Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Bengtsson om utlandsäventyren - och plötsliga klubbytet i USA: "Var som boskapsdjur"

Sverige (dam)

CHESTER. Kristin Bengtsson är en av få som fått Diamantbollen två gånger.
Samtidigt var hon bland de första landslagsspelarna att testa lyckan utomlands.
- Jag kände mig mogen och trygg i mig själv, så då vågade jag, säger hon till Fotbollskanalen.

Foto: Bildbyrån.

LÄS MER: Extrema ökningen: Från noll utlandsproffs till klar majoritet i nya EM-truppen


Fotbollskanalen har sammanställt hur fördelningen sett ut mellan spelare i svenska och utländska klubbar i svenska mästerskapstrupper genom åren. För ett antal år sedan spelade samtliga landslagsspelare i Sverige, medan det på senare år har svängt till att en majoritet representerar utländska klubbar, som i sommarens EM-trupp, då 17 landslagsspelare inför mästerskapet höll till utomlands, medan bara sex spelare tillhörde klubbar i Sverige.

En landslagsspelare som tog chansen tidigt att flytta utomlands är Kristin "Kicki" Bengtsson. 52-åringen var enda svenska spelare som tillhörde en utländsk klubb inför både VM 1999 och EM 2001, vilket gjorde att hon stack ut i de svenska mästerskapstrupperna.

Annons

Bengtsson testade först lyckan i japanska Suzuyo Shimizu 1998, sedan i norska FK Athene Moss 1999 och därefter i amerikanska klubbarna San Diego Spirit och Carolina Courage 2001. Bengtsson, som gjorde 157 A-landskamper med Sverige och tog emot Diamantbollen 1994 och 2004, är därmed en av förgrundsfigurerna för att flytta utomlands.

Nu minns ex-landslagsspelaren tillbaka till när hon först blev lockad av att lämna Sverige och bestämde sig för att spela i Japan. 

- Jag gick över till Öxabäck och då fanns det några där som precis hade varit i Japan, så de gjorde lite reklam för det och frågade om någon i laget var intresserad. Då tänkte jag: "Det skulle jag kunna göra", säger Bengtsson till Fotbollskanalen.

- Det var ett häftigt äventyr, och jag hade inte varit ute så mycket med landslaget, då jag var med från 1991, men inte var med på det mästerskapet, samtidigt som mitt första mästerskap var VM 1995 som gick i Sverige, så det var lite nytt för mig, men jag kände att det var dags, fortsätter hon. 

Annons

Bengtsson kunde leva på fotbollen i Japan och menar att det på många sätt och vis var en annorlunda upplevelse, då hon var ensam europé i Suzuyo Shimizu och behövde hjälp av en tolk på träningar. Hon blev väl omhändertagen, men menar också att det var lite ensamt.

- Jag hade lite japanska vänner, som hade spelat i Sverige som tog hand om mig. De tog med mig på lite utflykter, men man umgicks annars inte så mycket med dem i laget, då de hade sitt, så man var ganska ensam. Däremot fanns det andra européer i andra lag i Japan, så jag lärde känna lite folk från Norge, som jag hade mött med landslaget och tog kontakt med dem och hälsade på dem.

Tiden i Japan stannade vid drygt ett år, då företagen, som ägde klubbarna, fick ekonomiska problem, vilket gjorde att ligan blev tillfälligt nedlagd. 

Annons

- Varje lag i Japan ägdes av ett företag och när företagen drog in pengarna, så existerande inte den japanska ligan under några år. Jag vet inte hur det är i dag, men då åkte alla utländska spelare hem, så det blev inte ens en säsong, säger Bengtsson. 

I stället blev det en ny utflykt till norska FK Athene Moss, som inte blev helt lyckad. Bengtsson menar att hon blev lovad saker, som klubben inte kunde uppfylla, och till slut avslutade hon sitt avtal i förtid.

- Jag bröt kontraktet, åkte hem och tog till och med in en jurist, som kollade på att jag fick bryta, då de hade lovat saker. Jag hade till och med det nedskrivet i ett dokument, men de tyckte inte att sportchefen hade mandat till det (löftena), så det blev en tvist, som löste sig till slut, så jag åkte tillbaka och spelade för Landvetter igen. Jag bröt mitt under säsongen, så det var inte så kul.

Annons

Men Bengtssons tid utomlands var inte över där.

Under 2001 tog hon flyget över Atlanten till San Diego Spirit med spel i den amerikanska ligan och fick betalt som proffs. Samtidigt fick hon även sällskap av svenska målvakten Ulrika Karlsson, som skrev på för samma klubb i USA.

- Jag fick erbjudande att åka till USA och vara en del av den nystartade proffsligan. Ligan var sponsrad med pengar, som skulle fördelas jämnt mellan alla lag och spelare fördelades också jämnt mellan lagen, då de portionerades ut. Först kom de amerikanska landslagsspelarna, sedan de utländska landslagsspelarna och därefter inhemska spelare som utfyllnad, vilket gjorde att det blev ganska jämna trupper. Det var helt okej betalt, även om det inte gick att jämföra med de amerikanska landslagsspelarnas löner och går att jämföra med dagens löner, men just då var det hyfsat betalt, säger hon.

Annons

I USA skulle det samtidigt också bli lite turbulent. Efter EM 2001 i Tyskland skulle Bengtsson åka över till USA igen, och fick ett plötsligt besked om att hon hade blivit förflyttad till konkurrenten Carolina Courage - utan att hon visste något om det på förhand.

