Rätt att Hamrén vill ha MFF-målvakten

Det har varit kul att se MFF hålla jämna steg med sådana storlag och flera spelare har visat att de är redo att ta nästa steg. Det går att nämna många spelare men i det här inlägget vill jag lyfta Robin Olsen som har storspelat i flera matcher. Mot Juventus gjorde målvakten flera svettiga räddningar och det är lätt att förstå att både Sverige och Danmark vill säkra upp honom.

Robin Olsen har själv berättat att Erik Hamrén ringt honom och det är helt rätt av förbundskaptenen att ligga på. Inför det här året hade Olsen bara nio allsvenska matcher från start. Den här säsongen har han övertygat stort i både allsvenskan och mot bra lag i Europa och lägg där till att han utsågs till allsvenskans bäste målvakt, och om utvecklingen fortsätter så känns 24-åringen som en bra arvtagare till Andreas Isaksson.

***

Om det är något Malmö FF har saknat i Champions League så är det bredd. Markus Rosenberg levererade mot Olympiakos, men det är bara han som har gjort mål. Tänk om Guillermo Molins hade varit skadefri. Han är också en poängspelare som har internationell erfarenhet. Och då hade Åge Hareide haft alternativ. Nu är det inte så mycket att välja på utan MFF har kört på med samma spelare vilket har varit helt rätt.

***

Rikard Norling har blivit lite av en hackkyckling nu när han åkte ur norska ligan med Brann. Folk glömmer snabbt. Han tog SM-guld med MFF och värvade spelare som Emil Forsberg och Erik Johansson som har gjort succé och nått landslaget, samt att han skolade om Markus Halsti till mittfältare. Tveksamt om MFF hade nått Champions League utan den trion.

***

Det blir alltså Groningen för Simon Tibbling. Vi satt på redaktionen och diskuterade om det holländska mittenlaget är bättre än Djurgården. Det är man, men frågan är var Groningen hade slutat i allsvenskan? I år gjorde Tibbling sin bästa säsong i Djurgården, men han saknar fortfarande poäng. Ett mål och fyra assist på 30 matcher är inte jättebra och det är något han måste förbättra i Holland.

***

Kollade på Superlive och John Alvbåge pressades om Jörgen Lennartsson. Målvakten hade inget negativt att säga om sin nye tränare och ville snabbt byta samtalsämne när han fick frågor om Lennartssons tid i Elfsborg. Det ska bli otroligt spännande att följa Blåvitt nästa säsong. Kul för Lennartsson om han tar revansch efter allt som hände i Elfsborg, och jag håller med Alvbåge om att hans tränare lär vara hyfsat sugen på att ta just revansch.

***

Det ska även bli spännande att se Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Yttermittfältaren gjorde tio assist i jumbolaget BP, och det är lätt att glömma att han “bara” är 22 år med tanke på att han har varit med i allsvenskan sedan 2007. Eftersom han gjorde en bra säsong och att han även har varit med i det framgångsrika U21-landslaget samt att han var Bosman så trodde jag faktiskt att han skulle gå till ett bättre lag än IFK Norrköping.

Vet att Helsingborg ville ha honom, men det var när Jesper Jansson var sportchef. Nu bestämmer Henrik Larsson det mesta i HIF och det lär ha varit han som stoppade en värvning av Bärkroth. Men det är bara att tacka för Norrköping som hade en tuff säsong i år, men som då spelade med många unga killar. De borde ha lärt sig en hel del av det här året och vara ännu bättre nästa säsong.

Juventus hade sex raka bortamatcher i Champions League utan seger, men inför avspark på Swedbank Stadion var ändå känslan att det italienska storlaget skulle växla upp. De var tvungna att växla upp eftersom de bara låg trea i gruppen och det är ju så typiskt italienskt att vara som bäst när det väl gäller.

Men när domaren Pedro Proenca blåste igång matchen visade Malmö FF samma aggressivitet och skicklighet som de tidigare gjort hemma mot Salzburg, Olympiakos och Atletico Madrid. Fansens tryck gav spelarna energi. MFF förde spelet och var det bästa laget i den första halvleken.

Hemmalaget raderade bort motståndarnas storstjärnor. De centrala mittfältarna Enoch Kofi Adu och Markus Halsti gjorde ännu en bra match i Champions League och målvakten Robin Olsen storspelade, men MFF saknade spets framåt för att såra Juventus på allvar.

Efter den första halvleken levde drömmen om slutspel i Champions League och det var ett skakat Juventus som lämnade planen efter 45 minuter.

Men det var ju det där med typiskt italienskt och bäst när det gäller. Det finns så mycket skicklighet i Juventus som leder Serie A och som har vunnit ligan tre år i rad. Laget växlade upp direkt i den andra halvleken, höjde tempot och pressade tillbaka Malmö FF, och det kunde mycket väl ha rullat iväg ganska snabbt.

I den 49:e minuten kom matchens första mål. Juventus ställde om blixtsnabbt och Erik Johansson hann inte med Fernando Llorente som blev fri, rundade Robin Olsen och rullade in 1-0.

Malmö försökte rycka upp sig för en kvittering men det var lite för mycket slarv i passningsspelet, framför allt genom Ricardinho som återigen gjorde en svag CL-match, så man fick svårt att etablera anfall.

Åge Hareide försökte genom att byta in Pawel Cibicki för att få lite mer speed i anfallet, men i stället för att trycka på så ville domaren synas.

För i den 88:e minuten skulle Erik Johansson haft en frispark när han föll ihop efter en duell, men domaren friade och Carlos Tevez blev fri och avgjorde matchen. Ridå.

Hemmaspelarna protesterade mot domaren som ville synas ännu mer och visade upp ett rött kort till Johansson och ett gult till Markus Rosenberg.

Förstår MFF-spelarnas ilska, domaren var inte bra och han tog för många dåliga beslut som påverkade resultatet och som även påverkar framtiden, men Juventus vann rättvist

Inte alls bra för MFF att tvingas spela utan Erik Johansson i den sista omgången som är otroligt viktig. För även om laget inte kan ta sig till slutspel i Champions League så har man fortfarande chans att nå slutspel i Europa League. Seger borta mot Olympiakos och MFF slutar trea i gruppen.

Malmö måste ha ett aggressivt försvarsspel, vårda bollen när man har den och våga flytta den framåt, och ta vara på de få chanser man får. Mot Atletico Madrid gjorde man alla de där sakerna bra utom att ta tillvara på målchanserna.

Malmö har fördel av den tunga planen och man är ett väldigt starkt hemmalag. Dessutom har Juventus sex raka bortamatcher i CL utan seger. Men italienska lag brukar ha en förmåga att kunna växla upp när det väl gäller, och i kväll är man i just ett sådant läge.

Med två omgångar kvar ligger Juventus trea i gruppen. Därför vill de givetvis ta poäng och helst vinna för att ta sig till slutspel och till och med ha chans att vinna gruppen.

Formen är bra. Juventus leder Serie A och i helgen besegrades Lazio med 3-0. Och just det att laget är mitt inne i säsong är givetvis en fördel.

Laget kryllar av storstjärnor som Andrea Pirlo, Paul Pogba och framför allt Carlos Tevez som är glödhet och leder skytteligan i Serie A.

Rutinen är stor och det är bara att ta målvakten Gianluigi Buffon som har gjort 79 matcher i Champions League och det betyder att han har lika mycket CL-rutin som hela MFF:s trupp tillsammans.

Just rutin är givetvis viktigt. Bara att se när Atletico Madrid gästade Malmö. De försvarade sig smart, väntade på misstag från hemmalaget och när chanserna dök upp gick det blixtsnabbt och effektiviteten var imponerande.

Det ska till något alldeles extra för att Malmö FF ska nå slutspel och det är ingen vild gissning att den sista omgången blir avgörande för att ta tredjeplatsen och nå Europa League. Men samtidigt har MFF slagit Olympiakos och Salzburg och skakat om Atletico Madrid på hemmaplan. Så det är ingen omöjlighet att ta poäng mot Juventus.

***

Malmö FF spelar 4-4-2, precis som mot Atletico Madrid: Olsen – Tinnerholm, Johansson, Helander, Ricardinho – Eriksson, Adu, Halsti, Forsberg – Kiese Thelin, Rosenberg.

Juventus spelar 4-3-2-1: Buffon; Lichtsteiner, Bonucci, Chiellini, Padoin; Marchisio, Pirlo, Pogba; Vidal, Tevez; Llorente.

***

Humor på MFF:s presskonferens när reporter från Malmö frågade Magnus Eriksson något som avslutades med att “du är ju en komplett mittfältare”.

Magnus Eriksson skruvade lite på sig innan han inledde svaret med “nu ser jag inte mig själv som en komplett mittfältare”.

Hur många kompletta fotbollsspelare finns det i världen?

***

Det är speciellt att vara i Malmö och bevaka Champions League-matcher. Det märks på stämningen på stan att det är något stort och viktigt som väntar i kväll. Det märks även på klubbens gamla storspelare som vi brukar ha med i Fotbollskanalen On Tour. Inför mötet med Juventus träffade vi Robert Prytz som bjöd på en del sköna anekdoter, som när han tunnlade Diego Maradona i en match i den italienska ligan.

Swärdh har tidigare jobbat tillsammans med Kalmar FF:s sportchef Thomas Andersson Borstam. Det var i Mjällby, där han var i fyra år och första säsongen förde han upp laget i allsvenskan.

Den 49-årige tränaren byter till en stabilare klubb. Åtvidaberg har haft problem med sin ekonomi och licensnämnden vill få in information om hur de tänker få rätsida på sina finanser. Dessutom har Swärdh varit tränare för laget under fyra säsonger i två olika omgångar och gjort bra resultat med små resurser – de två senaste åren har laget slutat åtta i allsvenskan. Det är svårt att göra det bättre och tror inte att han längre ser en realistisk utmaning.

Nu återförenas han alltså med Thomas Andersson Borstam i Kalmar FF. Laget gjorde en svag säsong och det är klart att den nye tränaren kan lyfta laget med hjälp av några förstärkningar. Peter Swärdh är en väldigt bra matchcoach, men inte lika bra på träningar. Styrkan är alltså den taktiska biten.

***

Gillar att Kalmar FF bygger långsiktigt på ledarsidan med Henrik Rydström som blir ny Tipselitansvarig och Stefan Larsson som blir assisterande tränare i U17-laget.

Alltid känsligt när tränare lämnar en klubb och vill ha med sig bra spelare och ledare till nya laget. Och det lär ju inte vara omöjligt att locka spelare från Kalmar till en större klubb med tryck runt om som Hammarby.

Känslan är att Hammarby kommer att värva fler spelare från Kalmar FF, och då blir Bajen bättre och Kalmar sämre. Så frågan är hur länge Nanne Bergstrands gata i Kalmar finns kvar?

***

Såg att Tobias Hysén var ute och svingade mot sin kinesiska klubb. Att det är kaos i föreningen och att träningarna är katastrof. Känns som att spelare som flyttar till Kina gör det enbart för cashen och inte för att utvecklas som spelare. Tänk om kritiken handlar om att han och familjen så gärna vill hem att det kanske inte gör något om man skickar en eller ett par kängor till sin klubb. Men det hade inte varit likt Hysén att bråka sig bort från ett lag.

Hysén lär göra en bra vinst om han skulle bryta kontraktet och återvända till IFK Göteborg. Det lär ha trillat in en del pengar på kontot efter ett år i Kina och om han flyttar tillbaka till Göteborg lär han få en saftig sign on och en mindre månadslön och det beror ju på att man betalar mer skatt på en månadslön, precis som det var för Markus Rosenberg när han flyttade till Malmö FF. Han fick mycket pengar i sign on och en ganska liten månadslön.

Hysén är inte den första spelaren som kritiserar fotbollen i Kina. Både Imad Khalili och Mohammed Ali Khan har också gått hårt åt deras liga. Det är synd att bra spelare lämnar allsvenskan för en liga som de ett år senare är så trött på att de vill återvända. Bättre att de stannar kvar då, men förstår att man kan lockas av pengar.

***

Enligt GT vill IFK Göteborg även ha Sebastian Eriksson och Tobias Sana. Gillar att man vill ha tillbaka gamla spelare. Svårt att veta var båda står i dag efter att Eriksson haft stora skadeproblem och Sana varit utfryst i ett par år. Men det är klart att det kan bli väldigt bra.

Eriksson var ju bra innan flytten till Italien och Sana imponerade också i Göteborg för några år sedan. Dessutom behöver Blåvitt ta in en central mittfältare, nu när Jakob Johansson och May Mahlangu har lämnat, och en vänsterytter som kan ersätta Sam Larsson.

Jens Gustafsson gjorde ett bra jobb i Halmstad. Han förde upp laget i allsvenskan och höll kvar klubben med små resurser och i år, när de flesta trodde att de skulle åka ur, lyfte han laget till en tionde plats, och det känns som att han fick ut max av truppen. Nu har han fått sparken för att HBK ville ha in Janne Jönsson. Ett vågat spel av både klubben och Jönsson.

Janne Jönsson var bäst betald i den norska ligan och där har han jobbat med bättre material än vad han nu får i Halmstad. Dels lär han vara dyr, dels blir det svårt att lyfta laget ytterligare om man inte gör en stor satsning.

Tråkigt för Jens Gustafsson, men nu med facit i hand så är det ingen jätteöverraskning att Jönsson tar över. Han är den som har gjort flest A-lagsmatcher i klubben och den senaste tiden har han varit ute en hel del i media och sagt att han vill flytta hem till Sverige. Och med tanke på att han har hus i Halmstad så var flytten ganska logisk. Man kan nästan se HBK:s iver när de fick veta att Jönsson ville vara tränare där. Men som sagt: Janne Jönsson och Halmstad kan bli ifrågasatta om det går dåligt i början med tanke på att Gustafsson som gjorde ett bra jobb sparkades.

Dessutom har laget tappat Mikael Boman, Gudjon Baldvinsson, Johan Blomberg och Oliver Silverholt så det finns en del att göra för Janne Jönsson.

***

Magnus Haglund har tagit över Elfsborg, Henrik Larsson Helsingborg, Janne Jönsson Halmstad och sedan ska IFK Göteborg, Kalmar FF, Falkenberg och Åtvidaberg ha nya tränare. Ska vi gissa att Jörgen Lennartsson hamnar i Göteborg, Peter Swärdh i Kalmar, Hasse Eklund Falkenberg och Andreas Thomsson eller Tor-Arne Fredheim i Åtvidaberg?

Det är en rejäl tränarcirkus i allsvenskan och det är även en del namn som nämns i klubbar i superettan och Division 1. Som att alltså Fredheim, som har gjort ett fantastiskt jobb i Ljungskile, kan ta över Åtvidaberg. Fredheim är bra på att leverera med små resurser och frågan är ändå om han inte vill avsluta jobbet på västkusten genom att föra upp LSK i allsvenskan, det var ju minst sagt nära i år.

Jonas Thern kopplas även ihop med Landskrona. Tror dock att det är tveksamt att han tar över ett Division 1-lag, dels eftersom han har sin akademi, dels med tanke på att han vill jobba som agent, som han berättade om i Lundhs podd.

***

Det där resonemanget Erik Hamrén hade angående att byta till höst-vår och att han sa att U21-spelarna är helt slut inför deras landskamper. Undrar om de spelar fler matcher än andra i Europa?

Fick höra sent på måndagen att spelarna inte hade fått startelvan men att de trodde på den som nu har presenterats, förutom att de flesta antog att Durmaz skulle få Hamréns förtroende i stället för Zengin. Så här startar alltså Sverige:

Isaksson – Krafth, Jansson, Granqvist, Bengtsson – Larsson, Källström, Kacaniklic – Zengin, Kiese Thelin, Bahoui.

Emil Krafth kom med i truppen när Mikael Lustig skadade sig och Anton Tinnerholm tackade nej. Nu går han alltså rakt in i startelvan och ställs mot Atletico Madrids Antoine Griezmann.

Är nyfiken på att se Pontus Jansson och Isaac Kiese Thelin. Men vem ska Erkan Zengin passa nu när inte Zlatan Ibrahimovic är med?

Sverige har bara vunnit två matcher under hela 2014, hemma mot Estland och Liechtenstein, och om det inte blir seger i kväll så är det första gången sedan 2002 som Blågult inte har vunnit en enda bortamatch på ett helt år.

2014 är bortafacit: 0-2-2.
2002 var bortafacit: 0-6-0.

På förhand är det inte mycket som talar för oavgjort eller seger. För när Erik Hamrén testar nytt och gör sex förändringar så mönstrar Frankrikes förbundskapten Didier Deschamps en stark startelva. Enligt L’Equipe är det bara två platser som är tveksamma – vem som spelar vänsterback och vilken spelare som tar platsen bredvid Pogba på mittfältet:

Mandanda (Marseille) – Sagna (Manchester City), Varane (Real Madrid), Mangala (Manchester City), Kurzawa (Monaco)/Digne (PSG) – Pogba (Juventus), Guilavogui (Wolfsburg)/Cabaye (PSG) – Valbuena (Dynamo Moskva), Payet (Marseille), Griezmann (Atletico Madrid) – Gignac (Marseille).

Matchen är utsåld. Tre spelare från Marseille får starta på sin hemmaplan och en (Valbuena) plus förbundskapten Deschamps har ett förflutet i klubben och gissa om de vill imponera för hemmapubliken? Frankrike vill verkligen vinna den här matchen och det kan bli åka av.

Det ska bli väldigt spännande att se Frankrikes duktiga mittbackar Varane och Mangala. Kommer även hålla ett extra öga på Pogba.

Finns det inga svagheter hos hemmalaget? Ja, är det en sak som fransk media ifrågasätter så är det fasta situationer. I de fem senaste landskamperna har Frankrike släppt in fyra mål på fasta situationer.

***

John Guidetti lär få speltid mot Frankrike. Det är han värd efter succén i Celtic och på måndagens träning ersatte han Kiese Thelin under spelövningen. Andra byten som gjordes var: Isaksson/Nordfeldt, Jansson/Helander, Bengtsson/Wendt, Källström/Ekdal, Zengin/Durmaz.

***

Zlatan Ibrahimovic, Marcus Berg, Mikael Lustig och Johan Dahlin åker inte med till Frankrike. Det betyder att John Guidetti, Isaac Kiese Thelin och Branimir Hrgota slåss om Zlatans plats. Och med Lustig borta borde Hamrén kalla in en riktig högerback i stället för att köra med vänsterfotade Bengtsson i en träningsmatch.

Anton Tinnerholm fick frågan men tackade nej på grund av skada. Precis som Tinnerholm har Johan Larsson imponerat i allsvenskan. Han är en modern ytterback med offensiven som främsta vapen. Han vann både Elfsborgs interna skytteliga och assistliga och utsågs till allsvenskans bästa försvarare. Kan då tycka att han har förtjänat att få vara med i truppen mot Frankrike, speciellt nu när både Lustig och Tinnerholm har sagt nej.

Det som talar emot Larsson är att han inte stod så högt i kurs hos U21-landslagets förbundskapten Håkan Ericson och han petades ur truppen flera gånger.

En annan högerback som borde vara med i snacket är Mattias Johansson. Han är också en offensiv ytterback, men det som talar emot honom är att han valde att nobba U21-landslagets viktiga playoff-möte med Frankrike och även om han har varit med i Hamréns trupp så var det ett tag sedan nu. Johansson har ju för inte så längesedan gått före både Tinnerholm och Larsson.

***

1-1 mot Montenegro var ingen höjdare. Erik Hamrén ställde som bekant upp med en offensiv startelva med förhoppningen att gå på knock och såga av Montenegro. Med en så offensiv uppställning ville man såklart se om Sverige kunde föra spelet och etablera anfall, det har man bara klarat av att göra i en EM-kvalmatch och det var hemma mot svaga Liechtenstein. Mot Österrike och Ryssland har man inte klarat av det och det gjorde man inte heller mot Montenegro.

