Inte orimligt att Ericson fick lämna U21 och trams att inte Isak platsar i P19

Den här gången blev det en rivstart. Vi flög till Warszawa och tog bil 20 mil ner till Lublin. Efter bara en dag blev det bil tillbaka till Warszawa och flyg till Manchester med målet att få tag på Victor Nilsson Lindelöf.

Landade vid midnatt, upp tidigt dagen efter och taxi till träningsanläggningen vid Carrington. En bild när han kom dit. Sedan till hotell i centrala Manchester och några timmar senare fick vi som första media en intervju med Lindelöf som Man United-spelare.

Fyra timmars sömn på hotell vid flygplatsen i Manchester innan flyg tillbaka till Warszawa och bil den här gången till Kielce.

Sedan fokus på U21-landslaget.

Presschefen Staffan Stjernholm var som alltid en klippa och fixade det mesta för oss i media. Har nog aldrig varit så att han inte har uppfyllt någons önskemål, i alla fall inte från oss på TV4 och Fotbollskanalen.

Det är många saker jag gillar med att arbeta med talanger. En del spelare är blyga och inte vana vid att bli punktmarkerade av Fotbollskanalen, Aftonbladet, Expressen, DN, TT, SVT med mera, andra är helt tvärtom och tar för sig ordentligt.

Ofta brukar U21-spelare tycka att det är kul med uppmärksamheten och att göra media. I år var nog första gången jag var med om att någon från U21 tyckte att det sög med media och det var Pawel Cibicki.

2015 blev det guld och prestationen imponerade. Tittar man på spelare för spelare så var det kanske inte superkonstigt att det gick bra? I dag tillhör spelarna Manchester United, Werder Bremen, Besiktas, Hellas Verona, Genoa, Celta Vigo, Anderlecht, Mainz, Eintracht Frankfurt med mera.

Men givetvis var det väldigt starkt att ta guld och det kan ingen ta ifrån Håkan Ericson och spelarna. Resultatmässigt gjorde Ericson ett bra jobb som förbundskapten och då blev det så klart kontroversiellt när han inte fick vara kvar. Men det var inte orimligt att det inte blev en förlängning.

Ericson fick jobbet som förbundskapten mycket tack vare ett visst stöd från Erik Hamrén som ville se ett tajt samarbete mellan U21-landslaget och A-landslaget.

Hamrén och Ericson var kurskamrater på GIH i mitten av 1980-talet och har jobbade ihop i Vasalund.

Hamrén lyfte till och med upp Ericson i A-landslaget och han ingick i ledarstaben under EM och även på januariturnéerna.

När Hamrén slutade var det inte konstigt att Janne Andersson ville ha in en U21-tränare som han har förtroende för. Ericson fick till exempel inte vara med på Anderssons första januariturné.

Sex år på posten är ett tag och om förbundet dessutom beslutar sig för hur man ska göra i landslaget, hur man ska arbeta, och en kanske inte gör på samma sätt så blir det problematiskt. Som Ericson själv sa på fredagens presskonferens efter EM-uttåget: ”Jag har nog inte varit tillräckligt politisk.”

Fotbollskanalen har skrivit att SvFF inte ville ha kvar Håkan Ericson för att man inte gillade att han så tydligt jagade jobbet som förbundskapten för A-landslaget när Erik Hamrén slutade och att han gick ut öppet och berättade om sin besvikelse kring nobben. Dessutom ogillade man hans kopplingar till en agent. Ericson kritiserades även för hans användande av icke-evidensbaserade metoder för mental träning. Just biten med HRV-träning är långt ifrån så som SvFF vill arbeta.

I U21 har en hel del spelare som fick mycket speltid hyllat Ericson. Och efter guld 2015 och ett väldigt bra kval till årets EM blev det som sagt kontroversiellt när han inte fick vara kvar.

Ser man till EM 2017 så går det inte att komma runt att Ericson inte tog ut den bästa truppen. Står till exempel fast vid att Simon Gustafson är tillräckligt bra för att ta en plats i ett ungdomslandslag. Det håller inte att motivera beslutet med lite speltid när man sedan tar ut ett helt gäng spelare som inte heller platsar i sina klubblag och när vissa till och med har svårt att få en plats på bänken.

Erdal Rakip hade passat som handen i handsken på Simon Tibblings plats i den avgörande matchen mot Slovakien. Ericson tycker om att spela med yttrar som behärskar och tycker om att dra sig inåt och hjälpa de centrala mittfältarna. Men Rakip fick inte plats i truppen. Nu blev det pannkaka. På den ena kanten hängde inte Kerim Mrabti med och på den andra fick Alexander Fransson flytta in centralt efter 21 minuter för att Ericson då förstod att han behövde ha sin bästa centrala spela där mot ett starkt motstånd som körde över Sverige. Då åkte Melker Hallberg ut på en vänsterkant. På bänken satt Niclas Eliasson och tittade på.

Just det här med hur förbundskaptener motiverar laguttagningar känns osynkat i Svff.

Läste i DN att Claes Eriksson sagt att Alexander Isak inte platsar i P19-landslaget för att han inte har spelat i Dortmunds A-lag. Men Joel Asoro som spelar i Sunderlands U23-lag, Amin Affane som har gjort sex matcher i AIK, Muamer Tankovic som knappt har suttit på bänken i AZ och Carlos Strandberg som inte har spelat på tre månader (senaste starten för fyra månader sedan) kom alla med i U21-landslagets EM-trupp.

Det går inte ihop och det är osynkat.

I A-landslaget har till exempel Kristoffer Nordfeldt, Jimmy Durmaz och andra som har haft svårt att få speltid i sina klubbar kommit med. För att ta ett annat exempel.

Är man bäst ska man vara med. Klart att Alexander Isak platsar i ett nittonårslag där konkurrenterna spelar i superettan och heter Isac Lidberg, Viktor Gyökeres, Max Svensson med mera.

Om man vill motivera petningar med lite speltid i klubblaget, måla då inte in dig i ett hörn och ta med andra spelare som inte får spela i sina klubbar.

Tillbaka till U21-EM. Tyvärr blev det inget slutspel den här gången. Det blev för många individuella misstag som straffade sig.

Linus Wahlqvist straffmiss i slutet mot England, Filip Dagerstål som drog på sig en straff i sista minuten mot Polen och innan det hängde inte Dagerstål och Adam Lundqvist med vid 0-1.

Med tanke på hur svårt det har varit att besegra Sveriges U21-landslag var det förvånande att man blev så fullkomligt avklädda mot Slovakien.

Det är lätt att vara efterklok men hade gärna sett att man hade varit bättre på att förändra formation i vissa lägen.

Som när man ledde med 2-1 mot Polen, var tillbakatryckta och det hängde en kvittering i luften. Då borde man ha offrat en anfallare och antingen tagit in en mittback eller defensiv mittfältare för att stänga igen.

Eller i början mot Slovakien när alla såg vad som var på väg att hända. Slovakien var väldigt bra, det borde Sverige haft koll på efter att ha scoutat laget. Och flera svenska spelare var slitna. Kristoffer Olsson och Melker Hallberg blev helt överkörda på mitten och borde därför fått hjälp av en till.

I årets EM i Polen var Simon Tibbling, Alexander Fransson och Jacob Une Larsson bäst.

Förväntade mig mer av Linus Wahlqvist, Kristoffer Olsson, Pawel Cibicki och Carlos Strandberg.

Tyvärr saknades det karaktärer 2017. Det gjorde det inte 2015. Och i år var det tydliga grupperingar i laget och det var inte positivt, något även Radiosportens Håkan Mild var inne på när vi gjorde Fotbollskanalen On Tour.

Nu tar vi nya tag. Snart drar allsvenskan igång och det lär hända en hel del i transferfönstret. Malmö FF och IFK Göteborg har en hel drös med spelare som har utgående kontrakt och kan AIK träffa rätt med anfallare den här gången?

Hoppas att svenska lag kvalar in i Champions League och Europa League. CL i Malmö igen hade varit magiskt. Sedan hoppas vi också på fortsatta framgångar för A-landslaget när VM-kvalet drar igång i höst igen.