- Jag ringde för att säga att de kunde boka biljett till mig, och då sa de att de hade bokat till Carolina för att jag skulle spela där. Då tänkte jag: "Men alla mina grejer?". "Ja, de får du hämta sedan", säger Bengtsson och fortsätter:

- Så jag åkte till Carolina och sa hej till tjejerna, som jag tidigare hade mött med San Diego. Sedan fick jag spela en match mot San Diego, så jag tränade bara en-två träningar och spelade sedan match. Därefter fick jag åka till San Diego, packa ihop mina grejer, skicka dem med något flyg, och sedan åka tillbaka och installera mig i Carolina.

Annons

Hur kändes det med en så snabb vändning?
- Det kändes lite som att man bara var som ett boskapsdjur, lite så som de kan göra i NHL och sådant. Det var någon högt upp som bestämde att de behövde en back i Carolina. Sedan behövde även San Diego en målvakt, då jag tror att min svenska kamrat var skadad, och då tog de den norska landslagsmålvakten, som var proffs i Carolina och flyttade över, så vi bytte bara plats. Det kändes väldigt konstigt, men det gick an.

När säsongen var över flyttade Bengtsson hem till Sverige för gott. De amerikanska klubbarna fick ekonomiska problem, vilket innebar sämre löner och i slutändan lades ligan ner under 2003.

- De skulle sänka våra löner och då var det inte värt det längre. Det var för att de hade spenderat för mycket pengar första året. De pengarna, som de skulle ha för tre år, gjorde de av med på ungefär ett år, så efter två år lade de ner ligan och sedan har den startats och lagts ner ett par gånger, men nu är den igång igen. Det har tillkommit lite nya lag och några lag har blivit andra lag, säger hon. 

Annons

Är du glad i efterhand över att du testade på Japan och USA?
- Ja, absolut, man fick mycket erfarenhet av saker runt omkring, samtidigt som det var annorlunda med träningar och sådant på den tiden. De hade en annan syn på träning, och det var inte alls lika skolade tränare, som det finns i dag.

Hon fortsätter:

- I Japan var det samtidigt problem med språket, då coacherna där inte kunde engelska, så jag hade en tolk, som inte förstod spelet fotboll, så det var lite krångligt där i början. Det laget jag spelade med kom inte från Tokyo, och då pratade inte japanskorna engelska, utan de pratade bara japanska. Jag tror att det fanns två eller tre lag från Tokyo och där pratade alla engelska, så det var lite svårt att kommunicera för min del.

Varför tror du att inte fler tog chansen, som du gjorde, på den tiden?

Annons
- Det är en ganska stor omställning och man blir ganska ensam, samtidigt som det inte är samma trygghet som att spela hemma i Sverige. Många vågade kanske inte riktigt chansa inför ett mästerskap eller sådär, då man inte heller riktigt visste. Det var så pass nytt, så man hade inte så mycket att gå på. Det kan vara en orsak, och att skillnaden kanske inte var jättestor rent pengamässigt, att det inte riktigt var värt det. När jag spelade hade även svenska ligan väldigt hög status, så det var väldigt många som kom hit från utlandet i stället och var proffs. Det är ju inte så längesedan, som Tyresö värvade hur mycket som helst, och då hade ligan fortfarande hög status.

Hon fortsätter:

- Sedan har vi inte lyckats mäta oss sista åren ekonomiskt. Det kommer mer och mer pengar till svensk fotboll, men det är ju långt ifrån England, Frankrike, Spanien och Italien. De har gått förbi oss pengamässigt och då är det inte så konstigt att man drar då. Man får bra förutsättningar och det är inte så långt ifrån hemlandet. Det är ju lite "meckigare" att vara proffs i USA eller Japan på grund av tidsomställningen och att man är långt ifrån sin familj och tryggheten i Sverige.

Annons

Det var just din nyfikenhet som gjorde att du hade modet att sticka?
- Jag kände mig mogen och trygg i mig själv, så då vågade jag. Det går nästan inte att beskriva hur kul det varit med alla resor med landslaget, som alla mästerskap och alla OS. Det väger upp ganska mycket mot allt annat som man fått offra. Pengar är inte allt, men just nu är väl pengar ganska nödvändigt. Jag unnar svenska spelare och tjejer överhuvudtaget att få livnära sig på sin idrott, och att det blivit mer jämställt på det sättet. Sedan är det fortfarande stor skillnad på summorna, men just bara att ha möjligheten. Jag vet att många tjejer tjänar bra och det ska de inte skämmas över.

Bengtsson, som alltså var en av de första landslagssvenskarna att sticka utomlands, är i dag glad över att ha banat väg för andra spelare, som vill spela utomlands och tjäna pengar på sin fotboll. Hon tycker att utvecklingen gått åt helt rätt håll. 

Annons

- Jag tycker ändå att man varit en av de här förgrundsspelarna som jobbat för att damfotbollen ska bli accepterad i Sverige och allt det här. Allt arbete man lade ner har burit frukt till andra. I sådana fall är jag väl avundsjuk över att jag inte är 20 år yngre, säger hon och skrattar.

Bengtsson fortsätter:

- Men samtidigt blev det bättre och bättre redan under min tid - om man ser en generation tillbaka till, som när Pia Sundhage och de andra spelade, och hur tufft de hade det. Då tycker jag ändå att det var ett fall framåt på min tid, så det känns bra att kurvan pekar uppåt med allt. Jag är bara glad över att de har de här förutsättningarna och möjligheterna till att spela fotboll på heltid som killarna haft ganska länge.

Publicerad 2022-07-25 kl 11:45

Kommentarer

Visa kommentarer
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto