Årets januarilandslag är rekordungt: 23,4 år är snittåldern. Och då har ynglingar som Ivo Pekalski och Joel Ekstrand lämnat återbud. Potential finns i massor, men hur bra är årets turnélandslag egentligen?
FotbollDirekt.se har tillsammans med Canal Plus- och Radiosportens expert Pelle Blohm tittat på årets upplaga jämfört med tidigare januaritrupper.
Och experten ser oerhört positivt på årets landslag.
Men Blohm höjer också ett varningens finger. Vi ska inte förvänta oss för mycket.
Pelle Blohm:
- När man tittar på tidigare år är det är alltid lätt att sitta med facit i hand och säga: "Den och den har inte slagit igenom", eller "varför var han med egentligen?".
Men om man med "slå igenom" menar A-landslaget och en hyfsat stor europeisk klubb, så blir det rent statistiskt svårt för de flesta här också. Konkurrensen är enorm.
- Med det sagt så är det är det bara Wernbloom, Bajrami, Lustig och Safari som slagit igenom av de som varit med på turnéerna de senaste åren.
Och jag vet inte vad landslagsledningen förväntar sig, men personligen tycker jag att det har varit lite för tunn utdelning. I år ser det iallafall väldigt bra ut på pappret.
- Men framför allt kan jag se en del övergripande trender bara genom att jämföra truppen med tidigare år:
* Det är ett yngre landslag än tidigare
- Det här hänger ihop med att vi har fått fram en bra generation U21-spelare på ett annat sätt än tidigare, fler som är redo tidigt. Anders Svensson drar upp snittåldern, men han är ju alltid med. Och det är bra - de här januaritrupperna ska främst bestå av unga spelare, men en lagpappa som varit med förr är viktigt både på och utanför planen.
* Målvaktsframtiden är säkrad
- Här ser det väldigt intressant ut. Extremt spännande att se vad som händer med Viktor Noring. Det är väl Pär Hansson som jag inte riktigt tror på. Han är duktig, men jag tror tyvärr att han är lite för kort i rocken för att bli en internationell målvakt. Sedan har vi ju redan bra besatt med Andreas Isaksson och Johan Wiland, de håller ett tag till. Inga problem inför framtiden.
* Minus för mittbackarna
- Nu skulle ju Joel Ekstrand ha varit med och han har ju alla möjligheter att bli riktigt bra. Michael Almebäck kan också lyckas med sin internationella snabbhet, möjligen Marcus Nilsson också. Men överlag ser det tunt ut. Vi har fler yngre mittbackar men inte nödvändigtvis bättre än tidigare.
* Moderna ytterbackar produceras på löpande band
- Det var många som tjatade om det här för några år sedan, när Niclas Alexandersson fick vikariera på högerbacken till exempel. Nu har vi redan Wendt, Safari och Lustig - och i det här laget finns det mer: Pierre Bengtsson, Emil Johansson och Emil Salomonsson går alla framåt. Det ser mycket bättre ut än tidigare.
* Mittfältet mer tekniskt än tidigare
- Här har det verkligen hänt något. Teknikträningen i svensk fotboll har gett resultat. Av de som är med i år är det bara Sebastian Eriksson som inte är den här flärdfulle spelaren.
- Men det finns en risk med det här också: att det slår över och sker på bekostnad av defensiva "gnuggare". Med det menar jag inte att vi ska ta fram otekniska spelare, men kanske mindre flärdfulla, mer funktionella mittfältare som också tar arbetet bakåt.
- Nu är ju inte Ivo Pekalski med, men han kan på sikt ta över Anders Svenssons roll som defensiv bollfördelare på mittfältet. Gais Johan Mårtensson är en som jag möjligen hade plockat med i det här landslaget också.
* Anfallet ser mer spännande ut än tidigare
- Tittar man på upplagorna de senaste åren så slås man av hur svårt det är att få fram anfallare som verkligen lyckas internationellt. Det har varit sådana som Rade Prica och Daniel Nannskog. Habila namn, men inga toppspelare direkt. Och förra året var det bara två renodlade anfallare med.
- Nu har vi framför allt Alexander Gerndt, men också Rasmus Jönsson som ser väldigt spännande ut. De har både ålder och potential. Sedan är det som sagt svårt att ta steget, men de har alla möjligheter att bli toppinternationella forwards.