POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
SVERIGE
1v

Baffo om skadehelvetet - och samtalet med barndomsvännen Thern: "Väldigt stark och fin individ"

Foto: Bildbyrån.

Joseph Baffos skadehelvete är över.
2020 är året då mittbacken spelar fotboll igen – och han gör det gärna i allsvenskan.
- Drömmen lever kvar, det är där min motivation kommer från, säger han till Fotbollskanalen.

Sommaren 2015 var Joseph Baffo en av frontfigurerna i det svenska U21-landslag som vann EM-guld i Tjeckien. Succén från mästerskapet gav ringar på vattnet och intresset för mittbacken var stort. Det slutade med en flytt till Eintracht Braunschweig i tyska andraligan.

De första två säsongerna fick Baffo gott om speltid i den tyska klubben, men i oktober 2017 började skadeproblemen med en korsbandsskada. Svensken missade resten av säsongen och lämnade Braunschweig sommaren 2018. 

Det gick ett halvår innan mittbacken skrev på för en ny klubb, då han i januari i fjol gick till Duisburg i tyska andraligan. I sin nya klubb hann Baffo dock bara göra en match innan han i april skadade korsbandet i det andra knät. Svensken missade resten av säsongen och lämnade den tyska klubben i somras.

Två korsbandsskador, två olika knän. Det har, sedan oktober 2017, blivit 90 minuters tävlingsfotboll för den numera 27-årige Baffo.

- Det har varit två skador, det har inte gått som man hade förutsett sig. Men så är det, allt går inte som planerat alltid. Man tar lärdom av det, man blir starkare av det och just nu är jag frisk och jag mår bra, så det är bara att köra, säger Baffo till Fotbollskanalen.

Vad för lärdomar?
- Lärdomar om livet, man lär sig att uppkatta saker och ting betydligt mer. Man har tagit saker och ting för givet, det är något idrottare och atleter inte tänker på så länge man är frisk. Bara att få springa ut på planen är en helt otrolig känsla. Det är inte så att när man är frisk och kry springer runt och tänker på det. Man uppskattar det mer och mer, det man gör och det man har fått göra i stora delar av livet.

Minns du hur du reagerade när du drog korsbandet för andra gången?
- Jag förstod ganska snabbt att det var det (korsbandet), även om de inte trodde att det var det så förstod jag ganska snabbt. Reaktionen var bara att köra på, jag har varit igenom hela processen innan och jag visste direkt att det bara var att köra.

Har det varit jobbiga stunder där du känt att karriären är över, eller hur har tankarna varit under det här skadehelvetet?
- Jag har aldrig känt att karriären är över. Den dagen jag tröttnar på fotboll blir antagligen den dagen jag känner att jag kommer sluta. Jag är fortfarande lika motiverad som jag var sedan dag ett när jag började sparka på en boll, om inte den motivationen hade funnits hade jag lagt av med fotboll.

Var har du hämtat motivation för att komma tillbaka?
- Motivationen kommer enbart inifrån, drömmen lever kvar, det är där min motivation kommer från. Min inre låga, min inre motivation och de drömmar jag fortfarande vill uppfylla. 

Hur ser de drömmarna ut?
- Det håller jag för mig själv.

Mittbacken har nu lagt två och ett halvt tunga år bakom sig och blickar fram mot vad väntar härnäst. Med två knän som mår bättre än någonsin och med en motivation som – även den – är starkare än vad den någonsin har varit tidigare.

- Efter andra korsbandsskadan var det bara att köra på. Man hade varit igenom hela den processen innan. Jag sökte upp läkare och sjukgymnaster som har varit otroligt bra. Jag var till exempel i USA i tre månader och körde rehab, där fick jag väldigt bra behandling och blev bra omhändertagen, allt gick otroligt bra. 

- Sedan kom jag tillbaka till Sverige och avslutade fasen i Halmstad med Simon (Bakkioui, sjukgymnast HBK) och höll igång med HBK lite innan de gick på ledighet. Sedan har jag sparkat boll med IFK (Värnamo) i drygt en månad. Därefter dök möjligheten upp att åka på träningsläger med J-Södra. Det är så det ser ut, kroppen känns bra, knäna känns bra, huvudet känns bra. Motivationen är fortfarande där, precis som glädjen.

Det känns – och låter – som du har ett otroligt pannben.
- Som jag sa innan. Drömmen lever fortfarande kvar, den inre lågan är kvar. Det finns ingen anledning att gå och tycka synd om sig själv.

Varför blev det rehabträning i USA?
- Det var något som kom upp, ett förslag som kom fram från min läkare i Tyskland, jag har fortfarande en bra relation med Duisburg – och samtidigt gjorde jag lite research själv. De ligger väldigt långt före oss i Europa skulle jag vilja säga, med deras sätt att jobba och sedan har de många korsbandsskador i och med att de har större och fler sporter – som till exempel NFL, NBA, MLS, NHL och allt du kan nämna.

