Döma rätt, döma fel, eller döma hur man vill
I Valencia och i A Coruña var det som mest påtagligt. I hård kamp med förbundet visar domarna att de inte håller samma klass som lagen i den annars utmärkta spanska ligan. Det är förstås inget nytt. Och det är inte för inte, och absolut inte oförtjänt, som Spanien anses ha bedrövliga domare. Nej, ingen påstår att det skulle vara enkelt att agera i realtid med en visselpipa i den heta grytan, omgiven av skrikande spelare och rabiata ledare på bänken. Problemet är att alltför ofta kan man fråga som sig om det överhuvudtaget går att döma sämre.
Veckans vad hände?!
Det är något speciellt med den rena lyckan. Det är en stor skillnad på de "stora" killarnas inövade målgester, och de mindre rutinerade spelarnas uppriktiga glädje efter att –nästan- ha nått sina drömmars mål. I helgen stärkte Betis egen produkt Nano förhoppningen om att han kan bli något stort. I Granada visade Victor Rodriquez, som under sommaren kom från Katalonien för att stärka Zaragozas B-lag, att han välförtjänt hoppat mellan två divisioner inom loppet av månader. I Getafe spelade Rubén García för Levante, samma kille som för bara ett år sedan höll till i ungdomsturneringar. Och sedan gjorde Michel, i sin fjärde match i den spanska förstadivisonen, omgångens mål från 30 meter. Tänk så det kan gå, när de "små" får chansen.
Veckans potentiella flytt
Det låter som skämt, men för den nästintill löjliga summan av 1,5 miljoner kronor finns det risk att Granada överger staden för att istället söka hemmaarena på annan ort. I helgen, under mötet mot Zaragoza, manifesterade tusentals anhängare till den stolta andalusiska klubben mot det lokala styret som vill att klubben tar på sig kostnader för användandet av arenan Los Carmenes. Det finns ett avtal sedan alltid som staden vill bryta. Och i bräschen går samma politiker som slog sig för bröstet när klubben gick upp i den förnämsta spanska serien. Kris eller inte, för staden Granada vore det en bedrövlig affär att förlora fotbollslaget för autentiska skitsummor.
Veckans fegis
Det låter förstås bra, på pappret, att ständigt låta talanger från den egna ungdomsutvecklingen debutera i världens största klubb. Det är en annan sak att det alltid sker i betydelselösa matcher och att ingen av dem sedan får kontinuitet. José Mourinho kunde mycket väl ha låtit kapten Nacho från B-laget Castilla visa vad han kan mot Celta. Istället valde portugisen att satsa på rutinen som finns i Essien. I Castilla är spelarna förkrossade, sägs det, för att portugisen ännu en gång har visat att han faktiskt inte räknar med generationen som alltmer uppenbart förgäves väntar på sin chans. Skräpminuternas fanbärare Morata är en helt annan – politisk – sak. Dessutom saknar inte klubben spelare på hans position.
Veckans lag (3-4-3):
Målvakt:
Caballero (Malaga)
Det var ingen enkel seger för andalusierna mot ett taggat Valladolid. Om det inte hade varit för en strålande Willy Caballero hade Isco, Joaquín och gänget knappast räckt till.
Backlinje:
Iñigo Martinez (Real Sociedad)
Det är alltid snöpligt att förlora en match på övertid, fråga bara Pochettino och Espanyol. Real Sociedads centrala backpar gjorde i alla fall vad de kunde, och det bra, för att stå emot Atleti.
Paulao (Betis)
Den verkliga motorn och ledaren i Real Betis backlinje. Han är inte heller rädd för att ta för sig längre upp på kanten.
Ballesteros (Levante)
Egentligen skulle den skadade backen inte ens ha följt med, i slutändan fick han klartecken. Facit, ännu en stormatch av den tunga veteranen.
Mittfält:
Verdú (Espanyol)
Det var ingen perfekt match för någon i Espanyol, men mittfältarens två mål innebar att Espanyol tog sin första seger för säsongen.
Victor Rodriguez (Zaragoza)
Los maños drog det längsta strået i kampen mot Granada, den om att betrygga avståndet till nedflyttningsstrecket. Victor, ett mål och en vacker assist, var den stora behållningen.
Pizzi (Deportivo)
När det var som stökigast spelade Pizzi som bäst. Portugisen gjorde två mål mot Barcelona, och var en av de mest framträdande personligheterna på plan.
Cesc (Barcelona)
Det har varit många turer fram och tillbaka, men det går aldrig att ifrågasätta Fabregas enastående bidrag till den katalanska stjärntruppen.
Anfall:
Falcao (Atlético)
Hungern colombianen ständigt visar är avgörande för Atléticos topplacering. I helgen gjorde han segermålet, och sitt första frisparksmål under karriären, på övertid mot Real Sociedad.
Negredo (Sevilla)
Få spelare har ett sådant häng i luften. Få spelare har en sådan touch i sitt avslut med huvudet. Igår gjorde Negredo två mål mot Mallorca och placerade laget på en Europaplats.
Messi (Barcelona)
Det har varit mycket resande för argentinaren under landslaguppehållet. Det märks aldrig. I helgen gjorde han hat-trick. Det råder ingen tvekan om att det kommer bli ett antal till innan säsongen summeras.