Sverige var helt okej i den första halvleken och borde ha stängt matchen med ett 2-0-mål. Chanser fanns och närmast var Zlatan Ibrahimovic. Tycker dock att man spelade för mycket på förstalöpning, främst Albin Ekdal, och om man bara hade varit lite kyligare hade det blivit frilägen mot Montenegro som inte var inte bra, och det som förvånade mest med hemmalaget var hur de uppträdde när de inte hade bollen. Deras positionsspel och press var väldigt dåligt.

I den andra halvleken gick Sverige ner sig och Montenegro bjöds in i matchen. Trots att den egna insatsen var svag så valde spelarna att lägga fokus på domarens insats. De svenska spelarna och förbundskapten Erik Hamrén menade att Montenegros straff var billig och att Albin Ekdals bortdömda mål borde ha godkänts.

Båda situationerna kan diskuteras. Kan köpa att Montenegro fick straff, men håller med om att Ekdals bortdömda mål var ett väldigt tveksamt domslut.

Reagerade på hur de svenska spelarna uppträdde mot varandra. Förstår att man skäller på en lagkamrat någon gång och att det uppstår diskussioner, men mot Montenegro var det alldeles för många gånger som man klagade och gnällde på varandra och det såg inte bra ut. Det är bra att ha en vinnarskalle, men att man skäller ut lagkamrater gång på gång är inte okej och det är fel fokus. Det är bra att vissa spelare vill vara ledare på planen, men tycker inte att man är det när man skäller på lagkamrater efter att man själv satt dem i svåra lägen. Det blir som att man försöker skylla ifrån sig.

Reagerade även på att Erkan Zengin och Jimmy Durmaz sökte Zlatan Ibrahimovic nästan varje gång de hade bollen. Dels blir det lättläst, dels missar man att sätta andra spelare i bra lägen vilket inte är bra för laget. Och det ser ganska löjligt ut.

När Mikael Lustig gick sönder valde Hamrén att flytta över Pierre Bengtsson. Har svårt att förstå varför han inte tog in en högerfotad Sebastian Larsson. Vägrar han spela högerback? Bengtsson är extremt vänsterfotad och har svårt för att spela till höger. Det var synd för Sverige att Lustig skadade sig för han var bäst i backlinjen i den första halvleken. Och tråkigt för honom om det var en bristning som han åkte på efter att han precis har kommit tillbaka efter sin ljumskskada. Han var väldigt nere efter matchen och det kan man förstå.

Efter fyra EM-kvalmatcher är Sverige tvåa i gruppen med en seger och tre oavgjorda matcher. Klart att det är bra att vara obesegrad och Sverige lär ta sig till EM, men det är oroande att man bara har vunnit två matcher under hela 2014, i hemmamatcherna mot Estland och Liechtenstein, och att det är de enda gångerna då Sverige har klarat av att föra spelet och etablera anfall.

Tydligen sa Swärdh till klubben redan den 31 oktober att han inte fortsätter och i avtalet finns det en option om att han kan förlänga och den går ut i dag.

Det är enkelt att förstå varför han lämnar Åtvidaberg. Klubben är i ekonomisk kris och licensnämnden vill nu få in information om hur de tänker få rätsida på sina finanser. Dessutom har Swärdh varit tränare för laget under fyra säsonger i två olika omgångar och gjort bra resultat med små resurser – de två senaste åren har laget slutat åtta i allsvenskan. Det är svårt att göra det bättre och tror inte att han längre ser en realistisk utmaning.

Efter den första sejouren i Åtvidaberg var Peter Swärdh i Mjällby i fyra år. Där tog han under första året, tillsammans med den dåvarande sportchefen Thomas Andersson Borstam, upp laget till allsvenskan. Var Andersson Borstam är sportchef nu? I Kalmar FF.

Kalmar FF gjorde en svag säsong och det är klart att Swärdh kan lyfta laget med hjälp av några förstärkningar.

Peter Swärdh är en väldigt bra matchcoach, men inte lika bra på träningar. Styrkan är alltså den taktiska biten.

***

Sveriges träning var bara öppen för media i 15 minuter, men hörde ändå hur Erik Hamrén formade laget. Isaksson – Lustig, Granqvist, Antonsson, Bengtsson – Ekdal, Källström, Durmaz – Zengin, Zlatan, Forsberg.

Återstår att se om hälen känns bra för Zlatan, om den gör det så startar han alltså. Spännande om det nu blir så att Forsberg får starta på en kant. Tungt för Sebastian Larsson med ännu en petning.

***

Gillar att fyra A-landslagsspelare och lika många i U21 (Ekdal, Guidetti, Bahoui, Nordfeldt, Tibbling, Augustinsson, Karlström och Hedlund) är fostrade i Brommapojkarna.

Under vårsäsongen var Kalmar FF ett av allsvenskans bästa lag och då blev det 23 poäng på tolv matcher. Men hösten var inte lika rolig och då blev det bara 16 poäng på 18 matcher och en del förklaringar är att viktiga duon Ismael och David Elm var skadade och spelade lite samt att klubben sålde Melker Hallberg till Udinese.

Då är det inte konstigt utan logiskt att laget försämras och när inte klubben värvar bra ersättare så är det svårt för en tränare att trolla. Ledningen hoppades på Cesar Santin och Pär Eriksson, men anfallarna klarade inte av att lyfta Kalmar. Ändå slutar alltså allt med att Hasse Eklund tvingas lämna efter bara ett år i klubben och det är givetvis ett totalt misslyckande för Kalmar FF.

Tycker inte att Hasse Eklund har haft en så mycket bättre trupp än vad tabellen visar. Inför säsongen tippade jag Kalmar FF som åtta och det är inte så långt ifrån verklighetens elfte plats.

Det är inte helt enkelt att ersätta Nanne Bergstrand. Fråga Andreas Ravelli (Öster), Simon Hunt (Kalmar FF) och Sören Cratz (Helsingborg) som också sparkades eller avgick snabbt efter att de tagit över som tränare efter Bergstrand.

Vem tar över efter Hasse Eklund? Janne Jönsson? Och flyttar Eklund tillbaka till Falkenberg? Eller blir det Öster?

Det är en okej värvning men är inte övertygad om att han kommer lyfta Malmö FF. Skrev att MFF förhandlade med Lewicki för tre veckor sedan och på torsdagen presenterades han alltså tillsammans med Erik Andersson från Landskrona (som också har Roger Ljung som agent). Erik har, precis som hela Landskrona, haft en tuff säsong, men det är klart att 17-åringen är en spännande spelare (han debuterade i superettan som 15-åring) och det är helt rätt av MFF att plocka upp Skånes största talanger.

Två centrala mittfältare in, det känns som att någon eller några i MFF är på väg bort. Markus Halsti? Simon Thern?

***

Har precis landat i Montenegros huvudstad Podgorica för att bevaka landslaget. Matchen spelas på lördag och det mesta har handlat om Zlatan Ibrahimovic kan spela. Det lär avgöras i morgon då Sverige gör sin sista träning innan matchen. Om hälen känns okej startar han säkert, om den inte känns okej lär han inte riskera att förvärra skadan.

