En grafisk koll på Allsvenskans bottenstrid – så ser läget ut just nu

Men det blev kryss (1–1) mellan E-tuna och J-södra. Fortfarande 6 poäng skillnad. Nu ser det extremt dystert ut för E-tuna.

Så här har det sett ut poängmässigt för de nuvarande bottenlagen i Allsvenskan sedan säsongen drog igång i våras:

E-tuna har 4 matcher kvar (12 poäng) och Halmstad har 5 matcher kvar (15 poäng). OM lagen tar full pott på slutet kommer poängskörden utvecklas så här:

AFC Eskilstuna (scenario: full pott)
Efter 26 matcher – 19 poäng (nu)
Efter 30 matcher – 31 poäng

E-tunas resterande program: Häcken (b), Elfsborg (h), Halmstad (b), Sirius (h).

Halmstads BK (scenario: full pott)
Efter 25 matcher – 17 poäng (nu)

Halmstads resterande program: Malmö FF (b), Göteborg (h), Örebro (b), E-tuna (h), Hammarby (b).

Som ni ser har vi ett inbördes möte. Låt oss kalla det för “Jumbofinalen”. Därmed kan inte bägge lagen nå full pott.

Kan det gå vägen för E-tuna?
Säg så här: E-tuna skulle nog inte vilja byta ut sitt återstående program mot Halmstads program. E-tunas tre sista matcher är mot de just nu 3 sämsta allsvenska lagen sedan serien vände i somras: Elfsborg har tagit 7p, Sirius likaså och Halmstad 9p. Halmstad har tuffare lag som exempelvis Malmö FF och IFK Göteborg.

Avslutningsvis så har inte E-tuna detta i egna händer, då man ligger 6 poäng bakom J-södra. J-södra får inte prestera föööör bra även om E-tuna skulle lyckas vinna, säg, 3 av 4 sista matcherna.

Det hör inte till vanligheterna att lag på nedflyttningsplats med 3–5 omgångar kvar vinner 3 matcher på slutet. Djurgården gjorde dock detta i omgångarna 28–30 år 2009 och lyckats knipa den där kvalplatsen efter att länge ha stått parkerad på nedflyttningsplats.

***

Men visst är det ändå kul för Allsvenskan i sig att bottenstriden fortfarande har spänning kvar?

Följande lag har genomlidit en svit på 5 raka förluster i Allsvenskan i år:

Halmstad, 2 gånger
Sundsvall, 1 gång
Eskilstuna, 1 gång

Vissa lag har genomlidit fyra raka förluster, men Sirius är det enda lag i Allsvenskan som har genomlidit 6 eller fler förluster i rad denna säsong. Sju raka förluster just nu. Så här ser det ut rent grafiskt:

Det troliga med statistiken som stöd är att Sirius redan vid omgång 19 då laget nådde 33 poäng i praktiken säkrade det allsvenska kontraktet redan där och då. Det om något är väl det enda ljuset i den kolsvarta tunneln för Uppsala-laget. Nuvarande kvalplatslaget Jsödra ska bara inte kunna gå om Sirius.

***

Nästa allsvenska match för Siruis. “Då jävlar” – eller?

Det kan bli svårt. Den 15:e oktober tar man emot europaplats-jagande Djurgården med “Kan nån kan Özkan” som tränare. Han får heta Özkan med K när det uttrycket används. Det uttrycket kommer från “Kan nån kan Kahn” från en av VM-biblarna inför VM 2002, som i sin tur byggde på en reklamslogan från ett känt företag som bland annat saluför kameror. (Bloggen vill inte favorisera något kameramärke, då det finns ett flertal bra märken på marknaden.)

***

Sedan serien vände i somras är Sirius Allsvenskans sämsta lag med bara 7 poäng på 11 matcher. Det näst sämsta laget är Elfsborg som också bara tagit 7 poäng men på 10 matcher och därefter fick Magnus Haglund foten. Det blev inte Pia Sundhage som ny Elfsborg-tränare den här gången heller. Fansen har väntat i 14 år på henne som ny tränare och troligen får dom vänta lite mer än så och kanske blir den drömmen aldrig besannad…

För att fila fram svar på detta behöver man ha förståelse för hur rankingsystemet fungerar. Det är prestationsbaserat och beror även på antalet lag som en liga skickar ut i Europa. Jag börjar med att kasta in en illustrativ bild där ni kan se hur det hela hänger ihop (repris på denna längre ner i genomgången så ni slipper scrolla upp till denna):

(** innebär att det är pågående säsong)

Ligarankingen bygger som ni ser på de 5 senaste årens samlade resultat för de klubbar från ligan i fråga som har fått chansen. Eftersom antalet klubbar som får chansen kan variera, vilket så har varit fallet för Allsvenskan (tack vare Fair Play-platserna), måste man räkna ut poängsnitt för varje säsong.

Därför är det inte per automatik positivt med fler lag som ska ut i Europa och tävla. De åren som Allsvenskan fick skicka ut 5 lag hade det varit bättre om det – med facit i hand efteråt – sämsta laget aldrig hade fått chansen.

Ju fler man är som ska dela broderligt på familjepizzan, desto mindre bitar blir det.

Samma princip gäller för UEFA:s ligaranking. Man lägger därefter ihop lagens samlade poängsnitt per säsong för de 5 senaste säsongerna. Därefter utförs en sortering efter vilka ligor som har bäst summa av samlade poängsnitten senaste 5 säsongerna.

Efter varje ny säsong förlorar varje liga sitt poängsnitt för den äldsta säsongen av de totalt 5 som räknades in under föregående säsong. Det optimala är ifall “den nya säsongen” som ska räknas in i rankingen blir bättre än den säsong som inte längre får räknas in. Slänger in grafiken i repris igen så ni ser vad det är jag pratar om:

(** innebär att det är pågående säsong)

Efter att säsongen 2016/17 spelades klart och säsongen 2017/18 startade så blev Allsvenskan av med poängsnittet för säsongen 2012/13. Då hade vi både AIK och Helsingborg i Europa Leagues gruppspel. 20,5 poäng krigade de fyra svenska lagen till sig totalt sett.

Den här säsongen har Allsvenskan också skickat ut fyra lag, så vi kan jämföra totalpoängen istället för poängsnittet vilket förenklar matematiken. Efter Östersunds nya bragdartade seger mot Hertha Berlin trillade det in 2,0 nya friska poäng på kontot som nu inhyser 15,5 poäng.

2,0 poäng för rankingen ska inte förväxlas med 3 poäng i tabellraden i gruppspelet. I kvalspelet ger seger 1 poäng och kryss 0,5 poäng. I huvudturneringen ger seger 2 poäng och kryss ger 1 poäng.

Allsvenskan står under denna pågående/”isolerade” säsong på 15,5 poäng, vilket är exakt 5,0 poäng mindre än säsongen 12/13 som inte längre finns i “5-årsbagaget”. 5,0 poäng motsvarar 2 segrar och 1 kryss: 2p x 2 st + 1p x 1 st = 4p + 1p = 5p. 5 poäng innebär 5p / 4 lag = 1,25 poäng/lag.

Efter de två omgångarna hittills i Europa League denna säsong återstår fyra omgångar. På dessa fyra omgångar innebär 2 segrar, 1 kryss och 1 förlust att Allsvenskan tangerar sitt poängfacit från europasäsongen 12/13.

