POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
SUPERETTAN

Jarelind: Logiska Superettan?

Onsdag innebär krönika om Superettan av fotbollskanalens expert på serien, Niklas Jarelind.

Vi har redan avverkat en tiondel av säsongen. Det går obehagligt fort när man har roligt. Men trots allt är det kanske lite tidigt att hävda att serien satt sig, att alla svar börjar utkristalliseras. Skrällarna duggar alltjämt sådär charmigt vårtätt och resultatet i varje match är lika oberäkneligt som aprilvädret påstås vara. Eller?

Mja. Nja. Njae. Jag ämnar nu nyttja en av speldagarna som matrix för omgången i ett tafatt försök att propagera för Superettans logik.

En av matcherna i den tredje omgången spelades mellan vad vi här kan kalla Lag A och Lag B. Det senare vann med uddamålet, trots bortaplan.

Lag A är nykomling i serien, där man senast spelade 2009. De flesta i truppen saknar erfarenhet från elitfotboll och det är egentligen bara en spelare, en snart 35-årig mittfältare, som har varit ordinarie i en serie som rankas högre. Möjligen två spelare, om vi är givmilda när vi definierar.

Försäsongen har skvallrat om att det här är en drake som kan flyga högt. Med rätt vindar. Men ingen vet riktigt hur långt det är ner till marken. Och hur snabbt och stadigt den kan lyfta igen om den tvingas ner, om vinden mojnar.

Lag B har nyss gått in i sitt tredje raka år i serien. Som nykomling överraskade man många genom att hålla sig kvar utan kval. Ifjol överraskade man kanske inte riktigt lika många, men åtminstone några av oss, när man faktiskt tvingades till kvalspel för att få lira vidare i Superettan. Undan för undan har klubben sett till att plocka ett och annat russin ur spelarmarknadskakan, trots tuff konkurrens i närområdet. Alla värvningar har inte varit fantastiska, försvinnande få har varit spektakulära.

Utan dylika skrävelvärvningar har man ändå sett om sitt hus. I truppen finns en handfull spelare med en handfull allsvenska säsonger på meritförteckningen. Kölen känns robust och om man nu bara ser till att täppa igen det lilla hålet där det läckte in en aning för mycket ifjol, så ska man nog lyckas hålla sig upprätt även när höststormarna börjar pina kuststräckorna.

Kommer Lag B att hamna ovanför Lag A i tabellen när vi ska summera alltihop i november? Nej, inte nödvändigtvis. Kanske inte ens troligtvis.

Men att man har en något solidare grund under dobbarna i den tredje omgången, det känns tämligen logiskt med ovan anförda resonemang.

En annan av matcherna i Superettans tredje omgång spelades mellan vad vi här kan benämna Lag C och Lag D. Det senare vann med uddamålet, trots bortaplan.

Lag C har egentligen varit en latent besvikelse sedan man åkte ur Allsvenskan hösten 2009. Ofta segertippat, ofta underpresterande, inte sällan på grund av kriget med sig själv, brottningsmatchen med självbilden, med förhoppningarna, med kravbilden, inbillad eller verklig, självpåtagen eller påtvingad.

Det här året står man sannolikt bättre rustat än något tidigare år. Men med ny huvudtränare, nästan ett helt nytt manskap och en hemmaborg som man inte riktigt har fått fason på än så får vi som tittar på ändå ha lite tålamod. Ett tålamod som Lag C gärna tar varje tillfälle i akt att inpränta i omgivningen. Den uttalade målsättningen är inte att tvunget gå upp i just år, utan att på sikt bli en maktfaktor i svensk fotboll, inte bara på läktarrad 1 och uppåt utan även där nere, där innanför linjerna.

Men hur omsorgsfullt Lag C än har rustat så finns en uppenbar akilleshäl, ett inte alltför orealistiskt worst case scenario. Och det fick vi ett smakprov på direkt. När de två naturliga anfallarna saknades samtidigt så föll man snabbt in i gamla synder. Engångsföreteelse? Eventuellt.

Lag D hade en katastrofal fjolårsvår, där man bara vann en av de första nio matcherna. Trots det segade man sig upp på en respektabel sjätteplats till slut, precis bakom Lag C. Man gjorde 55 mål, vilket var näst flest i serien.

Så sent som 2011, för övrigt samma år som Lag C var blott ett tilläggstidsmål ifrån att tvingas kvala sig kvar, kvalade Lag D för att lämna serien uppåt. Ett ynka mål var skillnaden, även där. Men klubben vet att den kan och hur det känns att vistas där uppe i topptrion, (till skillnad från kombattanten i omgång 3 om en ska vara krass).

Inför säsongen är Lag D det enda laget med det uttalade målet att vinna. Alltså inte bara att vara topp 3, eller ens att ta en av direktplatserna. Nej. Att vinna. Att vara bättre än alla andra lag, inklusive resursjätten Lag C.

Man har lyckats behålla en hjälmprydd fantom i målet, man har beväpnat sig med en gammal Interspelare med trollspöfrisparkar, skolat om lagkaptenen från mittfältare till back för att sedan använda honom som någon slags släpande anfallare under stundom, ställt ett ”monster” i mittförsvaret och alltihop leds av en man som gärna, och ofta pricksäkert, skjuter skarpt från höften.

Det är som om Lucky Luke fått över bröderna, och resten av familjen, Dalton på sin sida och nu galopperar rakt fram mot den där höstbleka solnedgången i fjärran. Det kan gå hur som helst. Precis hur som helst. Det enda vi vet är att den maskopin måste tas på allvar.

Kommer Lag D att hamna ovanför Lag C i tabellen när vi ska summera alltihop i november? Nej, inte nödvändigtvis. Kanske inte ens troligtvis.

Men att man har ett litet försprång vad gäller lagbygget i den tredje omgången, det känns tämligen logiskt med ovan förevisade premisser.

 Så. Alltså. Superettan, den relativt logiska serien.

Där Husqvarna leder.

Publicerad 2014-04-23 kl 12:07
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå