På 70-talet gästades Kopparvallen i Åtvidaberg av storheter som Bayern München och Chelsea. Men det är längesen nu. De senaste 27 åren har det som då var Sveriges bästa lag inte ens fått spela i högsta serien. Fram till nu. Efter 1-0 borta mot Vasalund står det klart att Åtvidaberg spelar i allsvenskan nästa år.
Högeryttern Haris Radetinac har bott i Sverige i sex år, under tre av dem har han spelat för Åtvidaberg. Bruksklubbens historia har han ingen större koll på, medger han. Men på söndagen skrev han likväl in sig i den. Radetinac blev matchens ende målskytt när han i den 90:e minuten... ja, vi låter honom själv förklara.
-Det var en duell mellan deras målvakt och någon spelare, jag såg inte riktigt vad som hände. Men plötsligt landade bollen hos mig och jag tryckte in den, säger Radetinac.
Känslan?
-Det finns inga ord att beskriva det. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vart jag skulle springa. Jag kände bara "äntligen".
Vid sidlinjen stod Åtvidabergs tränare Daniel Wiklund och förvånades över sin egen reaktion.
-Jag trodde att jag skulle få en euforisk känsla när bollen gick in. Men jag tänkte bara "okej, vi gjorde mål, bra. Hur många minuter är det kvar? Koncentration nu". Jag är fortfarande ganska lugn, men jag kommer nog upp i varv snart, säger Wiklund - dyngsur efter att, som sig bör, ha blivit inkastad i duschen av spelarna.
Åtvidaberg hade trots en man mer på planen från den femte minuten - Vasalunds spjutspets Kennedy Igbonanike blev tidigt utvisad - svårt att få till det. Men Vasalunds ork tröt allteftersom och Åtvidaberg tog kommandot. I den första halvleken räckte det inte till mycket, men efter paus kom chanserna. Men målen uteblev. Fram till den sista ordinarie matchminuten. Då räckte det med en spark. Sedan var Åtvidaberg i allsvenskan.
I omklädningsrummet efter matchen flödade champagnen, allsången och glädjen. Och från cd-spelaren hördes "tonight's gonna be a good night".
TT