Veckans elva (4-3-3)
Målvakt: Andrés Fernández (Osasuna)
Hoppade in mellan stolparna strax före paus då Riesgo tvingades kliva av. Det inhoppet blev väldigt lyckat då Fernández storspelade i den andra halvleken på Vicente Calderón mot Atlético.
Vänsterback: Marcelo (Real Madrid)
Målskytt direkt i premiären, har dessutom utvecklats defensivt under José Mourinhos taktpinne.
Mittback: Ramis (Mallorca)
En mycket underskattad mittback som är bra på det mesta, såg till att Mallorca höll tätt hemma mot Levante i premiären.
Mittback: Emir Spahic (Sevilla)
Strålande debut från den bosniske mittbacken Emir Spahic.
Högerback: Agirretxe (Real Sociedad)
Mittfältaren Agirretxe får agera offensiv ytterback i veckans elva trots att han är mittfältare. Nickade in Real Sociedads båda mål i segermatchen borta mot Sporting.
Mittfältare: Iriney (Real Betis)
Satte upp Betis speltempo mot Granada, blir en viktig kugge på mitten för andalusierna denna säsong.
Mittfältare: Thiago (Barcelona)
Målskytt och stundtals briljant spelmässigt när Barca slaktade Villarreal.
Mittfältare: Santi Cazorla (Málaga)
En av få Málaga-spelare som visade klass i premiären. Sänkte en magisk frispark under slutet av matchen, vilket dock inte blev poängräddande.
Anfallare: Roberto Soldado (Valencia)
Kunde med lite flyt gjort fem mål hemma mot Racing, nu stannade det med ett hat-trick vilket naturligtvis räcker till att platsa i veckans elva.
Anfallare: Cristiano Ronaldo (Real Madrid)
Gör han 40 mål även denna säsong? Känns inte helt otänkbart efter söndagens match mot Zaragoza.
Anfallare: Álvaro Negredo (Sevilla)
Stod för två riktiga klassmål när Sevilla vann derbyt mot Málaga.
Veckans vita näsduk:
Att Real Madrid och Barcelona vinner med stora siffror direkt i premiären ger den spanska fotbollens belackare vatten på sin kvarn direkt. Det blir givetvis ett tvålagsrace i Spanien även denna säsong. Men veckans vita näsduk går till angriparna snarare än till stora siffror, det har trots allt bevisats med fakta att den spanska ligan haft fler än två vinnare på 2000-talet samt att spanska klubblag rätt överlägset sett till Champions League och Europa League skördat framgångar på en väldigt bred front.
Veckans lista:
1. Nykomlingarna
Rayo, Real Betis och Granada, ett Madrid-gäng och två klubbar från Andalusien – där har ni säsongens tre nykomlingar. Den sistnämnda klubben har gjort en helt fantasisk resa där man bara för sex säsonger sedan spelade i motsvarigheten till division 4. För två säsonger sedan spelade man i division 3 varpå sejouren i Segunda División bara blev ettårig. Precis som i fallet Real Betis andas staden Granada och regionen Andalusien fotboll, räkna med fullsatt varje match då stadens stolthet ska ta sig an de spanska jättarna.
Rayo, Per Zanders hjärtebarn, är likt övriga två nykomlingar ett välkommet tillskott, lite sexigare än Getafe om vi säger så. Klubben med fanatiska ”hippie-fans” på vänstersvängen har ett otroligt bra tryck under sina hemmamatcher och en och annan ”lustig” händelse kommer säkerligen rapporteras från Vallecas under säsongen, eller vad säger du Zander?
Real Betis behövs för den spanska fotbollen, för dynamiken om inte annat. Derbyna mot Sevilla blir en av säsongens absoluta höjdpunkter. Jag ska inte påstå att Betis-fansen är unika men här talar vi om en stor grupp människor som trots åratal av misskötsel och andra genomusla beslut från styrande herrar likväl dyker upp i tusentals för att stötta sitt kära Betis.
2. Landslagsuppehållet
Man har nyss fått genomlida en segdragen strejk där omgång 1 ”stals” ifrån oss, även fast de bakomliggande orsakerna till strejken var till mesta del för en god sak. Men som ett försenat brev på posten dyker detta landslagsuppehåll upp varje säsong varpå la liga-knarkare som exempelvis undertecknad vackert får sitta ner i båten och vänta ytterligare en vecka eller två på att showen kan starta igen.
3. Thiago Alcántara
Killen har rätt bra gener och förutsättningar för att bli en världsstjärna. Han är född i Italien, som ibland spelar en rätt bra fotboll, son till den gamle världsmästaren Mazinho (Brasilien) och fostrad i Barcelonas akademi (litet plus i kanten till Flamengo dessförinnan). Precis som Xavi saknar han höfter och han är helt omöjliga att ta bollen av. Nu konkurrerar han med Iniesta, Cesc och nyss nämnde Xavi - jag tror att han löser det.