Utan Zlatan lär det stå mellan John Guidetti och Isaac Kiese Thelin. Guidetti är en hårt arbetande anfallare som är vass inne i boxen. Kiese Thelin är stor och stark, väldigt bra i luften och van vid att spela tillsammans med en annan anfallare.

Tror att Guidetti passar bäst så som Sverige spelar. Men båda har bra form efter lyckade insatser i Celtic och Malmö FF och vem som går först beror såklart på hur Erik Hamrén vill spela.

Så här tränade Sverige på torsdagens stängda träning: Isaksson – Lustig, Granqvist, Antonsson, Bengtsson – Ekdal, Källström, Larsson/Durmaz – Zengin, Ibrahimovic, Durmaz/Forsberg.

***

Är med i Radio Råsunda som är en podcast som AIK-supportrarna Björn Enjebo, Martin Wicklin och Joakim Fröberg driver. Det var kul att snacka om deras säsong, går att lyssna här. Man kan lugnt säga att AIK är en klubb som berör många och fansens passion är stor. Alla som håller på Gnaget har åsikter om vad som är och har varit bra och dåligt. Kritiserade Ibrahim Moro för att han inte inser vad han är bäst på och fick hugg direkt inne i studion. Gillar när det är högt i tak och att man kan tycka olika.

Vi pratade även nyheter som att Nabil Bahoui äger en del av sig själv vilket betyder att han får pengar om AIK säljer honom, precis så som det var med Robin Quaison. Att AIK ville ha Sirius Stefan Silva i somras men att han då var för dyr och att affären blir billigare nu eftersom det finns en utköpsklausul på 500 000 kronor.

En del snack om Andreas Alm blev det också. Tycker att det saknades spelidé under framför allt vårsäsongen och även om det blev bättre så är min åsikt att det ofta kändes som att man hoppades på att Nabil Bahoui skulle leverera. När han inte gjorde det så var även laget svagt. Och det blev ett jäkla liv i studion när jag började prata om att Malmö FF har dragit ifrån.

John Guidetti har varit i Manchester City sedan 2008 och under tiden har han varit utlånad till BP, Burnley, Feyenoord och Stoke. I Feyenoord blev det stor succé med 20 mål på 23 matcher. Därefter kom sjukdomen som höll honom borta länge. Manchester City har hela tiden trott på sin anfallare och lagt resurser på honom. I sommar går avtalet ut och det är klart att man inte vill att han går som Bosman utan man vill givetvis ha något tillbaka.

Därför tror jag att Manchester City säger till Guidetti att de vill förlänga kontraktet och kanske till och med lockar med en rejäl löneförhöjning. Anfallaren skriver på och sedan säljs han.

***

Nicklas Bärkroth är på väg till Helsingborg och det känns som en bra värvning. Mittfältaren gjorde tio assist i BP och det är bra gjort med tanke på att laget slutade sist i allsvenskan. HIF behöver värva spelare och Bärkroth förstärker högerkanten.

***

Pierre Bengtsson är nära en övergång till tyska Mainz. Vänsterbacken har fått ett kontraktsförslag och har även börjat jobba med agenten Ivan Benes som har bra kontakter i Tyskland. Byta danska ligan mot Bundesliga är givetvis ett bra steg och laget tränas av Kasper Hjulmand som Bengtsson hade som assisterande tränare i Nordsjälland. Mainz ligger på åttonde plats i den tyska ligan.

Gillar C More och Offsides fotbollsgala och tror att spelarna tycker att det är kul när journalister, tränare, lagkaptener och förbundskaptener röstar.

***

AIK:s delårsrapport blev en snackis. Skrev i somras att Palermo köpte Robin Quaison för 20 miljoner kronor och vid avslöjandet om Eero Markkanen pratade klubben om en eventuell rekordförsäljning, men när delårsrapporten kom gick det att läsa att AIK ”bara” fått drygt 24 miljoner kronor för båda spelarna.

Vi på fotbollskanalen.se stod på oss och rapporterade ändå att Palermo köpt Quaison för ungefär 20 miljoner kronor, trots vad delårsrapporten visade och jag är helt övertygad om att uppgifterna stämmer.

Nu har Expressen publicerat avtalet och de har exakt samma uppgifter som vi har: att Palermo köpte Robin Quaison för 1 975 000 euro. Att en miljon euro fördes över direkt och att resterande 975 000 euro ska föras över nästa sommar. Och att det dessutom kan komma in ganska bra med pengar om klausuler slår in.

Hur kan då AIK bara redovisa 24 miljoner för Quaison och Markkanen? Ja, det är svårt att svara på, men precis som vd Thomas Edselius säger så tillkommer agentkostnader (precis som en mäklare tar betalt för att sälja en lägenhet) och sedan kan ju andra parter få pengar. Till exempel kan ju en spelare äga en del av sig själv (Robin förlängde ju kontraktet 2013), eller så kan andra personer äga en del av en spelare och det finns säkert en mängd olika upplägg som en klubb kan göra. Men visst, man kan spekulera hur mycket som helst, men fakta är att Palermo köpte Robin Quaison för 1 975 000 euro och sedan kan vi givetvis försöka få fram vad AIK har gjort med pengarna.

Det här är inget konstigt. Vi har sett det flera gånger tidigare, som när det skrevs om att AIK sålde Mohamed och Teteh Bangura för 30 miljoner styck, men när delårsrapporten kom så gick det att läsa att klubben bara fått 33 miljoner för båda stjärnorna.
Eller som när IFK Göteborg sålde David Moberg Karlsson till Sunderland, när Wanderson lämnade Gais, när Kalmar FF sålde Ari da Silva eller när Tokelo Rantie lämnade Malmö FF.
Olof Lundh har skrivit en bra krönika om det här.

Malmö FF gjorde en stark insats hemma mot Atletico Madrid och bäst var de centrala mittfältarna Markus Halsti och Enoch Kofi Adu tillsammans med högerbacken Anton Tinnerholm. Imponerande att glänsa när man möter spelare som Gabi, Koke och andra världsstjärnor.

Det är inte första gången Halsti gör en väldigt bra match mot ett starkt lag i Europa, tänker bland annat på hemmamatchen mot Salzburg där han gick ner som mittback och stoppade det mesta. Det är imponerande att 30-åringen nästan alltid gör det så bra och det spelar ingen roll om han får spela på mittfältet eller i backlinjen.

Nu går Halstis kontrakt ut och det förvånar att MFF inte har säkrat upp honom ännu. För det är klart att det borde vara hög prioritet på att förlänga det avtalet. Halsti har fått ett kontraktsförslag men det var han inte nöjd med och det blir intressant att se hur det blir. Det borde finnas alternativ för honom, men frågan är hur heta klubbar det rör sig om i så fall? Vet att det har funnits intresse från MLS.

