Den förre spelaren, tränaren och klubbdirektören Jorge Valdano sa i en intervju med den engelska tidningen The Observer att om han skulle ge ett enda råd till en fotbollsspelare som ska avsluta karriären i morgon så skulle det vara att ha något att göra när man vaknar, att det kan vara vad som helst, bara man har något att göra så att man känner sig betydelsefull. För att det värsta som finns är tomrummet.
Många före detta spelare har pratat om livet efter fotbollen och hur tufft det kan bli.
Eric Cantona var 30 år när han slutade spela.
- Jag var tillräckligt ung för att fortsätta spela men jag ville inte göra det. För att undvika frestelsen tittade jag inte på fotboll under flera år. Sport är som en drog. Din kropp saknar adrenalinet. Psykologiskt är det svårt att sluta. Finns det någon annan drog? Ja, att ha en annan passion. Vissa spelare, när de har slutat så kan det komma en känsla att de inte längre existerar, har Cantona sagt, enligt The Observer.
Hedvig Lindahl är äldst i den svenska truppen som just nu befinner sig i Portugal för Algarve cup. Den 36-åriga målvaktens kontrakt med Wolfsburg går ut i sommar och nu tänker hon för fullt på framtiden. Vara kvar i Wolfsburg, flytta till ett annat land och spela fotboll, eller kanske avsluta karriären?
Lindahl vet att slutet närmar sig och tycker att det är viktigt att tänka ut vad hon ska göra efter karriären.
- Det är svårt. Det är stora frågor. Det är något vi diskuterar och det är inga svar än. Ärligt talat med dagens samhälle också med hur man ska resa… jag har suttit och tittat på centrala Europa med hur lång tid det tar att åka tåg upp till Sverige. Höjd över havet har jag också tänkt på. Jag börjar absolut tänka i de här banorna med var vi ska bo och var vi vill skapa en framtid, säger hon.
Känns det känslosamt att vara i slutet och tänka sådana här saker?
- Ja, bara kolla på spelare som har slutat innan mig. Jag tänker närmast på Claire Rafferty (tidigare engelsk landslagsspelare som nu jobbar för Chelsea) och Eniola Aluko som jag spelade med i Chelsea. Claire gick ju ut i media och sa att det var väldigt jobbigt. Det träffade henne hårt. Så någonstans förbereder jag mig. Jag försöker bygga upp och tänker att om jag dealar med lite skit nu så blir det kanske inte så jobbigt sedan. Men man måste ju förstå det här att jag har spelat fotboll sedan jag var fyra år. Så i tolv-tretton år har jag varit med i olika sådana här lag där man är uttagen för att man är bra, och jag är 36 år nu. Det är nästan hela mitt liv. Så hur många procent av mitt liv har jag varit på fotbollsläger? Det är en ganska stor grej att ta bort bara så där.
Hedvig Lindahl är på väg att vinna den tyska ligan. Sedan drömmer hon om ett lyckat Champions League och OS. På frågan om drömmen slår in och om hon i så fall skulle kunna lägga av och i stället fokusera på familjen svarar hon:
- Så skulle det kunna vara. Det finns ju alla möjliga möjligheter. Jag måste vara ärlig och säga att jag har tänkt alla tankar. Jag har nog inte kommit fram till något men jag har nog vänt på varje sten och försökt tänka var jag har mest passion nu, för man behöver ändå ha passion om man ska kliva in i vilket fotbollsprojekt som helst. Då kan man inte göra det halvhjärtat. Då gör man ju inte den klubben rättvisa. Det är nog en naturlig process som sker när man börjar närma sig slutet, för det är ju det som jag gör. Men det skulle också kunna vara? Måste man vara i en klubb som ska vinna Champions League eller skulle man kunna gå till en lägre nivå och hjälpa i en annan roll?
Rasmus Wallin Tornberg har sedan september 2017 jobbat som idrottspsykologisk rådgivare för landslaget. Han får ibland frågor av spelare som funderar på livet efter fotbollen.
- Vi finns ju tillgängliga om det finns någon spelare som vill diskutera de här frågorna, men jobbar inte uttryckligen med det. När man kommer hit till landslaget så fokuserar vi så klart mest på att få ut det man kan på planen och hur man ska få ihop laget på kort tid. Sedan öppnar vi så klart upp för frågor och funderingar om andra saker, och karriäravslut är ju en av sådana saker, om man vill bolla och ventilera, säger han till Fotbollskanalen.
- Det är så individuellt hur man påverkas av ett karriäravslut. För vissa är det ju något oönskat och för vissa är det ibland något önskat och förväntat. På damsidan är det kanske vanligt att man måste göra något vid sidan av. Du kanske måste plugga, du kanske måste ha jobbat och ha erfarenhet, och då kanske karriäravslutet är lättare än vad det är för en herrspelare.
Upplever du att det finns någon oro kring de här bitarna med vad man ska göra efter karriären?
- Nej inte direkt oro, men däremot intresse för frågan. Att man vill diskutera. Men inte på grund av en oro utan mer för att man är intresserad.
Vad ger du för tips?
- Det absolut viktigaste är ju att förbereda sig. Att tänka mer på det. Oftast är det ju elitidrottare som står inför ett sådant avslut och vill tänka mindre på det, för det är ju jobbigt. Men nyckeln är att tänka mer på det. För tänker du mer på det så kan du göra planer för det. Är du ett halvår, ett och ett halvt år eller kanske två år bort så kan du ändå göra planer. Börja fundera eller skriva ner. Du kanske kan reflektera över om det är fotbollen du vill vara kvar i eller om man kanske inte vill ha med idrotten att göra. Om det inte är idrotten, vad vill man göra då? Sådant kan du alltid göra. Sedan på hemmaplan kan man till exempel gå som praktikant hos klubbens sponsorer, att man bara går med och ser om det är något för dig. Så förberedelse och försöka förutse problemen, det är mitt absolut viktigaste tips.
En gissning är att unga spelare har tankar på helt andra saker, men är det ändå viktigt för unga spelare att tänka på sådant här?
- Ja absolut, det skulle jag definitivt säga. I ungdomslandslagen har vi utbildare i psykologi som är med, och där tar man upp det här med karriärövergångar och karriärplaner i både pojk- och flicklandslagen. Plan B tar man upp tidigt och det gör man också på idrottsgymnasium. Så man försöker uppmuntra att göra planer och att tänka till.
- Det är väl relativt vanligt att det blir en tuff period direkt efter karriären, men sedan hämtar man sig. De flesta gör väl det och hittar något. Men det kan bli en rätt tuff period. Särskilt om det är ett oönskat avslut, om det till exempel är på grund av skada, då kan det bli jättetufft. Det är oftast lättare om det är ett planerat avslut.
Inom vilket åldersspann finns intresset av att prata om det här?
- Det är när man börjar närma sig 30 och uppåt. Men det finns också yngre spelare som är oroliga, eller som skulle kunna bli oroliga på grund av att det kanske har blivit en skada tidigare och man vet hur skört det är. Vissa spelare kanske aldrig har blivit skadade och förstår inte riktigt hur skört det är. Det är väldigt olika. Jag tror att det mer är kopplat till person än ålder. Men det är klart, ju mer du börjar närma dig karriäravslutet desto mer börjar du tänka på det. Jag tycker att alla spelare borde tänka på det här och göra planer tidigare. Man kan göra en plan om att hålla på till en viss ålder. Skulle man bli skadad när man är 25 år, då kan man ju bara aktivera den planen tidigare.