Fick efter Sveriges stängda träning i går rapporter om att Niclas Eliasson och Kerim Mrabti turades om att spela på skadade Simon Tibblings plats på mittfältet. Alltså inte Muamer Tankovic som ofta startade i kvalet och även i genrepet, och som hoppade in och ersatte Tibbling både mot England och mot Polen.

Valet föll alltså på Mrabti.

Oväntat med tanke på att Eliasson hade en mycket bättre vår i allsvenskan än Mrabti.

Tror att Håkan Ericson tänker så här:

Eliasson passar bättre på vänsterkanten så om man skulle ha tagit in honom hade man fått flytta över Alexander Fransson till höger.

Det hade ju inte varit konstigt om det inte vore för att det nu blir en förändring på vänsterbacken där Egzon Binaku kommer in. Där är nog Ericson lite osäker och då värderas Franssons defensiv högre än Eliassons.

Att Adam Lundqvist får sätta sig på bänken är inte jättekonstigt. När Pa Konate, som var förstavalet, skadade sig hade Ericson ett läge med Lundqvist, som gjorde några starter i början på kvalet men som inte spelade i slutet, mot Binaku, som gjorde en stark vår i allsvenskan. Inte helt givet för förbundskaptenen. Han valde Lundqvist. Insatsen mot England var inte bra och framför allt i den första halvleken hade han svårt att hänga med. Mot Polen kom han helt fel vid det första baklängesmålet.

En annan som var olycklig mot Polen var Filip Dagerstål och nu petas han också vilket gör att det blir två förändringar i backlinjen. Det är anmärkningsvärt och vågat.

I Franz Brorsson får man en helt annan spelartyp. Han är bra på att försvara sitt straffområde och mål. Stor, stark och resolut. Dock inte lika bra med fötterna som Dagerstål.

***

Precis innan vi avslöjade startelvan träffade jag och kollega Forsstedt Radiosportens expert Håkan Mild. Vi gjorde Fotbollskanalen On Tour och pratade om U21-landslagets turnering så här långt.

Mild var inne på samma sak som jag också har lagt märke till, att det är tydliga grupperingar i truppen. Vi pratade om det och om hur det såg ut på onsdagens stängda träning. Mild blev väldigt förvånad när han fick höra att både Adam Lundqvist och Filip Dagerstål riskerade att petas. Två förändringar i backlinjen är anmärkningsvärt.

Dessutom vilken spelare Mild tycker är bäst i U21-landslaget.

***

Se upp för Stanislav Lobotka. Innan onsdagens träning tokhyllades Lobotka av spionen Reine Almqvist. Håkan Mild tror att det kan ha varit ett taktiskt spel för att väcka de svenska spelarna.

Träffade Anton Cajtoft som har gjort två bra matcher i EM. Han berättade om kampen tillbaka efter sin korsbandsskada och att han låtsades spela fotboll. 

Simon Tibbling är verkligen en spelare som jag unnar framgång. Har genom åren stött på många som älskar att spela fotboll och som är helt inne i det men intrycket och känslan jag har fått varje gång jag har träffat Tibbling är att han nog älskar det lite mer än alla andra.

Har ni sett bilden på Tibblings gamla pojkrum? Visste ni att han hade 15 bollar, en balansplatta, en Dif-klocka och en skivstång med massa vikter i det rummet?
Det var för tre år sedan.

Visste ni att Tibbling fick trixningsförbud av sin mamma när han var elva år? Hon tyckte att han kunde göra något annat än att bara kicka boll.

– Det var ett tag där som det var ganska mycket. Jag kickade med bollar överallt. Man tyckte att det blev för mycket och att jag skulle göra något annat också. Föräldrar, tränare och kompisar bromsade mig, sa han när jag träffade honom och gjorde den här artikeln i mars 2014.
Blev berörd av att Tibbling var så himla ledsen efter gårdagens match. ”Ett av de jobbigaste ögonblicken i mitt liv.” En U21-match, liksom. Där det blev 2-2 i EM mot värdnationen Polen och där han själv gjorde en bra insats.

Hoppas att mittfältaren kommer tillbaka snabbt och snart kan spela fotboll igen. Men om det är en jobbig skada som håller honom borta ett tag är jag säker på att han kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. Man kan ju ändå träna andra saker.

Matchen då.

Svag start på matchen av Sverige. Scouten Roger Sandberg hade varnat för att Polen skulle vara bra och ösa på för fullt i början. Så blev det. Sex minuter tog det innan Adam Lundqvist och Filip Dagerstål köpte korv och så var det 1-0.

Sedan växte Sverige. Mycket tack vare mittfältarna Kristoffer Olsson, Alexander Fransson och Simon Tibbling. Trion tog tag i det och gav Sverige ett övertag. Olssons passningsspel, Franssons lugn och klokhet och Tibblings vilja och driv banade väg för sitt lag och gjorde att Polen trycktes ner mer och mer ju längre halvleken gick.

1-1-målet var fint. Kristoffer Olsson med en smart och rak passning till Fransson som vände upp och la upp för Carlos Strandbergs kvittering.

Och innan halvtid slog Olsson en fin hörna som Sveriges bäste försvarare Jacob Une Larsson nickade in i mål.

Halvtid. Vad bra det såg ut. Krakow. Slutspel. Så kändes det.

Men i stället för att spela enkelt, smart, bestämt, och aggressivt så var det ett Sverige som i den andra halvleken slarvade och var ängsligt.

Kristoffer Olsson som var så fin i passningsspelet i första halvlek slog plötsligt bort enkla bollar och slarvade på tok för mycket. Man väntar på att han ska klara av att dominera och hålla en hög nivå under längre perioder. Nu är det för mycket upp och ner, likt en juniorspelare. Tyvärr. För när det fungerar så är det riktigt bra. Förutsättningar och kapacitet finns så det är bara att hoppas att han kan ta det där steget. Klarar han av det så kommer han att knacka på dörren till A-landslaget.

När Olsson gick ner sig fick försvararna ännu större problem och även Melker Hallberg och deras brister blev ännu tydligare.

De individuella prestationerna i defensiven var dåliga under stora delar av matchen. Filip Dagerstål gick inte att känna igen från insatsen mot England. Adam Lundqvist gjorde ännu en svag insats och ligger nog pyrt till mot Slovakien. Linus Wahlqvist gjorde också en blek prestation.

Polen tryckte på i andra halvlek. Sverige kämpade för sitt liv. Simon Tibbling skadade sig och då tappade laget ännu mer.

Om försvarsspelet inte fungerar och man ska försvara en 2-1-ledning så borde man ändra formation, speciellt med tanke på att Polen var på väg igenom flera gånger.

Franz Brorsson borde ha kommit in. Muamer Tankovic kanske inte borde ha gjort det i läget som var.

Hade gärna sett Brorsson in bredvid Une Larsson och upp med Dagerstål på det centrala mittfältet. Dagerstål hade problem där bak och var det som orsakade straffen i slutet. I IFK Norrköping är han central mittfältare så det hade inte varit en ovan position om han flyttats fram i banan. Dessutom är Brorsson bättre på att försvara sitt straffområde och mål.

Antingen så eller bara ta in Brorsson och köra med tre mittbackar.

Carlos Strandberg fick chansen och visade att han hör hemma i startelvan och det var synd att han inte startade mot England.

Pawel Cibicki försökte och försökte men det hände inte så mycket och han hade svårt att hota och skapa chanser.

Cibicki har inte gjort mål sedan den 8 maj.

På hans tolv senaste matcher har det blivit ett mål.

Han gjorde tre mål på de tre första allsvenska omgångarna. Innan uppehållet blev det fem raka matcher utan något mål och han har inte heller hittat rätt i de två matcherna i U21-EM eller i genrepet mot Danmark. Han måste nog visa mer än så om det ska bli Manchester United. Skämt å sido, det är klart att han måste göra fler poäng om det ska bli en flytt till någon bra klubb i Europa.

Klart att det är bittert att det inte blev tre poäng med tanke på Pawel Cibickis ribbträff och Linus Wahlqvist straff, men ändå helt okej med en poäng i en premiär mot England.

