"Cupajäveln" betyder antingen mer kärlek eller ett minus för Magnus Pehrsson
Malmö FF ser ut att ha lagt på sig ett lager av cynism i sitt spel. De är tyngre, det är inte samma snygghetskrav, identiteten på laget definieras oftare som hårt jobbande, det blir mer mentalitet riktad mot att vinna en match än att spela ut en motståndare.
Det lagret tog mesta cupmästarna Malmö FF till svenska cupen-finalen 2018. De har dock inte vunnit titeln sedan 1989 vilket har skapat motsatt effekt än vad man kan tänka sig. MFF går verkligen ut varje år med att cuptiteln (lokalt namn: ”cupajäveln”) ska vinnas och den som får högst krav på sig är huvudtränaren.
En cuptitel för ett toppklubb av Malmö FF:s storlek brukar inte betyda mer än en trevlig titel, men för Magnus Pehrsson kan det få honom ytterligare en nivå upp i respekt och kärlek hos MFF-supportrarna. Att inte vinna cuptiteln ger dock ett minus i ledningens årssammanfattning.
Svanberg blev svaret på Malmö FF:s centrala mittfältsproblem
I Malmö FF har det pratats om en ny strategi med två mer defensivt kapabla centrala mittfältare (på tal om ovan nämnda cynism). Jag kan nog tro att det blir överflödigt i vissa matchtyper och att MFF kommer ha matcher där det måste brytas ut mot något annat. I dag blev framtvingat. Bonke Innocent verkar aldrig bli ett alternativ för MFF, hur mycket det än nämns att han utvecklas, så därför fick Pehrsson göra något offensivt.
Han testade Mattias Svanberg centralt på träningar och i U21-matcher förra våren. Det pratades om ”ovanliga dimensioner” i Svanberg och att man inte visste om han var bäst centralt eller på en kant. Testet pågick någon månad och sedan har det inte pratats mer om det. Svanberg omvandlades snarare till något arjen robbenskt till vänster, fram till i dag. Hans defensiva och offensiva bidrag var definitivt bra nog för att återuppliva fjolårets test.
Östersunds vårsäsong kan avgöra nyckelspelarnas framtid
Nu finns det inget Europacupspel som kan motivera kvar Östersunds spelare (och tränare) över hösten. För att de ska bli kvar kanske det krävs att Östersund fortfarande är med i en ligaguldsstrid i sommar.
För nu börjar nyckelspelarnas framtider att diskuteras. Sotirios Papagiannopoulos, Ken Sema, Brwa Nouri, Alhaji Gero, Ronald Mukiibi, och Dennis Widgren har avtal som går ut i år. Saman Ghoddos lär klubbar buda högt på. De har alla varit med under en lång tid. Hur mycket längre blir den? Daniel Kindberg har sagt att truppen lär byggas om i sommar. Hur stor blir den ombyggnationen?
Håller verkligen Malmö FF:s trupp även med ett defensivt nyförvärv?
Pehrsson har inte använt lärlingsspelarna och Innocent, så i dagsläget är MFF:s trupp nere på en låg truppsiffra (15 utespelare). Även om defensiva allpositionsspelaren Isak Ssewankambo värvas... Räcker detta? I dag hade Pehrsson ett enda starkt offensiv alternativ på bänken, Markus Rosenberg, och vi ska verkligen inte underskatta bort hur många extrapoäng MFF tog 2017 när de bytte in olika typer av offensiv kvalitet under matcherna.
Det räckte med någon sjukdom, någon ljumskkänning, och en högerback borta i två månader för att MFF inte bara skulle få frågetecken på centralt mittfält, utan också gå ner på en låg nivå förändringsalternativ. Daniel Anderssons tanke är nog att det räcker fram till sommaren för att därifrån köpa mer kvalitet, men MFF måste under våren sätta spelarnas belastning helt rätt samtidigt som de undviker otur. Fjolårets bredd var en av styrkorna, årets icke-bredd är en av svagheterna?
Ken Sema verkar aldrig bli en Malmö FF-dräpare
I bortamatchen förra året gjorde Ken Sema 1-1 i slutet av matchen mot ett decimerat MFF, men MFF fick in 2-1 i 95:e. I hemmamatchen satte han en frispark i mål till 2-2 i 90:e minuten, men matchen blev ihågkommen för den sena straffräddningen av Johan Dahlin.
I slutet av den här matchen klev han fram på frispark i 87:e minuten. Underkant ribba, ner i konstgräset, inget mål. Tre gånger nära, men aldrig där.
MFF:s matchplan i dag handlade också mycket om att sudda bort Sema. När man pratar om att få överbelastningar så handlar det ofta om numerära (två-mot-en, tre-mot-två), men det finns också kvalitetsöverbelastningar. Som när man försöker få en bra spelare i duell med en sämre spelare i en-mot-en-lägen, och att det då också blir en form av överbelastning. MFF tog bort det genom att så ofta som möjligt vara två spelare mot Sema.