Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
SVERIGE

Lundh: Zlatan-bevakningen i dag liknar den hovet får

Filmen om Zlatan Ibrahimovic var i många stycken unik och bra. Fast det var ingen dokumentär.

Bevakningen av superstjärnan har klara inslag av mediernas hovbevakning.

Blev i veckan uppringd av Republikanska Föreningen med anledning av att jag i somras twittrat: ”Republik. Nu.” Skälet till mina två ord var att medier och sociala medier kokade av förtjusning över att Carl Philip förlovade sig. Vanligtvis skarpa medmänniskor gick ”bananas”.

För några år sedan delade jag ut pris ihop med prinsen på Fotbollsgalan. Blyg, en aning tam, men annars en vanlig kille. Mest minns jag uppståndelsen över att jag hade röda byxor och hur jag tvingades in i en för liten kostym innan man gav upp och frågade Carl Philip om röda brallor var ok.

I samtalet med Republikanska Föreningens reporter – jag är för republik alla dygnets timmar – så slog det mig att bevakningen av hovet påminner om den som sker av Zlatan Ibrahimovic och saknar viktiga inslag. Inte så att de bett om att de ska vara så, även om de givetvis drar i diverse trådar, men där granskningar får omedelbart mothugg.

Efter att jag i måndags skrev om att Zlatan Ibrahimovic och fotbollsförbundet gemensamt äger filmen om Zlatans liv som gått på Kanal 5 den senaste veckan, och att jag lyfte fram problemen med det och att det knappast är journalistik så kom mothuggen direkt: ”Varför ska du alltid se konspirationer”, ”Filmen är bra” och det dödande: ”Zlatan gillar inte dig”.

Har själv stått och försvarat sportjournalistikens bevakning av Zlatan Ibrahimovic på Publicistklubben mot bland andra Yrsa Stenius. Hon har inte helt rätt, men hon är något på spåren och när jag ser hur medierna skildrat Zlatans ”dokumentär” så fick hon några vattenfall på sin kvarn.

Ta bara att Sportbladets Zlatan-krönikör – som nyligen avslöjade att han skriver ny bok som dementerats - inte med ett ord nämner att Zlatan själv gjort ”dokumentären” och äger den ihop med SvFF i en recension av del 2, utan istället är det en lång hyllning av den Zlatan som syns i ”Kanal 5:s dokumentär”.

Kan knappast kalla det journalistik, och om det finns så många oberättade historier om Zlatan, berätta dem då. Inte heller finns det med något kring det problematiska att inga kvinnor finns med i storyn utan bara två män. Och varför inget om bilden av Sefik Ibrahimovic från biografin och vad som ändrats?

Inget snack om att Zlatan gjort en sanslös resa som berättar mycket om Sveriges förvandling, men det betyder inte att den saknar skavsår. Vems liv saknar det? Antagligen ingens liv, och i fallet med Zlatan som inte bara är en förebild, och tar sig den rollen utan även är SvFF:s ansikte i många fall.

Hade gärna sett en dokumentär som lyft fram fler sidor av resan. Varför frågade man inte Kim Källström om utspelet om att han spelat för mycket vänsterback? Det finns mängder av ytterligare frågor och den filmen hade jag hellre sett och det måste väl alla efterlysa, åtminstone alla som är journalister.

Under åren har naturligtvis Zlatan granskats och fått känna av hård kritik men på senare år, när varumärkeskonsulten Mika Lepistö hjälpt superstjärnan, så har det blivit mindre av den varan. Snarare finns det starka inslag där många kollegor duckar från att dela ut kritik för att slippa den givna motreaktionen.

Ta bara uppståndelsen efter Anders Svenssons intervju med Expressen där han ifrågasatte om landslaget verkligen skulle bli sämre utan Zlatan. För om vi bortser från den hårdvinklade (och felaktiga) rubriken så lyfter mittfältaren bara på locket och pekar på att det inte är givet att laget blir sämre.

I grunden handlar det om att Svensson står upp för stora delar av resten av spelarna. Det leder till mest spott och spe, men när en del spelare talar öppet om sin idol och dansar bort till lagkaptenen efter ett mål då är det bara gulligt och en skön respekt, men kanske belyser den starka roll han har.

Vill inte ta något från Zlatan: han är den bästa svenska spelaren genom tiderna och jag betvivlar att det kommer någon lika bra under överskådlig tid. Alla jämförelser med tidigare spelare under andra epoker faller för att konkurrensen i dag är något helt annat. Zlatan är utan tvekan nummer ett. Det betyder dock inte att alla ska ingå i personkulten.

Vet att jag även efter den här krönikan kommer få invändningar om att jag och många av mina kollegor lever på Zlatan och att jag ska hålla käften. Det är möjligt att han som industri ser till att hålla en del journalister vid liv men han tjänar också bra på det själv, och det är vår uppgift att ifrågasätta.

Sedan är det fascinerande att Zlatan varit mån om att ingen ska tjäna på honom, men när det är han som är delägare då är det fritt fram med inblickar från omklädningsrummet. Den quick step som SvFF gjorde när Zlatans app kom på marknaden var minst sagt underhållande och hade platsat i Let’s Dance. Då det gick från förbjudet med sociala medier i landslaget till öppna landskap.

Eftersom jag alltid läser kvällstidningar så tar jag givetvis del av rapporteringen kring hovet och det är så uppenbart att man inte vill ge sig in för hårt och granska dem. SVT och morgontidningar är inte bättre. På TV4 har Kalla Fakta granskat Silvia och hennes far och det är en skrämmande inblick som Janne Scherman och Johan Åsard ger.

Naturligtvis finns en stor skillnad, det är att Kungen är statschef för Sverige och uppbär apanage och alltså sätter fart på skattepengar. Därför ska han och hans barn givetvis granskas hårdare, men min bestämda känsla är att granskningar möts av ogillande från den dryga halva av svenskarna som backar monarkin.

Publicerad 2014-10-17 kl 08:44
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons