Spelar Blåvitt som Bayern München och vill Rosenberg hjälpa Norrköping?

Det ska bli väldigt intressant att se Markus Rosenberg mot IFK Norrköping. Om det är någon utanför Malmö FF han unnar ett SM-guld så lär det vara ”Pekings” tränare Janne Andersson.

Rosenberg hade svårt att ta plats i MFF och lånades 2004 ut till Halmstad. Laget tränades av Janne Andersson och det var han som fick igång den då 21-årige anfallaren. HBK missade guldet i den sista omgången men Rosenberg vann både skytte- och assistligan och såldes ett halvår senare till Ajax. Därefter har han representerat Werder Bremen, Racing Santander och West Bromwich. Fantastiska erfarenheter och en bra ekonomi. När han förra året återvände till Malmö FF fick han sitt efterlängtade SM-guld. Frågan är om han nu är sugen på att ge tillbaka till tränaren som fick igång hans karriär? Nyligen berättade Rosenberg i en intervju med Sydsvenskan att trots att det är elva år sedan han hade Janne Andersson som tränare fortfarande hör av honom med jämna mellanrum.

– Vi har bra kontakt och har haft det under alla åren. Han är en fantastisk tränare och har gjort det bra i Norrköping precis som han gjorde i Halmstad, sa han.

Nu vet jag att Rosenberg är en tävlingsmänniska som älskar att vinna. Men det är klart att det ska bli intressant att se honom mot sin förre tränare.

***

Det har bara hänt en gång tidigare att en serieledare har tappat guldet i den sista omgången och det var 2004 när Janne Andersson tränade Halmstad. Det skulle ju vara otroligt om han faller på mållinjen igen.

En annan statistik som är intressant är att IFK Norrköping inte har besegrat MFF på bortaplan sedan 1995, men satt senast Norrköping tog guld så gjorde man det just i Malmö. Det var 1989 och då besegrades MFF på straffar i den avgörande finalen.

***

Nikola Djurdjic spelar inte mot IFK Norrköping. Tycker inte riktigt att han har fått till det i Malmö FF. Viljan finns verkligen där och han gör oftast ett bra jobb. Fysiken är bra. Men anfallarens senaste allsvenska mål kom den 23 september mot Falkenberg. Sammanlagt har det blivit fem allsvenska mål i den himmelsblå tröjan. Två mot Falkenberg den 23 september, ett mot Åtvidaberg den 1 augusti och ett mot Sundsvall den 25 juli.

***

Om Malmö FF tar poäng av IFK Norrköping så har IFK Göteborg drömläge. Det vore ju speciellt om Jörgen Lennartsson tog guld. I så fall tog han guld med Elfsborg, fick sparken, tog en ny klubb och tog guld.

Om inte Blåvitt tar guld så slutar laget tvåa eller trea och då har man inte tagit kliv sedan förra årets andraplacering. Även om laget är med i den sista omgången men i så fall faller på mållinjen så lär det bli snack om att de inte tagit kliv. Minns att Mats Gren i maj 2014 sa att IFK Göteborg skulle spela som Bayern München eller Dortmund: ”Min tanke är en rakare fotboll där man spelar framåt när det finns utrymme. Tanken hela tiden måste vara spelet i djupled,” sa han då.

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan sportchefens uttalande om hur laget ska spela men jag tycker inte att det är så stor skillnad på hur laget spelar nu och hur man spelade under Mikael Stahre. Förutom att man hade fler kreativa spelare under Stahre, som Sam Larsson, Ludwig Augustinsson och Pontus Farnerud.

IFK Göteborg har ett starkt försvarsspel där alla gör sitt jobb för att hjälpa laget. Ett kompakt lag som inte fuskar i defensiven. Men några likheter med Bayern München eller Dortmund finns inte. De lagen är bra på att föra spelet och är väldigt organiserat i en hög press. De dominerar, forcerar och har många lösningar och anfallsvariationer. Medan IFK Göteborg backar djupt ner och spelar en kontrollerande kontringsfotboll.

***

Så till AIK. Tre poäng och fem mål efter IFK Norrköping. Klart att det ska till ett mirakel om AIK tar guldet. Men om Norrköping och Göteborg förlorar så är det klart att AIK kan besegra Örebro vars tränare Alexander Axén har en koppling till AIK och där Robert Åhman Persson märkligt nog är avstängd.

AIK har gjort en stark säsong för man måste tänka på att Nabil Bahoui och Panos Dimitriadis lämnade i somras och att det tog ett tag innan Dickson Etuhu kom igång. Förra året gjorde Bahoui 14 mål och 7 assist på 26 matcher och den här säsongen blev det fem mål och en assist innan han lämnade efter nio matcher.

AIK värvade in Jos Hooiveld och Stefan Ishizaki och nu kryllar laget av rutinerade spelare som vet vad som krävs för att behålla en ledning och för att vinna matcher. Tio uddamålssegrar varav åtta under höstsäsongen är anmärkningsvärt. Största styrkan har varit fasta situationer där majoriteten av lagets mål har kommit.

Andreas Alm har tränat AIK i fem år och under den tiden har laget aldrig varit serieledare efter en full omgång. Men man har tagit topplaceringar. Tvåa, fyra, tvåa, trea och nu, inför sista omgången, trea.

Alexander Fransson är 21 år, har imponerat den här säsongen, varit bättre än landslagsaktuella spelare men ändå inte fått hyllningarna han förtjänar.

Fransson är årets utropstecken och har blivit en personlig favorit. Han är en av anledningarna till att IFK Norrköping kan ta guld på lördag. Den centrala mittfältaren har haft stor betydande effekt för hans lags fantastiska form. Han är klok och bra på att spela tvåvägsfotboll, både i uppbyggnadsfas och i kontrolleringsfas. Och dessutom bryter han många uppspel. Han är Sveriges framtid och kommer om inte allt för länge att spela på landslagets mittfält. Ja, det lär han göra redan i januari på vinterturnén.

Ebenezer Ofori, Daniel Sjölund, Arber Zeneli, Victor Claesson och Sören Rieks är andra mittfältare som har varit väldigt bra och viktiga för sina lag den här säsongen, men enligt mig är Fransson den som gjort starkast avtryck och är nummer ett.

Åtta poäng har det blivit för Fransson och flera av dem har varit viktiga. Som matchens sista mål i 2-2-mötet med IFK Göteborg, när han fastställde slutresultatet till 3-1 mot Malmö FF, satte 1-0 i 2-2-mötet med AIK, gjorde 2-0 i 2-1-segern mot Kalmar FF, assisterade till 1-0 i 2-0-mötet med Häcken och i returen assist till det sista målet i 3-1-segern, samt assist till matchens enda mål mot Falkenberg.

Han är, som sagt, en av anledningarna till att IFK Norrköping kan ta guld.

Andra i ”Peking” som har varit bäst på sin position är Janne Andersson, Andreas Johansson och Emir Kujovic.

Hörde en intervju med Janne Andersson inför matchen mot Halmstad. Där fick han en fråga om varför han placerade en av årets bästa anfallare Christoffer Nyman på en kant. Svaret blev något i stil med att Emir Kujovic och Alhaji Kamara hade bra form och att då fick det bli tre anfallare på planen trots 4-4-2. Sedan fyllde han i: ”Vi har hela året pratat om mod och att våga. Varför skulle då inte jag våga nu? Det sänder fel signaler om jag inte gör det som vi har pratat om.”

Svårt att inte gilla det. Och det är något som skiljer sig mot andra topplag som till exempel IFK Göteborg. För att ta ett exempel så skickade Jörgen Lennartsson i hemmamatchen mot Sundsvall vid ställningen 2-2 med 15 minuter kvar in defensiva Tom Pettersson på topp när Mikael Boman skadade sig. Kvar på bänken satt anfallaren Victor Sköld som i matchen innan hoppade in och fixade en straff mot Elfsborg.

Nu fixade IFK Göteborg ett bra resultat ändå, men just sättet att tänka på, hur man spelar och hur man vill utveckla säger ändå en del.

Inför säsongen skickade Janne Andersson ner mittfältaren Andreas Johansson som mittback. Vilket jäkla genidrag och utan Johansson i den positionen så hade det aldrig gått så här bra för laget (då hade ju kanske inte heller Fransson och Sjölund bildat centralt mittfält). Andreas Johansson är årets bästa försvarare före fyra spelare från IFK Göteborg och Hammarbys Birkir Saevarsson (Malmös Rasmus Bengtsson hade varit med i den här kampen om han gjort fler matcher).

Och sedan har vi då Emir Kujovic. På hans 44 senaste allsvenska matcher har det blivit 30 mål. Den här säsongen 20 fullträffar på 28 matcher. Imponerande. Om jag hade varit Erik Hamrén hade Kujovic fått en plats i playoff-truppen mot Danmark där det behövs spelare i form. Och med den statistiken så är det väl inte mycket att tveka på.

Kujovic är årets anfallare i allsvenskan före Henok Goitom.

Det är svårt att inte tycka om årets IFK Norrköping. En tränare som vill framåt, talar om mod och sedan står för det. En 33-årig mittfältare flyttas ner som mittback och dominerar. Högerbacken Linus Wahlqvist, 18, som bara blir bättre och bättre och som är en framtida landslagsspelare. Daniel Sjölund som dumpades av Djurgården och som nu är pånyttfödd i Norrköping. Alexander Fransson som bara är fantastisk. Emir Kujovic som flyttade hem till Sverige och nu har smällt in 30 mål på 44 matcher.

Nu är det en match kvar. Ett hinder som är ganska svårt. Malmö FF borta. Det kommer att bli en häftig sista omgång.