OM detta sker kommer Allsvenskans snittpoängsumma för “5-årsbagaget” att bli nuvarande 18,475 “snittpoäng” + 1,25 nya friska “snittpoäng” = 19,725 “snittpoäng”, vilket är exakt den “snittpoängsumma” Allsvenskan hade efter förra europasäsongens slut.

Sverige/Allsvenskan ligger för närvarande på plats 23 med sina 18,475 poäng.

19,725 i “snittpoäng” innebär i dagsläget att Sverige går om Azerbaijan (plats 22) och Rumänien (plats 21) och ser till att behålla sin plats nummer 21 på rankingen. Men brasklappen är den att Garabag/Karabach (i CL) från Azerbaijan och att Steaua Bukarest (i EL) från Rumänien inte får prestera allt för bra.

Men det var angående plats 21 på rankingen. Kan Sverige nå plats 20? Just nu står Polen där och deras liga har inte kvar några lag i europa då samtliga åkte ur i kvalspelen. Polens “snittpoängsumma” är och kommer vara 20,125 säsongen ut. Sverige är därmed 1,65 poäng bakom Polen.

Minns ni familjepizzan? Nu kommer det “tänket” till nytta igen. Sverige behöver 1,65 ytterligare i poängsnitt och eftersom Sverige startade med 4 lag i europa denna säsong innebär det att det krävs 4 x 1,65 = 6,6 poäng för en tangering. Närmsta heltal över 6,6 är 7. 7,0 poäng uppnås på de 4 sista omgångarna med 3 segrar och 1 kryss => 2p x 3 st + 1p x 1 st = 6p + 1p = 7p. OM ett sådant bragdfacit sker för Östersund så kommer Allsvenskan att gå om Polen – men frågan är då hur det kommer gå för Azerbaijan och Rumänien. Sverige får även se upp för Skottland som just nu är på plats 24 och har Celtic (i CL) som deras hopp för att klättra på ligarankingen.

***

När denna europasäsong är över och vi går in i nästa så kommer Allsvenskan att skaka av sig sina 3,2 poäng i snitt/lag från den isolerade säsongen 2013/14. Om den sannolika allsvenska mästaren 2017 Malmö FF lyckas nå ett gruppspel i europa säsongen 2018/19 och prestera bra samt gärna god hjälp från övriga allsvenska lag i Europa League finns goda chanser för Allsvenskan att hålla en rankingplacering kring 20–22.

***

Ju bättre ranking för ligan desto bättre för de lag från ligan som tävlar i de två europacuperna. Ibland är det små marginaler som avgör om ett lag blir seedat eller ej inför en lottning vid kvalspel. En bättre ligaranking kan vara det som gör att ett allsvenskt lag kan slippa lottas mot bättre lag och lottas därmed mot något av lag från den sämre halvan. Omöjligt att på förhand veta hur bra ligaranking som kan behövas, så därför får man lita på följande: “ju bättre ligaranking desto bättre & hoppas på tur”.

***

Stora frågan: vilka läsare anser att Östersunds tränare “Harry” Potter borde få priset Årets tränare vid Fotbollsgalan i november? Någon som hellre vill se att blivande mästarlaget Malmö FF:s tränare Magnus “MP” Pehrsson tar hem det priset? Eller kan “Sir Nanne Bergstand” vara en het potatis för priset efter att han fått ordning på Kalmar FF?

Men åter till “de 2 utomjordingarna” Messi & CR7. Vilka facit de bägge målsprutorna har! Så här ser deras facit ut totalt sett i Champions League jämfört med Zlatan:

Och så här har det sett ut säsong-för-säsong med totalt antal mål för dessa tre herrar:

Ronaldo (CR7) har gjort 10 eller fler mål per säsong senaste 6 säsongerna, där minst 5 av målen har gjorts i slutspelsfasen efter nyår. Denna säsong har CR7 gjort 4 mål på 2 matcher. Lägg på “åtminstone 5 mål” på vårkanten så har vi i praktiken 9 garanterade mål från portugisen denna säsong. Nu gäller det bara för honom att stänka in några fler mål under de resterande 4 matcherna i höst och försöka överträffa de 5 mål på våren som han som minst brukar göra. Så får vi helt enkelt se var målkalaset tar stopp.

För Messi är det 4 mål kvar till den där 100-barriären. När tror ni att Messi gör sitt 100:e CL-mål? Under detta gruppspel eller under slutspelet efter nyår?

***

Stora frågan: tror ni läsare att Ronaldo klarar av att göra 20 mål denna säsong i Champions League och därmed överträffa sitt personbästa (17 mål) med råge?

För att kanske lite lättare förstå varför Elfsborgs “the men above the boys” ger Magnus Haglund foten kan vi studera lagets Allsvenska prestationer på 2000-talet:

2 st härliga SM-guld blev det under Anders Svensson-epoken, och då avses den senaste perioden i Elfsborg efter att ha lämnat Southampton. Bör understrykas att Anders Svensson var inte med i hela 2005 i laget. Det blev bara 9 allsvenska matcher för Anders Svensson säsongen 2005. Men säsongerna 2006–2015 blev det 19–28 stycken per år där det oftast handlade om 25–26 st eller fler.

Under Anders Svenssons kompletta säsonger med Elfsborg åren 2006–2015 (10 st) blev det sämst en fjärdeplats i Allsvenskan hela 9 ggr. Sämsta säsongen var 2013 med en sjätteplats.

Första säsongen för Elfsborg utan Anders Svensson (2016) blev det en skaplig femteplats. Nu är det den andra säsongen utan honom och nu med 5 omgångar kvar på säsongen 2017 ligger laget på en 10:e-plats och frågan är hur uselt laget kommer att hamna när säsongen är över.

Så här har poängskörden utvecklats i år för Elfsborg:

Troligen slipper Elfsborg att behöva hamna på den där ovissa kvalplatsen. Allsvenska kontraktet är i princip redan säkrat. J-södra ska väl bara inte kunna kunna segla förbi?

Men ska Elfsborg sluta på plats 12–13? Risken är stor. För Kalmar som rusar poängmässigt med Sir Nanne Bergstrand lär gå om Elfsborg som läget är nu. IFK Göteborg är svårbedömt men ligger hack-i-häl och kan såklart gå om. Största frågetecknet är om även GIF Sundsvall också kan smita förbi.

***

Ja, det är katastrof detta för Elfsborg. Det ser ut att bli Elfsborgs sämsta allsvenska säsong på hela 2000-talet.

***

Kan en ny tränare få ordning på laget?

Minns nu hösten 2003 då Pia Sundhage fanns som önskemål som huvudtränare för Elfsborg? Vore det inte superkul om hon kan få chansen att leda ett Allsvenskt herrlag?

Näe, det är inget skämt. Sportbladets nyhet från 19:e september 2003 om Sundhage som önskemål finns kvar på nätet och finns att läsa här.

Vad känner ni läsare? Borde Pia Sundhage få chansen att coacha Elfsborg de 5 sista omgångarna denna säsong?

Nu är ju inte omgång 25 färdigspelad. Häcken har chans att göra Kalmar och Djurgården sällskap om titeln Sveriges bästa fotbollslag sedan halvtid av Allsvenskan 2017. Då måste Häcken vinna mot AIK och den matchen pågår i skrivande stund.

Men åter till Kalmar. Vilket lyft för Kalmar FF med “Sir Nanne Bergstrand”. Wow! Helt makalöst!

