För en månad sedan tog Thomas Dennerby över Hammarby efter Gregg Berhalter. Då låg laget åtta i superettan och hade nio poäng upp till kvalplatsen. Nu, en månad senare, har man klättrat upp en placering men har elva poäng upp till kval.
Fotbollskanalen.se åkte till Bajens träningsanläggning på Årsta för att träffa den nye tränaren. I ett långt samtal berättade han bland annat om sina starka känslor för föreningen, vilka spelare som har imponerat mest, varför klubben misslyckats, om det svåra beslutet att tacka ja till jobbet och att han inte tror på allsvenskt spel nästa säsong.
– Så länge det finns minsta möjliga hopp och en teoretisk chans så ska vi slåss för att det ska vara 2014, men det kanske är realistiskt med 2015, säger Dennerby.
Var det ett svårt beslut när du fick frågan om att ta över Hammarby?
– Ja det var det. Det är klart att känslorna för Hammarby är stora. Alla vet att jag är Hammarbyare i hjärtat. Om man börjar med det rent känslomässiga, det första jag var tvungen att göra var att sätta mig ner och fundera på om jag bara gör det med hjärtat eller känner jag att jag verkligen har något att tillföra i den här gruppen. Att vara ledare i ett lag i dag är inte bara den enskilda övningen utan det är också att gruppen måste ha behov av den ledartypen du är. Så nummer ett var att jag inte bara tackade ja med hjärtat. Jag gick igenom allt det här med mig själv: tror jag verkligen att jag har något att tillföra, passar jag i gruppen?
– Sedan pratade jag med några om hur läget såg ut och vad som krävdes här nere. När jag hade funderat klart så kände jag att: men vad fan, det är ett bra läge. Jag tror att den människotypen jag är och det som jag alltid får beröm för var jag än har varit så är det att jag skapar en god stämning och är bra på att bygga lag. Det är lite det som har varit mitt adelsmärke. När det var okej och jag kände så då tänkte jag att: vad fan, det får inte vara något hinder att jag är Hammarbyare, att jag inte kan för att det är så mycket känslor utan det var ett rationellt beslut när jag väl lämnade det åt sidan att jag faktiskt i grund och botten är Hammarbyare.
Hur du är som människa, att du är bra på att skapa en bra stämning, är det något som har varit viktigt i den här gruppen?
– Ja, så kändes det då. Att det var viktigt.
Märkte du det på spelarna – en del av killarna kom ju inte överens med Gregg?
– Jag har otroligt stor respekt för Gregg (Berhalter) som tränare och människa och han har gjort ett jättegott intryck på mig, men styrelsen hade bestämt att det behövdes en förändring och det är klart att det blir en annan typ av ledarskap när man går från Gregg till Dennerby. Jag säger inte att det ena är rätt eller fel men det blir en ganska tydlig förändring. Jag försöker bry mig om alla även om man är spelare nummer 23 så försöker jag varje gång när vi träffas varje dag att man har någon minut med alla. Man ska känna att man finns.
Vilka fler skillnader finns det mellan dig och Gregg?
– Pratar vi fotboll så tror jag att han var lite mer possessioninriktad än vad jag är. Jag är också passningsinriktad och tycker om passningsspel, men jag är också väldigt noga med att passningsspelet hela tiden ska leda till något. Finns det lägen att stimulera forwards, finns det möjligheter att jobba in folk i boxen och få till inläggssituationer eller avsluta centralt.
– Om vi har lyckats få en spelvändning som vi är ganska duktiga på utanför motståndarnas centrala mittfältare, att hitta den diagonala passningen till Kennedy, ja men avsluta. För då får vi ett avslut på anfallet i stället för att man inte avslutar, tar en svår passning till och så har man en omställning och får springa 60 meter. Alltså, avsluta så många anfall vi kan så att vi hinner organisera försvarsspelet. Det tror jag är det tydligaste.
Har du märkt att spelarna har varit tyngda av situationen som varit?