- Jag var över där, jag var i Miami i en och en halv månad och körde en fas där som var väldigt gynnande. Det gick väldigt bra, hela fasen har gått bra. Jag joggade redan efter drygt två och en halv månad med full belastning. Allt har bara rullat på. Sedan var jag i Los Angeles i slutfasen och körde med en sjukgymnast där som har tillhört klubbar som Manchester City, Fulham, New York FC och som varit i en hel del NBA-lag. Han är också specialist på korsband. Jag har fått väldigt bra behandling och jag är väldigt glad över att de valde att ta in mig. Man fick pröva andra vägar, det var perfekt. Sedan fick jag avsluta min rehab med Simon (Bakkioui) i Halmstad, där jag samtidigt fick hålla igång med HBK, vilket jag är otroligt tacksam för också. Det har sett väldigt, väldigt bra ut hela vägen.

Baffo berättar att det har varit en tung skadeperiod där han har varit borta från det han gillar allra mest – att spela fotbollsmatcher. Samtidigt menar han att han hela tiden har varit inställd på att komma tillbaka, något annat har inte funnits på kartan.

Nyligen berättade en av Baffos barndomsvänner, tidigare lagkamraten i IFK Värnamo och senare i Helsingborgs IF, Simon Thern, i podcasten Lundh om sin tunga tid där han var sjukskriven i höstas på grund av att han mådde psykiskt dåligt och hade ångest. 

Baffo berättar att han själv inte har tagit hjälp av någon psykolog under sin tunga skadeperiod, men säger att han hade gjort det om han hade behövt det. Samtidigt anser Baffo att det som Thern gjorde, öppnade upp sig om sina känslor i podcasten Lundh, var väldigt starkt och bra gjort.

- Så fort jag fick reda på hur han mådde så snackade vi lite. Det är klart att det är sådant som kan hända alla. Jag som känner Simon vet att han är väldigt målinriktad och har alltid mycket för sig. Det är inget han inte kommer klara av. Vi som har växt upp med honom och känner honom personligen vet att han är väldigt starkt och en fin individ. Han kommer absolut ta sig igenom allt han går igenom. Behöver man hjälp så behöver man det. Det kanske inte alltid är accepterat att få hjälp av en psykolog eller vad det nu kan vara i den värld som vi lever i. I en fotbollsvärld, i en idrottsvärld. Men Simon är en stark individ och jag är mer än övertygad att han kommer ta sig igenom den här perioden.

- Jag tror det är väldigt vanligt när det kommer till fotboll och idrott. Nu pratar jag utifrån mitt, en fotbollsspelares, perspektiv. Det är vanligt, det är lite av en machogrej. Det är inte så vanligt att man pratar känslor med tränare eller vad det nu kan vara. Då blir det lätt att man håller inne det, det kan vara på grund av olika anledningar, till exempel att man inte tror att någon kommer lyssna på en eller ta det seriöst.

Baffo fortsätter:

- Men i slutet av dagen är vi människor också. Det är inte varje dag man mår tiptop, det tror jag inte någon människa gör. Sedan är det säkert ovanligt att man går ut med det. Man kanske är orolig över vad folk ska tycka och tänka om en. 

- Men återigen, Simon är en väldigt stark individ. Jag tror det är många som har varit igenom en sådan fas. Det är starkt att man vågar komma ut med det och dela med sig av sina känslor, förhoppningsvis öppnar han en dörr för andra spelare, för andra atleter. Det är nog bara inte fotbollsspelare det handlar om. Vi vet inte vad vår näste bär för börda. 

Thern gjorde senare under hösten comeback i allsvenskan och var nyligen med på IFK Norrköpings träningsläger i Portugal, där han även fanns med på plan under Pekings träningsmatcher. 

Trots att bådas karriärer har präglats av olika bördor den senaste tiden ser nu Baffo – efter sina dubbla korsbandsskador – fram emot säsongen 2020. Och han spelar gärna fotboll i samma liga som Thern gör kommande år, det vill säga allsvenskan.

- Mina förhoppningar är att spela i allsvenskan, att få matcher, ta steg för steg. Sedan stänger jag inga dörrar. Angående J-Södra så är det en fin klubb, de har en otroligt bra tränare, de har en ny, ung sportchef och de har väldigt många unga och spännande spelare i truppen. Det ser väldigt positivt ut för dem. Jag är tacksam för att de bjöd med mig till Barcelona på deras träningsläger och jag vet om att de kommer göra väldigt bra ifrån sig, säger Baffo.

- Men allsvenskan är mina förhoppningar, sedan stänger jag inga dörrar. Vi har fått många positiva besked, så vi får se vad som händer härnäst.

Det finns intresse från både allsvenskan och superettan?
- Absolut. Och det gläder mig.

Men det är allsvenskan som är målet?
- Jag känner att det kan vara bra att komma hem igen. Ladda ny kraft, vara på hemmaplan och ta det därifrån.

Premiären närmar sig, känner du någon stress över att ta ett beslut gällande ny klubbadress?
- Jag känner ingen stress, jag är redo. Sedan är det bara att fortsätta hålla sig redo tills något händer. Det är bara att köra. Som jag sa innan, jag har fått höra mycket positivt från olika håll, från en hel del klubbar. Vi får se vad det blir. Och fram tills dess gör jag det jag kan påverka – och det är att hålla igång, vara så bra förberedd som möjligt och komma så bra förberedd som möjligt till min nya klubbadress.

Publicerad 2020-02-12 kl 13:40
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå