I november skallade Real Betis-spelaren Damien Perquis ihop med Málagas Fabrice Olinga. Perquis fördes medvetslös till sjukhuset där han senare återfick sitt medvetande. Men resultatet blev en härnskakning och två stycken käkfrakturer.
Perquis opererades kort därefter och har sedan dess fått gå 50 dagar med munnen stängd. Nu har Betis spelaren berättat för Marca om den jobbiga tiden efter skadan.
- Det har varit en jobbig tid, speciellt att se barnen så ledsna eftersom deras pappa inte kunde leka med dem. Jag är ingen känslig kille, men detta har varit den jobbigaste tiden i mitt liv. Jag har gråtit mycket.
Under rehabiliterings perioden åkte Perquis hem till Frankrike för att vara nära sin familj, men det var inte lätt att inte kunna prata.
- Att se mina föräldrar i Frankrike utan att kunna prata med dem var jobbigt. Detta är den värsta skadan i mitt liv.
Efter att han återigen kunnat använda sin mun har Perquis pratat med en psykolog för att även kunna återhämtat sig mentalt.
- Jag saknade styrka, hade ingen vilja för något. Men hon sa till mig att det bara var en skada och att min familj mår bra. Vi pratade även om det sportsliga för jag var rädd om mitt huvud, säger Perquis.
Han berättar även om hur det var att vakna upp på sjukhuset efter den otäcka smällen.
- Att jag tappade medvetandet skrämde mig. Innan jag kom till sjukhuset reagerade jag inte på någonting. När jag vaknade upp den första gången frågade jag var mina barn var, jag kom inte ihåg något. Jag grät länge som ett spädbarn.
Under en längre tid fick Perquis inte använda sin mun och kunde då inte äta normalt.
- Den första veckan var jag väldigt hungrig, jag ville äta allt. Min fru fick ta barnen till ett annat rum och låta dem äta där så att jag inte såg. Efter 10 dagar försvann hungern och det blev lättare.
Skadan innebar även att Perquis tappade en hel del vikt och när han påbörjade sin fysiska rehabilitering i Frankrike, innebar det bland annat att på nytt lära sig att gå.
- I Frankrike lärde jag mig att gå normalt igen, kontrollera min kropp, springa och jag gick även upp lite i vikt. Jag har haft stor hjälp av doktorerna och fystränarna här.
17-åringa Fabrice Olinga som var den som skallade ihop med Perquis klarade sig från situationen oskadd. Olinga besökte senare Perquis på sjukhuset. Men Perquis menar nu att han tycker Olinga hade kunnat bry sig lite mer.
- Jag vill helst inte prata om Fabrice. Han kom och hälsade på mig en gång. Det var en trevlig gest, men att sen gråta framför kamerorna.. Om jag hade orsakat något så hade jag oroat mig för spelaren och velat veta varje vecka hur det var med honom. Men han är ung och han kommer lära sig.
Men trots den jobbiga tiden försöker Damien Perquis nu att se på det positiva i livet.
- Min livsfilosofi är att alltid le. Jag har ett jobb som jag älskar och min familj mår bra, vad mer kan jag begära, säger Perquis till Marca.