I helgen börjar svenska cupen - bli medlem på Fotbollskanalen och få rabatt på C More!
Den 25 maj 2001 bärgade Elfsborg klubbens första titel på 40 år och första cuptitel någonsin. Elfsborg gjorde upp med ett stjärnspäckat AIK i svenska cupen-finalen på Stadsparksvallen i Jönköping, och fick till slut fira efter ett sanslöst drama med 24 straffar inför 6 364 åskådare.
Elfsborg, som på den tiden leddes av Bengt-Arne Strömberg, hade ett profilstarkt lag med bland annat Johan Wiland, Anders Svensson och nuvarande klubbchefen Stefan Andreasson, medan AIK hade lite mer stjärnglans med spelare som Andreas Andersson och Nebojsa Novakovic.
Just Novakovic gav även AIK ledningen efter 21 minuters spel, medan Andreas Klarström kvitterade i den 47:e minuten. Därefter gick matchen till förlängning och då var Elfsborg närmast ett segermål. Fredrik Mohlin, som hoppade in i den 82:a minuten, höll sig i den 105:e minuten framme och satte bollen i mål, men fick inte fira, då målet blev avvinkat för offside och därmed gick matchen gick till straffar.
- Jag har för mig att det var en ganska jämn match. Jag tycker nog att vi var lite starkare, men det var AIK som började bäst. Sedan åt vi oss in i matchen ganska bra och var mycket bättre under förlängningen. Jag gjorde mål då också, men det blev bortdömt för offside, och det var väl gränsfall om det var offside, säger Mohlin till Fotbollskanalen.
Om matchen var jämn var straffläggningen en sällan skådad nagelbitare.
Först missade Stefan Andreasson sin straff och när ställningen var 7-7 efter att samtliga utespelare i Elfsborg lagt varsin straff tvingades Mohlin kliva fram till straffpunkten. Det var något han bävade för.
- Jag var väl inte förste straffskytt i laget precis, säger han och skrattar.
- Jag var längst ner på listan och till slut var det bara jag kvar, så jag hade inget val. Stefan (Andreasson) kom fram till mig och sa att jag måste lägga. Men jag ville inte lägga, jag var ju oduglig på straffar. Men han sa att jag måste lägga, då vi inte kan lämna WO. Då gick jag fram, fick en felträff och satte den. Sedan fick jag självförtroende efter det, säger han.
Mohlin fick sedan se Elfsborg-målvakten Johan Wiland sätta sin straff och därefter se AIK-anfallaren Patric Andersson vara lika säker till 9-9. Det gjorde att straffläggningen började om, och Mohlin fick kliva fram igen. Ingen annan lagkamrat ville gå fram till elvametersmarkeringen.
- Stefan skulle väl ha tagit den som lagkapten, men han missade första och tvekade lite, så då klev jag fram i stället. Hela laget tvekade egentligen lite, så jag sa typ: ”Jaja, jag tar väl den era fega jävlar, men skyll inte på mig om jag missar”.
Mohlin satte sin andra straff och när Sharbel Touma sedan missade fick Elfsborg fira klubbens första cuptitel någonsin och första titel sedan SM-guldet 1961. Mohlin och Wiland blev stora hjältar och Mohlin minns än i dag cuptiteln som en stor seger, dels med tanke på att AIK hade ett starkt och erfaret lag, men även med anledning av att Elfsborg hade flera boråsare i laget.
- De hade ju ett jävla lag med Stefan Ishizaki, Teddy Lucic, Andreas Andersson, Nebojsa Novakovic och Martin Åslund, så de hade ett jäkla kanonlag. När vi avslutade matchen hade vi elva boråsare på planen, alla kom från Borås, och det kommer nog aldrig hända i svensk fotboll igen. Det var boråsare mot deras stjärnspäckade lag, så det glömmer man inte i första taget, säger Mohlin.
För Mohlins del var även cupfinalen en vändning för honom gällande straffar. Han hade fem år tidigare missat den avgörande straffen mot Malmö FF i SM-finalen i Five-a-side i Globen. Det var en turnering, som spelades inomhus, och med en stolpträff blev Mohlin syndabock den gången. Den 25 maj 2001 var det raka motsatsen, och han kunde då glömma straffmissen 1996.
- Då sa jag att jag aldrig skulle skjuta straff igen i hela mitt liv, men nu var det dags igen, och jag hade inget val. Det här blev en revansch.