Det var ett steg i rätt riktning om man jämför med genrepet mot Danmark. Några saker imponerade och gav svar på tidigare frågetecken om det finns ledare i laget. Mittbackarna Jacob Une Larsson och Filip Dagerstål var bäst i Sverige. Rejäla i duellspelet och även bra med bollen. Extra starkt av Dagerstål med tanke på att han inte har spelat mittback så mycket utan varit central mittfältare i IFK Norrköping.

Blir mer och mer imponerad av Anton Cajtoft. Han har varit fin på träningarna här i Polen och var gjorde en bra match mot England.

Alexander Fransson visade att han hör hemma i startelvan. Men han borde spela på det centrala mittfältet. Fransson är ingen yttermittfältare men gjorde det ändå bra på den positionen, framför allt i den första halvleken. Sedan blev han trött, säkert på grund av den ovana positionen, och gjorde en del slarviga saker.

På den andra kanten gjorde Simon Tibbling en bra arbetsinsats och sprang, sprang och sprang lite till. Han började matchen med att sätta försvarsspelet och växte sedan mer och mer i det offensiva. Spelade enkelt och var bra på att lösa situationer.

Men om man väljer att spela utan renodlade yttrar som Fransson och Tibbling så krävs det att man har ytterbackar som kan och vågar ta sig framåt. Linus Wahlqvist var bra på det, men Adam Lundqvist var inte lika bra på det.

Lundqvist hade det tufft och blev uppäten av England, speciellt i den första halvleken. Får han en ny chans mot Polen?

Lundqvist, Melker Hallberg och Gustav Engvall klarade inte att komma upp på samma nivå som sina lagkamrater.

Engvall ligger nog pyrt till och jag blir inte förvånad om Carlos Strandberg startar tillsammans med Pawel Cibicki mot Polen.

Strandberg kom in och gjorde ett piggt inhopp. Rimligt att både han och Muamer Tankovic, som startade i genrepet, kom in. Däremot märkligt att Kerim Mrabti gick före Niclas Eliasson. Visst, det kanske berodde på matchbilden men under veckans träningar har Mrabti och Simon Tibbling turats om på högerkanten. Och förstod inte riktigt bytet av Tibbling som växte och växte och hade en bra period precis innan han blev utbytt. Han var kanske helt slut i kroppen?

En spelare kom inte ut till oss i media efter slutsignalen och det var Muamer Tankovic. Han var den enda som petades efter genrepet mot Danmark och var säkert besviken. Nu var han avbytare och då behöver man inte göra media efter match men han var ensam att inte komma ut till oss. Efter lördagens träning är Tankovic dock en av sex som träffar media. De andra är Une Larsson, Olsson, Lundqvist, Hallberg och Engvall.

***

Eliasson var riktigt het på lördagens träning och gjorde ett par fina mål.

***

Hann inte se Polens match mot Slovakien men pratade med Johan Arneng som bodde på samma hotell som oss i Kielce och hade sett matchen, han sa att den hade ett högre tempo än Sverige-England.

Polen förlorade med 1-2 och det betyder att båda lagen måste gå för seger. Det blir en tuff uppgift igen. Men tycker att Sverige gjorde en ganska bra match mot England så det blir säkert en jämn match på måndag.

***

Janne Andersson var på lördagens svenska träning. Han var imponerad också över mittbackarna Jacob Une Larsson och Filip Dagerstål. A-landslagets förbundskapten ska vara kvar och se måndagens match mot Polen. Här är intervju med Janne Andersson.

Skrev efter genrepet att det är ett frågetecken kring om det här laget har några ledare som kliver fram och hur stark den här gruppen är. Det vet vi snart. Men samtidigt, ett genrep är ett genrep och där gick det ju inte jättebra för det laget som sedan ändå åkte till Tjeckien och tog guld.

Startelvan då?

Det är klart att det är förvånande att Alexander Fransson placeras till vänster på mittfältet och att Kristoffer Olsson och framför allt Melker Hallberg går före. Vad har Hallberg gjort som inte Fransson har gjort?

Alexander Fransson spelade från start i A-landslagets EM-kvalmatch mot Holland i september. Sedan har han tagit guld med Basel.

