Malmö FF borde ta Henke Larsson som tränare

Henrik Larsson försökte spela en offensiv och attraktiv fotboll med ett ganska taskigt spelarmaterial i Landskrona. Det gick inte bra. Efter många år utomlands i storklubbar som Barcelona, Manchester United och Celtic har “Henke” samlat på sig en näst intill unik erfarenhet om man jämför med andra svenska tränare, det är väl bara Sven-Göran Eriksson som har arbetat i liknande miljöer. Det säger sig själv att han har tagit med sig en mängd värdefulla och intressanta saker som helt säkert skulle kunna slå väl ut – men inte i den allsvenska nykomlingen Falkenberg som har tappat flera nyckelspelare och därför kommer att få det väldigt tufft nästa säsong. Det skulle bli som i Landskrona. Bottenlag, svagt spelarmaterial och utan några större resurser.

Henrik Larsson hade passat mycket bättre i ett större lag som Malmö FF. Ja, jag vet det där med rivaliteten mellan MFF och Helsingborg, men det borde svenska mästaren och ”Henke” strunta i. Många supportrar var skeptiska till Rikard Norling som var starkt förknippad med AIK när han flyttade till Skåne, men den inställningen ändrades längs resans gång.

”Henke” har kunskapen och kompetensen och med MFF-profilen Daniel Andersson vid sin sida kan det bli väldigt bra. Till en början borde klubben anställa ”Henke” på kortsiktig basis för att se hur allt blir. Det skulle lyfta många spelare och tänk vilken stor grej det skulle bli i såväl Sverige som i Europa om Henrik Larsson skulle lyckas som tränare i MFF. Och med tanke på den sits som Malmö är i efter Norlings plötsliga avhopp finns det inte jättemånga alternativ, än mindre någon drömtränare som man ger ett femårskontrakt.

Rikard Norling valde att kliva av i ett jobbigt läge för MFF. Spelarna är på semester, inga nyförvärv är klara och upplägget inför nästa år var redan satt. Nu måste man ägna semestern åt att jaga en tränare – och det är inte helt enkelt eftersom Magnus Haglund, Nanne Bergstrand, Janne Jönsson och flera andra tränare redan har skrivit på avtal med andra klubbar.

Så, vilka tränare är tillgängliga?
Jörgen Lennartsson gjorde ett bra jobb i Norge och med det svenska U21-landslaget och det är ingen stor skräll om han får jobbet, men vill MFF ha en tränare som kritiserades av sina egna spelare i Elfsborg för sitt spelsätt? Elfsborg spelade attraktivt med Magnus Haglund, men det spelsättet försvann med Lennartsson som tränare.

Malmö FF borde göra allt för att hitta en tränare som kan bygga vidare på den attraktiva fotbollen laget har spelat under de senaste åren. Kolla på AIK. Mikael Stahre förde laget till SM-guld 2009, året efter Rikard Norling hoppat av. Han gjorde inga stora förändringar utan körde vidare på Norlings bygge.

”Henke” är rätt tränare för Malmö FF. Han står för samma filosofi som MFF-spelarna – båda förespråkar en attraktiv fotboll. Han har haft en imponerande karriär som spelare vilket gör honom till en tränare MFF-spelarna skulle lyssna på och respektera. Han känner Daniel Andersson efter flera år tillsammans i landslaget. Dessutom har han stor erfarenhet av internationell fotboll vilket är värdefullt när Malmö ska ut i Europa.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

Per-Mathias Högmo tipsade Djurgården om vännen Leif-Gunnar Smerud som tränar Hönefoss, men när Bosse Andersson klev in som sportchef jobbade han för att få in sin vän Pelle Olsson. Så blev det. Herregud vad intressant det ska bli att följa Dif nästa säsong.

Högmo stod för fart och fläkt och fick verkligen fart på Djurgården. Nu kommer Pelle Olsson in i klubben och om du slår det namnet på synonymer.se så lär du få upp: försvarsinriktad, värdesätter en stark organisation, laget för jaget, åker aldrig ur allsvenskan, bra på att arbeta med små resurser.

Pelle Olsson tog över Gefle 2005 och sedan dess har experter tippat att laget ska åka ur varje år, men gång på gång har man motbevisat alla tyckare. Man tager vad man haver och det är klart att Pelle Olsson tvingats att prioritera försvarsspel och organisation för att hans lag ska hänga kvar i allsvenskan. Något annat hade varit naivt och förmodligen gjort att man inte hängt kvar i så många år.

