Långa stunder av Sveriges möte med Kina så gjorde landslaget det Erik Hamrén vill se. De vann bollar, de vände på spelet, de tryckte tillbaka motståndarna och de kombinerade sig fram i läge efter läge och kryddade det med distansskott. Ja, förbundskaptenen var säkert nöjd med det mesta av vad han såg.
Ändå måste det ha svidit när matchen blåstes av. Då stod det blott 1-0 på den stora resultattavlan och även om en seger och en välbevarad nolla är mycket värdefullt så är det uppenbart för Hamrén o Co att det håller inte att missa så många chanser som man skapade.
Även om Zlatan Ibrahimovic och en del av spelarna efteråt var inne på att det är viktigt att skapa chanserna så är det inte okej att bränna så många och klara möjligheter. Johan Elmander syndade. Sebastian Larsson syndade. Ja, det blev helt enkelt för lite utdelning sett till övertaget och motståndet.
I VM-kvalet som drar i gång på tisdag så måste effektiviteten upp. Och det rejält. För det är som Helsingborg lärde sig mot Celtic och CSKA Moskva mot AIK: effektiviteten avgör vilka som vinner och går vidare och det straffar sig med så svag effektivitet fram målet – och sedan spelar det ingen roll vilka chanser man har.
Naturligtvis fanns det mycket positivt att lyfta fram från VM-kvalgenrepet: försvarsspelet satt och det var fokuserat och koncentrerat hela vägen fram till kinesernas straffområde och bara det att Kina inte ens hade ett skott på mål, och att de första skotten utanför Andreas Isakssons mål dröjde till de sista minuterna var kanon.
Och offensiven gladde i långa stycken och framför allt var det underbart att i perioder se Zlatan göra lite som han ville. Sedan kan ju han inte både spela fram och avsluta, och där hade både Elmander och Larsson varsitt riktigt bra läge att ge Sverige ledningen. Dessutom kom inte offensiven av sig när Zlatan försvann.
Så för Erik Hamrén var det skönt att se att den elva han skickade ut lär klara av både Kazakstan och Färöarna och sedan kommer det att krävas andra tag för att ens kunna hota Tyskland i Berlin i oktober. Till VM-kvalen i vår är det bara att hoppas att Johan Elmander hittat tillbaka till formen från i våras.
Den så ifrågasatta försvarslinjen hanterade Kina utan problem och det blir inte svårare mot Kazakstan och Färöarna, och det uppfriskande var att se både Granqvist och Olsson stå för offensiva initiativ. Nej, de svenska ytterbackarna är inga toppkrafter och där behöver Hamrén hitta alternativ för att lyfta laget.
Centralt på mittfältet tilltog problemen för Hamrén sett till att han har oerhört mycket att välja på och då är ju inte ens Kim Källström med. Till höger är Sebastian Larsson gjuten, problemet är att han saknar en reserv och till vänster är det också tunt. Även om Toivonen såg bättre ut än i EM så var det motstånd av en annan nivå.
Totalt sett så måste insatsen på Olympia ha varit som en tablett lugnande för Hamrén o Co. Spelet och manskapet räcker till de första matcherna och sedan talar tiden för att Sverige får i gång fler spelare och förhoppningsvis kan höja sig till nyckelmatcherna mot Irland och Österrike under 2013.
Det är snart tio år sedan Sverige spelade en landskamp utanför de tre största städerna, och det gav inte direkt mersmak. Det svenska VM-kvalgenrepet på Olympia fick en inramning som inte var värdig en A-landskamp, och det drog naturligtvis ner intensiteten.
Bara hoppas att Malmö sluter upp på tisdag kväll och ger landslag en mer taggad inramning. För det är förståeligt att spelarna inte fick någon extra energi av Olympia. Det hette att det var 9000 på plats, men det tror jag inte på och det var härligt att en hel del trotsade kylan och regnet – men det hade behövts fler.
Visst, det är ekonomi som vanligt med runt 3-400 kronor per biljett är väl mycket och frågan är hur många som varit på matchen om man inte langat ut en del gratisbiljetter till skolbarn. På tisdag är det tävlingsmatch och det bör lyfta intresset vilket förhoppningsvis även ger landslaget ett lyft. Kanske det även drar upp effektiviteten?