Vill han inte vara kvar i klubben? Det är klart att Daniel Andersson också ser hur bra Halsti har varit och därför känns det givet att göra allt för att behålla honom.

***

En annan spelare vars kontrakt går ut är Ricardinho och där är jag inte lika övertygad om att MFF borde förlänga, det är åtminstone inte lika hög prioritet som på Halsti. Vänsterbacken har fått ett kontraktsförslag, men han är inte nöjd med det för att han vill ha ungefär samma lön som tidigare. Och då förstår jag att MFF tvekar.

Ricardinho har inte varit lika vass i år som tidigare säsonger. Det har slarvats en del med passningsspelet och defensivt finns det en del att önska i positionsspelet. I både allsvenskan och ute i Europa.

Atletico Madrid slog ut MFF:s vänsterback gång på gång och gjorde flera mål efter inlägg från sin högerkant. Men samtidigt måste man tänka på att Ricardinho mötte Juanfran som är en av världens bästa ytterbackar och när Atletico överbelastade på MFF:s vänsterkant med spelare som just Juanfran, Raul Garcia och Arda Turan, ja då är det inte många vänsterbackar som löser den uppgiften.

Men om man ser till hela säsongen så känns det inte helt givet att Malmö FF borde förlänga med Ricardinho. Men det är klart, det beror på vad det finns för alternativ. Kan Daniel Andersson hitta en bättre vänsterback? I Sverige ser jag ingen annan som skulle kunna lyfta MFF och det talar för att klubben förlänger med Ricardinho.

Så vad finns det för alternativ utomlands? Behrang Safari, 29, har varit utomlands i sex år och varför inte kolla om han är sugen på att återvända? Vänsterbacken har visserligen två år kvar på avtalet med Basel så det kanske blir svårt att köpa loss honom, men om han vill och om MFF vill så varför inte?

Även om han inte återvänder till nästa säsong så är det ju ingen omöjlighet att MFF blir nästa klubb för 29-åringen.

***

Erik Hamrén var på plats på Swedbank Stadion och fick se Anton Tinnerholm göra en stark insats. Tinnerholm har varit väldigt bra i MFF. Han är bra på att stänga sin kant samtidigt som han klarar av att följa med upp i offensiven och om du gör det så bra mot ett lag som Atletico är det klart att han borde vara aktuell för landslaget. Han känns som ett bättre alternativ som högerback än extremt vänsterfotade Pierre Bengtsson som har haft den positionen i de senaste landskamperna.

Hamrén tog bara ut två mittbackar i truppen som ska EM-kvala mot Montenegro och spela träningslandskamp mot Frankrike. De resterande två tar han ut efter de europeiska cupmatcherna som spelas under torsdagskvällen.

Erik Johansson skadade sig mot Atletico och det är tveksamt om han kan vara med. Då känns det som att det står mellan Pontus Jansson, Rasmus Bengtsson, Filip Helander, Jonas Olsson och Per Nilsson.

***

Jimmy Durmaz var inte ens med i truppen när Olympiakos spelade mot Juventus. Vet inte om han är skadad eller petad, men hittar inget om någon skada på deras hemsida. I landslaget är mittfältaren given, men i klubblaget går det tyngre.

Atletico Madrid kom till Swedbank Stadion och efter Malmö FF:s 0-5-smäll i Madrid trodde många att det skulle bli en alldeles för svår uppgift för Svenska mästarna. Men MFF har visat mot Sparta Prag, Salzburg och Olympiakos att man är väldigt bra på hemmaplan – och på tisdagen visade man det igen. Den här gången mot ett av världens bästa klubblag.

Stärkta av fansen visade Malmö FF en imponerande aggressivitet direkt från start och Atletico Madrid fick kämpa hårt för att hålla nollan. Den här gången fick inte det spanska laget tid på sig att slå sina inlägg som de är så bra på.

Hemmalaget hade bestämt sig för att ta kampen och inte visa respekt mot ett av världens bästa klubblag. Och det gjorde man.

Det största beviset på det fick vi när Magnus Eriksson ville gå en rond mot den tuffaste av de tuffa, Diego Simeone, och när tränaren – givetvis – muckade tillbaka då backade 21 000 hemmafans upp sin mittfältare.

Men MFF gjorde mer än att bara kämpa. Stundtals spelade man en fin fotboll och de centrala mittfältarna Markus Halsti och Enoch Kofi Adu imponerade stort och det var synd att de inte fick bollen oftare av sina mittbackar som gärna ville slå långt till Markus Rosenberg och Isaac Kiese Thelin. Ibland måste man hålla i bollen för att andas och flytta upp laget, speciellt mot ett skickligt lag som Atletico Madrid.

MFF gjorde två misstag i matchen – båda gångerna straffades man rejält och det är inte för inte att Atletico Madrid är ett av världens bästa lag. Det första misstaget kom efter 30 minuter. Juanfran stormade fram längs högerkanten, Erik Johansson tappade sin förstayta och Koke tackade och tog emot genom att snyggt göra matchens första mål.

Malmö FF samlade ny energi i paus och kom ut till den andra halvleken och pressade bortalaget. Halsti och Adu fortsatte att imponera och Anton Tinnerholm gjorde en strålande match på högerkanten.

Närmast en kvittering var MFF i mitten av den andra halvleken när Isaac Kiese Thelin fälldes vid straffområdeslinjen. Straff ropade MFF, men domaren blåste frispark. Markus Rosenberg tog den och träffade handen på en motståndare och där borde MFF ha fått en straff. Returen gick tillbaka till Rosenberg som klippte till stenhårt i målvakten Moyas högra stolpe. Så många chanser på så kort tid och på något sätt hade det känts rättvist med en kvittering i det läget.

Inte blev det bättre när Erik Johansson skadade sig och tvingades byta. Då fick Markus Halsti flytta ner som mittback vilket gjorde att mittfältet försvagades och sedan var det ju det där med två misstag som straffade sig. I Madrid hade Ricardinho stora problem och även i den här matchen la man tryck på honom. I den 78 minuten låg vänsterbacken för högt upp och bortalaget spelade över honom till Juanfran som slog in bollen i straffområdet. Filip Helander skulle rensa, men passade till Raul Garcia som tackade och tog emot och så var det 2-0 och avgjort.

Malmö FF gjorde en bra match och hade flera fina chanser, men när misstagen kom var Atletico Madrid alldeles för bra för att inte straffa sin motståndare. Samtidigt besegrade Juventus Olympiakos med 3-2 i Turin och om det är någon tröst så är det ett bra resultat för Malmö FF. För om Olympiakos förlorar i Madrid så kan MFF göra samma sak mot Juventus och sedan är blir sista omgången ett drama i Grekland.

Så, nu är det dags för en ny match. Vad har hänt sedan sist?

I helgen besegrade Atletico Madrid Cordoba med 4-2. Hur deras mål kom till? Efter två inlägg och två frisparkar.

1-0: Koke slog en frispark från vänster, nere vid hörnflaggan. Mandzukic gick upp i duell på bortre stolpen, andrabollen hamnade framför fötterna på Griezmann som via en försvarare sköt in matchens första mål.

2-1: Högerbacken Juanfran följde med upp fint i ett anfall, fick bollen nere vid hörnflaggan och satte in den på Griezmanns huvud.

3-1: Koke slog en frispark från vänster, i höjd med straffområdeslinjen ute vid långsidan. Bortalagets målvakt kom ut fel och Mandzukic nickade in bollen i mål.

4-1: Snabbt inkast från vänster till Koke som slog in bollen i straffområdet till Raul Garcia som nickade in 4-1.

***

Efter tio omgångar ligger Atletico Madrid trea i La Liga med 23 poäng, lika många som tvåan Valencia och en efter ettan Real Madrid. Atletico har sju segrar, två oavjorda och en förlust och 19-9 i målskillnad.

I mötet i Madrid saknade hemmalaget Gabi. Det gör man inte nu. Den viktige mittfältaren är tillbaka och satt på måndagens presskonferens och svarade på frågor om hur han ser på hyllningarna från tränaren Diego Simeone.

***

I Madrid gjorde Malmö FF det bra i 20-25 minuter. Försvarsmässigt var det bra i 45 minuter och det stod 0-0 i paus. Men innan domaren blåste av den första halvleken var MFF-spelarna rejält trötta och hemmalaget tryckte på för ett ledningsmål. Då borde Åge Hareide gått ifrån 5-3-2 med målet att stänga mittfältet. Tre mittfältare var minst en för lite mot ett skickligt Atletico och vänsterbacken Ricardinho borde ha fått bättre hjälp.

Det var som att: vi vet att ni gör nästan alla era mål efter inlägg och fasta situationer så det viktigaste för oss är att vinna duellerna i vårt straffområde. Så vi kör med tre mittbackar. Det var viktigare än att stoppa inläggssituationer.

Tror att Hareide ångrar sig för det och justerar det till hemmamatchen. Nu måste MFF vara aggressiva, ligga tätt och störa motståndarna så att de inte får tid på sig att mata in bollar i straffområdet. För Koke och Gabi är alldeles för bra då.

Dessutom är det ju så att om du vill spela 5-3-2 så måste ytterbackar fylla på för att man ska kunna hota en väldigt bra motståndare, annars blir det lite för få spelare i anfallen, för alla tre mittfältarna fyller ju inte på i varje anfall och ger anfallarna understöd.

Dessutom kom Isaac Kiese-Thelin med och det är kul att de fina insatserna i Champions League och U21-landslaget belönas och han är en bättre nia än både Johan Elmander och Ola Toivonen. Men Guidetti borde gå före.

Två mittbackar ska in i truppen och Rasmus Bengtsson och Pontus Jansson borde ligga bra till. Bengtsson går starkt i Twente och gjorde bland annat mål i helgen. Och Jansson har fått speltid i Italien och det har gått väldigt bra.

Filip Helander och Erik Johansson är också aktuella. Helander har dock haft några tuffa matcher under den senaste tiden så det skulle förvåna om han blir uttagen.

Saknar Oscar Wendt i truppen. Han är given i den tyska trean Mönchengladbachs backlinje som bara har släppt in fem mål på tio matcher. Wendt borde gå före Pierre Bengtsson.

***

Håkan Ericson tog ut “det nya U21-landslaget” och det var kul att spelare som Kristoffer Peterson, Utrecht, och Adam Lundqvist, Elfsborg, kom med. Dessutom är Muamer Tankovic uttagen. Han har tackat nej flera gånger på grund av skada men ändå spelat i klubblaget Alkmaar. Det skulle förvåna om han tackar nej igen, då lär det bli väldigt svårt att få en plats i A-landslaget.

Malmö FF gör många bra saker. Förutom två raka SM-guld och spel i Champions League har man tolv spelare i A-truppen som är från ungdomsleden och i klubben arbetar 22 gamla stjärnor. Imponerande.

***

Erik Hamrén tar ut landslagstruppen som ska EM-kvala mot Montenegro och träningsspela mot Frankrike. Efter nio mål på nio matcher i Celtic är det klart att John Guidetti måste bli uttagen av Hamrén, annars är det konstigt och Olof Lundh skriver bra om det här.

Tycker Erik Hamrén borde ta ut den här truppen:

Målvakter: Andreas Isaksson, Kristoffer Nordfeldt, Johan Dahlin.

Backar: Mikael Lustig, Mikael Antonsson, Andreas Granqvist, Martin Olsson, Oscar Wendt, Rasmus Bengtsson, Pontus Jansson, Per Nilsson.

Mittfältare/anfallare: Nabil Bahoui, Albin Ekdal, Kim Källström, Jimmy Durmaz, Emil Forsberg, Erkan Zengin, Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson, Zlatan Ibrahimovic, John Guidetti, Branimir Hrgota, Tobias Hysén.

Tror dock att Johan Elmander kommer med i stället för Tobias Hysén eller John Guidetti. Och att Pierre Bengtsson är med i stället för Oscar Wendt.

Anledningen, vad jag hör, är att Gren vill att IFK Göteborg ska spela en attraktivare fotboll. Dessutom finns det en irritation kring en del beslut som har tagits, som att tränaren inte vågade släppa loss talangen Gustav Engvall utan i stället gav en iskall Robin Söder en mängd chanser. Och det var faktiskt märkligt gjort av Stahre. För att vara fostrad i en akademi har han haft förvånansvärt lite förtroende för Göteborgs.

Givetvis är det riktigt tungt för Mikael Stahre att få sparken – han förde ändå laget till en andra plats i allsvenskan. Hörde för några veckor sedan att Mats Gren haft samtal med Magnus Haglund. Men han kommer inte att ta över IFK Göteborg utan det blir Elfsborg. Blåvitt har även kontaktat Janne Jönsson som ska lämna Ålesund och flytta hem till Sverige och det är ingen vågad gissning att han kommer att ta över efter Mikael Stahre.

Vem kan ta över om det inte blir Janne Jönsson?

Henrik Larsson borde givetvis vara ett namn eftersom han har gjort det otroligt bra i Falkenberg. ”Henke” står för en attraktiv fotboll och känns redo för ett större lag.

Jörgen Lennartsson har tidigare kopplats ihop med IFK Göteborg, men det var när Håkan Mild var sportchef i klubben. Lennartsson fick sparken från Elfsborg och en av orsakerna till det var att ledningen och spelartruppen ville spela en attraktivare och roligare fotboll. Därför skulle det förvåna om han hamnar i IFK Göteborg.

Det var några snabba tankar från en taxi i Malmö. Nu blir det MFF:s träning inför morgondagens Champions League-match. Fortsättning följer om vem som blir IFK Göteborgs nya tränare.

Ända sedan Kennedy Bakircioglü återvände till Hammarby har han pratat om drömmen att gå tillbaka till allsvenskan. Att det var därför han lämnade La Liga och flyttade hem. Nu, två år senare, är det vackert att han får fira sin 34-årsdag med att skjuta upp sin klubb.

Han ville inget hellre än att fira sin födelsedag med att föra upp Bajen till allsvenskan och redan under uppvärmningen hyllades lagkaptenen av fansen som bland annat skrek Ja må han leva så att det ekade inne i Tele2 Arena.

Men trots 5-0 och glädjescener satt det hårt inne för Kennedy och Hammarby. För det blev en dramatisk sista omgång av superettan när Bajen och Gif Sundsvall tog de två allsvenska platserna vilket innebär att Ljungskile får kvala mot Gefle.

Redan efter 14 minuter fick Hammarby straff och i samma situation blev Jönköpings målvakt Anton Cajtoft utvisad. Kennedy Bakircioglü klev fram – men missade. Tungt för lagkaptenen. Och det blev inte bättre av att David Johannesson gav Ljungskile ledningen mot Varberg. I paus hade Sundsvall och Ljungskile de två allsvenska platserna och Hammarby låg på kval.

Men Kennedy Bakircioglü visade vilket starkt psyke han har. Efter 48 minuter fick Hammarby frispark precis utanför straffområdet. Drömläge för lagkaptenen som smekte in sitt 16:e mål för säsongen framför klacken.

Ljungskile gjorde både 2-0 och 3-0 och efter 62 minuter fick Hammarby en ny straff. Kennedy klev fram igen – och den här gången gick det bättre. Bakircioglü firade sin 34-årsdag med att sätta sitt andra mål i matchen och föra tillbaka klubben till allsvenskan.

Jönköping gav upp och i Bohuslän hade Varberg gett upp för länge sedan. Allt handlade om hur det skulle gå i Sundsvall.

Av bara farten gjorde Hammarby tre mål till och när domaren blåste av matchen i Sundsvall stod det klart att Bajen lämnade säsongen som seriesegrare och att Sundsvall gör följe till allsvenskan.

Starkt av Hammarby som efter uttåget från allsvenskan 2009 har haft flera stökiga år med en mängd tränarbyten och flera avhopp i styrelsen.

Nanne Bergstrand tog över inför säsongen och då pratade han om tålamod och att klubben kommer att återvända till allsvenskan, men att det skulle dröja ett par år. Det tog en säsong och det är givetvis väldigt imponerande.

Nanne och nye sportchefen Mats Jingblad värvade med sig ett par spelare och av dem har Johan Persson varit viktigast. Den centrala mittfältaren har balanserat upp laget och låtit lagkamraterna köra på framåt. Mot Jönköping vann han som vanligt väldigt mycket boll.

För Ljungskile väntar kval mot Gefle. Inte helt enkelt för Gefle med tanke på att Ljungskile har 24 raka matcher utan förlust.

1) Gif Sundsvall 60 poäng, 55-34
2) Hammarby 58 poäng, 63-27
3) Ljungskile 57 poäng, 57-25

Ja, ni ser, det blir en dramatisk avslutning.
Gif Sundsvall spelar hemma mot Landskrona som kämpar för att hänga kvar.
Hammarby har hemma mot Jönköping som kommer att sluta fyra hur det än går.
Ljungskile har hemma mot mittenlaget Varberg där tränaren heter Jörgen Wålemark.

Om vi börjar med Ljungskile så är det klart att Wålemark hellre vill ha Ljungskile än Sundsvall och Hammarby i allsvenskan. Men om laget från Bohuslän tar sig till allsvenskan är det inte tack vare Jörgen Wålemark.

Ljungskile har 23 matcher utan förlust och senaste nederlaget kom mot Hammarby den 8 maj. Årets tränare i svensk fotboll heter Tor-Arne Fredheim och han har med minimala resurser värvat ihop ett lag med spelare som Jonas Lindberg och Markus Gustafsson som har klarat av att ta bort stämpeln som ett tråkigt lag som bara slår långt till att nu vara ett av lagen som spelar finast fotboll i serien. Samtidigt som klubben har haft konkurshot.

Hammarby har också gjort en stark säsong och har ett mycket bättre lag än Jönköping. Det enda som kan fälla Bajen är det mentala. Fullsatt på Tele2 Arena och fansen lär vara nervösa. Om det inte blir ett snabbt mål och ju längre tiden går desto mer lär det nervösa smitta av sig på spelarna. Tålamod är nyckeln för hemmaspelarna som måste klara av att vara fokuserade och undvika stress.

Serieledaren Sundsvall ska bara vinna hemma mot Landskrona. De är så mycket bättre och allt annat är seger vore överraskande.

Ett av lagen måste bli en förlorare i dag och Ljungskile har det sämsta utgångsläget eftersom laget är trea, samtidigt skulle det vara väldigt typiskt Ljungskile att på något sätt ta sig förbi Hammarby eller Sundsvall,

Tror ändå att dagens förlorare har en bra chans att ta sig upp i allsvenskan. För kval mot Gefle skrämmer varken Ljungskile, Hammarby eller Sundsvall.

Inför säsongen tappade Falkenberg skytteligavinnaren Victor Sköld, assistkungen Niclas Eliasson och tränaren Hasse Eklund.
Ingen drömuppgift för nye tränaren Henrik Larsson och det var inte konstigt att de flesta trodde på en ettårig sejour i allsvenskan.

Falkenberg har minimala resurser och klarade därför inte av att värva några jättenamn som ersättare till Sköld och Eliasson. Patrik Ingelsten och Godsway Donyoh var två som anslöt och båda har gjort det bra.

Visst, det var ett bra år att hänga kvar med BP som sänke, ett svagt Mjällby och Gefle utan Pelle Olsson. Men det är ändå väldigt imponerande att Falkenberg hänger kvar i allsvenskan och faktum är att det är välförtjänt. Det ser man givetvis vid en titt på tabellen, men det jag menar är att laget har spelat en positiv fotboll.

Är imponerad av tvillingarna Wede, Otto Martler, Stefan Rodevåg, Patrik Ingelsten och framför allt av Henke Larsson. Om det inte vore för att Åge Hareide som tog Malmö FF till Champions League och försvarade ett SM-guld så hade “Henke” varit årets tränare i allsvenskan.

Andra som har gjort det väldigt bra är Jens Gustafsson i Halmstad och Alexander Axén i Örebro.

Det var allsvenskan. Är även otroligt imponerad av Tor-Arne Fredheim vars Ljungskile haft konkurshot, minimal budget och en mängd provspelare vilket egentligen är förutsättningar för att åka ur. Ändå har Fredheim rett ut krisen, byggt om och ändrat spelsätt samt kultur och är med i kampen om en allsvensk plats.