns på marknaden. Vad är det som gör att vissa klubbar lyckas med vissa värvningar och andra inte? Många tror att det handlar om klubbens storlek, Delaney vänder sig till tre betydligt enklare och mätbara algoritmer:
- Spelarens status
- Hur ofta klubben får den spelaren klubben vill ha
- Hur ofta de tvingas till en försäljning
José Mourinho förklarade nyligen i en intervju att det finns klubbar - eller "hajar" som han kallar dem - som biter men alltid undviker att bli bitna. Utifrån dessa grundpelare har Delaney tillsammans med ett team från ESPN skapat "näringskedjan" på transfermarknaden med utgångspunkt i de senaste fem åren - försäljningar och spelarköp helt enkelt.
Toppskiktet: Real Madrid, Barcelona
De verkliga "rovdjuren" som han kallar dem. Delaney menar att det inte finns några som kan utmana de båda spanska giganterna Barcelona och Real Madrid. De är ansvariga för så gott som samtliga av de allra största övergångarna, Luis Suárez, James Rodriguez, Neymar, Gareth Bale och Ronaldo för att nämna några. "Med en unik och oemotsagd makt så får de precis vem de pekar på, inga andra klubbar kan göra så", lyder analysen med tillägget: "Historiskt sett är det kanske bara AC Milan på sent 1980-tal som kan jämföras".
Barcelona förlorade Thiago Alcantara till Bayern München men mittfältaren var aldrig någon av nyckelspelarna hos katalanerna. Utöver det är det tydligt: Real Madrid och Barcelona säljer endast på sina egna villkor. "Klubbarna följer inte marknaden, de bestämmer marknaden".
Andra skiktet: Manchester City, Chelsea, Bayern München
Den här trion har nått toppen på olika sätt men är till syvende och sist här. De lyckas inte rå på de spanska giganterna men kan utan problem sondera terrängen just nedanför och snå åt sig alla spelare de vill ha. Chelsea vann kampen mot de engelska kollegorna om Eden Hazard, City om Sergio Agüero och Yaya Touré och Bayern om Javi Martinez. De har dessutom pengarna att kunna behålla spelare på ett sätt som andra klubbar inte kan.
Tredje skiktet: Manchester United, Arsenal, Paris Saint-German, AS Monaco
Här finns en mix av gammal makt och nya pengar där flera stora värvningar sker varje sommar. Zlatan Ibrahimovic, Radamel Falcao, Alexis Sánchez och Mesur Özil är några. Men. Bacary Sagnas flytt till Manchester City cementerade rangordningen ytterligare och faktum är att Arsenal och Manchester United bara kunnat göra värvningarna av Sánchez, Özil och Mata för att de säljande klubbarna ville bli av med spelarna.
Fjärde skiktet: Liverpool, Tottenham, Juventus, Borussia Dortmund, Atlético Madrid, Napoli.
Samtliga av klubbarna i det fjärde skiktet har ekonomiska muskler att värva riktigt stort, men de större fiskarna kan när som helst tvinga dem att börja om från början. Titta bara på Luis Suárez, Radamel Falcao, Gareth Bale, Mario Götze och Edinson Cavani för att nämna några. Stjärnspelare som tvingas bort så fort klubbarna i de övre skikten bläddrar i sedelbunten.
Juventus exempelvis gör allt som står i deras makt för att behålla Arturo Vidal och Paul Pogba men mycket talar för att duon lämnar Turin när de ännu större klubbarna på nytt manifesterar sin makt. Det är ju så "näringskedjan" ser ut på transfermarknaden menar Miguel Delaney och hans team från ESPN.
Vad tycker du? Har han rätt i sin analys?