För att ni läsare ska förstå vilket lyft som skett för Kalmar FF ska ni få se den grafiska poängutvecklingen för de 5 lag som parkerar längst ner i tabellen – och för Kalmars del beror denna plats på den urusla starten i år:

Efter omgång 15 ser ni att Kalmar FF låg och skvalpade med sina 8 poäng. Just då kunde man ju tro att Kalmar skulle ner till Superettan.

***

Har ännu inte jämfört Kalmar FF:s uppryckning med det som hände med Djurgården 2013 med Högmo och Djurgården 2004 med Jonevret, men spontana känslan är att denna uppryckning av laget med massor av brassar och massor av bröder Elm är den mest imponerande vi sett i modern tid i Allsvenskan.

Vilka uppryckningar kan ni läsare minnas? Vilka “tabellraketer” i Allsvenskan på 2000-talet är det mest beundransvärda?

Så detta tänkte jag reda ut på studs!

Om vi kollar in Djurgårds-diagrammet på nytt:

Vi ser att staplarna går upp mot 15 poäng som mest per år. Detta handlar alltså om poängpotten för Djurgårdens derbymatcher för respektive år. Det vita stapelklossarna högst upp (ovanför AIK- och Bajen-klossarna) som omges av prickiga linjer visar hur derbypoäng som Djurgården (i detta fall) har gått miste om. Cupmatcherna i detta diagram ger jag alltid 3 poäng i potten – även när det är utslagsmatcher – för att dessa skall bli jämförbara med allsvenska matcher.

Så när ni kollar på diagrammen: jämför stapelklossarna för missade poäng med summan av stapelklossarna för poängen mot AIK och Bajen. Då ser man grafiskt hur bra eller dåligt som “derbyårsfacit” blev. Exempel nu… kolla på åren 2002 och 2003 för Djurgården. Där ser vi hur bra Djurgården presterade mot AIK och Hammarby. Nu på senare år – 2015, 2016 och 2017 – har vi raka motsatsen eller till och med värre än så.

Nu till Hammarby igen:

Här ser vi hur svårt Hammarby hade åren 2000–2002 när det gällde derbyn. Trots uselt derbyfacit 2001 blev det ändå SM-guld. Starkt!

***

Några av er läsare som förstår er på dessa diagram bättre nu ifall det fanns lite frågetecken tidigare?

PS. Om det finns önskemål för andra varianter av att statistikpresentation för derbyn eller andra områden inom fotboll så hojta bara till! Så ska jag se vad jag kan göra.

Djurgårdens senaste derbyseger – och då räknar vi bara in de stora derbylagen (sorry BP) – kom den 19:e september 2011. Borta mot AIK på gamla Råsundsstadion. Kennedy fixade Djurgårdens seger. Naturligtvis är det inte Kennedy Bakircioglu det handlar om utan den där andra Kennedy där efternamnet innehåller ett känt sportmärke.

Åren 2010–2014 spelade Hammarby som sagt korpfotboll, precis som AIK gjorde 2005 och som Djurgården gjorde år 2000. Dessa år blev det klart färre derbyn. Djurgården fick aldrig någon chans att vinna mot Hammarby under dessa 5 säsonger där skilda världar gällde – och Hammarby fick därmed inte någon chans under dessa 5 år att ge Djurgården “på moppo”.

Så här ser den nakna sanningen ut, vilket är smärtsamt för Djurgården och glädjande läsning för Hammarby:

Djurgårdens senaste segrar mot Hammarby…

Hemma – 13 augusti 2007 (Råsunda), tack vare Micke Dahlberg
Borta – 28 augusti 2006 (Söderstadion), skrivbordsseger med 3–0
Borta – 16 september 2003 (Råsunda), 3–2 till DIF

Yes, läsare, det har gått 10 år, 1 månad och drygt 1 vecka sedan Djurgården senast vann mot Hammarby. Matchen imorgon söndag på Telekomvallen är för Djurgårdens del formellt sett en hemmamatch. Hur det än går i matchen kommer det där mötet från september 2003 forfarande att vara senaste färdigspelade bortamötet där Djurgården vunnit. 14 år (och några dagar) har gått sedan den segern.

Nu till det grafiska med skojiga diagram!

I diagrammet ovan finns inte facit för år 2000 då Djurgården spelade korpfotboll (Superettan) medan AIK och Bajen spelade elitfotboll (Allsvenskan). I stället startar diagrammet med säsongen 2001.

Vi ser i diagrammet ovan hur svårt Djurgården haft det i derbysammanhang på senare år.

Kul fakta kring Djurgårdens derbyn: Lolo Chanko gjorde mål i alla tre möten med AIK år 2002. Det hör inte till vanligheten att spelare gör mål i tre derbyn mot ett och samma lag under samma säsong.

Nu över till Hammarby

Man kan ju fråga sig hur den där “skrivbordsmatchen” på Söderstadion år 2006 hade slutat om inte det galna stöket hade ställt till det och orsakat att matchen fick avbrytas och låta Djurgården få 3–0. Nu råkade Djurgården ha en 3–0-ledning, så det passade Djurgården ganska bra med tanke på standardresultatet som brukar användas vid skrivbordssegrar. Men Hammarby fick aldrig chansen att hämta upp till 3–3 eller i bästa fall vända till ledning och vinna.

Den där segern 2004 (19:e juli) som Hammarby fixade mot Djurgården. Det innebar inte enbart att Hammarby tog den första segern mot Djurgården på 2000-talet. Det var droppen som fick bägaren att rinna över i Djurgårdsland. DIF-tränaren Zoran Lukic “fick foten” och in kom Kjell Jonevret och gick från att vara Sveriges mest okända man till att bli rikskändis över en natt. Han fick ordning på Djurgården där Tobbe Hysén och Adde Johansson presterade väldigt bra. Han fick även coacha Djurgården i CL-kvalet mot det Juventus som spelade sina 2 sista matcher inför värvningen av Zlatan Ibrahimovic.

Se där! Zlatan Ibrahimovic har alltid en stor förmåga att leta sig in på något lustigt vänster in i denna blogg.

***

Vad tror ni läsare om derbyt imorrn? Hur kommer det gå? Åker Djurgården på pumpen igen?

Och såklart: vilken är drömmarnas avsparkstid för derbyn? Måndagar 20:00? Söndagar 15:00? Lördagar 09:30? Annan tid?

När man räknar ihop alla poäng som de 16 olika lagen krigat hem sedan halvtid av den pågående säsongen så ser den allsvenska “formtabellen” ut så här:

Handen på hjärtat. Kan man inte känna lite medlidande med Halmstad som ansträngde så enormt med att köpa loss Johan Oremo från Gefle i Superettan och efter bara någon match gick han sönder och nu är transferfönstret igenbommat sedan några veckor.

Över till nästa diagram:

Här ser vi att det är Djurgården som är poängbäst efter att serien vände. Vi har minst sagt en kvartett som är i en klass för sig just nu: Djurgården, Häcken, Kalmar och Malmö FF. Det är seriens formstarkaste lag, med god marginal.

Men hur bra är då så här många (eller få) poäng på de 9 omgångarna sedan serien vände? Let’s find out. Nu måste vi göra en djupdykning kring poängsnitt:

Kalmar FF! Vilken resa! Sir Nanne Bergstrand! När kommer Nanne bli en staty i Kalmar? Borde det inte vara dags för det nu?

Som lite hjälp på traven syna diagrammet ovan i sömmarna kommer ytterligare ett diagram:

Här! Här har vi alltså en summering över hur mycket lagen ryckt upp sig eller vikt ner sig sedan serien vände i somras mellan omgång 15 och 16. Kalmar är i en klass för sig. Tänk om Kalmar hade haft Nanne vid rodret redan inför omgång 1…

Att Sirius har säckat ihop rejält är kanske inte så förvånande. Men att Elfsborg säckat ihop nästan lika kraftigt är klart mer anmärkningsvärt.

Eskilstunas (fd AFC United) uppryckning är kul! Så att det håller bottenstriden mer livad och mer svårbedömd.

Avrundar med “Den allsvenska guldchanstabellen”:

När det gäller guldet är det inget snack om saken. MFF tar hem det. Lite tråkigt att alla statistiska genomkörare hittills sedan i somras har talat för det. Hade varit roligare om det varit andra förutsättningar än de rådande så att guldstriden är helt omöjlig att tippa baserat på statistik.

Ändå 8 poäng för E-tuna att försöka hämta in under de 6 sista omgångarna. Det innebär att 3 segrar måste fixas, samtidigt som J-södra ska råka ut för värre form än “spagetti-ben på alla spelare”. Vi har sett lag som skvalpar i botten ta 3 eller fler segrar på sluttampen. Ett bra exempel på detta är Djurgården 2009: 3 segrar på 3 sista omgångarna och grejade kvalplatsen. Men frågan är om E-tuna kan lyckas med något liknande.

Efter segern i 19:e matchen har vi sett Sirius åka på pumpen fem gånger i rad. Och här ovan ser vi hur lagets poängutveckling sett ut jämfört med blivande mästarlaget Malmö FF samt det lag som just nu innehar kvalplatsen (“Jsödra”, aka Jönköpings Södra).

…vad hände med Jönköpings Norra?

Kommer Sirius att spela i Allsvenskan 2018? Laget står på 33 poäng nu. Sedan vi fick en 16-lagsserie år 2008 har lagen som hamnat på kvalplatsen skrapat ihop 24–32 poäng. Med andra ord ska det oerhört mycket till för att Sirius ska hamna på kvalplatsen. Direktnedflytning till Superettan ska inte finnas på kartan med den tabellrad som Uppsala-laget har just nu.

Det är i princip 99% klart att Sirius hänger kvar i Allsvenskan till nästa år.

Den interna skytteligatoppen för Sirius (Allsvenskt spel)…

1 Jesper Arvidsson, 6 mål (Djurgårdens fd ytterback)
1 Moses Ogbu, 6 mål
3 Shkodran Maholli, 4 mål

***

Kommer Sirius att ta några fler poäng under resten av Allsvenskan 2017? Vad tror expertpanelen?

Här ser vi hos Super-Bosses och Özcans män har presterat i år jämfört med Zorans, Åkebys och Jonevrets guldgossar för drygt 10 år sedan:

År 2002 stod Djurgården på 43p efter 23 omgångar, och krigade hem 3 nya poäng i 24:e omgången. Det lyckades dock inte årets Djurgården göra. Därmed kan inte detta års upplaga av Djurgården bli poängmässigt lika bra efter 26 omgångar som guldlagen 2002–2005.

Kanske kommer den där brända målchansen som Engvall hade vid öppet mål bli ikonisk för hur Djurgården sumpade sin sista pyttelilla guldchans som egentligen aldrig har funnits om man ska lita 100-procentigt på gammal statistik.

Nu lite off-topic, men ändå kul att vi fick se snudd på en kopia av Kim Källströms sista mål i Djurgårdströjan innan flytten till Rennes i slutet av 2003. Det var ett för motståndarlaget (Öster) extremt retsamt men elegant lobbmål på Stadion. Ren uppvisning efter två fantastiska säsonger i blårandigt.

***

Åter till Allsvenskans guldstrid (som med statistiken att luta sig mot avgjorde för länge sedan): så här ser tabelltoppens poängresor ut så här långt denna säsong…

Just nu är poängskillnaden mellan MFF och närmast jagande laget Djurgården 6 poäng men efter deras möte med Östersund borta imorrn kväll kommer ledningen vara 6, 7 eller 9 poäng. MFF kommer resa hem med antingen 50, 51 eller 53 poäng på kontot och ha 6 matcher kvar att spela där 4 av dessa är hemmamatcher.

Den lägsta poängsumman som ett lag vunnit Allsvenskan med under 16-lagsserien som drog igång 2008 är 59 och noterades av Elfsborg år 2012.

Vill vi verkligen ha ett svenskt Celtic eller svenskt Bayern München som i praktiken har kammat hem SM-guldet när serien vänder mitt under sommaren? Och att det blir så varje år? Allsvenskan är trots MFF:s flertalet SM-guld på senare år kanske världens dramaturgiskt sett bästa fotbollsliga sett över ett flerårsperspektiv, men här bör jag flika in en brasklapp att det är min personliga åsikt – någon som håller med mig?

Nu gjorde Malmö FF potatismos av potatis i mötet med Hammarby i söndags. Därmed behölls den 7 poäng stora serieledningen sedan förra omgången. Ni som önskar er ett uppdaterat diagram över MFF:s serieledning jämfört med tidigare stora serieledningar får detta nu:

Efter 23 omgångar följande år har vi haft dessa serieledningar…

2011 HIF: 6p –> vann ligan med 8p (peakade med 10p ledning)
2012 ELF: 0p –> vann ligan med 2p
2014 MFF: 5p –> vann ligan med 6p (peakade med 12p ledning)
2017 MFF: 7p –> vi får se hur mycket laget vinner ligan med…

Så här ser den “Allsvenska guldchanstabellen ut” efter 23 omgångar och det är härligt att det inte finns några hängmatcher:

Ser man till statistiken så är det bara Häcken och AIK som ska kunna ha chans att utmana om SM-guldet. Anledningen till att Djurgården inte ska ha chans är att laget inte tog poäng i sin allsvenska premiärmatch. Samtliga guldlag åren 1993–2016 har nämligen kryssat eller vunnit i sin allsvenska premiärmatch för respektive guldsäsong.

I praktiken är guldchanserna dessa just nu, baserat på statistiken:

Malmö FF = 98% (7 omgångar kvar)
Häcken = 1% (9p, dvs 3 segrar, bakom MFF)
AIK = 1% (10p, drygt 3 sergrar, bakom MFF)
DIF = 0% (7p, drygt 2 segrar, bakom MFF)

Malmö FF:s hemmatabell denna säsong så här långt:

11 matcher – 8-2-1 i resultattecken – 30–13 i mål.

Malmös hemmaprogram är följande:

2017-09-25: vs Elfsborg (bortafacit nu: 11m 2-5-4, mål: 17–21)
2017-10-01: vs Halmstad (bortafacit nu: 12m 0-4-8, mål: 9–20)
2017-10-23: vs AIK (bortafacit nu: 11m 7-2-2, mål: 18–8)
2017-11-05: vs Häcken (bortafacit nu: 11m 5-5-1, mål: 12–7)

Det räcker alltså ganska långt om MFF “städar av” Elfsborg och Halmstad och därefter att kryssa mot de “jagande” (nåja) lagen AIK och Häcken då dessa möten kommer liknas vid de berömda “6-poängsmatcherna”. Plus ett respektabelt bortafacit för sista 3 matcherna.

Östersund, Norrköping och Sirius är de tre bortamatcherna som MFF har kvar.

***

Men visst är det ändå härligt för Allsvenskans bästa att MFF har tappat sin 13 poäng feta serieledning till bara 7 poäng?

Så den stora frågan är då denna: hur stor är chansen/risken att Malmö FF tappar resten av sin som mest 13 poäng stora serieledning? Vi har ju några ikoniska exempel på tappade serieledningar där serieledningarna var så stora och trygga. Finns ett flertal sådana men ur ett svenskperspektiv är nog denna den trevligaste:

Serie A 1999–2000, efter omgång 26 (34 omgångar på den tiden):
1 Juventus 59p (tränare: Carlo Ancelotti)
2 Lazio 50p (tränare: Svennis)

…efter omgång 34 av 34:
1 Lazio 72p
2 Juventus 71p

Men den ledningen efter omgång 26 var “bara” 9 poäng, inte 13 poäng som den som Malmö FF hade.

Kommer vi se något liknande? Ska Djurgården eller Häcken retsamt slinka förbi MFF? Vad säger statistiken oss? Jo detta:

Som ni läsare kan se i diagrammet för serieledningar i 16-lagsallsvenskan är det en salig röra som inte gör någon vettig person klokare. Verkligen hopplöst att försöka få ut något vettigt ur detta.

Så hur löser vi då detta? Jo, vi sållar bort de klenare serieledningarna och behåller de bästa, alltså de som varit med 6 eller fler poäng för omgångarna 18–23:

Nu ser det betydligt mer vettigt ur, eller hur? Samtliga av dessa lag/upplagor har haft 6 eller fler poäng i serieledning under denna period av 6 omgångar en bra bit innan de absolut sista omgångarna.

Bör tilläggas att några av de lag som sållats bort faktiskt hade 6p eller större serieledning före/efter omgångarna 18–23 som är fokuset. Kalmar FF ledde som mest med 6p år 2008 och det var efter 7 omgångar. MFF kom upp i minst 6 poängs serieledning förra året efter omgång 26, men det ligger för långt ifrån fokusperioden.

Statistiken talar alltså för att Malmö FF ska bärga hem SM-guldet i år, men det bör påpekas att det handlar om stor sannolikhet och alltså inte någon 100-procentig garanti för detta. Som svar på frågan tidigare i texten om hur stor chansen/risken är att MFF ska tappa denna serieledning och missa guldet: minst sagt låg sannolikhet.

***

Vad krävs från de jagande lagen Djurgården och Häcken att gå om Malmö FF? DIF och Häcken har 7 omgångar kvar, medan MFF har 8 omgångar kvar.

Tabelltoppen ser ut så här inför söndag 17/9–2017:

1 MFF 22m 47p, 8 matcher kvar
2 DIF 23m (–4p), 7 matcher kvar
3 BKH 23m (–6p), 7 matcher kvar

Svaret finns i tabellen ovan. Malmö FF kommer att vinna SM-guld vid utfallet 6 segrar & 2 förluster, även om DIF och/eller Häcken vinner 7 raka matcher var.

***

Malmö FF tar emot Hammarby idag söndag 17:e september med avsparkstid 17:30. För Djurgårdsfansen innebär denna match blandade känslor: ska man heja på Malmö FF eller Hammarby? Ni läsare som hejar på Djurgården, vilket lag hoppas ni ska vinna om man inte får tippa på kryss?

Den som inte kan vara på plats i “MFF-Borgen” och kolla matchen kan alltid zappa in C More Sport som är den broadcastande kanalen, eller trolla fram matchen via C More via streaming.

När det ändå handlar om “kanalpropaganda”: TV4 Sport visar BP:s bortamatch i mot Norrby i Superettan med avsparkstid 17:00. Ska BP för fjärde gången lyckas ta sig upp från Superettan till Allsvenskan?

Hipp, hipp, hurra!

(10:03, alltså. Någon lade märke till det klockslaget? Det finns en fin symbolik i detta. Två av Sveriges största spelare någonsin i fotboll fyller nämligen år den 3:e oktober. Dessutom föddes spelarna samma år. Dessa spelare är inte bara bland de största sett till antalet landskamper och mästerskap, dom är även bland de största sett till deras kroppslängd. Jag tror ni vet vilka spelare det handlar om.)

***

Hur ser det ut på önskemålsfronten hos er läsare/följare? Någon djupdykning ni skulle vilja se kommande tiden? Kan inte lova att uppfylla alla önskemål, men av de önskemål som kommer får vi se vad som är genomförbart och av intresse för läsarkretsen.

Mer om den nya rankinglistan finns att läsa här i Fotbollskanalens nyhet från tidigare idag.

Så här har i alla fall Sveriges FIFA-ranking utvecklats sedan starten 1993 och uppdelat per förbundskapten:

Som bäst med Party-Janne har det varit plats 18 och det var i juli. Därefter 19 i augusti och nu alltså 23 i september.

Hamréns bästa notering var 14 i oktober 2011, strax efter segern mot Holland i EM-kvalet.

Lagerbäcks rankingrekord med Sverige var plats 10 i september 2005.

Så här ser spelarnas målsnitt ut för pågående säsong inklusive alla tidigare säsonger:

Eftersom Zlatan ännu inte spelat något denna säsong så finns ingen plupp att sätta ut för honom säsongen 2017–18.

I rena siffror ser läget ut så här efter matcherna som spelats 13 september 2017…
Messi: 6 matcher – 8 mål – 0 assist => 1,33 mål/match
Ronaldo: 3 matcher – 3 mål – 0 assist => 1,00 mål/match
Zlatan: kvar i startblocket

Ronaldos facit hittills denna säsong har påverkats av det röda kortet i den spanska supercupfinalens första av två möten med Barcelona. 5 matcher lång avstängning blev straffet (supercupreturen och omgångarna 1–4 i ligan). Det är anledningen till att Ronaldo bara står på 3 matcher så här långt – inhopp i UEFA-supercupen (mot United), inhopp i spanska supercupen och omgång 1 i CL-gruppspelet.

Totalt står spelarna på följande antal matcher och mål för tävlingsmatcher med klubblag inklusive CL-matcherna 12–13 september 2017:

Ronaldo: 720 matcher & 532 mål
Messi: 589 matcher & 515 mål
Zlatan: 676 matcher & 402 mål

(i Zlatans fall ovan räknar vi bort Malmö FF för att göra en mer rättvis jämförelse.)

Både Messi och Ronaldo gjorde 2 mål var i första omgången av CL-gruppspelet. Det innebär att de tre spelarna står på följande antal CL-mål:

Och själva utvecklingen säsong för säsong för antalet CL-mål har sett ut så här:

***

Japp, det finns andra anfallare också. Men sett över de säsonger som denna trio har spelat finns ärligt talat ingen annan anfallare som kan matcha dessa tre giganter, även om lirare som Cavani, Suarez, Higuain och några andra har gjort flertalet väldigt bra säsonger på sistone.

Men åter till Champions League!

Tänkte att det kanske kunde vara kul för läsarkretsen att se hur undertecknad på Statistikbloggen tror att det kommer gå i höstens gruppspel. Så här borde det bli, och UEFA-rankingen per klubb för den INGÅENDE rankingen för denna säsong:

Näe, läsare, jag tror inte att Chelsea går vidare. Roma snuvar Chelsea på den platsen. Känns inte som att Chelsea grejar toppresultat i både ligan och CL-gruppspelet. Det kommer nog att “Costa” att ha släppt iväg spelaren Costa.

Sedan tror jag att Monaco blir nästan som Chelsea med att inte klara av toppresultat i både ligan och CL. Men att Monaco ändå kniper en CL-slutspelsplats.

***

I slutet av året får vi helt enkelt se hur bra/dåligt tippat detta var.

***

Ni läsare får mer än gärna slänga in era tippningar som kommentarer – antingen för enstaka grupper eller för samtliga grupper.

Eftersom IFK Göteborg fått lite nytt “schwung” och var (är fortfarande?) på god väg att klättra mot europaplatserna, plus att spelarna i Malmö FF har fått “legs like noodles” medan Djurgården går starkt är det extra intressant att kolla hur dessa tre klubbar har gått fram poängmässigt i årets Allsvenskan:

Det är väldigt intressant att studera poängskillnaden mellan Malmö FF och Djurgården. Skillnaden är nu nere i endast 7 poäng. Man får backa med tidsmaskinen till omgång 11 i år för att hitta en mindre poängskillnad, det vill säga Malmö FF:s poängförsprång mot Djurgården.

8 omgångar återstår. MFF har råd med 2 förluster och ändå kunna ta SM-guld, förutsatt att laget fixar 6 st segrar. Ni som hängt med flitigt i Statistikbloggen har kunnat läsa att statistiken talar för att Malmö FF kommer att vinna SM-guld i år.

Men det är inte SM-gulden som är det mest intressanta inför kvällens match. IFK Göteborg har en riktig monstersvit som heter duga: 22 raka hemmamatcher i Allsvenskan utan förlust.

Senaste hemmaförlusten för IFK Göteborg kom för nästan 1 1/2 år sedan. 27:e april 2016 mot Malmö FF. 0–3 (skrivbordsförlust – men förlust som förlust). Men därefter har det gått som på räls. Och trots att IFK Göteborg har gått knackigt i Allsvenskan i år som ledde till tränarbytet har laget ändå alltid tagit poäng på hemmaplan.

Så här ser IFK Göteborgs monstersvit ut inklusive senaste senaste förlusten:

(I kolumnen längst till vänster visas ordningsföljden för de 15 hemmamatcherna per säsong.)

22 allsvenska hemmamatcher i rad utan förlust. Denna svit inhyser 12 segrar och 10 kryss. Den totala målskillnaden under denna svit är 43–22. Med andra ord det genomsnittliga hemmaresultatet en seger med 2–1.

För att vara en så lång förlustfri svit får det väl ändå anses vara ganska klent att laget har hållit nollan “bara” 5 av 22 gånger. En annan klen prestation är att laget har gjort 3 eller fler mål i endast 5 av 22 matcher.

Lite för mycket “mellanmjölk” och för lite “Barcelona/RealMadrid” över hemmamatcherna. Men trots allt: defensiven får anses god då laget har släppt in max 1 mål i 18 av de 22 matcherna.

***

Om Djurgården lyckas sätta punkt för IFK Göteborgs långa förlustfria hemmasvit återstår att se i kvällens match. C More Sport är kanalen att zappa in för att se matchen.

Innan vi går vidare finns en viktig upplysning och det är att Portugal har halkat ner på UEFA:s ligaranking medan Frankrike har klättrat. Det innebär i praktiken att ligamålen i franska ligan nu är värda 2,0 poäng styck jämfört med 1,5 poäng styck förra säsongen. För Portugals del har värdet av ligamålen devalverats från 2,0 poäng styck förra säsongen till 1,5 poäng styck denna säsong. Det innebär i sin tur att Sporting-spelaren Bas Dost som utmanade om Guldskon förra säsongen lär bli chanslös denna säsong samtidigt som PSG-centern Cavani har getts goda möjligheter att kunna vinna

Så här ser topplistan ut, med en bortrensning av spelare som i praktiken aldrig kommer ha en chans att kunna vinna:

När det gäller svenska spelare så gäller principen “alla ska med” även om det råkar vara så att nästan alla av dessa faktiskt har klubbadresser i de fem största ligorna.

Att Zlatan och “JAG” (John Alberto Guidetti) står på noll gjorda mål beror på skador och rehab. Marängen Ronaldo står på noll mål på grund av längre avstängning efter opassande uppförande mot domaren efter det andra gula kortet och därmed utvisning i den spanska supercupen strax innan ligastarten.

Notera att den före detta HIF-anfallaren Alfred Finnbogason leder skytteligan i Tyskland. När han spelade i Allsvenskan för HIF år 2012 presterade han 12 mål och 2 assist på 14 starter (och 3 inhopp).

***

Observera att de enda målen som räknas i tävlingen Guldskon är ligamål. Mål gjorda i andra tävlingar med klubblaget räknas inte in. Mål i de fem bästa ligorna är värda 2,0 poäng styck. Därefter kommer cirka/drygt 15 ligor med 1,5 poäng per ligamål och resterande drygt 30 sämsta ligorna får finna sig i att mål i dessa ligor bara är värda 1,0 poäng styck.

Förra säsongen var faktiskt ett ligamål i Allsvenskan värt lika många poäng som ett mål i franska ligan: “Liig Ööh”. Men så är det inte längre.

***

Tänk om den svenska löparen Kramer hade varit fotbollsproffs istället. Då hade vi haft både Kramer och Newman.

Några av er läsare som gillar eller älskar serien Seinfeld?

“Var placerar sig världsmästarna Holland? Finns de inte med bland de 28 ens innan uppdateringen av rankingen. Det här måste väl i vara något slags rekord av en världsmästarnation att så fullständigt rasa ihop på FIFA’s ranking…”

Holland har tappat ganska rejält på FIFA-rankingen på senare tid efter att främst ha missat EM 2016. Dessa kvalmatcher till mästerskap är väldigt poängtunga då dessa viktas mycket tyngre än träningslandskamper. Med uteblivna blytunga poäng från EM-kvalet senast och nu lite halvknackigt i VM-kvalet så ligger Holland för närvarande (augusti 2017) på plats 36.

Nu vid senaste landskampsfönstret då det VM-kvalades vann Holland över Bulgarien samt förlorade mot Frankrike. Nettoeffekten för detta “gaffel”-resultat är att Holland ökar på sin poängsumma som är resultatet för 4 senaste åren från 734 till 819 poäng.

Detta gör att Holland kommer ligga mellan USA och Egypten på septemberlistan. Ett par hack under Topp 25.

***

Men vad händer med Holland?

Landet missade EM 2016 och nu misslyckades Ajax att gå vidare från europacupernas kvalspel till huvudturneringarna.

***

Adderad information kl 18:55 – här har vi grabbarna från 1978:

Inte vid den första säsongen i alla fall. AS Monaco fick till en riktig kanonsäsong och snuvade PSG på guldet och det med råge! Dessutom åkte huvudstadsgänget på stryk en gång under de första fem omgångarna. Men nu, med Neymar och Mbappe – även om dessa spelare kom in i truppen strax efter ligastarten – har PSG presterat precis så som “pappa plånbok” förmodligen har hoppats på: inget poängtapp alls och rekordbra målskillnad.

