Lejonen från Baskien förtjänar beröm, nu har förvisso Athletic förlorat fyra raka ligamatcher men drömmen om Europacup-spel lever fortfarande då klubben parkerar på en sjätteplats. Men det är inte årets säsong som kastar en gloria av stolthet över klubben – det är föreningen över lag som gör något unikt. Tillsammans med giganterna Barcelona och Real Madrid så är Athletic den enda klubb som aldrig degraderats från rikets högsta division sedan dess start 1928. Att man dessutom klarat av bedriften under åratal av fascistiskt förtryck (läs Franco-regimen) gör saken än mer imponerande.
Real Madrid, Barcelona, Osasuna och Athletic Club är de fyra klubbarna i La Primera División som ägs av sina medlemmar (socios), det innebär att presidenten i klubben är demokratiskt vald och därmed kan man lyckas undvika utländska ägare som ofta ser ett kortsiktigt ekonomiskt tänk i att gå in i en klubb.
Ni känner säkert redan till det – i Athletic Club spelar bara baskiska spelare. Och varför är det särskilt unikt tänker vissa? Till att börja med har man ett upptagningsområde på cirka tre miljoner människor, Baskien utgör en liten del av norra centrala Spanien samt en ännu mindre del av södra Frankrike. Jämförelsevis skulle det vara lika med att klubbar som AIK, Djurgården eller Hammarby bara värvade spelare från Stockholm och dess omnejd.
Det finns vissa klubbar som är lite ”coolare” än andra, tyska S:t Pauli är en sådan och ”spanska” Athletic Club en annan – men det är klart, bara för att klubben huserar i den spanska ligan så innebär det inte att folket känner sig det minsta spanskt, basker är basker och spanjorer… tja, det är de andra helt enkelt.
San Mamés är baskernas gryta och har man någon gång festat med ett gäng basker så kan man lätt föreställa sig baskerna på en fotbollsarena, ständigt i ett rus av antigen segerns sötma eller annan flytande dryck.
Den politiska aspekten ska vi lämna utanför i just denna krönika, alla basker är ju som bekant inte lika fredliga som de jag träffat. Rent fotbollsmässigt gjorde klubben intryck på mig under glansdagarna med Francisco Yeste och den konstälskande Ismael Urzáiz i spetsen. Spelfördelaren och teknikern Yeste som ofta sprang runt i frisyrer bara han och Taribo West vågade testa använde just den buttra centertankern Urzáiz som pricktavla för sina precissisa inlägg.
Idag vurmar jag för spelare som Fernando Llorente, Javi Martínez och framförallt underbarnet Iker Muniain – blir trion en framtida stomme i baskiska Athletic Club eller lockar ”utländskt” kapital bort de baskiska underbarnen?
Fem snabba inför helgen
* Svensklaget Racing som ännu inte förlorad under dess nya ägare möter på söndagen Real Madrid som i veckan krossade Málaga med 7-0.
* Två andra kanonmatcher är dels Sevilla - Athletic men även Atlético - Villarreal
* Alla som tror att Leo Messi gör minst ett mål hemma mot Real Zaragoza räcker upp en hand...
* Det börjar hårdna i bottenstriden, viktiga matcher väntar i helgen då Hércules möter Almería och Málaga tar sig an Osasuna.
* På Balearerna har Mallorca ödet i sina egna händer, i händelse av seger mot Valencia hakar man på Europa League-tåget, tvärtom och man kan bli inblandade i bottenstriden med lite otur.