Trodde faktiskt att Håkan Ericson skulle köra med Fransson tillsammans med Olsson och Trodde att Niclas Eliasson skulle slå sig in från start, dels efter hans fina vår i allsvenskan, dels efter det pigga inhoppet i genrepet mot Danmark.

Så det blir spännande att se Sveriges mittfält.

Anton Cajtoft stod halva kvalet och gjorde det bra innan han skadade sig. Kom tillbaka för några månader sedan och har imponerat både i allsvenskan och på träningarna med U21-landslaget här i Polen.

I backlinjen är Linus Wahlqvist given. Det hade varit fint att haft honom som mittback men det lär inte hända i EM utan han blir högerback. Jacob Une Larsson och Filip Dagerstål spelade i de fyra sista kvalmatcherna och startade även i genrepet. Sätter ett frågetecken över Dagerstål med tanke på att han innan genrepet inte spelat mittback sedan U21-landslagets sista kvalmatch som var i oktober utan har varit central mittfältare i IFK Norrköping.

Platsen som vänsterback har nog varit lite klurig för Håkan Ericson eftersom Pa Konate som spelade mest i kvalet nu är skadad. Hur säker är han på Adam Lundqvist som startade i genrepet men hade det svårt både offensivt där han inte kom med och defensivt, speciellt vid Danmarks 1-0-mål.

Det är även press på Pawel Cibicki och Gustav Engvall. Carlos Strandberg bänkas mot England vilket förvånar.

Så kommer att ha extra koll på Dagerstål, Lundqvist, Hallberg, Engvall och Cibicki. Ett helt gäng med Brorsson, Binaku, Eliasson och Strandberg knackar på dörren.

Vi träffade Reine Almqvist utanför landslagets hotell här i Kielce och han berättade om bråk i det engelska laget. Då är det bara att försöka få deras spelare ur balans. Vem är landslagets gris? Hade kanske varit läge för Franz Brorsson som ju faktiskt är defensivt bäst av mittbackarna och som inte backar undan.

Vi åkte ut till träningsanläggningen vid Carrington tidigt på morgonen men där var det helt omöjligt att ta sig in. Vi kom till en avspärrning där det stod en vakt som varnade oss för att ta minsta lilla felsteg. Så vi uppförde oss ordentligt och väntade, väntade och väntade.

Paul Pogba, Juan Mata och ett par andra spelare passerade i sina bilar och så till slut kom en röd chevrolet. Där satt Lindelöf och log. In med bilden till redaktionen och sedan drog vi ut till Old Trafford och pratade med supportrar. Därefter letade vi upp det finaste hotellet i Manchester och väntade och hoppades på att försvararen skulle dyka upp så att vi kunde hinna få med honom i sportsändningen på TV4.

Sex timmar senare kom han. Inte superpigg men glad. Ställde givetvis upp på en intervju och vi fick låna ett rum.

Resultatet ser ni här.

Lindelöf sa att han inte riktigt hade hunnit ta in allt. Det kan man förstå. En övergång till en av världens största klubbar. 350 miljoner kronor som kan bli 450 miljoner. Sveriges näst dyraste spelare någonsin och Manchester Uniteds dyraste försvarare någonsin. Det kan inte vara enkelt att ta in.

06:00 går flyget tillbaka till Warszawa och sedan bil ner till Kielce där det svenska U21-landslaget laddar för fredagens match mot England. Pratade med Lindelöf om hur han halkade in i U21-landslagets EM-trupp 2015. Först blev han inte uttagen men kom ändå med efter en skada på Emil Krafth i genrepet.

Lindelöf satt på bänken i den första gruppspelsmatchen. Men så kom en öppning.

En avstängning på Alexander Milosevic i den andra matchen gjorde att Joseph Baffo flyttade in som mittback och lämnade plats på högerbacken åt Lindelöf.

Den platsen behöll han under resten av mästerskapet och när turneringen var slut hade han tagit guld, blivit uttagen i Uefas All Star-team och slagit in lagets sista straff i finalen.

När den portugisiska ligan drog igång i augusti 2015 skadade sig två av Benficas mittbackar och Lindelöf fick chansen – och tog den, precis som i U21-landslaget. Svensken behöll sin plats och när säsongen var slut hade han tagit liga- och cupguld och tagit sig till kvartsfinal i Champions League.

I mars 2016 blev försvararen uttagen i Erik Hamréns landslag som skulle förbereda sig inför EM i Frankrike genom att träningsspela mot Turkiet och Tjeckien. Om han fick chansen och tog den? Det blev spel från start i båda matcherna och det blev det även i samtliga EM-matcher.

På den svenska fotbollsgalan utsågs han till årets försvarare och när den portugisiska ligan drog igång efter EM så var Lindelöf given som mittback. Säsongen 2016/17 startade svensken i 32 av 34 ligamatcher, avgjorde seriefinalen mot rivalen Sporting, försvarade ligaguldet och togs av ligans spelare ut i årets lag.

Innan intervjun på hotellet i Manchester funderade jag en del på det där, hur han för bara två år sedan halkade in i U21-landslaget och hur han hela tiden har tagit alla chanser han har fått. Lindelöf berättade att det är just det som har gjort att han är där han är i dag, att han har varit förberedd på att chanser ska dyka upp, och han riktade sig till alla fotbollsspelare som inte får spela och uppmanade alla att ändå vara förberedda på att chansen ska komma.

Nu byter vi fokus och drar till Polen. Visst ska väl Alexander Fransson starta mot England?

Vi är på plats i Polen. I den sydöstra staden Lublin. Det är här U21-landslaget har sin bas och det är här spelarna och ledarna ska göra allt som krävs för att det ska bli ett bra mästerskap.

Eller?

Anledningen till frågan är lördagens genrep mot Danmark. 0-2. Inga chanser skapade man. Passningsspelet var plottrigt och ofta i sidled. Man klarade inte av att flytta upp sina spelare. Det var håglöst.

Det är egentligen ingen stor sak att förlora ett genrep. Men sättet man gjorde det på oroade faktiskt. Är lite försiktig här eftersom det behöver spelas någon EM-match innan man slår fast saker och ting, men något jag kommer att hålla koll på är om den här U21-upplagan har det som tidigare upplagor har haft och som även A-landslaget har. Ett starkt kollektiv med spelare som är lojala och gör allt för varandra.

Minns EM-genrepet 2015. 2-2 mot Danmark trots att man hade en man mer i 75 minuter. Efteråt var John Guidetti tokig på att man inte fick spela med EM-bollarna och hade även synpunkter på lagets svaga insats. Sam Larsson gjorde ett fint inhopp och var tydlig med att han borde ha spelat till sig en plats i startelvan i premiären. Men efter lördagens 0-2-förlust var det ingen som var irriterad. Ingen som ställde krav eller tyckte något.

Vi får som sagt se i EM. Men det är bara att hoppas att spelarna reflekterar över vilka saker som tidigare har bäddat för framgång.

Under 2009 var det Pontus Wernbloom, Gustav Svensson, Mattias Bjärsmyr, Rasmus Bengtsson, Marcus Berg, Ola Toivonen och Rasmus Elm som tog Sverige till semifinal där man gjorde en stark upphämtning mot England men åkte ut efter straffar.

Under 2015 skapade spelarna en stark sammanhållning där det inte var några grupperingar. När Simon Tibbling blev hjälte var John Guidetti tårögd efter allt duon varit med om tillsammans i Brommapojkarna och i skolan.

Tror inte att John Guidetti, Alexander Milosevic och några till någon gång tidigare hade varit lika sugna på att vinna som man var i semifinalen mot Danmark. Ni kanske minns psykningarna inför matchen och alla andra kan gå hem-utspelet efteråt?

Guidetti, Milosevic, Oscar Lewicki (som kanske var bäst i hela turneringen), Oscar Hiljemark, Victor Nilsson Lindelöf, Ludwig Augustinsson. Bra fotbollsspelare. Stora vinnarskallar. Många ledare.

Nu är vi i Lublin. Nu börjar allvaret. Vilka är ledarna i det här laget? Nu är det dags att kliva fram om stjärnor ska tändas. På fredag spelar Sverige sin första match i gruppspelet och då väntar England.