– Det är klart att nu kom ju jag in i en situation när vi är nio poäng efter kvalplats och sex eller sju ner till det andra kvalet. Det är klart att spelare läser ju tidningen och så, men det är ingenting vi egentligen pratar om utan från det att jag kom hit har vi bara pratat om en match i taget och det är ingen idé att titta och läsa varje vecka för det händer inte så mycket på en omgång.
Varför tror du att det har gått dåligt för Hammarby i flera år- klubben har ju en betydligt större budget än de flesta lagen i superettan?
– Det är svårt att svara på, men generellt sett så kan man säga att jag tror att kontinuitet och långsiktighet är framgångsfaktorer som är viktigt. Det var väl någon som sa när jag började att jag är den åttonde eller nionde tränaren i Hammarby på tre år eller något sådant. Det är klart att det skulle behövas lite mer kontinuitet än så, det kan man väl säga.
Har du en rädsla för att få sparken från Hammarby som är ditt favoritlag – men tanke på hur det har sett ut?
– Nej jag funderar inte i de banorna alls. För mig är det viktigaste att Hammarby går bra och i det sammanhanget är man som, i alla fall i min situation som har ett hjärta i föreningen, mest noga med att det går bra för laget än att vara rädd om mig själv.
Brommapojkarna hade tio startspelare från Stockholmsområdet i sin förra match och AIK hade åtta stycken, ni hade fem – hur ser du på den biten?
– Jag tror att det skulle vara en gyllene kombination. Dels är det viktigt att visa neråt i sina ungdomsled att det finns en karriärväg, visst är det så. Men det är också jätteviktigt att man har möjlighet, budget och förståelse för att ibland måste man plocka in russin i kakan. Det tror jag är en viktig bit men generellt sett så hellre ett riktigt, riktigt stort russin som kostar mycket än tre halva russin. Det är en viktig bit att se över.
Varför tror du att just du fick jobbet som tränare för Hammarby?
– Jag tror att det är många år i branschen. Mitt första lag drog jag igång 1989 med Värtan. Sedan har det mer eller mindre varit fotboll hela tiden även om jag den största delen har jobbat vid sidan om förutom när jag var i Hammarby 2000-2001. Sedan var jag tjänstledig när jag var förbundskapten i sju och ett halvt år. Men jag tror ändå att under så många år drar man med sig erfarenheter från framgång och motgång. Man lär sig också själv ha förståelse för hur man ska hantera de här situationerna. När man har varit tränare i tjugo år har man egentligen gått igenom alla tänkbara scenarier som kan uppstå i en grupp. Man har varit igenom alla faser, det är en viktig bit.
– Sedan är det väl klart att det kanske påverkas av att alla vet att jag har ett varmt Hammarbyhjärta. Det är ingen som kommer tvivla på att jag gör allt som står i min makt. Man har varit i föreningen i framgångsrika perioder, nio år som spelare i allsvenskan med SM-finaler och cupfinaler. Sedan lyckan, turen och förmodligen lite skicklighet också när jag och Sören (Cratz) tillsammans lotsade de här killarna… eller det är ju bara Kennedy (Bakircioglü) kvar från laget som vi tog till SM-guld. Från att nästan har varit ur 1999 till att göra ett mittenår 2000 till att vinna 2001 vilket jag tycker är rätt strongt. Det är väl lite sådana samlade minnen och samlade intryck som har gjort att jag har hamnat här antar jag.
Aftonbladet hade en artikel där anonyma damlandslagsspelare kritiserade Hammarbys val av att anställa dig som tränare – hur ser du på det?
– Sånt där kan man aldrig skydda sig mot och jag förstår… jag menar, det här var väl knutet till EM 2009. Vi åkte dit efter att ha gjort en fantastisk vår, vunnit Algarve cup, slagit Brasilien, Tyskland, USA och förväntningarna var skyhöga. Vi vinner gruppen lätt. Är klara för kvartsfinal efter två matcher, har slagit Italien med 2-0 och Ryssland med 3-0 efter att ha släppt till en målchans mot Ryssland. Sedan avslutade vi på halvfart med 1-1 mot England och sedan blev det en riktig dipp mot Norge.