Det är fantastiskt kul att en tränare som har fått en tråkstämpel efter att ha gjort ett imponerande jobb i en liten klubb nu får chansen i en mycket större förening där förutsättningarna är bättre. Det är kul att se att det går att få chansen efter att ha förtjänat den.

Samma dag som Pelle Olsson presenterades som ny tränare för Djurgården sägs det att deras förre manager Magnus Pehrsson är klar som förbundskapten för Estland. Av en ren slump sprang jag in i ”MP” vid centralstationen. Vi pratade ett tag och så här sa han om Pelle Olsson som tränare för Djurgården:

– Det ska bli oerhört intressant att följa. Det var kanske inte helt oväntat med tanke på att Bosse är tillbaka som sportchef. Bosses styrkor blandat med Pelles styrkor kan bli väldigt bra.

Jag håller med Magnus – det ska bli oerhört intressant att följa Pelle Olsson i Djurgården. Han har ju dessutom fått Mikael Dahlberg och Johan Oremo att leverera, det lyckades ingen i Djurgården med.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

IFK Göteborg var länge med i guldstriden men slutade trea i allsvenskan. Ett starkt försvarsspel, spelare som kämpar hårt tillsammans, allsvenskans bästa bollspelare i Pontus Farnerud och målfarliga Tobias Hysén framåt – ungefär så kan man väl sammanfatta Blåvitts säsong. För det var ju faktiskt så att lagets två största kreatörer var Farnerud och Hysén. Farnerud har redan lämnat klubben – och nu är även Hysén på väg bort. Hur ska du reparera skadorna, Håkan Mild?

Maccabi Haifa vill ha Tobias Hysén. Anfallaren kan tänka sig att flytta. Klubbarna förhandlar eftersom 31-åringen har två år kvar på kontraktet och en övergång är ganska nära. Enligt israelisk media kostar Hysén 700 000 euro och avtalet som diskuteras är på tre och ett halvt år. Om föreningarna kommer överens har Håkan Mild ett stort håll i bygget som måste lagas.

Tobias Hysén gjorde 14 mål, kom tvåa i den allsvenska skytteligan och utsågs till seriens mest värdefulla spelare. Han är en av få allsvenska spelare som är med i det svenska landslaget och dessutom är lagkaptenen väldigt viktig utanför planen. Det är egenskaper man inte ersätter så lätt, faktum är att det förmodligen inte går att ersätta.

Hysén var på väg att lämna Göteborg för två år sedan. Då jagades han av belgiska Club Brügge, men valde till slut att förlänga kontraktet med Blåvitt till 2015.

”Med det sagt så lovar jag ingen att jag stannar till 2015, men tanken är att jag åtminstone är kvar året ut”, sa han då.

Snart kan vi ha facit i hand och mycket tyder på att anfallaren blev kvar året ut, som han sa, och lämnar innan kontraktet löper ut.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

Allsvenskans stora pris är här för att stanna. Den nya fotbollsgalan är redan väldigt bra och jag är övertygad om att den kommer att växa med tiden. Fotbollsgalan, som är på måndag, har en del att lära, bland annat genom att Erik Hamrén, Håkan Ericson, lagens tränare, lagkaptener och journalister borde vara jury.

De flesta vinnarna var ganska väntade, men visst borde Per-Mathias Högmo fått pris som Årets tränare. Rikard Norling gjorde ett väldigt bra jobb och förde Malmö FF till SM-guld, men Högmo tog över ett Djurgården i kris, tog 40 poäng på 22 matcher och hade en stor betydelse för lagets lyft. Nu är han norsk förbundskapten.

Sedan tycker jag att Daniel Amartey borde ha fått pris för Årets nykomling. Melker Hallberg vann, men för mig utmärkte sig både Amartey och Sam Larsson mer den här säsongen.

Amartey var fantastisk som mittback och dominerade under hösten och det är inte för inte att Liverpool visar intresse för 18-åringen. Sam Larsson fick den här säsongen ett genombrott, gjorde 23 matcher från start i IFK Göteborg som spelade för guld. Dessutom vann han lagets interna assistliga (åtta stycken) och kom femma i den interna skytteligan (fyra stycken).

Kul med Årets fint som pris och Imad Zataras show med AIK:s Martin Lorentzson var grym. Välförtjänt och roligt att John Alvbåge fick fotbollskanalen.se:s pris Årets röst. IFK Göteborgs målvakt vågar säga vad han tycker och det var stort när han vid oroligheterna i cupfinalen greppade mikrofonen och lugnade fansen.

Däremot var det onödigt av Alvbåge, när han tog emot priset, att gå till personangrepp mot Jonas Thern. Det är löjligt att ge sig på någons utseende.

Förutom Högmo och Amartey gick mina röster till vinnarna: Etrit Berisha, Per Karlsson, Jiloan Hamad och Tobias Hysén. Så här röstade jag.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

Det är oerhört ledsamt att inte få se Pontus Farnerud spela fotboll nästa säsong. Om det är ledsamt för mig så är det säkert tragiskt för honom själv och olyckligt för IFK Göteborg och svensk fotboll.

En frisk Pontus Farnerud är överlägsen i allsvenskan. Tyvärr har han alldeles för ofta under tiden i Blåvitt dragits med skador vilket har hindrat honom från att köra för fullt. Huvud och fötter är toppklass och jag är otroligt glad över att mittfältaren valde att spela i allsvenskan, det har varit ett sant nöje att följa honom i IFK Göteborg.

Pontus Farnerud är inte bara klok på fotbollsplanen utan även utanför. Vid intervjuer och snack med honom har man oftast fått något i utbyte och tankarna har varit väldigt kloka. Därför förutsätter jag att IFK Göteborg har gjort allt i sin makt eller gör allt i sin makt för att behålla 33-åringen i sin klubb.

Själv säger han till IFK Göteborgs hemsida att: ”Fotboll i någon form vill jag hålla på med. Kanske som tränare, scout eller inom media.”

Tanken på Pontus som tränare känns självklar och spännande. Han har alla förutsättningar för att lyckas som det och det hade varit bra för svensk fotboll. Scout hade givetvis också passat bra och i media hade han med all säkerhet varit en lysande expert och analytiker.

Grattis den som lyckas knyta till sig Pontus Farnerud. Jag är övertygad om att han kommer att lyckas med nästa projekt han tar sig an.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

Man kan fira en födelsedag på olika sätt. Som att åka till Riddarholmen för presskonferens med Sven-Göran Eriksson och sedan vidare till Tele2 Arena för presskonferens med Hammarby.

Jag har stor respekt för ”Svennis” tränarkarriär med allt från engelsk förbundskapten till italiensk mästare, men att se honom sitta och prata om alla otrohetsaffärer är bara trist.

På väg till Tele2 Arena dök nyheten upp om att Pelle Olsson är högaktuell för Elfsborg. Gefles ordförande Leif Lindstrand ville inte avslöja för mycket men sa att han hade hört ett rykte om det. Och när han säger så då är det klart att han vet om att Elfsborg drar i deras tränare.

Pelle Olsson är värd chansen att ta över ett större lag. Under nio år har han gjort ett jättejobb med små resurser i Gefle och det skulle vara väldigt spännande att se honom i ett bra lag som vill vara spelförande.

I Gefle har han som sagt tvingats jobba med små resurser och då har han fått prioritera försvarsspelet för att varje år kriga sig kvar i allsvenskan. Därmed har hans signum blivit en tränare med ett organiserat försvarsspel.

I Gefle har Johan Oremo och Mikael Dahlberg lyckats under Pelle Olsson, men båda floppade i Djurgården. Tränaren har fått fart på flera offensiva spelare som Simon Lundevall, Jonas Lantto och Jakob Orlov. Det visar att han inte bara är en defensivt skicklig tränare.

Det är överraskande om Elfsborg väljer Pelle Olsson, men det kommer att bli väldigt intressant att följa klubben om det blir så.

***

Hammarby hade alltså presskonferens i Tele2 Arena och där presenterades Nanne Bergstrand som tränare och Mats Jingblad som sportchef.

Bajen ska vara väldigt glada över sin tränarrekrytering och frågan är inte om Nanne är redo för Hammarby – utan om Hammarby är redo för Nanne.

Nanne har tränat Kalmar FF i tolv år och under den tiden har Hammarby haft nio olika huvudtränare. Om klubben för en gång skull ger sin tränare tid och prioriterar kontinuitet så kommer det här att bli lyckat. Nanne Bergstrand är duktig på att bygga ett lag och har visat att han är en bra tränare och framför allt en skicklig taktiker.