Så här har PSG presterat efter 5 omgångar, säsong för säsong i den högsta divisionen, sorterat efter poäng och därefter målskillnad och sedan gjorda mål för att göra sorteringen perfekt:

Det finns en hel del intressant i tabellen ovan. Bland annat att PSG har nu gått obesegrade 13 gånger under de 5 inledande omgångarna, inklusive pågående säsong: Vid de 12 första av dessa 13 tillfällen har säsongerna slutat på detta sätt…

1 >> 5 av sina 6 ligaguld har laget fixat
2 >> 8 av 12 gånger har laget slutat sämst tvåa
3 >> 9 av 12 gånger har laget slutat sämst trea
4 >> 11 av 12 gånger har laget slutat sämst femma
5 >> 1 av 12 gånger har laget slutat sämre än femma (plats 11, säsongen 2002–03)

***

PSG:s interna skytteliga för seriespelet så här långt denna säsong – endast spelare med 2 eller fler mål:

1 Cavani, 7 mål (& 2 ass – på 5 matcher)
2 Neymar, 4 mål (& 3 ass – på 4 matcher)
3 Pastore, 2 mål (& 0 ass – på 4 matcher)

Dessa tre spelare står för 13 av lagets 19 gjorda mål.

Cavani står nu på 7 mål & 2 målpassar efter 5 ligamatcher. Kommer han att överträffa Zlatans målrekord i PSG efter denna fina start på säsongen?

Och vilket lag vinner franska ligan denna säsong? PSG eller Monaco?

Men redan nu går det ändå att göra en träffsäker prognos över hur september-rankingen kommer att se ut. Fotbollskanalens sammanställning (dvs undertecknad) har gjort detta så att bloggens läsare får något extra trevligt till en vanlig gråsdaskig torsdag:

Vi ser först och främst att Sverige kommer att tappa. Hade Sverige istället lyckats spela oavgjort mot Bulgarien, säg 2–2 och aldrig släppt in det där 2–3-målet så hade Sverige “bara” tappat till plats 20 istället för att tappa till plats 23 som allt talar för att det blir. Seger mot Bulgarien istället för stryk? Ja, då hade Sverige avancerat till plats 18 och nästan gått om Italien.

Italien blir stora förloraren på nästa rankinglista efter förlusten mot Spanien.

En seger för UEFA-länder i VM-kvalet innebär att man tar siffran 7,425 (kommer från 3 x 2,5 x 0,99) och multiplicerar detta med hur många rankingpositioner motståndarlaget har ner till 200-strecket. Ju bättre rankat lag desto mer poäng ger en seger. En förlust ger noll poäng. Därefter räknar man ihop resultaten från de 4 senaste åren där pågående året viktas högst och det mest avlägsna året viktas lägst. Alltså: länder kan inte leva på gamla meriter hur länge som helst. Mer om detta kan jag försöka summera ihop i ett framtida blogginlägg om det finns ett extra stort intresse.

Klart är också att allt talar för att Tyskland kommer att peta ner Brasilien från tronen. Tyskland blir ny världsetta.

Det bör tilläggas att Tyskland som vann med 6–0 mot Norge hade fått lika många rankingpoäng även om vinsten blivit ännu större eller om den “bara” hade blivit 1–0. Storleken för målskillnaden i en seger har ingen påverkan på de rankingpoäng som tilldelas vid seger.

***

En ögonbrynshöjare är givetvis att Portugal springer upp till plats 3 (!). Kommer Cristiano Ronaldo någon gång i framtiden att bli rankad nummer 1 även på FIFA-rankingen för landslag? Nu är ju inte Portugals landslag en enda spelare, men ni förstår förhoppningsvis hur jag menade med formuleringen.

Men alla ligor har inte stängt för det.

Det finns några som fortfarande håller öppet. Så här ser läget ut just nu, och då exkluderar jag de ligor som stänger idag (bland annat Bulgarien och Slovakien):

Med på listan finns de UEFA-knutna ligorna som fortfarande har öppet och det är de två sämsta ligorna plus 3 stycken ändå ganska skapliga ligor där Portugal är den bästa. Rankingpositionerna är de ingående för denna säsongs europacupspel. Portugal är inte längre femma. Portugal är sjua.

Förutom dessa UEFA-knutna ligor är det ett axplock av ligor globalt sett som också har öppet.

Därmed k-a-n det försvinna någon eller några spelare från Allsvenskan under hösten. Men om det blir så, ja, det återstår att se. Normalt sett brukar det inte ske.

***

Om vi blickar fram mot våren 2018 ser det ut så här:

Markören för Danmark sommaren 2018 innebär att den informationen inte finns tillgänglig. Högst troligt kommer Danmark att stänga sista augusti efter att ha hållit öppet sedan mitten av juni.

***

Det är extra intressant just nu att studera hur ligor håller öppet med tanke på att det på sistone har diskuterats att per automatik tillåta dispens mellan för- och mittsäsongsfönstret i Sverige. Vad anser ni läsare om det? Vore det rätt eller fel med tanke på att det under våren kommer finnas – nordiska – ligor med fönster öppet till 15:e maj? Och därefter finns det exotiska ligor som håller öppet vilket ger en öppning för en kontraktslös spelare som därmed har det att välja på – eller vänta på att en liga av intresse åter igen öppnar sitt fönster.

Men hur har det gått mot Vitryssland? Hur brukar det gå? Så här har det gått för Sverige mot Vitryssland genom alla år:

Ingen större mängd inbördes möten som man kan se av sammanställningen. Jämför detta med de drygt 100 landskamperna mot Norge och drygt 100 mot Danmark som Sverige har på sitt CV.

Totalt har Sverige spelat 4 landskamper mot Vitryssland och vunnit samtliga. 12–2 är målskillnaden i svensk favör.

Kollar man på enbart bortamatcherna så har Sverige bara vunnit med uddamål. Ganska knappa segrar. Tittar vi på kvalet till VM 1998 i Frankrike (som Sverige inte nådde) blev det en vinst med 4 plusmål hemma och uddamålsseger borta. Även i detta pågående kval blev segermarginalen hemma 4 bollar och det kommer förmodligen vara så att svårighetsgraden att vinna borta har ökat.

Hemma har Sverige vunnit med 5–1 och 4–0, totalt 9–1. Borta har det blivit 2–1 och 1–0, totalt 3–1. Med andra ord: borta bra men hemma bäst.

***

Kvällens landskamp kommer att spelas på den sprillans nya Borisov Arena. Den är faktiskt nyare (2014) än både Kompisvallen (2012) och Telekomvallen (2013) i Stockholm. Däremot har Borisov Arena en klart mindre kapacitet för åskådare. Drygt 13 tusen personer kan pressas in på läktarna vilket innebär att den är något klenare än Stockholms Stadion. Både BATE Borisov och Vitrysslands landslag använder Borisov Arena.

Så här har Vitrysslands landslag presterat hittills i sina hemmamatcher i EM- och VM-kval, samtliga matcher på Borisov Arena…

— Kval till EM 2016, kronologisk ordning —

1 Ukraina: 0–2
2 Slovakien: 1–3
3 Spanien: 0–1
4 Luxemburg: 2–0 (seger)

— Kval till VM 2018, kronologisk ordning med datum —

2016-09-06 — Frankrike: 0–0
2016-10-10 — Luxemburg: 1–1
2017-06-09 — Bulgarien: 2–1 (seger)
2017-09-03 — Sverige: ?
2017-10-07 — Bulgarien: ?

För de sex senaste hemmamatcherna i EM- och VM-kval har Vitryssland släppt in endast 3 mål. Då har landet ändå mött jättar som Spanien (0–1) och Frankrike (0–0).

Dock endast två segrar hittills på 8 försök i kvalsammanhang. Så det handlar inte om någon vinstmaskin som är van att vinna och ovan att förlora. Totalt är det 2 segrar, 3 kryss och 3 förluster på nya Borisov Arena.

