Efter missen vid Österrikes 1-0-mål har Jonas Olsson några tunga timmar bakom sig. Nu berättar mittbacken om hur tankarna har gått, vad han har gjort och att han inte längre är säker på sin plats.
- Jag kan inte tycka synd om mig själv för länge utan man får bryta ihop och gå vidare, säger han.
Hur var gårdagen, natten efter matchen - hur mycket tänkte du på det som hände, på missen?
- Man tänker alltid väldigt mycket på matchen oavsett om det är vinster eller förluster. Det är svårt att skärma sig ifrån det, det är svårt att inte tänka på det såklart. Det är ett jobb som du verkligen tar med dig hem. Det har varit mycket tankar men som sagt så samlas man med gruppen, pratar igenom det och sen ut på planen och köra ett pass så brukar det kännas bättre.
Har du fått reaktioner från folk utifrån?
- Nej men jag har väl det som guideline att oftast när det inte går som man vill så brukar jag skärma mig så mycket som möjligt. Man vet vad som skrivs, man vet vad som står så det känns inte som att man behöver mer negativ energi. Så jag har inte läst något.
- Jag hade gårdagens eftermiddag med familjen och fokuserade på dem i stället. Det var härligt att få träffa dem. Familjen blir som en frizon. Har man identiteten som fotbollsspelare så är det klart att det blir snack, frågor och påminnelser från matchen så jag har inte stängt in mig men valt att inte få mer negativ energi.
Hur har det varit från lagkamraterna?
- Jag tror väl att alla har varit på båda sidor innan så att det är inte att snacka mera om matchen som helhet. Alla vet att man inte är nöjd med ett sånt misstag såklart, men man går vidare och försöker inte tycka synd om sig själv. Man får se framåt i stället för bakåt.
Känner du att du har din plats?
- Jag vet inte, jag har inte funderat så mycket på det utan det är väl som alltid när man har gjort en lite sämre insats så vill man visa vad man kan. Jag vet vad jag kan. Jag har varit utomlands i nio år och fem av dem i England där jag tycker att det har gått väldigt bra, sedan har det inte gått lika bra i landslaget.
- Landslagsspel är det finaste i min karriär så därför är man extra besviken också och extra revanschsugen att kunna göra det bättre. Det är så man fungerar som människa och fotbollsspelare. Man gräver inte ner sig utan försöker rätta till det i stället.