Solen ligger gömd bakom ett molndis i centrala Abu Dhabi. Runt 20 plusgrader och förbundskapten Erik Hamrén får en vattenflaska kastad till sig av Ricky Dahan. Inte ens 20 minuter av första träningen är avklarad och förbundskaptenen har kört slut på rösten.
Ute på gräset nöter en ung och orutinerad trupp landslagets spelidé och grunder. Hamrén är engagerad och eldar på rejält, i det knappa svenska pressuppbådet går det att uppfatta varje ord tydligt och klart trots kraxandet.
Runt om träningsplanen kryllar det av arenor till olika sporter och det ser inte ut som om ett av världens rikaste länder sparar på något. Komplexet är uppkallat efter Förenade Arabemiratens grundare och första president Shejk Zayed bin Sultan Al Nahyan.
Zayed Sports City ska visa att emiratet Abu Dhabi älskar idrott och det är givetvis lätt om man sitter på tio procent av världens olja och fem procent av världens naturgas och inte är fler än en miljon invånare som ska dela på härligheten.
I bakgrunden skymtar det ena skrytbygget efter det andra och hade jag inte vetat att det var ganska själlöst och tomt på folk mellan skraporna så hade det lockat att ta del av ett Manhattan-liknande ställe i öknen, men nu ligger fokus på ett 21 spelare som gnuggar samrörelser.
För femte gången har förbundskapten Hamrén tagit ut några av de mest talangfulla och lovande svenska spelarna till värmen för att vaska fram fynd till det riktiga landslaget. Siktet är givetvis inställt på EM-kvalet som börjar i höst.
Tidigare på dagen har Hamrén suttit i ett litet rum en våning upp på lyxhotellet Radison Blu och kört sitt mantra, att om det bara handlat om att vinna mot Moldavien och Island så hade det varit ett annat gäng här – men nu ser han framåt, långt framåt.
På Expressens fråga om Henok Goitom och John Alvbåge hoppar Hamrén bock över namnen men erkänner att de äldre spelarna i allsvenskan inte är lika intressanta som de unga. Trots allt har de unga spelarna några år till på sig att växa till sig.
Ja, ja, det är givetvis så man måste leva som förbundskapten. Även om det är tydligt att det är långt från starten i Oman 2010 eller inför EM 2012 då landslaget dragit till Qatar och ett EM väntade några månader senare. I dag saknas det ljus i tunneln.
Även om förbundskaptenen sitter med ett nytecknat tvåårsavtal och Zlatan Ibrahimovic kör på så har det knappast varit en promenad i parken sedan Hamrén förklarade att han hade suget kvar. Snarare har det blåst motvind för honom.
Erik Hamrén fick först rejält med skit efter att tydligt satsat på MFF-backen Miiko Albornoz i landslagstruppen till Förenade Arabemiraten. Skälet var domen som delat fansen och där alla är ense om att det är för djävligt men oense om vad som är för djävligt.
I lördags kväll fick Hamrén en passning tillbaka när Albornoz valde Chile och ratade det svenska landslaget. Lägg på det en rad återbud av andra skäl och ett gäng blixtinkallade spelare som knappast kan rankas som glödheta med tanke på höstens EM-kval.
Inte blir det roligare när Erik Hamrén spanar ut i Europa efter krafter att ta Sverige till EM i Frankrike 2016. Bakom Zlatan Ibrahimovic skugga finns väldigt få spelare som övertygar och det är ömsom bänkar, ömsom läktare för många svenska exporter.
"Jag önskar mig en bredare topp", säger Erik Hamrén när han får frågan om det är specifika positioner han letar spelare till. Dream on. Sett till Zlatans prisregn i Zürich är det bara att inse unikheten i superstjärnan och att tro på en bredare topp inom två år är som att hoppas på tomten.
Istället handlar Erik Hamréns hopp om att EM-vägen breddats av Michel Platini och inte mindre än 23 av 54 landslag får vara med på festen i Frankrike 2016, och att förbundskaptenen åtminstone har en topp till skillnad från exempelvis Danmark och Norge.
Snarare handlar det om att försöka krama ur max ur en del veteraner som åtminstone spelar och sedan förhoppningsvis krydda med några spelare som är på frammarsch likt en Oscar Hiljemark eller på väg tillbaka som en Marcus Berg.
Glöm att Sverige under Erik Hamréns närmaste regim kommer att stöpa om landslaget. Det funkar inte på grund av att alternativen är för få och det säger en del när ett av de första samtalen efter att ha kollat med Zlatan gick till Andreas Isaksson.
Johan Elmander må ha svårt att göra mål i Premier League men om han fortsätter löpa som en maratonman så är han given i Hamrén elva och det lär vara till stora delar samma manskap som tidigare – för de flesta som fallit ifrån har spelat sig därifrån.
Kim Källström, Rasmus Elm, Pontus Wernbloom, Per Nilsson, Jonas Olsson, Andreas Granqvist och en hel del av de andra känner sig fortfarande sugna och kallade och det måste vara några som är bättre för att visa att de inte ska vara med.
Finns de här i Abu Dhabi? Det är klart att Jansson, Quaison, Bahiou, Molins, Fejzullahu, Lewicki och Johansson alla har en hel del i sig, men det är nog så att de måste ut i Europa och överleva för att verkligen kunna slå sig in i landslaget, och då det riktiga.
De allsvenska undantagen Anders Svensson och Tobias Hysén var med på olika villkor, Svensson för att han redan varit i väg fyra år och dessutom inte blev utslagen av någon annan – och Hysén för att alternativen var för svaga bland anfallarna.
I dag är de passé i landslaget och det handlar om att Hamrén måste hitta till en bas som bättre kan balansera den enda toppen i Zlatan. För även om han tog ut misslyckandet i försvaret på Jonas Olsson och Andreas Granqvist så var felet mer kollektivt.
Snarare än att drömma om en bredare topp borde Hamrén lägga all kraft på att fixa till en stabilare bas för landslaget. Ett försvarsspel som fungerar och är säkrare, för annars är drömmarna om medalj bara snack utan verklig "shajning".
Hamréns devis om att anfallet är bästa försvaret har visat sig inte fungera i skarpt läge som i EM-slutspelet 2012 eller i kampen mot Portugal handlar det mindre om att vaska fram nya fynd och mer att vaska fram ett försvar som fungerar.