Fem raka kvalmatcher hemma utan förlust för Vitryssland.

***

Hur ska man då bära sig åt för att kolla på matchen?

Avsparkstiden är 18:00 svensk tid. Som vanligt har tjänsten tvmatchen stenkoll. Men den här gången är det en riktig specialare med “kanalpropagandan”. Den svenska marknaden för tv-distribution är uppdelad i två läger: firma Boxer-comhem står för knappt 40 procent och övriga står för drygt 60. Beträffande denna landskamp kommer 40 procent av svenska hushållen inte kunna ta in matchen på normalt sätt.

“DNS”, med den sändande TV-kanalen i stallet, gör matchen tillgänglig gratis och utan krav på konto via livestream på internet, men det gäller att vara lite mer tekniskt bevandrad för att smacka upp live-streamen på den där stora platt-teven i hemmet.

Förhoppningsvis är detta den absolut sista gången som det uppstår sådana här situationer där TV-tittarna blir blåsta på möjligheten att kolla på matchen via klassisk hederlig tablå-TV-apparat.

Ändå ledde BP med 1–0 mellan minutrarna 2 och 14, samt med 2–1 mellan 69 och 83. BP hade under drygt 87 minuter åtminstone en ny trevlig poäng. Men Sargon Abraham i hemmalaget “Degen” gjorde ett försök inne i straffområdet att ge sitt lag ledningen och det var ett beundransvärt mål!

Olof Mellberg fyller år idag, söndag 3:e september, och bloggen passar på att säga grattis. Hurra hurra! Poäng till BP som födelsedagspresent i förskott blev det dock inte. Men blir det i stället så i efterskott? Kanske. Men det blir en tuff match. Tisdag den 12:e september kommer ett poänghungrigt Helsingborg på besök till Grimsta.

Så här har poängkontot för blivande mästaren BP sett ut hittills i år jämfört med samtliga tre säsonger då laget tagit klivet upp till Allsvenskan:

Att BP kallas “blivande mästaren” i denna blogg beror på att det finns statistiskt underlag för detta, som finns att ta del av i tidigare blogginlägg.

Om vi jämför inledningen i år för BP med perioden med grus i maskineriet så ser det ut så här:

01–13 (13 första): 11-1-1 34p, eller 2,62 poäng/match
14–22 (9 senaste): 4-1-4 13p, eller 1,44 poäng/match

BP:s poängsnitt har alltså minskat med cirka 45% mellan 13 första och 9 senaste omgångarna denna säsong av Superettan.

BP, som har haft ett så bra facit defensivt de 20 första matcherna med 14 insläppta mål har på de två senaste omgångarna släppt in hela 8 mål (5 hemma mot Falkenberg och 3 borta mot “Degen”). Från 0,7 insläppta mål/match 20 första omgångarna till 4,0 insläppta mål/match senaste 2 omgångarna.

***

Men trots senaste tidens grus i maskineriet ligger laget ganska bra till. Poängmässigt ligger laget fortfarande bättre till än vid lika många spelade matcher säsongen 2012 – 47 jämfört med 45 poäng. Jämfört med de jagande lagen just nu har BP ett bekvämt avstånd ner till kvalplatsen. Däremot har kampen om seriesegern tätnat rejält nu när Dalkurd sakta men säkert har närmat sig och är en poäng bakom med en match till godo (möter Helsingborg borta på tisdag).

***

Stora frågan: har BP börjat darra för mycket nu? Riskerar BP att inte ens nå kvalplatsen? Vad tror ni läsare om BP?

En uppdaterad grafik över FIFA-rankingen för även svenska herrlandslaget som referens ger följande bild:

Gapet mellan herrarna och damerna är just nu det minsta på länge. Om vi enbart fokuserar på rankingpositionerna vid årssluten åren 2003–2016 och kör senaste rankingtabellerna för i år så är gapet just nu på 8 positioner det minsta sedan år 2004, då var det också 8 i skillnad. Då hade herrarna gjort bra ifrån sig i EM i Portugal och var rankad som nummer 13 i världen medan damerna låg på plats 5.

Största gapet hade vi i slutet av 2009 då Hamrén hade tagit över herrlandslaget. Då slutade herrarna på plats 42 medan damerna var det fjärde bästa landslaget i världen. Hela 38 rankingpositioner i skillnad.

Nu skiljer det “bara” 8 positioner mellan herrarna (#19) och damerna (#11).

***

Återstår att se hur herrlandslaget ligger till nästa gång FIFA-rakningen uppdateras vilket är planerat till 14:e september. Med tanke på förlusten mot Bulgarien finns det en risk att herrarna kommer tappa något. Eller att det åtminstone inte blir någon klättring.

***

Stora frågan: kommer damlandslaget någonsin komma tillbaks in på topp 10?

Efter Ronaldos hattrick mot Färöarna i Portugals 5–1-seger på torsdagkvällen tog “flickfavoriten” klivet från 75 till 78 landslagsmål och detta innebär att det rasslade till ganska skönt bland namn som han flög förbi på den globala maratonskytteligan för landslagsmål.

Följande spelare som är skyttekungar för sina landslag gick Cristiano Ronaldo förbi:

Bashar Abdullah – Kuwait: 75 mål åren 1996–2007 (samma som CR stod på innan torsdagens match)

Pelé – Brasilien: 77 mål åren 1957–1971

Ja, nu är han större än Pelé när man summerar landslagsmålen!

Nu står Ronaldo på 78 mål och delar denna målskörd med Iraks skyttekung Hussein Aseed som gjorde sina mål 1976–1990. Ronaldo har nu endast fyra skyttekungar i olika landslag framför sig globalt. Så här ser nu topp 5 ut:

1 Ali Daei, Iran – 109 mål (1993–2006)
2 Puskas, Ungern – 84 mål (1945–1956), men anses ibland handla om 85 mål.
3 Kamamoto, Japan – 80 mål (1964–1977)
4 Godfrey, Zambia – 79 mål (1968–1980)
5 Ronaldo, Portugal – 78 mål (2003–20xx), aktiv, 32 1/2 år ung

Som referensspelare kan vi sätta in Sveriges skyttekung Zlatan Ibrahimovic som står på 62 mål, vilket nu är 16 mål färre än vad Ronaldo står på. Om Zlatan väljer att göra comeback i landslaget återstår att se. Först och främst ska han bli “fit for fight” igen och därefter visa i klubblaget att han åter kan prestera på högsta nivå, och sist men inte minst måste han känna sig tillräckligt attraherad av landslaget.

Ställer Zlatan upp om Sverige når play-off till VM? Är han sugen på en avskedsmatch på Kompisvallen tillsammans med Kim & Isak? Eller känner han sig helt nöjd med landslaget och står fast vid sitt beslut till 100% att han har gjort sin sista landskamp?

***

Noterbart för Puskas är att han efter sina år i Ungerns landslag 1945–1956 även spelade för Spaniens landslag. Åren 1961–62 spelade han 4 landskamper för Spanien men utan att göra mål. Det handlade om en kvalmatch och därefter 3 gruppspelsmatcher i VM 1962 som arrangerades i Chile. Spanien slutade sist i sin grupp i VM 1962 och därefter spelade Puskas aldrig någon mer A-landskamp.

Puskas lämnade oss för snart 11 år sedan vid en ålder av drygt 79 1/2 år.

***

Så nu till den stora frågan: NÄR passerar Ronaldo Ali Daei:s 109 mål och är World’s Number One?