– Att det blir besvikelse efter en sån match det har jag full förståelse för. Att det blir besvikelse från spelare 17, 18, 19, 20 som kanske har åkt till det här mästerskapet med förhoppningar men blir utanför, det är inget konstigt, så är det ju i alla lag. När det har gått ett halvår här så kommer några att känna sig som 17, 18, 19 och tycka att Dennerby är värdelös och inte vilja ha kvar mig. Så är det i den här världen och ska man hänga upp sig på det så blir det jättejobbigt. Det är en del av den här branschen.
Blir man påverkad av det?
– Det finns ju ingen människa som tycker om att läsa att det är någon som säger att man inte är tillräckligt bra. Så är det ju.
Har några av spelarna som du hade i damlandslaget hört av sig efter att du tog över Hammarby?
– Ja, absolut. Jag har fått roliga sms och sedan har jag träffat en del också. När det läckte ut så fick jag sms där det stod: ”fan vad roligt, det är härligt att du är tillbaka i fotbollen, det är fotbollstränare du ska vara och inget annat”. Jag fick många sådana pepp. Det är skitkul.
Innan du tog över Hammarby så jobbade du i klubbens sportråd – vad gjorde du där?
– Där jobbade vi med långsiktiga frågor: hur vi ska strukturera ungdomsverksamheten, hur ska faciliteterna se ut – alltså en långsiktig plan. Vi har aldrig pratat ”day to day-basis”, vi har aldrig pratat om verksamheten som var här nere på Årsta eller så utan vi har bara koncentrerat oss på att strukturera det hela för att vara ett rådgivande organ för styrelsen i strategiska frågor.
Hur länge var du med i sportrådet?
– I ett halvår, men det är ju kvar för det ligger ju på head coach, Gregg var ju med på möten.
Är sportrådet bra för Hammarby?
– Ja, absolut. Det är bra att ha olika erfarenheter som det var i den gruppen, både ha ungdomsansvarige, A-lagstränaren, styrelserepresentant och så har vi Tommy Boustedt också som är helt utanför med en annan idrott, som har lite andra input. Det första mötet var att strukturera det och sedan hade vi presentation av Hammarby i dag och nästa gång hade Tommy en presentation om hur man jobbar med spelarutveckling i hockey och så vidare. Jag tror att det är viktigt.
Hur är du som tränare?
– Jag tror att jag är väldigt noggrann vad gäller försvarsspelet och det är positionsförsvar som gäller. I anfallsspelet är jag passningsorienterad och passningsinriktad men jag tillhör inte de här som är så possessioninriktade att jag tycker det är viktigt att man har 60-40 i ett bollinnehav. I den fotbollen jag tycker om är det viktigt att en passning har ett mål. Om en passning egentligen bara är en passning för att passa vidare utan något direkt mål så tycker jag emellanåt att det kan man acceptera i perioder, kanske om man leder, om man ska fördriva lite tid. Men i min värld ska en passning leda till att få ett bättre läge, att kunna ta sig fram på planen.
– Fotboll handlar om att skapa målchanser och ju fler målchanser som skapas desto större är chansen att du gör mål. Jag har hellre ett bollinnehav som är 48-52 och vinner med 2-0 än att man har 60-40 och inte har producerat någonting. I den bästa av världar vill man ju ha kombinationen av bägge två, att man kan ha 60-40 och ändå ha tydliga spelvägar vad man vill med bollen, det är framför allt det vi har jobbat så mycket med sedan jag kom, med spelet i den sista tredjedelen.
– Jag tror att alla som har sett matcherna nu har sett att vi är lite tydligare med vårt spel den sista tredjedelen, vi sätter in bollar, hårda flacka inlägg mot… alltså vi har ju ingen stor targetforward i dag. Att bli stillastående och komma i djupet och lyfta ballonginlägg det är chanslöst för oss som det ser ut i dag. Vi måste spela bollar där vi kan vara först och där vi kan löpa in. Vi har jobbat mycket med de här bitarna, med instick och så vidare. Tydligare omställningsspel, hur vi ska ta första löpet och så. Ett variationsrikt anfallsspel kan man säga.
När du har sett Hammarbys matcher som åskådare, har du sett vad som har varit bra och vad som har varit mindre bra - är det just de här sakerna som du pekar på som har varit viktiga för dig att förbättra?
– Ja, absolut. Det var vi alla eniga om när vi satte oss ner i det tekniska teamet. Det här var en grej som vi behövde bli lite hetare på. Det fanns samma känslor inom gruppen som jag tror det fanns utanför. Det är också viktigt för forwards att om man ska ta de här löpningarna, att försöka att hela tiden komma först in på förstastolpen, ta de här extra sju, åtta meterna, då måste du också veta att bollen spelas in. Om den inte kommer den första eller andra gången så stannar du kanske tredje gången och tittar vad som händer och då kommer bollen. Nu är det ingen tvekan, har vi möjlighet att sätta in den i ytan och det finns yta kvar mellan målvakt och backlinje och vi har kommit runt helt eller halvt så att man kan spela förbi ytterbacken då ska den in.
Är det extra viktigt för er med tanke på att ni ofta möter låga försvar?
– Ja, men i de två senaste matcherna mot Värnamo och Örebro så har de i perioder varit högre med sina lag vilket gör att det finns möjlighet med instick. Utvisningen som Örebro fick mot Erik (Sundin) är en sådan situation. Upp, tillbaka och precis när Erik läser in att nu går den upp och tillbaka, redan då har Erik startat sin löpning så för (Robin) Tranberg är det bara att lägga den på ytan. Just de här bitarna är så himla viktiga för oss. Vi har två, tre likadana situationer där det är nära för Erik. Hotar man i djupet ställer det alltid till problem för motståndarna.
– Men sedan kan det vara så uppe på Tele2 att motståndarna står med backlinjen vid straffområdeslinjen, då blir insticksspelet lite svårare och det är faktiskt så att det är mindre yta att spela in tidiga inlägg bakom och där måste vi hitta en metod för. Det är väl det som vi jobbar med nu men som också hänger ihop lite med spelarprofiler. Nu är ju Andreas (Haddad) väldigt nära spel så då kan vi få in den typen av forward som klarar det spelet.
Du nämnde Tranberg, du har gett honom ett stort förtroende – hur ser du på honom?
– Tranberg är en jätteduktig fotbollsspelare. Fin speluppfattning, framför allt offensivt. Defensivt helt okej, men framför allt hans offensiva speluppfattning och hans långa passningsspel. Han är duktig att med bra känsla stoppa ner bollen bakom motståndarens backlinje.
Är det någon eller några som har imponerat extra mycket på dig?
– Jag tycker det är kul att de unga spelarna verkligen är med och fightas. Viktor Nordin gör jättebra träningar och han är 17 år. Tranberg kommer in och har gjort det bra. Nik (Ledgerwood) är naturligtvis en högklassig spelare. Det jag tycker är roligt är att se att de här spelarna som har spelat mindre och som jag själv inte hade så stor koll på när jag kom hit, de har verkligen visat framfötterna.
Hur vill du använda Kennedy?
– Det kan bero på motstånd men tittar man på den sista halvtimmen mot Örebro när han spelade centralt, då spelade vi som en diamant och öste på längs kanterna, det blev som ett 2-6-2 på slutet. Han är duktig när han styr centralt, men han kan spela på kant också. Men jag tror faktiskt att han får ut lite mer när han är centralt i planen.
Är det stor skillnad på Hammarby i dag jämfört med när du var här 2001?
– Egentligen inte. Det som inte den här gruppen hade när jag kom om man nu jämför med guldupplagan, då hade vi ju (Peter) Markstedt, en spelare med tyngd, storlek och bra huvudspel som vi inte hade i den här gruppen när jag kom, men Andreas Haddad var tänkt att ha den rollen. Jag var inte inbladad i det, det var klart redan när jag kom så det fanns inga sådana grejer att jag var inbladad i det. Honom har jag bara sett från läktaren två gånger, det var lite oturligt (att han skadades) för det gör ju att vi kan få större variation i inläggsspelet också även mot lågt stående försvar, att vi kan få någon som kan vinna lite i luften och dunka dit den. Så har det som det ser ut just nu inte varit.
Du har tre SM-guld – två med Djurgården/Älvsjö och ett med Hammarby – ser du dig själv som en vinnare?
– Det är klart att man gör det. Men man är också fullt medveten om att när man förlorar så är man samma Thomas som den dagen man vinner. Jag tillhör de här tränarna som alltid tycker att den absolut största influensen av hur det går i en match det är ändå det spelarna är beredda att prestera och det man är beredd att ge av sig själv den dagen. Självklart ska vi i det tekniska teamet och alla andra i serviceapparaten ge allt vi kan, försöka att varje gång ha en bra matchplan, genomföra bra träningar och driva på. Men sen när det kommer till spel då tycker jag att när matchen väl börjar då är ansvaret så mycket hos spelarna och jag tycker att det är spelarna som ska hyllas oavsett om man har vunnit med 3-0 eller om man… jag tar hellre ansvaret om det går emot än om det går bra.
– Går det bra så ska vi hylla spelarna. Efter första matchen skrev det om ”Dennerby-effekten” vi vann med 3-0 och tre mål hade Hammarby inte gjort sedan i oktober förra året, men det är ingen ”Dennerby-effekt”, det är spelarna som presterar. Det kan man säga om den här truppen, den här truppen är definitivt tillräckligt bra för att vara med och fightas i toppen.
Ni ligger sjua i superettan – är det godkänt?
– Ambitionen är högre.
Många supportrar är frustrerade över Hammarbys resultat, efter en match på Söderstadion i juni konfronterades tränare, spelare och styrelse – hur ser du på det, har du förståelse för deras besvikelse?
– Klart att man har förståelse, men jag tror inte på det här som händer i en del Stockholmsklubbar och i andra storstäder, att helt plötsligt är det tio man som står på träningen och talar om att om det inte blir bättre så händer det eller det.
– Sådana metoder har man till och med kommit på i de gamla öststaterna, det kom man på när jag spelade på 70-talet att det går inte att säga till fotbollslaget att ni får åka till Sibirien och jobba i straffläger om ni inte vinner matchen, det ökar inte förutsättningarna för att laget ska vinna. Den psykologin blir omvänd och jag hoppas att man har förståelse för att just det man ska göra ligger i betydelsen av ordet supporter, man ska supporta och när det går emot det är då man behöver mest stöd och mest support. Inte bli ytterligare nertryckt, det är aldrig någon som har blivit bättre av det.
Du är utbildad polis – hur ser du på debatten om polisnotorna?
– Det där är en jädra problematik. Det är svårt att lasta klubbar för saker och ting som händer på parkeringar 20 mil ifrån fotbollsmatcher. Det finns ingen annan funktion i samhället där man skulle acceptera att ta kostnader för sådant. Självklart i direkt anslutning och nära anslutning till arenor så kan man ha viss förståelse för det men egentligen så är min grundinställning att jag inte tycker om att man ska betala för det, även om jag kan förstå vissa delar av resonemanget. Det finns ingen möjlighet för en förening att påverka det som händer så långtifrån på andra ställen än där matchen är. Och det är det som är grejen, det vet jag sedan jag själv jobbade med supportrar i början av 90-talet, att många som slåss är inte ens medlemmar i föreningen.
Hur ser ditt avtal ut?
– Det är ett och ett halvt år. Det finns en option, vi har sagt att vi ska sätta oss ner när säsongen är över och stämma av. Jag har möjligheten och föreningen har också möjligheten. Så vi har båda option.
Vill du stanna?
– Jag började ett civilt jobb i höstas, ett jättebra jobb som fritidsledare i Tyresö som jag trivs fantastiskt bra med. Jag sitter inte i sjön och det kanske är det som gör att jag är så avslappnad. Jag måste inte hanka mig fram som tränare, jag har haft ett yrkesliv vid sidan om hela tiden. Jag funderar inte över det. Nu ska jag göra mitt jobb så bra jag kan varje dag jag är här och sedan får vi se när det ta slut, om det blir om tre månader eller om ett och ett halvt år eller om vi gör det så bra att jag är kvar här om tre år.