Att 57-åringen tar över Hammarby är inte jätteförvånande med tanke på att han efter bortaderbyt mot Öster pratade om att han inte nödvändigtvis måste träna ett allsvenskt lag utan att han snarare söker en utmaning. En utmaning får han verkligen i Bajen.

I Kalmar tog Nanne Bergstrand SM-guld 2008 och den här säsongen slutade hans lag fyra i allsvenskan.

Följ Andréas Sundberg på Twitter

Det var svårt att ta in den där ofattbara nyheten i maj: AIK:s 32-årige målvakt Ivan Turina var död. Ett fruktansvärt besked och det var en konstig och sorglig arbetsdag på Karlberg. Mitt i sorgen var det vackert att se värmen från övriga fotbolls- och supporter-Sverige. Rivalitet finns mellan klubbar, men när tragedin slog till fanns förståelse, respekt och stöd. Det var vackert och viktigt. Minnet av spelare, ledare, styrelse, fans, supportrar från rivaler och andra människor vid minneslunden är det starkaste jag bär med mig från den allsvenska säsongen 2013.

Ivan Turina avled i sömnen i sin lägenhet i Solna. AIK:s krishantering omedelbart efter tragedin var exemplarisk och många visade upp ett starkt ledarskap i en svår stund.

Bara fyra dagar efter den tragiska händelsen spelade AIK mot IFK Göteborg på Friends Arena. Det var sorgligt men vackert att se båda lagen ställa sig framför hemmalagets klack för en tyst minut. Ivan Turina var en av allsvenskans bästa målvakter, men framför allt var han en fin och omtyckt människa.

AIK slutade tvåa i allsvenskan fem poäng efter Malmö FF. På upptaktsträffen var Rikard Norling den enda tränaren som trodde på sitt eget lag – och han fick rätt. Norling fick sin första titel som huvudtränare och det är inget snack om att MFF var bäst 2013.

Malmö spelade en attraktiv fotboll som höll hela vägen in i mål. Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander och Ricardinho bildade allsvenskans bästa backlinje, Jiloan Hamad var seriens bästa mittfältare och framåt levererade Magnus Eriksson poäng efter poäng. Dessutom var Guillermo Molins återkomst en värvning med fingertoppskänsla. ”Gische” svarade för åtta mål på elva matcher, två av fullträffarna kom när guldet säkrades mot Elfsborg.

MFF har något väldigt spännande på gång och efter årets svaga resultat för de svenska lagen i Europa ska det bli oerhört intressant att följa deras väg mot Champions League. En bra start på resan mot CL är att Rikard Norling stannar.

Men Norling i all ära, årets tränare 2013 var Per-Mathias Högmo. Han tog över ett Djurgården i kris som bara hade fyra poäng på åtta matcher. Den norske tränaren gjorde succé och tog 40 poäng på 22 matcher och lyfte upp Djurgården till en sjunde plats. Som Mikael Stahre sa: ”Det blir inte lätt för den tränaren som kommer efter, som ska köra nästa år.”

Magnus Pehrsson (Djurgården) och Anders Torstensson (Mjällby) hoppade av sina tränaruppdrag. Jörgen Lennartsson fick sparken från Elfsborg. De regerande mästarna gjorde en svag säsong och slutade sexa. Mohamed Bangura blev inte årets värvning som många trodde och rutinerade spelare som Anders Svensson, Stefan Ishizaki och Lasse Nilsson visade inte upp samma fina form som de hade under guldåret 2012.

David Elm fick lite speltid av Jörgen Lennartsson och flyttade därför till Kalmar. Det gav det småländska laget ett rejält lyft. Höstsäsongen var väldigt stark och slutade med en fjärdeplats.

Årets debatt var den om IFK Göteborgs spelsätt. Den förre bronshjälten från VM 1994 Jonas Thern myntade uttrycket ”brottarfotboll” och sonen Simon i MFF var inte sen med att hänga på i pappas kritik. ”Blåvitt” var länge med i guldfajten, men var alldeles för beroende av Tobias Hysén. När anfallaren skadade sig, i samband med Sveriges match mot Tyskland, så försvann lagets viktigaste spelare och guldet var kört. Säsongen slutade med en tredjeplats.

Ett annat lag som länge spelade för guld var Helsingborg. HIF ledde faktiskt allsvenskan flest gånger, men hösten var under all kritik och det blev bara en seger på de åtta sista matcherna vilket resulterade i en femteplats.

Rachid Bouaouzan fick sparken vilket gjorde att flera spelare kritiserade sin egen klubb. Beslutet var märkligt och det var ironiskt att han tvingades lämna föreningen efter att ha blivit nersparkad av assisterande tränaren Erik Edman på en träning – det var ju just Edman som fick Bouaouzan till Helsingborg efter att de lärt känna varandra i engelska Wigan.

2013 var året då storklubbarna var tillbaka i tabelltoppen och de mindre föreningarna hamnade på lägre placeringar.

Häcken var årets flopp. Laget slutade på andra plats 2012 och inför årets säsong trodde många på guld. Men det blev en tiondeplacering. Moestafa El Kabir klarade sig undan med hedern i behåll med sina tolv mål och målvakten Christoffer Källqvist försökte charma på sitt sätt, tunneln på Mjällbys Marcus Ekenberg höll hög klass.

Mjällbys år var konstigt. Tre gånger under säsongen låg laget trea i allsvenskan, men hela klubben rasade ihop. Rubrikerna man fick i media handlade inte om ett bra spel och fina resultat utan om en berusad klubbdirektör på Swedbank Stadion i Malmö, minkbråk, en sparkad sportchef, en tränare som avgick efter kritik från spelarna och en spelare som träffades av ett päron på Stockholms Stadion.

De regerande mästarna Elfsborg

Årets snyggaste mål gjorde Kennedy Igboananike. Bicykletan mot Halmstad var fantastisk. Efter att anfallaren varit fast i Djurgårdens frysbox gav han svar på tal och gjorde den här säsongen 14 mål för AIK. Kennedy delade andraplatsen i skytteligan med Tobias Hysén, en fullträff efter Imad Khalili som under sommaren lämnade IFK Norrköping för Helsingborg.

2013 blev den sista säsongen för flera trotjänare. Henrik Rydström gjorde 21 säsonger i Kalmar FF, Mattias Hugosson 16 i Gefle, Daniel Tjernström 15 i AIK, Daniel Andersson 14 i MFF, Daniel Bernhardsson 14 i Gefle och Daniel Andersson 9 i HIF. Alla spelarna fick värdiga avsked och det är viktigt och fint.

Flera unga spelare tog för sig och visade att allsvenskans framtid är ljus. Djurgårdens Daniel Amartey, IFK Göteborgs Sam Larsson, Kalmar FF:s Melker Hallberg och Häckens Simon Gustafsson var alla bra.

Syrianska och Öster lämnade allsvenskan. Syrianska var seriens sämsta lag men att Öster åkte ur var onödigt. På pappret hade man ett lag för allsvenskan och i många förlustmatcher var man det bättre laget. En av matcherna jag tänker på var hemmaderbyt mot Kalmar FF.

Brommapojkarna spelar i allsvenskan 2014 och det är kul att se när en attraktiv fotboll lönar sig. Tränaren Roberth Björknesjö har gjort ett imponerande jobb i klubben och under årets säsong gick han sällan ifrån sin idé om en spelande fotboll med tanken att utveckla lagets spelare. Flera unga talanger tog för sig och bland de rutinerade spelarna imponerade Andreas Eriksson, Mauricio Albornoz och Pontus Segerström.

Allsvenskan 2013 är slut. Men vi som älskar ligan behöver inte deppa för mycket. Snart är vintern här och det betyder att våren måste vara på väg.

Här är allsvenskans bästa spelare 2013, enligt mig: Etrit Berisha (Kalmar FF) – Miiko Albornoz (MFF), Per Karlsson (AIK), Pontus Jansson (MFF), Ricardinho (MFF) – Jiloan Hamad (MFF), May Mahlangu (HIF), Celso Borges (AIK), David Accam (HIF) – Tobias Hysén (IFK Göteborg), Magnus Eriksson (MFF).

Avbytare: John Alvbåge (IFK Göteborg), Johan Larsson (Elfsborg), Daniel Amartey (Djurgården), Jakob Johansson (IFK Göteborg), Moestafa El Kabir (Häcken), Guillermo Molins (MFF).

Följ Andréas Sundberg på Twitter