Anders Bjuhr har blivit en av konstanterna i Viaplays fotbollssändningar. Med sin lugna röst har han guidat tittarna genom allt från Premier League-matcher till Champions League-finaler.
Men den första Champions League-finalen bjöd på en omtumlande upplevelse när kommentatorskollegan, Glenn Strömberg säckade ihop och behövde medicinsk hjälp.
- Det var min första Champions League-final också. Det var väldigt dramatiskt. Vi hade Frida Nordstrand, din nuvarande kollega, emellan oss. Sedan fick Real Madrid frispark, jag märkte att Glenn segnade ner och bara lade sig på bordet. Jag hade haft släktingar som fått hjärtinfarkt något år tidigare, jag trodde först att det var något sådant som hände. Det var show must go on-feelingen, just då blev det mål för Real Madrid också, det var i tolfte minuten eller något sådant. Då fick jag säga att Frida fick gå och hämta någon. Sedan såg Glenn att det blev mål, försökte ta på sig lurarna igen och försöka kommentera. Jag sade åt honom att lägga ner lurarna, eller jag fick göra det verbalt, för vi låg ute hela tiden. Jag fick messa studion att något hade hänt med Glenn. Ambulanspersonal kom och tog ner honom, samtidigt som jag kommenterade den största matchen jag gjort i karriären, fortfarande. Det var speciellt. Jag hade ont i halsen innan, hade haft det veckorna innan, så jag var orolig för om rösten skulle hålla. Jag tänkte att jag hade Glenn med mig, att jag inte behövde prata så mycket. Men så försvann han, det blev förlängning och straffar. Den höll till slutsignal i alla fall, förklarar Bjuhr i Lundhs podcast.
Skönt att det inte var något med Glenn, men just känslan att den största grejen man gör yrkesmässigt, det måste ha varit en mardröm?
- Det var verkligen en mardröm. Jag fick skriva, de svarade vad jag skulle säga i sändningen, att Glenn började må dåligt, jag minns inte exakt vad det var. Men jag visste inte. Jag tänkte ”är han död nu?”, men det kunde han inte vara, för de ledde ju iväg honom. Det hade varit väldigt varmt i Milano den helgen, 30-32 grader och kvavt. Man tänkte att det kanske var något sådant, och hoppades på det. Det var hemskt. I halvtid kollade jag twitter. Det var någon som skrev typ ”you’ve got this”, någon random person. Jag fick ett lugn av det, det låter kanske konstigt och lite barnsligt, men jag kände ändå att jag fick ta tag i det. Sedan fick jag beskedet att Glenn var omhändertagen och var okej, och då släppte det.